Skallmarkering eller rullhund?

Såhär i början av en karriär som sökhund så måste man ju ställa sig frågor så som; vilken typ av markering ska jag ha på min hund? Blir det att träna in rulle eller blir det skall? Adekvata frågor så här i bruksträsket 😉

Jag har funderat lite fram och tillbaka på vad som är till de respektive markeringarnas för- och nackdelar. För så är det ju med allt – att det finns saker som talar för och emot. Dessutom så kan ju något som är en övervägande nackdel för en hund vara obetydligt liten i sammanhanget för en annan. Åter igen – hundarna är individer och alla val och beslut bör tas efter deras fallenhet inom området.

För någon månad sen lutade det åt att Flinga skulle bli rullhund. Jag fick typ inte fram ett ljud hos henne. Nu har dock pendeln svängt och i och med lite kampanjande av skallet i brukslydnaden så har jag hittat knappen för skall. Hon kan nu med hjälp och lite hetsande från min sida få fram kanske 1-2 skall i följd. En bra början! Nu blir det enkelt att applicera detta i rena markeringsövningar. För det är väl också lite där vi står i söket – att börja träna in markeringar separat. En annan anledning till att det blir skall är för att jag tycker det verkar enklare att ha i exempelvis räddningssöket. Det kan vara min högst personliga smak men jag har fått känslan av att jag tror det kommer passa oss och vår träning bäst.

I söndags tränade vi med sökgänget. Det blev Flingas första pass på ganska så länge. Vi har inte haft tid eller möjlighet att vara med de senaste träningarna, så det här blev väl ett litet uppdateringspass för oss. Men visst har det hänt grejer 😀 Leken har blivit avsevärt bättre ute hos figgarna. Hon har ju aldrig varit svårlekt men har tidigare hellre valt godis framför lek och jag har en önskan om att vi ska kunna använda oss av båda belöningsvarianterna ute hos figgarna. Det har passet lekte hon bara ute hos figgarna och de tyckte hon gjort framsteg där. Sen har vi lite jobb kvar att bygga upp värdet i att komma in för kamp/lek hos figgen och inte lägga/ställa sig och tugga en meter bort 😉 Detta gör hon när vi leker också men även här utvecklas hon åt rätt håll vecka för vecka. Hon biter dessutom tag bättre i leksakerna allt eftersom vi jobbar med det. Jag vet att man inte ska nojja sig för HUR hon biter i grejerna osv, allt sånt där brukar komma med tiden, men det skadar ju inte att genom med kravlös (viktigt!!) lek försöka få till bättre gripande och fasthållanden. Kanske borde göra ett studiebesök hos skyddsgruppen på klubben 😉 Söket i övrigt sköter hon jättebra. Jag lade upp passet som så att hon först fick en minnesbild på ena sidan och efter det fick hon gå ut. Klippte den figgen som ett smäck! Resterande skick (7) fick hon synretning för alla skick men fick ändå jobba och använda nosen när hon kom ut på djupet. Hon är duktig och fortsätter jobba där ute och söker vittringslöpa. Stolt matte kan stå på stigen och se på 🙂 Har inte några som helst tankar på att bry sig om var jag är heller utan är trygg ute hos figgarna. Skönt!

Här är ett litet klipp på en början på skallmarkeringarna som vi övade på medan vi väntade på vår tur i söndags.

Sök och skott

Efter helgens midsommarfiranden var det på söndagsmorgonen dags för lite sökträning. Nu har det gått ett tag sen sist jag och Fling ”tränade” det, så det skulle bli intressant att se vad några veckors mognad gör för en liten valp. Vi var 8 st, så vi delade upp oss på två rutor. I min lilla grupp var det jag och Fling, Daniel med Hejja och Kristina med Kotte. Jag och Fling fick möjligheten att köra två pass som vi delade upp så att det första blev vindövningar och det andra fick bli synlig pop-up. Hejåhå alltså! Liten brun verkar ju tycka det här med sök är helfestligt! 😀 Att träffa på folk i skogen är liksom drömtillvaron för en socialt trygg liten tjej. Jag är SÅ nöjd med att hon verkar behålla sin sociala nyfikenhet och att hon blir så genuint glad av människor. Det är SÅ mycket värt! Att springa ut ensam 25-30 m är heller inte det några som helst problem. Hon verkar ha en lagom dos av självständighet och är inte på några sätt ”beroende” av att ha med mig ut. Slänger knappt några ögonkast åt mitt håll ute hos figge 😉 Vilket känns väldigt bra! Så som saker och ting ser ut nu så har hon alla möjligheter till att bli en PERFEKT brukshund – lyhörd och samarbetsvillig, spårglad, sökglad, social och lagom självständig. Jag har skrytit förr om henne men jag kommer nog få fortsätta 😉 Herregud vad jag är impad över min lilla coola fräkniga Fling!

Igår strålade jag samman med Linda och hundarna för löpträning på Sörmon. Både jag och L har anmält oss till Tjurruset i september så vi ligger i hårdträning 😉 Innan löpningen passade jag på att bränna av lite skott, så Flinga fick skottillvänjningsträningen aka skotträningen gjord. Jag gick ca 200 m från skytten vid första skottet och närmade mig sen 150 m till andra. Inte en susning av att bry sig. Nästa gång kör vi på 150 m vid första och närmar oss ytterligare 50 till andra. I dagsläget kör vi på två skott för att sen öka på med fler. Vi kör enligt habitueringsprincipen och skyndar väldigt, väldigt långsamt. Hellre mängdträning kontinuerligt och ligga väldigt lågt i retning än att träna sällan och ha för stor styrka i retningen är vår devis 🙂 Sen får hon dessutom kontinuerligt lyssna på när polisen skjuter pistol skarpt på sin träningsanläggning i skogen (det är verkligen en ljudbild som är extrem!) där vi bor samt hagelskotten från jaktskyttebanorna som det finns typ i stort sett precis överallt där vi spårar, tränar sök, går promenader m.m.

DSC_0193_BV

#bruksftw

Det bara kryllar av uppdateringar på sociala medier från vänner och bekanta som tävlar bruks på olika platser i landet. Jag blir helt lyrisk av detta 😀 Så himla kul med släktingar och bekanta till Silver och Flinga som hittar sig ut i spårmarker, sökrutor,rapportsträckor och appellplaner. Även andra aussiesar och icke-aussiesar som bruksar sig är givetvis jättekul det också. Vi måste starta någon form av instagram/twitteruppror så den här fantastiskt roliga sport inte dör ut. #bruksftw är taggen. Är ni med på det eller?

I torsdags gav jag och Flinga oss ut i skogen efter jobbet för att möta upp sökgänget. Hela dagen hade varit regnfri och fin men när vi svängde av motorvägen och in på grusvägen så öppnade sig himlen. Regn. Regn. Och lite mer regn. 3 timmar i regn på skärtorsdagskvällen kan ju låta tråkigt men får man pyssla med det bästa man vet – träna hund – så spelar väder mindre roll. Flinga fick vara sista hund ut denna kväll, då jag ville hon skulle vila ut lite och sova i bilen efter en heldag med husse och Silver, som oftast brukar betyda bus och lek 😉 , samt att det inte kändes kul med en blöt valp flera timmar i bil. Så sista startnummer fick vi. Fling är go och glad som vanligt i sökskogen. Detta var ju vårt andra pass totalt och hon har ju ingen koll alls på vad det är vi gör än givetvis 😉 Men att ramla på människor i skogen som har fickorna fulla med godis som de bjuder på är ju helt sanslöst bra tycker hon! Propellersvansen viftar oavbrutet! Av de totalt 4 figgarna så var det kanske 1-2 stycken där jag tyckte mig se att hon fick lite vind i nosen och jobbade sig fram i den. I övrigt var det nog mer turen som fick henne att ramla på figgarna. Vinden vred och vände på sig ganska så mycket också, så det var svårt att cirkulera figgarna på rätt sätt.

IMG_3863 IMG_3856

Långfredagen hoppade jag in några timmar på jobbet för att få undan lite arbete. Kan säga att det var ganska dött på kontoret 😉 Fredrik tog med sig hundarna på förmiddagen och åkte upp till sommarstugan i Sunne och jag anslöt senare på eftermiddagen/kvällen. Vi stannade till eftermiddagen igår på Påskafton och sedan åkte vi hem igen. Flingas första ”övernattning” på annat ställe gick hur smidigt som helst. Inga konstigheter alls. Och jag tror hon kommer älska sommarstället precis lika mycket som sin storebror och vi andra. Ska bli spännande och se om denna tjej är lite mer förtjust i att bada än sin äldre kompis 😉 På förmiddagen/lunch åkte jag, Fredrik, Fredriks lillebror Magnus och hundarna till ett berg med fina spårmarker och lade ett ca 750 m långt spår till Silver och ett litet kort grusspår till Flinga. Flinga går som en dammsugare!! Jäklar vad kul det är att se henne in action. Hon är verkligen jätteduktig och spårgnistan har verkligen tänts hos henne 😀 Jag kommer börja utöka längden på spåren något nu och bli än mer noggrann med att hålla i henne när hon slår för mycket i sidled. Som det ser ut nu har jag lyckats få in ett spår varannan dag ungefär och det känns som en bra mängd. Tror det är viktigt att man kör ganska intensivt så här i början för att verkligen ”tända” henne och för att hon ska få förståelse för övningen i sig. Silver var väldigt duktig han också 🙂 Var noggrann och tog vinklarna med betyg väl godkänt. Det var varmt i skogen och det märktes att hans spårkondition är lite ringrostig än så länge. Alla apporter med in och glad som en lärka var den lille filuren. Duktiga spårhundar!

IMG_3871 IMG_3880

Det vackra vårvädret fortsätter att bjussa på soliga dagar så i eftermiddag ska vi träna lydnad tillsammans med några träningskompisar. Måste bara säga att igår körde jag ett litet spontant lekpass med FlingFling och JAAA igår kom hon tillbaka med leksaken för mer lek 😀 😀 😀

IMG_3824

Spår & sök

Vi har inlett julledigheten på allra bästa vis – med spår- och sökträningar.

DSC01480_ps

Igår, i hällregnet och blåsten, var det spår på schemat. Med mina nya fantastisk bra och fantastiskt dyra (!!) regnbyxor, så fanns det inget som kunde stoppa oss. Kom igen du regnväder – vi är numer fullt kittade för dig! Eller ja, åtminstone jag, Silver är väl lite småsur över att behöva uppehålla sig mer än nödvändigt i ovädret 😉 Promenader är väldigt onödiga i hans värld. Okej, om man ska träna men att bara ”torrgå” utan mål – det kan bra gärna kvitta! Hur som, spåret gick totalfel till en början. Efter förra gångens miss, då Silver helt strulade till det och fick oss att gå vilse, så var jag lite mer på min vakt. Så mycket på min vakt att jag ansåg mig själv besitta spårhundsegenskaper.

”Häråt ska vi” – sa Silver.

”Näädu, den gubben går jag inte på. Hitåt är det!” – sa jag.

Varav Sill tittar på mig som om jag vore puckad. (Vilket jag också var!)

”Nä, men alltså ärligt matte, spåret går hitåt..”
”Kom igen nu Sillen. Lyssna! Nu får du faktiskt spåra ordentligt!”
”Eeeh, okej kärring. Fine. Vi går väl åt ditt håll då….”

Någon minut senare..

”Leta spår!”
”Ööh? Alltså det finns inget spår här..?”
”Sillen, leta spår”
”Nä, nu får du väl ändå GE DIG! Det finns inget spår här? Inte det spåret du menar. Men eftersom du är så totalt blåst så tar vi väl det här spåret då…hmm låt mig se, älgspår..okej vi kör på det här spåret. Älgspår. N-Ö-J-D!!??”

Och sen gick det som det gick. Jag selade av och gick ut till stigen. Lite småsur över att vi åter igen tappat spåret och direkt analyserandes över varför han tappar och hur vi ska lösa det. Möter Linda lite senare som tydligen står i närheten av vårt spårslut.(!?) Silver har alltså varit på rätt spår och skulle inte jag min nöt varit där och lagt mig i, så hade vi nog fixat det. Tänk vad mycket ett litet spårtapp kan göra för förtroendet till honom. Direkt så skulle jag lägga mig i och ha förutfattade meningar om saker och ting. Suck. Nåväl, ingen större skada skedd 🙂 Lärdomen efter detta blev att från och med nu ska jag fortsätta gå osnitslade spår men alltid ha spårläggaren med mig bakom för att få lite feedback. Några sådana träningar och vi är nog på banan igen! Jag selade på honom igen och så följde Linda med ut, så vi kunde gå på spåret ungefär där vi tappade det och på så vis fick han en positiv minnesbild av gårdagen ändå 😉

På eftermiddagen åkte vi dessutom ut och fystränade. Det blev 5km löpning med Sara och Fina med efterföljande ben- och explosivitetsövningar för de tvåbenta.

DSC_0096_web

I förmiddags var det dags att åka ut i skogen igen för sökträning. Nästan alla ur sökgänget hade letat sig hemifrån och ut i skogen. Från att ha varit regnigt, blåsigt och mulet, så sprack det upp och blev sol i sökrutorna. Underbart! Vi delade upp oss på två rutor och jag valde den som var något mer kuperad. Silver fick två synretningar de första två skicken och resten körde vi dolda figgar. Han jobbade på bra på båda sidorna av rutan med småtendenser till att vara mer försiktig på den kuperade sidan där han dessutom försvann bortom en ås stundtals. Han har fortfarande lite, lite svårt att tappa mig med synen när han är ute i rutan och söker. Vill gärna kunna söka stöd när det blir svårt. Men idag fixade han det ändå riktigt fint och behövde bara en liten påminnelse om vad han ska göra 🙂 Detta var dessutom på sista skicket så jag antar han var lite trött i kroppen. Det var en tung ruta med blöt och tjock mossa på den okuperade sidan och berghällar och backigt på den kuperade sidan. Ett riktigt fyspass! Sill fick idag dessutom lovord från en figge som inte sett honom köra på ett tag. Att han utvecklats och att det hänt mycket med honom och hans självförtroende. Yäy! 😀 Ytterligare ett kvitto på att en envis matte, som inte ger upp trots oddsen mot oss, och som fortsätter träna och nöta sök, till slut lyckas bygga självförtroende och positiv förväntan hos liten Sill. Mitt mattehjärta är så stolt, så stolt när han verkligen gör sitt allra bästa i söket! ♥ Och jag har mina snälla, tålmodiga och duktiga kompisar i sökgänget att tacka för mycket såklart! Utan er peppiga och positiva inställning samt samlade erfarenhet och kunskap hade vi verkligen inte kommit lika långt. Vilket fantastiskt sökgäng man haft turen att hitta! Ni är bäst!

DSC_0045_web

 

Mål 2014

web4

Även om målbilder ibland kan skapa onödig stress och press, så tycker jag på något sätt de är viktiga att ha. Utan mål blir det lätt att man slentrianmässigt tränar på utan tanke. Man behöver kunna visualisera sig själv, och i detta fall tävling- och träningstillfällena, i en framtid som kanske ger en fjärilar i magen. Som kanske får en att tappa andan för en stund och som för en liten stund kanske ger en uns av prestationsångest. Ett bra mål tror jag är ett sådant mål som på ingalunda sätt är orealistiska men som ändock kräver lite blodvite, som kräver svett, kanske någon tår och en hellskotta massa slit för att uppnås. Ett bra mål är också ett mål med delmål. Milstolpar som man kan bocka av under resans gång och som konkretiserar slutmålet. Små delar som får en att hålla ångan uppe när slutmålet känns avlägset långt borta och som låter självförtroendet skjuta i höjden när de nås. Ett bra mål är också ett mål som man kan revidera under resans gång. När man märker att man kanske undervärderat sig själv eller när det känns alldeles för kämpigt att kunna nå dit laglig väg 😉 Haha skämt och sido, ett mål SKA kunna omprövas och omstruktureras för livet och dess dagar är inte spikraka. Jag har ett fransk favoritordspråk som låter något i stil med: ”Ödet möter man på den väg man valt för att undgå det.” Ptjaa lite så är det kanske 😉

Och med det sagt; här kommer målen för 2014.

Övergripande mål

  • Vi fortsätter på förra årets bana. Jag måste bli bättre på att planera/strukturera/utvärdera och utifrån detta kontinuerligt FÖRBÄTTRA vår träning. Jag har i dagsläget HUR många träningsdagböcker som helst av varierande karaktär både på datorn och i pappersformat. För att det ska bli något ordentligt och strukturerar gjort så tror jag dock pappersformatet är absolut bäst. Sen ska den kompletteras med blogginlägg gällande träningen samt mer filmdokumentation av träningen.
  • Mer frekvent bloggande. Minst 3 inlägg i veckan där åtminstone ett 1 är något annat än kopplat till ren träning.
  • Mer shejpingövningar för att bli en bättre tränare, få bättre tajming etc. Inte tänka så mycket på att alltid lära in moment inför lydnaden utan att också lära in saker som kan bli ett komplement till det övriga.
  • Förhoppningsvis få möjligheten att förvalta en till liten aussie och ge den världens bästa hem och liv.

Bruks

Delmål bruks

  • Utveckla spårträningen. Spåra oftare och med mer variation.
  • Återuppta inlärning hårda spår
  • Lära in spårupptag
  • Få till ett tävlingsmässigt uppletande inför högre klass
  • En gång för alla bestämma mig för markering i söket.
  • Lära in markering
  • Utveckla sökträningen
  • 10-mässigt framförgående 😉
  • Tävlingsklart kryp lägre/högre
  • Introducera/lära in tungapporten (stegvis)
  • Lära in stegen
  • Fortsätta med skotträningen (skynda långsamt)
  • Framåtsändande – starta upp träningen

Mål bruks

  • Starta lägrespår
  • 50% tävlingsklart lägresök

Vision bruks

  • Uppflyttning till högre spår

DSC01487_ps

Lydnad

Delmål lydnad

  • Utveckla fria följet (något flummigt…)
  • Lära in klass 3-momenten – tävlingsklara separat
  • Lära in elitmoment – ruta, fjärr, hopp-apport, apporteringsdirigering
  • Uthållighetsträning varje pass
  • Olika typer av störningsövningar (gärna kreativa!) varje pass

Mål lydnad

  • Ha roligt och hitta tillbaka till glädjen och lagkänslan! 🙂
  • Starta Lk2 utan press på prestation

Vision lydnad

  • 1:a pris i Lk2

DSC_0233_psweb

Agility

Delmål agility

  • Få till en säker och stabil slalom
  • Träna MER! Ett pass i veckan borde vi få in.
  • Bli en bättre tränare. Utvecklas!
  • Starta hoppklass
  • Starta agilityklass

Mål agility

  • Minst en felfri runda under 2014

Vision agility

  • Flera felfria rundor under 2014

DSC_0108_webSer mycket fram emot att möta 2014 – det kommer bli ett grymt år 😀

 

Sammanfattning mål 2013

Det var väl tusan vad svårt det ska vara att få till lite blogginlägg. Det kan väl inte vara så svårt? Å ena sidan vill jag inte bara skriva för skrivandets skull, utan ha lite mer eftertryck bakom varje inlägg, lite mer tanke. Å andra sidan tycker jag själv om blogginlägg hos folk (hundfolk) som blir lite mer livsstilsbetonade och inte rena träningsdagböcker alla gånger. Hur som helst så är det dags att börja avrunda 2013 och blicka fram mot 2014. Jag har valt att göra så som jag gjort något annat år att försöka sammanfatta det dels i utvärdering av uppsatta mål och lite mer allmänna inlägg där vi bejakar livet i stort och smått 🙂 Håll till godo med det första.

Så här skrev jag i början av 2013. Det var mkt grejer att leva upp till ser jag så här i efterhand men jag är faktiskt ändå lite stolt när jag summerar året. Även om vi inte nått våra mål på flertal ställen så är jag jäkligt nöjd med det Silver presterat.

Övergripande träningsmål:

  •  Bli bättre på att planera, visualisera, dokumentera och utvärdera träningen.
  • Variation förnöjer! Bli bättre på att kontinuerligt variera de grenar vi tränar. Det gör Silver gott tror jag.
  • Bli bättre på att hitta balans mellan momentträning och kedjelik träning. Få in mer konkreta kedjor i träningen som går att utvärdera.
  • Mer fysträning!

När det gäller de övergripande träningsmålen, så har jag en bit kvar att jobba på innan jag är där jag vill vara när det gäller planering/visulisering/dokumentering/utvärdering av träningen. Jag har blivit bättre på att filma våra tävlingar och till viss del träningspassen men här finns det utvecklingspotential. Vi har varit duktiga på att träna alla de grenar som vi tycker om. Även om lydnadsdjävulen aka prestationssatan lätt tagit sitt grepp om oss, vilket gjort att vi ibland skippat det vi tycker om bäst – BRUKS – för den rena lydnadslydnaden. Vi har tränat mycket sök och räddningssök vilket är det Silver älskar allra mest och därav ska 2014 vigas än mer åt detta 🙂 Agilityn har smugit sig in mer och mer i vårt liv och förhoppningsvis kan vi utveckla den biten också. Jag tycker jag fått en ganska fin balans mellan momentträning och kedjeträning, när det kommer till lydnaden, där det stundtals gått över lite för mkt i att enbart tänka kedjor vissa perioder. Här har jag stor chans att bli ÄN bättre under 2014. Fysträningen har verkligen fått sig ett uppsving under 2013. Silver har haft bättre form än någonsin under höst/vinter och där är jag riktigt nöjd med det arbetet vi presterat.

Delmål lydnad:

  • Tävlingsklart moment – ruta Lk2 – CHECK!
  • Tävlingsklart moment – fjärr Lk2 – CHECK!
  • Tävlingsklart program – Lk2- CHECK!
  • 1:a pris i Lk2
  • Tävlingsklart moment – vittring Lk3/Elitklass
  • Tävlingsklart moment – fritt följ Lk3
  • Tävlingsklart moment – metallapport Lk3
  • Tävlingsklart moment – hopp-apport Lk3
  • Tävlingsklart moment – sitt under gång – HALVCHECK!
  • Tävlingsklart moment – sitt i grupp Lk3
  • Tävlingsklart moment – platsliggning Lk3
  • Tävlingsklart moment – fjärr Lk3
  • Tävlingsklart moment – ruta Lk3
  • Tävlingsklart program – Lk3

Mål lydnad

  • 3 x 1:a pris i Lk2 – Lp2
  • Start i Lk3

Vision lydnad

  • 1:a pris i Lk3

Summering lydnad

Här har vi kommit till start på 4 tävlingar i lydnadsklass 2 under året och tagit 2:a pris på alla.

Lydnaden är den gren jag tycker vi underpresterat i. Med tanke på att lydnaden får mest träningsmängd av alla våra grenar, så känns det som vi borde ha så mycket mer att ge. Nu blir det inte alltid som man tänkt sig och lydnaden med alla dess bitar och behov av vissa karaktäristska egenskaper är definitivt vår akillshäl. Vi har under höst/vinter nått någon av en platå som vi inte riktigt tar oss ifrån. Har till viss del känt en uns av ”nu-ger-jag-upp”-känslor och funderat mycket kring just lydnadslydnaden. Det känns som om den träningen tär mer på vår träningsrelation än vad den ger. Ibland faller jag in i någon form av prestigetänkande runt om lydnaden då jag har så många runt omkring mig som är avsevärt mycket högre upp på prestationsstegen än vi och som kommit ikapp och gått om med hästlängder flera gånger om. Och så tränar och tränar och tränar vi lite till och bryter ihop och kommer igen för jag vet inte vilken gång i ordningen… men fortsätter ändå harva omkring på samma fläck. Då tappar man verkligen tron på sig själv som hundtränare kan jag säga er. Jag VET att det inte är någon tävling mot andra utan endast mot sig själv – men se där är lite av mitt problem. Att tävla mot MIG är att tävla mot den värsta av kritiker stundtals – and it sucks 😉  Så därför har jag medvetet eller omedvetet valt att pausa från allt vad lydnadsträning heter. Jag har funderat fram och tillbaka över om jag kanske endast ska satsa på brukset med Silver. Samtidigt älskar jag lydnaden och det gör mig rent ut sagt lite ledsen när jag bara känner ångest inför lydnadsträningen för tillfället. Har nog aldrig haft en sådan här lång svacka med Silver innan. Så därför tror jag inte jag sätter några stora mål för lydnaden nästa år. Utan vi ska helt enkelt jobba på att hitta lite glädje i den träningen igen, så får vi se om vi kanske skapar några mål längs med vägen 🙂  

Delmål bruks (något mer oprecisisa)

  • Ta tag i krypet en gång för alla – CHECK!
  • Tävlingsklart kryp lägre och högre – HALVCHECK!
  • Tävlingsklart skall högre
  • Köpa en sökrulle och börja träna in markering i söket
  • Lägga upp en träningsplan för söket
  • Spåra mer hårda spår. Mer variation överlag
  • Spåra mer överhuvudtaget – CHECK!
  • Träningsplan över uppletandet

Mål bruks

  • Tävlingsklar lägre klass spår (lydnad + special) – CHECK!
  • Tävlingsklart uppletande högre klass

Vision bruks

  • Tävlingsklar sök

När det gäller brukset har ju 2013 varit fantastiskt! 😀 Att gå ifrån att inte planera för någon tävling alls till att anmäla sig till RASMÄSTERSKAP det är banne mig stort i min värld. Att tävla bland så många gelikar och ha så mycket publik och folk man känner till och ser upp till som tittar på en, det gör ju vem som helst nervös! Sen att min fina, lilla hund gick ut och visade upp sitt allra bästa han, värmde mitt hjärta så oerhört mycket! Att han, när det verkligen gällde, stod upp för oss som team och gjorde MER än vad han teoretiskt sett ska kunna, det är så man nästan blir tårögd ♥ Vi var så bra tillsammans den helgen och jag kommer kunna leva på den känslan länge, länge. Den vinner faktiskt stort över min låga känsla i lydnaden! 🙂 Tänk att lilla Silver gick och blev bronsmedaljör i lägrespår på rasmästerskapen – otroligt! Där fick jag också svart på vitt att bruks is DA SHIT! Jag älskar att få kombinera de olika tävlingsmomenten inom brukset och jag ser med tillförsikt och glädje fram emot många, fina år med brukshund och 2014 som kommer betyda mer lägretävlingar och kanske kanske ett uppflytt till högre spår 😉 Vi är långt ifrån tävlingsklara i något sök men efter höstens träningar vore jag dum om jag inte åtminstone försökte mig på att satsa mer på det under 2014.

Delmål agility:

  • Träna agility MER! Minst 2 pass veckan
  • Tävlingsklar slalom – CHECK!
  • ”Tävlingsklara” kontaktfält – CHECK!
  • Tävlingsklar alla hinder helt enkelt (Yikes!)
  • Bli en bättre handler. (Något flummigt/odefinerbart men behövs nämnas.)
  • Tävlingsklar hoppklass – CHECK!

Mål agility

  • Starta hoppklass
  • Tävlingsklar 75% för agilityklass

Vision agility

  • Felfri hoppklass
  • Starta agilityklass
  • Ha jäkla kul!!

Agilityn har ju åsidosatts lite mer än vad jag trodde. Vi gick en tävlingskurs i agility för Anette Daleke på vår klubb med mål om att tävla och det skulle vi gjort förra helgen om det inte vore för att Silver visade på hälta dagen innan tävlingen. Jag tog det säkra före det osäkra och strök mig. Att springa på relativt tungt underlag med en halvbra tass kändes inte helt 100. I övrigt så har vi utvecklats inom agilityn, Silver mer än mig 😉 Jag har ljusår att lära mig innan jag kan kalla mig agilitytränare. Som det är nu så är jag makalöst kass på att träna agility och behöver alltid stöd i att lägga upp träningspass, vad man kan träna på, hur man ska träna osv osv. Borde nog ta några fler kurser 😉 Målet inför 2014 är därmed att bli en bättre tränare inom agility och att utvecklas ännu mer samt att definitivt få till någon/några starter i hoppklass och agilityklass. Vi har en hel del nötande i hinderparken innan vi ”kan” alla hinder bra också, så där har vi ett stort jobb framför oss.

Summa summarum ett lite oväntat år som jag totalt sett är nöjd med! Silver har fått vara frisk och skadefri och det är i slutändan det allra viktigaste ♥

Nästa inlägg blir ett inlägg där vi konkretiserar målen för 2014.

Aktiv söndag

IMG_2275 IMG_2273Åh. Helt fantastisk förmiddag i sökskogen idag. Kan inte riktigt sluta förundras över hur jag kan fascineras av naturen så som jag gör. Blir näst intill religiös av att vara figge och ligga ute bland blåbärsriset när den låga novembersolen silas mellan granruskorna 😉 Vädret idag var ju makalöst bra! Sol, klarblå himmel och vindstilla. Kanske inte det ultimata sökvädret, med tanke på avsaknaden av vind,  men i övrigt ska jag inte klaga! Klockan 10 mötte jag upp Linda och Maria för ett effektivt sök för tre. Även om det inte går att köra så mycket systematik utan det mest blir riktningsövningar, så är det ändå rätt gött ibland när träningen går fort. Silver har verkligen ett flow i sökträningen nu. Även idag genomförde han ett superpass! Vi varvade synretning och helt dold figurant och det fanns inga tveksamheter i hans sökarbete idag heller. Han går rakt ut där jag riktar in honom, håller fint tempo hela vägen ut och är jätteduktig ute hos figgarna. Idag hade han riktigt mycket fart under tassarna – så härligt att se! 😀 Några pass i samma stil och vi kommer behöva avancera ordentligt – kul!!

IMG_2253 IMG_2267

Efter sökträningen bytte vi kängorna med löpardojjorna och drog ut på en femma i Tyrskogen med efterföljande squats och utfallsgång.Hundarna fick avstå från de två sistnämnda övningarna 😉 Nu börjar min egen träning (plus gemensamma fys med Sillen) se ut som vanligt igen. Sill och jag har därmed sprungit två löppass tillsammans i veckan och på egen hand har jag hunnit med två rena styrkepass och ett intervallpass på gymmet. Träning är verkligen en drog och jag har saknat den när jag varit sjuk.

Grymt skönt att hunnit med både att träna bruks och hinna med cardio innan klockan är 13 på en söndag! 😀

IMG_2271

 

 

Nära-döden-upplevelse & duktig liten sökaussie

Igår hade vi (S och jag) en så himla bra dag, både träningsmässigt och i allmänhet 😀 Söndagen började med regn och grå himmel, vilket gjorde timmarna inomhus i träningshallen än mer intressanta. Mellan 9 och 11 var det lydnadsträning som gällde och vi tränade påbörjan till teknikövningar i stegförflyttningarna på plankan. ”Gå på plankan” har därmed fått en helt annan betydelse. Silver har börjat fått förståelse för framtassarna på plankan men eftersom han är lite för dåligt shejpingtränad på sistone, och då framför allt vad gäller vetskap-om-baktassar-övningar, så leder det ofta till lite frustrerade snurr på plankan alternativt att han förflyttar sig i sidled men inte med tanke på att man har en bakdel också. De blir lite överslag med andra ord och han rör sig inte parallelt med kroppen, vilket är målbilden med träningen. Nu var det ju vårt 2:a pass totalt med den här övningen, så man ska väl inte ha för mkt förväntningar än så länge 😉

DSC_0233_psweb

Förutom detta så tränade vi lite störningar. Sitta i utg.pos och inte släppa fokus osv. Det här är övningar som är svåra att få fram tänkt resultat i, för Silver är SKITDUKTIG , rent ut sagt, på att just t-r-ä-n-a störning. Det är svårt att få fram beteenden som man kan fela och sedan få honom att välja rätt. Just för att han aldrig plockar fram de där Silver-specifika tävlingsmässiga beteendena, exempelvis låsa sig på omgivning/hamna i en egen bubbla/bli låg/tappa hörseln osv, på träning. Hur tävlingslikt jag än gör det! Mitt största frustrationsmoment! Men det är väl bara att bita i och träna på för lösa sig av sig är något jag med säkerhet vet att det aldrig kommer göra! 😉

Efter lydnaden åkte vi vidare till skogs för att träna sök. Ett sökpass som blev grymt men även av det lite mer spännande slaget! 😉 Jag hade begett mig ut på ena sidan av rutan för att figga för Tusan som skulle vara första hund ut för dagen. Jag hade ställt mig vid första hörnsnitseln och inväntade att de skulle bli klara och komma fram till stigen, så stighållaren kunde se mig och veta vart de skulle skicka. Plötsligt hör jag hundskall lite längre bort i skogen. K berättade att hon tidigare hade sett ett helt gäng med Beardisar som hade någon form av aktiveringspromenad inte långt ifrån vår ruta, så min första tanke var att det kanske var dom som lät. Men när jag stod där så fick jag en känsla av att den där typen av hundskall var liksom inte riktigt av det ”normala” slaget. Och det kändes dessutom inte som om det var en Beardis som gick aktiveringspromenad kan jag meddela er. Så jag vänder mig om och ca.15 m från mig uppenbarar sig ett stort brunt djur! ”Okej”, tänkte jag, det där i alla fall INTE en bearded collie!! Efter någon sekund (som kändes som en evighet) så uppfattar min hjärna att det är en älg som kommer springandes förbi mig, tätt följt av en hetsigt jagande Jämthund. Älgen är tokförbannad och vänder flera gånger upp och går till anfall mot Jämthunden, som inte verkar ett dugg brydd av situationen. Hela jaktsituationen kändes så helfel, den där hunden var lite VÄL het på gröten och hade nog ingen koll alls på vart den var på väg. (Och visste dess förare det?) Jag är inte så värst insatt i jakt men K berättade att en hund av den typen inte ska jaga okontrollerat på det sättet, speciellt inte nästintill hänga i hasorna på älgen, utan ska ställa älgen på ett helt annat sätt. Om inte annat måste det vara vansinnigt svårt att träffa rätt som jägare när älgen löper så fort i skogen. Visst att hunden kan ha drevskall osv och att alla jakthundar inte kan vara perfekta 100% av tiden men är det så där jakt på älg ser ut merparten av tiden, så borde man nog ta sig en funderare kring saker och ting. Jag är ju mer insatt i vallhundsvärlden och jag hoppas man inom jaktvärlden har samma moraliska och etiska tänkande kring de djur man ”utnyttjar” inom respektive gren/område. En vallhund får inte hetsa och gå till anfall på fåren, lika lite tycker jag en jakthund ska få uppföra sig på det sättet mot ett vilt djur. Nu får alla som sysslar med jakt och vet betydligt mer om jakt än mig komma med vilka pekpinnar ni än vill. Detta var bara mina högst personliga tankar kring hur man beter sig mot levande varelser. Inget illa mot jakten som sådan och jag förstår att det finns hur mycket ”bra/vettigt/kunnigt” jaktfolk som helst, DOCK är man aldrig bättre än sin svagaste länk tyvärr :(.. detta gäller inom det mesta.

Nog om detta. Efter att stillat min puls och återhämtat mig från min nära-döden-upplevelse (Lägligt nog hade jag dagarna innan tittat på ett avsnitt av Veckans Brott på SVT där en kvinna blivit dödad av en aggressiv älg.) så gick Sillens sökpass så jäkla BRA!! Alltså känslan av god träning är så sinnessjukt självbelönande att det är otroligt 😀 Eftersom avsaknaden av bra känsla har lyst med sin frånvaro i lydnaden så kom detta sökpass helt rätt i tiden. Sillen var en grym sökhund igår! Jag gjorde 6 skick, 5 synretning/minnesbild + 1 vindövning, och allt gick bara så BRA!! 🙂 Jämn och fin galopp ut på alla skick, rakt ut från stigen med rätt tanke, i vindövningen jobbade han jättefint ut från stigen och plockade upp vittringen och jobbade rätt fram till figgen. Han skötte sig fint ute hos figgarna med bra aktivitetsnivå och inga tendenser till att vara osäker. Extra plus att han skakade av sig ett ljud i skogen som lät som en visslande nyårsraket och galopperade ut med bra självförtroende ändå, trots att skicket där blev avbrutet pga detta och att han till en början tvekade. Min duktiga lilla sökhund! 😀 Det finns inget bättre än att se honom ta sig an världen med självförtroende och utan att vara misstänksam mot omgivningen. Tänk vad mkt framsteg som skett hos honom generellt som hund tack vare sökträningen och mina kompetenta träningskamrater! Sök är definitivt botemedlet!! 😀

DSC_0099_web

Höstväder & bra sökpass

Igår morse var vi tidigt ute i skogen för att träna sök. Det bjöds på höstväder med temperatur kring 17-18 grader, solsken och hög luft. ÄLSKAR hösten när den visar sig från den sidan! Det hade gärna fått vara sådan här sensommarhöst längre tid än var det är. Verkligen ett perfekt väder om man pysslar med hundsport!

Vi var inte så många som kunde träna sök igår men vi fick försöka vara effektiva ändå och byta runt hejvilt för att någon alltid skulle kunna värma hund och vara förberedd på att köra. Den som körde hund fick samtidigt sköta stigen men för min del fungerade det riktigt bra ändå. Äntligen var det lite vind i rutan så att jag kunde köra vindövningar ordentligt med Silver. Vi körde synretning på ena sidan och ickesyn på andra sidan. På sidan utan synretning gick jag med ut en bit i rutan med honom och släppte på honom när han hade vindning på figurant. Han jobbade verkligen bra med vinden igår och hade inga tendenser till att spåra upp löpan där figgen gick ut. Han  är överlag duktig på att göra raka skick men vi behöver snart köra fler specifika pass där vi tränar raka skick givetvis. I övrigt ser träningsplanen för söket ut enligt följande:

  • Vindövningar  – kommande träningspass ska vi jobba än mer med vinden och jobba oss ut i vind redan ifrån stigen. Lägga på minnesbilder till en början för att få rätt tänk hos S.
  • Figurantintresse/mod – Börja lägga in mer lek ute hos figgarna. Komma ihåg att utveckla bra aktiva belöningar ute hos figge i form av godisburkar man kan apportera, kasta och kampa lite med om man skulle vilja. För närvarande kör vi mest godisbelöning men det går att förbättra den avsevärt. Jag vill ha lite mer aktivitet ute hos figurant.
  • Tempo – senaste träningspassen har han haft BRA fart ut i rutan. Inte tvekat trots mindre retningar. Detta måste vi underhålla och inte tumma på. Överlag har jag kunnat lägga på lite mer press på honom att faktiskt springa rakt ut och inte puttra omkring nära stigen, som han fått för sig ibland. Med vunnen motivation i sökarbetet så kan jag därmed faktiskt be honom om att springa ut om han tvekar utan att han på något sätt tappar lusten eller bli osäker. Det känns bra inför framtiden 🙂

DSC_0099_web

Resten av eftermiddagen bestod av fika med polare från gymnasiet och grillkväll hemma hos pappa där vi förkovrade oss i Naturkompaniets friluftstidning och surfade runt på Spotify i timtal där jag kunde ta med mig hem massa, massa bra musiktips från papps och min bror! Idag ska jag och Fredrik prova kläder inför nästa helgs bröllop och ikväll vankas lydnadsträning och agility ute på klubben!