Vallning hos Peter Nilsson #3

Sista helgen i januari var jag och Fling åter igen hos Peter Nilsson i Skinnskatteberg för att valla. Tack Linda för att vi fick sno åt oss en plats i er vallgrupp. Betyder jättemycket att vi får ta del av både Peters och er kunskap 🙂

”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt….”

Första passet fick jag och Flinga köra i lina. Det var djupsnö så fåren rörde sig inte så snabbt. I och med detta ”tappade” Fling lite intresse, eller hur man nu ska uttrycka det. Hon var nöjd och glad med att hålla fåren stilla i hörnet av hagen. Överhuvudtaget är hon väldigt dragig och hetsig i linan. Hetsig låter kanske värre än vad det är dock. Frustrerad kanske är ett bättre ord? Hon går upp lite för mycket i aktivitet när hon känner att hon ”tappar” fåren och sitter fast i linan. Därför bestämde vi oss för att släppa henne lös bland fåren. ”Vi ser vad hon gör.” tyckte Peter. Och beslutet var gott. Visst blev det några rusningar efter fåren men det var absolut ingen hetsig jakt utan hon tryckte upp dom fint mot staketet och där var hon nöjd. Som hon alltid blir när hon fått ställa dem mot staketet 😉 Vid ett tillfälle singlade hon ut ett får och det är ju ajjabajja big time, så då fick vi ha ett litet kvartssamtal tillsammans. Detta tog hon mycket bra. Det räcker med att höja rösten och bli arg, så inser hon allvaret i situationen. Så skönt med en hund som lyssnar och som är såpass mjuk. Hon passar mig extremt bra den här hunden 🙂 Sen efter den korrigeringen så jobbade hon på jättefint. ”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt…” uttryckte sig Peter och det stämmer. Hon är väldigt snäll mot fåren. Snäll utan att bli feg. Hon är rätt tuff ändå i hagen och har inga bekymmer med att ställa de lite mer vrånga tackorna.

Alla på kurshelgen var imponerade över lilla Fling och det känns ju såklart jättekul 🙂 Vi fick till och med till några fösningar med god aktivitetsnivå på Fling och till och med matten skötte sig med att jobba på balans och att ligga steget före. Heja oss i vallhagen!

Nu har det gått några veckor sen dess och vi har inte hunnit valla något mer. Just nu ligger bollen hos mig gällande hur vi ska satsa på vallningen. För mig är det först och främst för att utveckla/utbilda mig själv inom den här delen av hundvärlden och att förstå aussiens ursprung som vallande/arbetande hund ännu mer. Dessutom är det ju oerhört kul både att utföra men också att kunna visa upp rasen jag har – att den är bra och något att räkna med i vallhagen.

Fortsättning följer med andra ord 🙂

Vallning #2 i Skinnskatteberg

Förra helgen fick vi hänga med Sanna och Linda och valla igen! Så glad för det! 🙂 Även denna gång hos Peter Nilsson, som jag gillar supermycket. Förra gången vi var där (vilket ni kan läsa om här) så var det ju Flings första gång med får. Detta var hennes andra. Även denna gång gav alla mina tekniska mojänger upp! Min telefon klarar inte kylan och dör. Och kameran som jag skulle filma med denna gång hade jag glömt ladda batterierna på. Goddag yxskaft! :p Som tur är så har jag Sanna som kan bistå som filmare! De filmerna finns däremot endast på Facebook, så det är där ni får vända er ifall ni vill se något av våra pass 😉

Fling var i alla fall mer aktiv den här gången och hamnade i ”vallhundsläge” några fler sekunder än förra gången. Än så länge är hon långt ifrån tänd på fåren men det kommer små ljusglimtar då och då, då man kan ana vad som komma skall. Vi fick många bra planer på hur vi ska gå vidare med henne och vad jag ska tänka på när vi tränar. En av de viktigaste tipsen kom Sanna med och det var nog att inte fösa mot draget här i början. Hon får lätt lite ”panik” över att fåren springer ifrån henne (att hon tappar kontrollen helt enkelt) och det är då hon går upp lite i aktivitetsnivå. Här gäller det att vi dels då inte föser mot draget men att jag också jobbar mycket med linan och får henne lugn vid sådana tillfällen. Backar lite och går tillbaka till att låta henne känna kontrollen och att vi håller fåren mellan fållans staket och henne. Ska bli spännande att se en utveckling på detta! Ska bli minst lika spännande att se ifall matte kan utvecklas något också 😉 Just nu känner jag mig lite som en elefant i en porslinsaffär typ. Eller ja. Kanske dålig liknelse. Sjukt okunnig i alla fall 😉

Här är en bild på ett ekipage som inte är okunniga i alla fall! Duktiga Dyll/Dylan (Chappleline’s Seek & Destroy) och Sanna. Mina idoler ♥

DSC01624_web

Vallkurs & Guldtackan 2014

Nu har vi landat hemma igen efter två fullspäckade dagar på vallkurs och valltävling i vackra Klämmestorp. Det är SASK (Sv. Australian Shepherdklubben) som anordnat aktiviteter i dagarna tre under ledning/instruktion av kunniga och erfarna Ann & Isi Awes. Under fredagen hölls nybörjarhundskurs, idag lördag genomfördes årets upplaga av Guldtackan och imorgon är det kurs igen för mer erfarna vallhundar. Fling och jag åkte ned igår morse (05:45!!) för att i Mariestad möta upp Sanna och Linda för kolonnkörning ner till Klämmestorp.

Gårdagen inleddes med presentation av hundarna. Det var ett brett spektrum av aussiesar – allt ifrån nästan helt gröna individer till dem som hade vallat en hel del innan. Bredden på hundar berikade kursen tycker jag, då man får ett hum om utseende, problematik och utvecklingspotential i hundarnas olika stadier i vallningen. Extra nyttigt för en annan som är precis i början med att starta upp en hund i vallningen. Det var inte bara utbildningsnivån som var olika på de olika hundarna utan givetvis också hur de påverkade fåren. (Detta syntes än mer på dagens tävling!). Det var väldigt intressant och lärorikt att få se många aussies valla den här helgen. Jag har definitivt fått med mig en massa tankar. Jag är ju mest van att se BC:s valla och det är ju inte jämförbart med aussien överhuvudtaget. Ska man valla med aussie är det rimligt att ha en viss aussietyp som målbild och inte en BC. Det vore orättvist och okunnigt. Sedan kan man givetvis sträva efter att någorlunda få till delar i vallningen som kanske mer faller sig naturligt hos en BC. Några exempel på detta som kom upp på kursen var, bland annat, att sträva efter längre avstånd till djuren samt att lära hunden att hålla fåren och inte konstant vilja ha dem i rörelse. Något som många av de som gick kursen och som tävlade (och även instruktörerna) såg som ett typiskt karaktärsdrag hos aussien. Sen får man ju inte glömma att aussien arbetar mycket närmre flocken än vad BC:n gör – det finns ju en historia och ett syfte hos de som utvecklade aussien, att de ville ha hundar som arbetade på det här sättet. Ett historiskt anlag som på något vis måste få tillåtas finnas. Isi nämnde också att aussien också har en något sämre känsla för när de självmant ska slå av på tempo (vid ex. drivning/fösning) för att inte lägga för mycket tryck på fåren. Märker man tendenser till detta får man helt enkelt vara en jävel på att läsa fåren, förmedla detta till sin hund, och på så vis lösa uppgiften.

DSC_0009

DSC_0016

DSC_0021

DSC_0034

Lördagen (idag) ägnades åt att vara publik på Guldtackan. En valltävling för aussies i SASK regi. Har varit sugen på att åka och titta under alla de år som den anordnats innan men det har inte blivit av. Kul att äntligen ha möjlighet att titta! 🙂 Vi fick se spridda skurar av rundor under förmiddagen. Det var lite allt eller inget som Sanna klokt sammanfattade det. Banan var uppbyggd på så vis att hundarna först skulle ut på ett ca 100 m långt hämt, sedan skulle man fösa fåren till ett grindpar, övergå i drivning till ett annat grindpar, in i en fålla, ut ur fållan, vidare till en transport och få in flocken där, öppna en dörr i transporten och skicka in hunden där för att sedan slutligen få kontroll på fåren innan banan var slut. Dömde gjorde Isi Awes.

DSC_0041

DSC_0064

DSC_0067

DSC_0079

Efter att alla hade kört sina rundor så såg prispallen ut enligt följande:

1. Linda Jonsson och Black Zone’s Hiawatha of Iroquois
2. Susanna Skoglund och Sugarwind’s Yedida
3. Maja Fredriksson och Sugarwind’s A Great Warrior

DSC_0097

Jag har i alla fall fått mig en klar målbild över hur JAG vill att det ska se ut. Trots liten erfarenhet så har man ju ändå en vissa magkänsla för hur man vill att saker och ting ska upplevas utåt. Det ska bli väldigt spännande att se hur Fling är och vad hon kan tänkas utvecklas till. Vem vet, kanske är vi med på Guldtackan om något år? 😉

Och Fling då? Ja, hon har minglat runt som en riktig primadonna. Pussat och gosat med diverse olika människor. Lekt med valpar, unghundar och äldre snälla hundar. Varit så duktig, snäll, uppmärksam på mig trots allsköns trevliga störningar och enkel att ha med överhuvudtaget. Gör inte en fluga förnär – gud vad jag älskar den här hundens sätt! Kunde inte fått en bättre kompis! Avslutar med ett foto på en av Lindas gulliga och coola valpar ur senaste kullen – valpmania kan nog sammanfatta den här kursen! 😉

DSC_0103

Söndagsvallning

Igår var det riktigt mycket vår i luften. Kanske inte så varmt men solen lyste och markerna har börjat torka upp. Fredrik och jag började morgonen med att skaffa vuxenpoäng. I detta fall betydde det att titta på tomter. Efter det åkte jag, Fredrik och svärmor Birgitta ännu längre ut på Hammarö för att lägga spår till Silver. Ett ganska kort spår med 4 apporter. Silver var överlycklig att spårandet äntligen är satt på front row igen i träningen och susade fram genom skogen som en annan formel 1-bil 🙂

Efter det var det snabbt hem och ha pappa på fika och planlösningstittande innan jag blev hämtad av Sara för att åka till Kil och valla tillsammans med henne, Lena och Hanne. Om det är någon som har en fåraherdetjänst till övers så hojta till! Kan lätt ägna merparten av min vakna tid utomhus i en fårhage med milsvid utsikt. Livet!

DSC_0164 DSC_0176DSC_0188_crop DSC_0196 DSC_0212_crop DSC_0221 DSC_0256 DSC_0262 DSC_0266 DSC_0274_crop DSC_0276

Grind-Olle fotograferar

I brist på egen vallhund. Eller ja, brist och brist. Jag hoppas ni missförstår mig rätt. Men hur som helst. Efter gårdagens spår hängde jag med Lena & Tease (Navalls Tease) och Sara & Fina (Somollis Butterfly Flip) och tittade på när de vallade. Som den mångfacetterade kvinna jag är så lyckades jag givetvis med att både fotografera, vara grindöppnerska och agera mutornas härskare och underhållare åt Saras twins 😉 Multitasking is my middle name!

Här följer nu en bildbomb. Allt är ju så vackert ute nu. Åtminstone ett litet tag till.

DSC_0186_2 DSC_0185_2

DSC_0173_2 DSC_0228_2 DSC_0237_2 DSC_0209_2

DSC_0196_2 DSC_0176_2 DSC_0259_2 Fina2 DSC_0243_2 DSC_0247_2 DSC_0238_2 DSC_0240_webDSC_0256_web DSC_0251_web DSC_0226_2 DSC_0225_2DSC_0259_2

Aussies for the win

Gaah!
Jag har en otrolig tidsnöd i dagsläget. Finner verkligen INGEN lugn sekund att blogga. Har ju en massa skoj att berätta om! 😀

Förra helgen var vi ju bland annat i Örebro och hälsade på Sanna med Misty & Dylan (Kreivi’s och Chapplelines). Där träffade vi också på Line med Mivinna’s Avila som också bodde hemma hos Sanna – SÅ himla trevlig hund och matte! 🙂 Har ju träffat dem flyktigt innan förra året, så det var väldigt kul att lära känna dom mera 🙂 På fredagen blev det pizza och vin hemma hos Friberg och en tidig kväll, då alla var ganska så trötta efter jobbet. Lördagen började med spår på morgonen och sen lydnad hela eftermiddagen. Line lade spår till Silver som han löste bra, trots att han fick kämpa lite på ett ställe, då han snurrade till det en hel del. Nyttigt för hans självförtroende däremot att få jobba och sedan lösa problemen han stöter på! Sen gav det lyckad utdelning att ha Dylan hängandes i nacken i spåret också. Silver fick med andra ord öka på sitt tempo lite 😉 Vilket vi behöver speeda upp lite, lite.
Lydnadspasset på eftermiddagen jobbade jag med ingångar på plan (värdefullt att passa på när man är på nya klubbar), språngmarsch i ff och rutan. Line och jag diskuterade en massa kring olika bitar i min och Silvers träning och jag fick hur mkt bra tankar som helst med mig hem! Det är så oerhört nyttigt att träna med sådana som inte ser Silver varje träning, när man får möjligheten att träna med dom, får de ser alltid saker som man själv antingen inte ser, eller som i mitt fall, jag har valt att blunda för i x antal månader 😉 Språngmarschen har blivit SÅ mkt bättre, bara på några träningspass, TACK Line för sparken!

På kvällen körde vi knyt-tacomiddag hemma hos Linda med aussisarna Modja & Edith (Diamond Bluff & Folsberga). På plats fanns också jämthunden Ruth, wachteln Fuska, aussien Chrome (Crofter Holdings), working kelpien Kaj och matte Matilda samt tyska jaktterriern Vera. Sen tog ju vi med oss våra fyrbenta också – Dylan, Misty, Silver och Ila. På plats i lilla köket hos Linda fanns alltså 6 människor och 11 hundar varav 7 aussies en enda härlig röra! 😀 Trevligaste lördagsmiddagen jag haft på väldigt länge!

Söndag förmiddag åkte vi tillbaka till Linda igen för lite vallning. Dylan, Kaj, Edith och Ila körde. Jag tittade på och Silver vilade 😉 Nästa aussie ska jag minsann se till att valla ordentligt med. Åtminstone är målet att försöka och se vad det kan bli av det. Det verkar ju så himla kul och spännande (men svårt!!) att hålla på med!

Aussies for the win säger jag! 😀

(Dålig, dålig Anna som inte fotade mer denna helg…)

Kärlek & vallhundar

20130827-125141.jpg

Ja, man skulle nästan kunna sätta likamedtecken mellan kärlek och vallhund. För det är väl lite så jag känner också. Vallhundar är banne mig KÄRLEK! Rubriken ovan syftar ursprungligen till det bröllop jag var på i helgen, då Fredriks kusin Jonna gifte sig med sin Johannes. Jag tog tillfället i akt och hade för en gångs skull inte kängor och spårlinan i högsta hugg bara för att det var lördag! 😉 Superfint och mycket trevligt bröllop var det hur som helst med liveband, dans, mingel, skumpa (livets dryck!), snittar och andra lustigheter. I beskrivning för varje gäst så stod det att läsa om mig något i stil med: Ingenjör som bygger broar om dagarna, tränar hunden och ser när Manchester United spelar. Och ja. Det är nog i stort sett mitt liv i ett nötskal det! Sillen fick bo tillsammans med Gina the Papillon och min mamma + Bosse i lite drygt 24 timmar och han verkar ha överlevt det också! 😉

20130827-125154.jpg

20130827-125331.jpg

Dagen innan bröllopsfirande hakade jag på Sara & Fina och hängde i fårhagen på fredagkvällen. Finns det något mer rogivande än det? Solsken, sensommarlukt i form av solvarmt torrt gräs, fårlortar och lerpölar. Naturnörden i mig kan inte ha det bättre! Fina jobbade på bra och var duktig vallhund och Sara var duktig fåraherde. Jag var mest i vägen men fick mig några nya ulliga kompisar 😉 Vallhundar är grejjen hela dagen dom!

Vi har också hunnit med två lydnadspass sen sist. Söndag och igår kväll. Tror banne mig att krypet börjar lossna lite nu. Har jobbat mycket mer position och stadga på slutet och det har gett med sig mycket bättre utförande i själva krypdelen också. Vi har fortfarande ingen sträcka att tala om och risken finns nog att han, om jag knallar på, sprätter upp och vi därmed kanske får nolla det momentet. Men jag tycker bara det ska bli jäkla kul att få tävla lite bruks att jag inte riktigt bryr mig 😉 Vi är inte färdiga men jag känner att Silver behöver den här erfarenheten ändå för att utvecklas. Så länge jag inte lägger prestige i det hela och blir sur över utförandet, och håller mig glad och positiv så är resultat lite strunt samma. I alla fall just denna tävling! Ska bli förbaskat kul att träffa alla andra aussisar dock! 😀

20130827-125354.jpg