Our weekend – track & field

En bekväm lördag med spår, lek på fält samt tittat på boxkompisar på CrossfitKarlstad som kört Open 16.3 (kvaltävlingar till Crossfit Games (VM) i Californien). Nu mys med mitt lilla aussie-♥ i soffan hemma.

A comfy saturday with tracking and play on field. Then we also watched some box friends from CrossfitKarlstad doing the Open 16.3. Now time for some snuggle on the couch together with my aussielove. Happy Saturday!

DSC_0192_tillblogg

DSC_0225_web

DSC_0240_tillblogg

DSC_0248_web

flingspårar1

flingspårar2

Helgkurs i spår – SWDI

I helgen har jag och Fling vidgat våra vyer och är numer bekanta med Torsby. Denna värmländska pärla. Man kan ha många fördomar om Torsby innan man kommer dit. Många av dom kan besannas. T.ex får man se epa-traktorer mitt på blanka dan och har man tur så skymtar man eller två i orangea Helly Hansen. Det finns fler pizzerior än vad det finns mataffärer (typ) och alltid träffar Torsbyingera nån de känner på macken. Men man kan också bli glatt överraskad. T.ex kan man bli väldigt glad över att det finns så fina vandrarhem/hotell (Valbergsängens Sporthotell) ute i värmlandsskogarna. Man kan inspireras av hur företagssamma de är i Torsby. Hallå skidtunneln! Man kan också bli helt lyrisk över standarden på bensinstationerna 😉 Man kan dessutom, som löpfantast, bli avundsjuk på att de har så mycket elljusspår i Torsby. Kort och gott – jag tvekar inte en sekund på att åka dit igen om tillfälle ges.

20141012-204503-74703365.jpg

Denna gången var anledningen spårkurs. Lina på GameOnDog hade bjudit in Tobias på SWDI för en helgkurs i hårda spår. Äntligen! Jag har velat gå kurs för dom ända sedan jag lyssnade på en föreläsning med Jens och Tobias för typ 3 år sedan. Och nu fick vi alltså chansen, jag och Fling.. Helgen inleddes på lördag morgon med presentation och lite introduktion inomhus. Grunderna är jag någorlunda bekant med sen innan och jag har ju dessutom börjat Flingas spårutbildning enligt deras teorier. Första passet skulle vara en koll på var vi stod i träningen och givetvis så blev Fling totalt utstörd av miljön runt omkring då och spårade inget alls 😉 ”Toppen”, tänkte jag först, äntligen en spårkurs för SWDI och hunden kommer inte vilja spåra. Men Fling acklimatiserade sig sedan bland längdskidåkarna och spårade resten av helgen precis på den nivån som hon är -så jag hade ju SÅKLART inte behövt oroa mig där i början.

20141012-204401-74641289.jpg

Vi har testat allt ifrån grusspår till grässpår, från skogsspår till asfaltsspår i stadsbebyggelse. Hon har dessutom gått sina första spår av helt okänd person. Vilket hon inte verkade speciellt brydd av. Vi har också börjat med markeringsövningarna. Detta har jag varit så feg med att börja träna. Vet egentligen inte varför? Men skit samma – nu har vi inlett träningen där i alla fall. Det kommer bli liggmarkering/påvismarkering i spåret har jag bestämt mig för. Efter helgens övningar är vi nu på den nivån att hon kan peka/frysa med nosen på objektet i en till max 3 sek. Hon lägger sig slumpmässigt men det är inte inlärt utan bara hennes defaultbeteende. Vi ska öva flitigt framöver med att markera längre tid men framför allt ska jag vara noggrann med att komma ihåg att variera typ av föremål hon ska markera. Både i material och i storlek. Andra viktiga punkter att jobba med är att ha större variation på underlaget. Kanske inte att börja träna så mycket underlagsskiften i samma pass men att ha kontinuerliga spår med varierande underlag som grus, gräs, asfalt, betong, berg, jord, sand, mossa osv osv. För att sedan allt eftersom börja lägga in skiften. Och även där inte glömma att variera skiftesföljden – alltså att inte glömma att träna att gå från t.ex gräs till asfalt respektive asfalt till gräs.

SWDI_fling

Konkreta tips till mig och Fling var att släppa ut henne i linan. Jag har fastnat alltför länge med att ha henne nära för att hålla på tekniken. Detta har lett till att hon visar på felbeteenden till följd av frustration vilka försvann när hon fick komma iväg längre. Ett annat tips var att tänka på hur jag ska jobba med henne när hon tappar spåret och börjar irra. Där ska jag tänka på att backa tillbaka i spåret, korta linan och invänta att hon fäster på spåret igen.

Det har varit väldigt kul och inspirerande och som grädde på moset så verkar det som om det redan nu planeras för en återträff i vår för oss som var med. Hur bra är inte det!? 😀 Då finns det all anledning i världen att träna målinriktat här framöver. Känns som spåret kommer hamna överst på min prioritetslista 😉

Hårda spår

Jag måste få skriva lite (och hylla) det här med hårda spår. Vilket effektivt sätt att lära hunden att spåra! Jag är faktiskt helt lyrisk över de resultat man ser på väldigt kort tid! Dessutom ser jag med tillförsikt fram emot hur det kommer kvalitetssäkra spårarbetet i bruksspåret i framtiden. Att jag dessutom verkar besitta en spårmotiverad och glad valp är ju bara plus på kontot 😀

Silver lärde jag in spår via ”trilla-på”-varianten. Det är givetvis också ett fungerande sätt som fungerat och fungerar för väldigt många – bevisligen eftersom så många tränat och lyckats utefter den principen 😉 Däremot känner jag personligen att jag kan relatera till mycket mer i varianten med hur hårda spår lärs ut – och då synnerligen hur SWDI beskriver och analyserar inlärningsprocessen i sin bok ”Spårhunden och lukterna”. Jag tror också, så som SWDI hävdar, att hunden blir mer säker i sitt arbete att välja spårriktning. Att de genom konsekvent errorless learning kvalitetssäkrar hundarnas riktningsbestämning.

DSC_0009

Med Flinga har jag som sagt kört på med hårda spår från dag 1. Jag spårar för närvarande mest på hårdpackad grusväg – än så länge har jag inte lagt något spår på asfalt då jag tycker asfalten hemmavid är lite för kontaminerad med massa, massa dofter hela tiden och därmed känns det taskigt i inlärningssammanhang. Känner dock att jag måste plocka in mer asfaltsspår och framförallt variera hur jag lägger spåren för på sistone har det blivit lite väl likformigt och förutsägbart. Jag håller henne väldigt kort i selen och låter henne inte göra alltför stora utflykter ur spårkärnan. Dock måste jag bli lite strängare här nu och strama åt kriterierna, nu när hon vet vad uppgiften går ut på. Vi har lagt in lite bågar/riktningsförändringar men jag ska gå tillbaka och endast spåra rakt nu en stund när jag ska förstärka noggrannheten att hålla sig till spårkärnan. Hon är GALET lättmotiverad till att spåra och frustar som en hingst när hon tuffar fram. Hon har sådant tryck framåt att det är helt sjukt!! 😀 I jämförelse med mitt litet lugnare hjärta Sill ♥ Under sommaren (och nu när tänderna ramlat ut) ska jag börja fila lite på apportering/markering av föremål. Jag har lite funderingar på om jag ska ha liggande markering i spåret? Dels för att hon verkar så het på att spåra och för att det blir tydligt för både mig och henne. Framtiden för utvisa hur vi gör 🙂

Andra saker vi ska fortsätta jobba med nu när valpgaddarna åkt och vuxentänderna kommer är att lekträna och busa mycket med leksaker. Det kommer bli gripandeträning, hållaträning, fokusera på föremål, apporteringslekar, samarbetsövningar m.m m.m under de kommande månaderna. KUL! Allt detta i en bra kombi med följsamhet/kontaktövningar och sociala belöningar.Jag ska verkligen kämpa på med att bygga en grymt väl grundtränad hund och inte stressa på med en massa momentträning. Tids nog kommer den också 😉

DSC_0185

#bruksftw

Det bara kryllar av uppdateringar på sociala medier från vänner och bekanta som tävlar bruks på olika platser i landet. Jag blir helt lyrisk av detta 😀 Så himla kul med släktingar och bekanta till Silver och Flinga som hittar sig ut i spårmarker, sökrutor,rapportsträckor och appellplaner. Även andra aussiesar och icke-aussiesar som bruksar sig är givetvis jättekul det också. Vi måste starta någon form av instagram/twitteruppror så den här fantastiskt roliga sport inte dör ut. #bruksftw är taggen. Är ni med på det eller?

I torsdags gav jag och Flinga oss ut i skogen efter jobbet för att möta upp sökgänget. Hela dagen hade varit regnfri och fin men när vi svängde av motorvägen och in på grusvägen så öppnade sig himlen. Regn. Regn. Och lite mer regn. 3 timmar i regn på skärtorsdagskvällen kan ju låta tråkigt men får man pyssla med det bästa man vet – träna hund – så spelar väder mindre roll. Flinga fick vara sista hund ut denna kväll, då jag ville hon skulle vila ut lite och sova i bilen efter en heldag med husse och Silver, som oftast brukar betyda bus och lek 😉 , samt att det inte kändes kul med en blöt valp flera timmar i bil. Så sista startnummer fick vi. Fling är go och glad som vanligt i sökskogen. Detta var ju vårt andra pass totalt och hon har ju ingen koll alls på vad det är vi gör än givetvis 😉 Men att ramla på människor i skogen som har fickorna fulla med godis som de bjuder på är ju helt sanslöst bra tycker hon! Propellersvansen viftar oavbrutet! Av de totalt 4 figgarna så var det kanske 1-2 stycken där jag tyckte mig se att hon fick lite vind i nosen och jobbade sig fram i den. I övrigt var det nog mer turen som fick henne att ramla på figgarna. Vinden vred och vände på sig ganska så mycket också, så det var svårt att cirkulera figgarna på rätt sätt.

IMG_3863 IMG_3856

Långfredagen hoppade jag in några timmar på jobbet för att få undan lite arbete. Kan säga att det var ganska dött på kontoret 😉 Fredrik tog med sig hundarna på förmiddagen och åkte upp till sommarstugan i Sunne och jag anslöt senare på eftermiddagen/kvällen. Vi stannade till eftermiddagen igår på Påskafton och sedan åkte vi hem igen. Flingas första ”övernattning” på annat ställe gick hur smidigt som helst. Inga konstigheter alls. Och jag tror hon kommer älska sommarstället precis lika mycket som sin storebror och vi andra. Ska bli spännande och se om denna tjej är lite mer förtjust i att bada än sin äldre kompis 😉 På förmiddagen/lunch åkte jag, Fredrik, Fredriks lillebror Magnus och hundarna till ett berg med fina spårmarker och lade ett ca 750 m långt spår till Silver och ett litet kort grusspår till Flinga. Flinga går som en dammsugare!! Jäklar vad kul det är att se henne in action. Hon är verkligen jätteduktig och spårgnistan har verkligen tänts hos henne 😀 Jag kommer börja utöka längden på spåren något nu och bli än mer noggrann med att hålla i henne när hon slår för mycket i sidled. Som det ser ut nu har jag lyckats få in ett spår varannan dag ungefär och det känns som en bra mängd. Tror det är viktigt att man kör ganska intensivt så här i början för att verkligen ”tända” henne och för att hon ska få förståelse för övningen i sig. Silver var väldigt duktig han också 🙂 Var noggrann och tog vinklarna med betyg väl godkänt. Det var varmt i skogen och det märktes att hans spårkondition är lite ringrostig än så länge. Alla apporter med in och glad som en lärka var den lille filuren. Duktiga spårhundar!

IMG_3871 IMG_3880

Det vackra vårvädret fortsätter att bjussa på soliga dagar så i eftermiddag ska vi träna lydnad tillsammans med några träningskompisar. Måste bara säga att igår körde jag ett litet spontant lekpass med FlingFling och JAAA igår kom hon tillbaka med leksaken för mer lek 😀 😀 😀

IMG_3824

Söndagsvallning

Igår var det riktigt mycket vår i luften. Kanske inte så varmt men solen lyste och markerna har börjat torka upp. Fredrik och jag började morgonen med att skaffa vuxenpoäng. I detta fall betydde det att titta på tomter. Efter det åkte jag, Fredrik och svärmor Birgitta ännu längre ut på Hammarö för att lägga spår till Silver. Ett ganska kort spår med 4 apporter. Silver var överlycklig att spårandet äntligen är satt på front row igen i träningen och susade fram genom skogen som en annan formel 1-bil 🙂

Efter det var det snabbt hem och ha pappa på fika och planlösningstittande innan jag blev hämtad av Sara för att åka till Kil och valla tillsammans med henne, Lena och Hanne. Om det är någon som har en fåraherdetjänst till övers så hojta till! Kan lätt ägna merparten av min vakna tid utomhus i en fårhage med milsvid utsikt. Livet!

DSC_0164 DSC_0176DSC_0188_crop DSC_0196 DSC_0212_crop DSC_0221 DSC_0256 DSC_0262 DSC_0266 DSC_0274_crop DSC_0276

Spår & sök

Vi har inlett julledigheten på allra bästa vis – med spår- och sökträningar.

DSC01480_ps

Igår, i hällregnet och blåsten, var det spår på schemat. Med mina nya fantastisk bra och fantastiskt dyra (!!) regnbyxor, så fanns det inget som kunde stoppa oss. Kom igen du regnväder – vi är numer fullt kittade för dig! Eller ja, åtminstone jag, Silver är väl lite småsur över att behöva uppehålla sig mer än nödvändigt i ovädret 😉 Promenader är väldigt onödiga i hans värld. Okej, om man ska träna men att bara ”torrgå” utan mål – det kan bra gärna kvitta! Hur som, spåret gick totalfel till en början. Efter förra gångens miss, då Silver helt strulade till det och fick oss att gå vilse, så var jag lite mer på min vakt. Så mycket på min vakt att jag ansåg mig själv besitta spårhundsegenskaper.

”Häråt ska vi” – sa Silver.

”Näädu, den gubben går jag inte på. Hitåt är det!” – sa jag.

Varav Sill tittar på mig som om jag vore puckad. (Vilket jag också var!)

”Nä, men alltså ärligt matte, spåret går hitåt..”
”Kom igen nu Sillen. Lyssna! Nu får du faktiskt spåra ordentligt!”
”Eeeh, okej kärring. Fine. Vi går väl åt ditt håll då….”

Någon minut senare..

”Leta spår!”
”Ööh? Alltså det finns inget spår här..?”
”Sillen, leta spår”
”Nä, nu får du väl ändå GE DIG! Det finns inget spår här? Inte det spåret du menar. Men eftersom du är så totalt blåst så tar vi väl det här spåret då…hmm låt mig se, älgspår..okej vi kör på det här spåret. Älgspår. N-Ö-J-D!!??”

Och sen gick det som det gick. Jag selade av och gick ut till stigen. Lite småsur över att vi åter igen tappat spåret och direkt analyserandes över varför han tappar och hur vi ska lösa det. Möter Linda lite senare som tydligen står i närheten av vårt spårslut.(!?) Silver har alltså varit på rätt spår och skulle inte jag min nöt varit där och lagt mig i, så hade vi nog fixat det. Tänk vad mycket ett litet spårtapp kan göra för förtroendet till honom. Direkt så skulle jag lägga mig i och ha förutfattade meningar om saker och ting. Suck. Nåväl, ingen större skada skedd 🙂 Lärdomen efter detta blev att från och med nu ska jag fortsätta gå osnitslade spår men alltid ha spårläggaren med mig bakom för att få lite feedback. Några sådana träningar och vi är nog på banan igen! Jag selade på honom igen och så följde Linda med ut, så vi kunde gå på spåret ungefär där vi tappade det och på så vis fick han en positiv minnesbild av gårdagen ändå 😉

På eftermiddagen åkte vi dessutom ut och fystränade. Det blev 5km löpning med Sara och Fina med efterföljande ben- och explosivitetsövningar för de tvåbenta.

DSC_0096_web

I förmiddags var det dags att åka ut i skogen igen för sökträning. Nästan alla ur sökgänget hade letat sig hemifrån och ut i skogen. Från att ha varit regnigt, blåsigt och mulet, så sprack det upp och blev sol i sökrutorna. Underbart! Vi delade upp oss på två rutor och jag valde den som var något mer kuperad. Silver fick två synretningar de första två skicken och resten körde vi dolda figgar. Han jobbade på bra på båda sidorna av rutan med småtendenser till att vara mer försiktig på den kuperade sidan där han dessutom försvann bortom en ås stundtals. Han har fortfarande lite, lite svårt att tappa mig med synen när han är ute i rutan och söker. Vill gärna kunna söka stöd när det blir svårt. Men idag fixade han det ändå riktigt fint och behövde bara en liten påminnelse om vad han ska göra 🙂 Detta var dessutom på sista skicket så jag antar han var lite trött i kroppen. Det var en tung ruta med blöt och tjock mossa på den okuperade sidan och berghällar och backigt på den kuperade sidan. Ett riktigt fyspass! Sill fick idag dessutom lovord från en figge som inte sett honom köra på ett tag. Att han utvecklats och att det hänt mycket med honom och hans självförtroende. Yäy! 😀 Ytterligare ett kvitto på att en envis matte, som inte ger upp trots oddsen mot oss, och som fortsätter träna och nöta sök, till slut lyckas bygga självförtroende och positiv förväntan hos liten Sill. Mitt mattehjärta är så stolt, så stolt när han verkligen gör sitt allra bästa i söket! ♥ Och jag har mina snälla, tålmodiga och duktiga kompisar i sökgänget att tacka för mycket såklart! Utan er peppiga och positiva inställning samt samlade erfarenhet och kunskap hade vi verkligen inte kommit lika långt. Vilket fantastiskt sökgäng man haft turen att hitta! Ni är bäst!

DSC_0045_web

 

Mål 2014

web4

Även om målbilder ibland kan skapa onödig stress och press, så tycker jag på något sätt de är viktiga att ha. Utan mål blir det lätt att man slentrianmässigt tränar på utan tanke. Man behöver kunna visualisera sig själv, och i detta fall tävling- och träningstillfällena, i en framtid som kanske ger en fjärilar i magen. Som kanske får en att tappa andan för en stund och som för en liten stund kanske ger en uns av prestationsångest. Ett bra mål tror jag är ett sådant mål som på ingalunda sätt är orealistiska men som ändock kräver lite blodvite, som kräver svett, kanske någon tår och en hellskotta massa slit för att uppnås. Ett bra mål är också ett mål med delmål. Milstolpar som man kan bocka av under resans gång och som konkretiserar slutmålet. Små delar som får en att hålla ångan uppe när slutmålet känns avlägset långt borta och som låter självförtroendet skjuta i höjden när de nås. Ett bra mål är också ett mål som man kan revidera under resans gång. När man märker att man kanske undervärderat sig själv eller när det känns alldeles för kämpigt att kunna nå dit laglig väg 😉 Haha skämt och sido, ett mål SKA kunna omprövas och omstruktureras för livet och dess dagar är inte spikraka. Jag har ett fransk favoritordspråk som låter något i stil med: ”Ödet möter man på den väg man valt för att undgå det.” Ptjaa lite så är det kanske 😉

Och med det sagt; här kommer målen för 2014.

Övergripande mål

  • Vi fortsätter på förra årets bana. Jag måste bli bättre på att planera/strukturera/utvärdera och utifrån detta kontinuerligt FÖRBÄTTRA vår träning. Jag har i dagsläget HUR många träningsdagböcker som helst av varierande karaktär både på datorn och i pappersformat. För att det ska bli något ordentligt och strukturerar gjort så tror jag dock pappersformatet är absolut bäst. Sen ska den kompletteras med blogginlägg gällande träningen samt mer filmdokumentation av träningen.
  • Mer frekvent bloggande. Minst 3 inlägg i veckan där åtminstone ett 1 är något annat än kopplat till ren träning.
  • Mer shejpingövningar för att bli en bättre tränare, få bättre tajming etc. Inte tänka så mycket på att alltid lära in moment inför lydnaden utan att också lära in saker som kan bli ett komplement till det övriga.
  • Förhoppningsvis få möjligheten att förvalta en till liten aussie och ge den världens bästa hem och liv.

Bruks

Delmål bruks

  • Utveckla spårträningen. Spåra oftare och med mer variation.
  • Återuppta inlärning hårda spår
  • Lära in spårupptag
  • Få till ett tävlingsmässigt uppletande inför högre klass
  • En gång för alla bestämma mig för markering i söket.
  • Lära in markering
  • Utveckla sökträningen
  • 10-mässigt framförgående 😉
  • Tävlingsklart kryp lägre/högre
  • Introducera/lära in tungapporten (stegvis)
  • Lära in stegen
  • Fortsätta med skotträningen (skynda långsamt)
  • Framåtsändande – starta upp träningen

Mål bruks

  • Starta lägrespår
  • 50% tävlingsklart lägresök

Vision bruks

  • Uppflyttning till högre spår

DSC01487_ps

Lydnad

Delmål lydnad

  • Utveckla fria följet (något flummigt…)
  • Lära in klass 3-momenten – tävlingsklara separat
  • Lära in elitmoment – ruta, fjärr, hopp-apport, apporteringsdirigering
  • Uthållighetsträning varje pass
  • Olika typer av störningsövningar (gärna kreativa!) varje pass

Mål lydnad

  • Ha roligt och hitta tillbaka till glädjen och lagkänslan! 🙂
  • Starta Lk2 utan press på prestation

Vision lydnad

  • 1:a pris i Lk2

DSC_0233_psweb

Agility

Delmål agility

  • Få till en säker och stabil slalom
  • Träna MER! Ett pass i veckan borde vi få in.
  • Bli en bättre tränare. Utvecklas!
  • Starta hoppklass
  • Starta agilityklass

Mål agility

  • Minst en felfri runda under 2014

Vision agility

  • Flera felfria rundor under 2014

DSC_0108_webSer mycket fram emot att möta 2014 – det kommer bli ett grymt år 😀

 

Sammanfattning mål 2013

Det var väl tusan vad svårt det ska vara att få till lite blogginlägg. Det kan väl inte vara så svårt? Å ena sidan vill jag inte bara skriva för skrivandets skull, utan ha lite mer eftertryck bakom varje inlägg, lite mer tanke. Å andra sidan tycker jag själv om blogginlägg hos folk (hundfolk) som blir lite mer livsstilsbetonade och inte rena träningsdagböcker alla gånger. Hur som helst så är det dags att börja avrunda 2013 och blicka fram mot 2014. Jag har valt att göra så som jag gjort något annat år att försöka sammanfatta det dels i utvärdering av uppsatta mål och lite mer allmänna inlägg där vi bejakar livet i stort och smått 🙂 Håll till godo med det första.

Så här skrev jag i början av 2013. Det var mkt grejer att leva upp till ser jag så här i efterhand men jag är faktiskt ändå lite stolt när jag summerar året. Även om vi inte nått våra mål på flertal ställen så är jag jäkligt nöjd med det Silver presterat.

Övergripande träningsmål:

  •  Bli bättre på att planera, visualisera, dokumentera och utvärdera träningen.
  • Variation förnöjer! Bli bättre på att kontinuerligt variera de grenar vi tränar. Det gör Silver gott tror jag.
  • Bli bättre på att hitta balans mellan momentträning och kedjelik träning. Få in mer konkreta kedjor i träningen som går att utvärdera.
  • Mer fysträning!

När det gäller de övergripande träningsmålen, så har jag en bit kvar att jobba på innan jag är där jag vill vara när det gäller planering/visulisering/dokumentering/utvärdering av träningen. Jag har blivit bättre på att filma våra tävlingar och till viss del träningspassen men här finns det utvecklingspotential. Vi har varit duktiga på att träna alla de grenar som vi tycker om. Även om lydnadsdjävulen aka prestationssatan lätt tagit sitt grepp om oss, vilket gjort att vi ibland skippat det vi tycker om bäst – BRUKS – för den rena lydnadslydnaden. Vi har tränat mycket sök och räddningssök vilket är det Silver älskar allra mest och därav ska 2014 vigas än mer åt detta 🙂 Agilityn har smugit sig in mer och mer i vårt liv och förhoppningsvis kan vi utveckla den biten också. Jag tycker jag fått en ganska fin balans mellan momentträning och kedjeträning, när det kommer till lydnaden, där det stundtals gått över lite för mkt i att enbart tänka kedjor vissa perioder. Här har jag stor chans att bli ÄN bättre under 2014. Fysträningen har verkligen fått sig ett uppsving under 2013. Silver har haft bättre form än någonsin under höst/vinter och där är jag riktigt nöjd med det arbetet vi presterat.

Delmål lydnad:

  • Tävlingsklart moment – ruta Lk2 – CHECK!
  • Tävlingsklart moment – fjärr Lk2 – CHECK!
  • Tävlingsklart program – Lk2- CHECK!
  • 1:a pris i Lk2
  • Tävlingsklart moment – vittring Lk3/Elitklass
  • Tävlingsklart moment – fritt följ Lk3
  • Tävlingsklart moment – metallapport Lk3
  • Tävlingsklart moment – hopp-apport Lk3
  • Tävlingsklart moment – sitt under gång – HALVCHECK!
  • Tävlingsklart moment – sitt i grupp Lk3
  • Tävlingsklart moment – platsliggning Lk3
  • Tävlingsklart moment – fjärr Lk3
  • Tävlingsklart moment – ruta Lk3
  • Tävlingsklart program – Lk3

Mål lydnad

  • 3 x 1:a pris i Lk2 – Lp2
  • Start i Lk3

Vision lydnad

  • 1:a pris i Lk3

Summering lydnad

Här har vi kommit till start på 4 tävlingar i lydnadsklass 2 under året och tagit 2:a pris på alla.

Lydnaden är den gren jag tycker vi underpresterat i. Med tanke på att lydnaden får mest träningsmängd av alla våra grenar, så känns det som vi borde ha så mycket mer att ge. Nu blir det inte alltid som man tänkt sig och lydnaden med alla dess bitar och behov av vissa karaktäristska egenskaper är definitivt vår akillshäl. Vi har under höst/vinter nått någon av en platå som vi inte riktigt tar oss ifrån. Har till viss del känt en uns av ”nu-ger-jag-upp”-känslor och funderat mycket kring just lydnadslydnaden. Det känns som om den träningen tär mer på vår träningsrelation än vad den ger. Ibland faller jag in i någon form av prestigetänkande runt om lydnaden då jag har så många runt omkring mig som är avsevärt mycket högre upp på prestationsstegen än vi och som kommit ikapp och gått om med hästlängder flera gånger om. Och så tränar och tränar och tränar vi lite till och bryter ihop och kommer igen för jag vet inte vilken gång i ordningen… men fortsätter ändå harva omkring på samma fläck. Då tappar man verkligen tron på sig själv som hundtränare kan jag säga er. Jag VET att det inte är någon tävling mot andra utan endast mot sig själv – men se där är lite av mitt problem. Att tävla mot MIG är att tävla mot den värsta av kritiker stundtals – and it sucks 😉  Så därför har jag medvetet eller omedvetet valt att pausa från allt vad lydnadsträning heter. Jag har funderat fram och tillbaka över om jag kanske endast ska satsa på brukset med Silver. Samtidigt älskar jag lydnaden och det gör mig rent ut sagt lite ledsen när jag bara känner ångest inför lydnadsträningen för tillfället. Har nog aldrig haft en sådan här lång svacka med Silver innan. Så därför tror jag inte jag sätter några stora mål för lydnaden nästa år. Utan vi ska helt enkelt jobba på att hitta lite glädje i den träningen igen, så får vi se om vi kanske skapar några mål längs med vägen 🙂  

Delmål bruks (något mer oprecisisa)

  • Ta tag i krypet en gång för alla – CHECK!
  • Tävlingsklart kryp lägre och högre – HALVCHECK!
  • Tävlingsklart skall högre
  • Köpa en sökrulle och börja träna in markering i söket
  • Lägga upp en träningsplan för söket
  • Spåra mer hårda spår. Mer variation överlag
  • Spåra mer överhuvudtaget – CHECK!
  • Träningsplan över uppletandet

Mål bruks

  • Tävlingsklar lägre klass spår (lydnad + special) – CHECK!
  • Tävlingsklart uppletande högre klass

Vision bruks

  • Tävlingsklar sök

När det gäller brukset har ju 2013 varit fantastiskt! 😀 Att gå ifrån att inte planera för någon tävling alls till att anmäla sig till RASMÄSTERSKAP det är banne mig stort i min värld. Att tävla bland så många gelikar och ha så mycket publik och folk man känner till och ser upp till som tittar på en, det gör ju vem som helst nervös! Sen att min fina, lilla hund gick ut och visade upp sitt allra bästa han, värmde mitt hjärta så oerhört mycket! Att han, när det verkligen gällde, stod upp för oss som team och gjorde MER än vad han teoretiskt sett ska kunna, det är så man nästan blir tårögd ♥ Vi var så bra tillsammans den helgen och jag kommer kunna leva på den känslan länge, länge. Den vinner faktiskt stort över min låga känsla i lydnaden! 🙂 Tänk att lilla Silver gick och blev bronsmedaljör i lägrespår på rasmästerskapen – otroligt! Där fick jag också svart på vitt att bruks is DA SHIT! Jag älskar att få kombinera de olika tävlingsmomenten inom brukset och jag ser med tillförsikt och glädje fram emot många, fina år med brukshund och 2014 som kommer betyda mer lägretävlingar och kanske kanske ett uppflytt till högre spår 😉 Vi är långt ifrån tävlingsklara i något sök men efter höstens träningar vore jag dum om jag inte åtminstone försökte mig på att satsa mer på det under 2014.

Delmål agility:

  • Träna agility MER! Minst 2 pass veckan
  • Tävlingsklar slalom – CHECK!
  • ”Tävlingsklara” kontaktfält – CHECK!
  • Tävlingsklar alla hinder helt enkelt (Yikes!)
  • Bli en bättre handler. (Något flummigt/odefinerbart men behövs nämnas.)
  • Tävlingsklar hoppklass – CHECK!

Mål agility

  • Starta hoppklass
  • Tävlingsklar 75% för agilityklass

Vision agility

  • Felfri hoppklass
  • Starta agilityklass
  • Ha jäkla kul!!

Agilityn har ju åsidosatts lite mer än vad jag trodde. Vi gick en tävlingskurs i agility för Anette Daleke på vår klubb med mål om att tävla och det skulle vi gjort förra helgen om det inte vore för att Silver visade på hälta dagen innan tävlingen. Jag tog det säkra före det osäkra och strök mig. Att springa på relativt tungt underlag med en halvbra tass kändes inte helt 100. I övrigt så har vi utvecklats inom agilityn, Silver mer än mig 😉 Jag har ljusår att lära mig innan jag kan kalla mig agilitytränare. Som det är nu så är jag makalöst kass på att träna agility och behöver alltid stöd i att lägga upp träningspass, vad man kan träna på, hur man ska träna osv osv. Borde nog ta några fler kurser 😉 Målet inför 2014 är därmed att bli en bättre tränare inom agility och att utvecklas ännu mer samt att definitivt få till någon/några starter i hoppklass och agilityklass. Vi har en hel del nötande i hinderparken innan vi ”kan” alla hinder bra också, så där har vi ett stort jobb framför oss.

Summa summarum ett lite oväntat år som jag totalt sett är nöjd med! Silver har fått vara frisk och skadefri och det är i slutändan det allra viktigaste ♥

Nästa inlägg blir ett inlägg där vi konkretiserar målen för 2014.

Aussies for the win

Gaah!
Jag har en otrolig tidsnöd i dagsläget. Finner verkligen INGEN lugn sekund att blogga. Har ju en massa skoj att berätta om! 😀

Förra helgen var vi ju bland annat i Örebro och hälsade på Sanna med Misty & Dylan (Kreivi’s och Chapplelines). Där träffade vi också på Line med Mivinna’s Avila som också bodde hemma hos Sanna – SÅ himla trevlig hund och matte! 🙂 Har ju träffat dem flyktigt innan förra året, så det var väldigt kul att lära känna dom mera 🙂 På fredagen blev det pizza och vin hemma hos Friberg och en tidig kväll, då alla var ganska så trötta efter jobbet. Lördagen började med spår på morgonen och sen lydnad hela eftermiddagen. Line lade spår till Silver som han löste bra, trots att han fick kämpa lite på ett ställe, då han snurrade till det en hel del. Nyttigt för hans självförtroende däremot att få jobba och sedan lösa problemen han stöter på! Sen gav det lyckad utdelning att ha Dylan hängandes i nacken i spåret också. Silver fick med andra ord öka på sitt tempo lite 😉 Vilket vi behöver speeda upp lite, lite.
Lydnadspasset på eftermiddagen jobbade jag med ingångar på plan (värdefullt att passa på när man är på nya klubbar), språngmarsch i ff och rutan. Line och jag diskuterade en massa kring olika bitar i min och Silvers träning och jag fick hur mkt bra tankar som helst med mig hem! Det är så oerhört nyttigt att träna med sådana som inte ser Silver varje träning, när man får möjligheten att träna med dom, får de ser alltid saker som man själv antingen inte ser, eller som i mitt fall, jag har valt att blunda för i x antal månader 😉 Språngmarschen har blivit SÅ mkt bättre, bara på några träningspass, TACK Line för sparken!

På kvällen körde vi knyt-tacomiddag hemma hos Linda med aussisarna Modja & Edith (Diamond Bluff & Folsberga). På plats fanns också jämthunden Ruth, wachteln Fuska, aussien Chrome (Crofter Holdings), working kelpien Kaj och matte Matilda samt tyska jaktterriern Vera. Sen tog ju vi med oss våra fyrbenta också – Dylan, Misty, Silver och Ila. På plats i lilla köket hos Linda fanns alltså 6 människor och 11 hundar varav 7 aussies en enda härlig röra! 😀 Trevligaste lördagsmiddagen jag haft på väldigt länge!

Söndag förmiddag åkte vi tillbaka till Linda igen för lite vallning. Dylan, Kaj, Edith och Ila körde. Jag tittade på och Silver vilade 😉 Nästa aussie ska jag minsann se till att valla ordentligt med. Åtminstone är målet att försöka och se vad det kan bli av det. Det verkar ju så himla kul och spännande (men svårt!!) att hålla på med!

Aussies for the win säger jag! 😀

(Dålig, dålig Anna som inte fotade mer denna helg…)

SASK rasmästerskap dag 2

Äntligen en stund över för del 2 av rasmästerskapen

Söndagen innebar lika tidig uppstigning som på lördagen. 5:00 stod väckarklockan på och det var bara att hoppa upp för att infinna sig på samlingen kl.7. Lägrehundarna skulle ut i skogen först, så direkt efter samlingen så for vi till skogs. Det blev ganska så lång väntan, typ 1,5 h, innan vi fick gå spåren men Silver var pigg och glad. Överlag hade jag en så jäkla go känsla kring honom i helgen. Han kändes samlad och lugn men ändå med driv och energi. Riktigt härligt!

Spårupptaget kändes bra. Han tuffade på rakt ut utan bekymmer och detta gav oss 10-10 i betyg från domarna 😀 Sen bara njöt jag resten av spåret. Pinne efter pinne ramlade in och det var egentligen bara på två ställen som jag upplevde att han snurrade lite. Det kan mycket väl varit på något av dessa ställen som han missade en pinne men det är ju svårt att göra någon analys över något man inte har någon aning om. Han tog vinklarna JÄTTEFINT och det var en sån grym känsla att jag faktiskt kunde läsa honom så bra i vinklarna, när han hade spåret och när han inte hade det. Jag var ju lite rädd för att han skulle börja skenspåra, vilket han kan göra i vinklar ibland, som gör att jag inte kan läsa honom överhuvudtaget. Men under söndagens lägrespår kändes det verkligen som jag hade stenkoll på vad han pysslade med 😀 Grymt härlig känsla! Vi fick till slut ihop 6+slut, på tiden 22 min. 3min tillgodo alltså och betyg 9-9 på spåret. Hade innan varit lite orolig att vi inte skulle hinna inom tidsramen men det lyckades vi ju bra med. Åh jäklar vilken blodad tand jag har inför spårandet nu!! Jag har ju alltid gillat spår men nu har jag fasen tagit det till ännu en högre nivå 🙂 Så motiverad som jag känner mig nu har jag inte upplevt på jättelänge! Bruks ftw säger jag bara 😉

Efter skogsarbetet begav vi oss en sväng till Melleruds Bhk för att Linda och Tusan skulle få träna lite, innan vi åter igen åkte till Håverud. Det blev en lång väntan till prisutdelningen strax efter kl.15. Jag hade inga förhoppningar om någonting och när de började läsa upp vem som kommit 5:a och 4:a tänkte jag typ, jaha nu har de väl missat oss..men så visar det sig att vi kniper en 3:e plats och hamnar alltså på pallen! Men hallå!? Sillen som 3:a på ett svenskt rasmästerskap! Hur kul är inte det!? 😀 Vi lyckades inte ända vägen fram för att nå uppflyttningspoäng och var snöpliga 11p därifrån (409p). Jag fick hejda mig för att inte bli besviken över att vara så nära, då jag gått in i tävlingen med inställningen att endast ha kul och ha som mål att vi skulle få ett godkänt resultat. Och det målet uppfyllde vi ju med råge! 😀 Så efter att surat i typ 5 sek över att det endast hade räckt med att vi hittat den där sista pinnen i spåret eller att vi satt lite högre poäng i lydnaden, så kände jag mig bara SÅ stolt över Sill! Trodde aldrig han skulle lyckas prestera så bra som han gjorde. Och jag vet att det finns än mer att plocka ur honom nu. Det lossnar mer och mer för varje dag, och hans ”problem” och ”svårigheter” börjar vi lyckas övervinna titt som tätt. Wohoo! Helt fantastiskt, jag är så nöjd över den här helgen så ni anar inte ♥

Är redan laddad inför nästa år! 🙂

web6