SASK rasmästerskap dag 2

Äntligen en stund över för del 2 av rasmästerskapen

Söndagen innebar lika tidig uppstigning som på lördagen. 5:00 stod väckarklockan på och det var bara att hoppa upp för att infinna sig på samlingen kl.7. Lägrehundarna skulle ut i skogen först, så direkt efter samlingen så for vi till skogs. Det blev ganska så lång väntan, typ 1,5 h, innan vi fick gå spåren men Silver var pigg och glad. Överlag hade jag en så jäkla go känsla kring honom i helgen. Han kändes samlad och lugn men ändå med driv och energi. Riktigt härligt!

Spårupptaget kändes bra. Han tuffade på rakt ut utan bekymmer och detta gav oss 10-10 i betyg från domarna 😀 Sen bara njöt jag resten av spåret. Pinne efter pinne ramlade in och det var egentligen bara på två ställen som jag upplevde att han snurrade lite. Det kan mycket väl varit på något av dessa ställen som han missade en pinne men det är ju svårt att göra någon analys över något man inte har någon aning om. Han tog vinklarna JÄTTEFINT och det var en sån grym känsla att jag faktiskt kunde läsa honom så bra i vinklarna, när han hade spåret och när han inte hade det. Jag var ju lite rädd för att han skulle börja skenspåra, vilket han kan göra i vinklar ibland, som gör att jag inte kan läsa honom överhuvudtaget. Men under söndagens lägrespår kändes det verkligen som jag hade stenkoll på vad han pysslade med 😀 Grymt härlig känsla! Vi fick till slut ihop 6+slut, på tiden 22 min. 3min tillgodo alltså och betyg 9-9 på spåret. Hade innan varit lite orolig att vi inte skulle hinna inom tidsramen men det lyckades vi ju bra med. Åh jäklar vilken blodad tand jag har inför spårandet nu!! Jag har ju alltid gillat spår men nu har jag fasen tagit det till ännu en högre nivå 🙂 Så motiverad som jag känner mig nu har jag inte upplevt på jättelänge! Bruks ftw säger jag bara 😉

Efter skogsarbetet begav vi oss en sväng till Melleruds Bhk för att Linda och Tusan skulle få träna lite, innan vi åter igen åkte till Håverud. Det blev en lång väntan till prisutdelningen strax efter kl.15. Jag hade inga förhoppningar om någonting och när de började läsa upp vem som kommit 5:a och 4:a tänkte jag typ, jaha nu har de väl missat oss..men så visar det sig att vi kniper en 3:e plats och hamnar alltså på pallen! Men hallå!? Sillen som 3:a på ett svenskt rasmästerskap! Hur kul är inte det!? 😀 Vi lyckades inte ända vägen fram för att nå uppflyttningspoäng och var snöpliga 11p därifrån (409p). Jag fick hejda mig för att inte bli besviken över att vara så nära, då jag gått in i tävlingen med inställningen att endast ha kul och ha som mål att vi skulle få ett godkänt resultat. Och det målet uppfyllde vi ju med råge! 😀 Så efter att surat i typ 5 sek över att det endast hade räckt med att vi hittat den där sista pinnen i spåret eller att vi satt lite högre poäng i lydnaden, så kände jag mig bara SÅ stolt över Sill! Trodde aldrig han skulle lyckas prestera så bra som han gjorde. Och jag vet att det finns än mer att plocka ur honom nu. Det lossnar mer och mer för varje dag, och hans ”problem” och ”svårigheter” börjar vi lyckas övervinna titt som tätt. Wohoo! Helt fantastiskt, jag är så nöjd över den här helgen så ni anar inte ♥

Är redan laddad inför nästa år! 🙂

web6

SASK Rasmästerskap – dag 1

Helgen som gick befann vi oss nere i de djupa Dalslandsskogarna, närmare bestämt Håverud, för att tävla på Svenska Australian Shepherdklubbens (SASK) rasmästerskap i lydnad och bruks. Vi åkte ner direkt efter jobbet på fredag eftermiddag och som sällskap och supporter hade jag med mig Linda och Tusan. Vi anlände till Håfreströms IP precis i rätt tid för att hinna med att se Silvers mamma Lizzie och Tina göra upp om rasmästerskapens elitlydnad. De gjorde ett toppenprogram för att, som Tina sagt, dammat av en 9 år gammal dam i elitlydnadsmomenten 😉 Så bra så att de kom 2:a totalt! På 3:e plats hade vi dessutom en annan släkting ur blåvingeklanen, nämligen Jonny och Pajas. Hann aldrig se deras prestation men de brukar alltid göra stabila rundor. Vann, med stor marginal, och med SM-kvalpoäng, gjorde Mia och Lyxa! 😀 Vilket program! Man är baske mig SÅ stolt över att vara aussieägare när de för fanan på det sättet och representerar rasen på den nivån som de gör både inom lydnaden och brukset! Grymt imponerad! 🙂 Silver skötte sig jättefint på tävlingsplatsen under kvällen och orkade med lite fritt följ-träning på sidan av planen medan de sista lydnadsekipagen körde utan att tappa allt för mycket fokus. Efter prisutdelningen var det mingel och tacobuffé på the Visitor i Håverud. Både jag och Linda var vid det laget sjukt hungriga så det satt rätt gött innan vi skulle slingra oss över ”fjället” på den kringligaste vägen jag någonsin kört, för att strax innan 23 anlända till Laxsjöns camping som var vårt hem under helgen ! 😀

På lördagen var det samling redan kl.7 och lottning av startnummer för lydnaden. Jag drog nummer 2 till mig och Silver. Efter det blev det några timmars väntan tills att det var våran tur så vi passade på att äta frukost, dricka kaffe, mingla bland vänner och bekanta, titta på några högrehundar i uppletanderutan samt träna litegrann. Runt 11:30 var det vår tur att äntra planen. Det var vid det här laget sjukt varmt! Speciellt för att vara i september! Det blev lite rörigt med starten av vår klass så min uppvärmningsrutin blev lite annorlunda än vad den brukar. Jag fick ladda upp och varva ner två gånger innan det äntligen blev dags för vår tur och i Silvers värld kan sådant spela roll. Honom ska jag egentligen å ena sidan bara hämta ur bilen och gå direkt ut på planen, å andra sidan behöver han hinna scanna in omgivningarna för att inte tappa fokus på planen sedan. Svår nöt att knäcka!  Vet inte om det gjorde någon avsevärd skillnad på vår lydnad denna dag men helt bra uppvärmning var det ändå inte känner jag. Jag är dock hur nöjd som helst med Silver denna vår första lägretävling. Dessutom var det debut i sådana här ”stora” sammanhang med mycket publik, mycket hundar, mycket rörelse samt att det är flera ringar igång samtidigt. Allt detta kunde ha gjort att han blivit helt ofokuserad men han skötte sig verkligen jättefint! En hel del okoncentration i början av linförigheten och i framförgåendet men i det stora hela gör han resten jättefint. Synd på framförgåendet att han inte orkade hålla ihop för att visa på hur GRYMT SNYGGT framförgående han har, detta favvomoment hos min hund 😉 Det blev tyvärr bara 7,5 p här. MEN egentligen..VAD gör det när han går in och kryper som om han aldrig gjort något annat än krypa på tävling. Detta moment som varit vår akilleshäl och som jag varit bombsäker på att vi skulle nolla. Detta moment som vi aldrig satt ihop i kedja, som vi inte lagt något kommandoord på ännu och som vi typ hetstränat in de senaste 1,5 månaderna. Helt otroligt att han går in och levererar ett helt okej kryp – bara sådär! Gah! Jag är SÅ STOLT över honom 🙂 Bästa Sill!! (Betyg hittar ni i filmen)

rm-60

Foto: Agnetha Andersson

Efter denna första dag så låg vi näst sist i resultatlistan i vår klass. Det var dock ganska jämnt i mitten då vi hade 170 p och de två över oss på listan hade 172,5 p. Vi avstår dessutom både platsliggning och budföring. Så hoppen om något avancemang nästa dag hade jag inte. Däremot var jag MER än nöjd med min duktiga kille som har nått denna nivå i sin utveckling. Hemma på campingen tog jag och Linda en promenad med hundarna längs med sjön, ladda om inför morgondagen och njöt av livet på klipporna efter en jätterolig tävlingsdag.

web1

 

web3

 

web4

 

web5

 

web2