Tävlingshelg

Landat i söndagssoffan efter en riktigt kul helg! 😀 Jag och Silver har tävlat både lördag och söndag och jag är oerhört stolt och nöjd över honom. Vilka framsteg han gör för varje tävlingsdag nu! Känns så jäkla gött och KUL men framför allt börjar det kännas tryggt att tävla med honom. Han presterar efter sina förutsättningar och börjar kunna hålla ihop och gör det faktiskt väldigt, väldigt bra mer ofta än sällan nu för tiden. Lägstanivån börjar långsamt krypa uppåt med andra ord 😉

Igår var det debut i rallylydnad. Jag har tränat väldigt, väldigt lite inför denna start och får nästan lite dåligt samvete över hur dåligt förberedda både jag och Silver var inför det här. Vi har gått några banor under vår tid som projektekipage för Maud och Cissi i januari i år men mer än så har vi egentligen inte gjort. Speedtränade skyltar under veckan och snabbtränade lite under kvällarna. Den träningen blev, som så många gånger förr, nedprioriterad till förmån för brukset och lydnaden. Men mycket av det som finns i nybörjarklass i rallylydnaden bör ju en lydnadstränad hund kunna. Kan man i alla fall tycka! Jag hade startnummer 30 av 60 starter och även fast vi hade tre startgrupper och därmed olika tider för banvandring så blev det mycket väntan. Jag var på tävlingsplatsen 10:45 och åkte inte hem förrän klockan var 16. Nästan i klass med en brukstävling 😉 Jag hade lite svårt med uppvärmningen då det var väldigt varierande tid som ekipagen tog sig runt banan. Hur som helst så kändes han jättefin när vi gick in för att ställa upp. Sen märkte jag vid första skylten, som var en 360 grader vänster, att han blev lite konfunderad. Som sagt vi tränar ju aldrig på skyltar i bana utan har bara tränat moment för sig. Märker också hur han tycker det är oerhört skumt när matte pratar med honom i en tävlingssituation och att jag lockar på honom såpass mycket som jag gör. Jag ser ju ut som jag lider av något ticks med min vänsterhand som frenetiskt klappar på låret 😉 Tror inte det hjälper nämnvärt heller!? Tror Sillen uppfattar det som en slags korrigering eftersom det är lätt hänt att jag rättar in honom i utgångsställning ibland om han är snedpå det viset. I övrigt så är han genomgående ofokuserad och splittrad. I mina (ibland orättvist kritiska) ögon så är detta stundtals riktigt uselt. Och jag VET att jag måste se mer nyanserat på detta då det ändå var första gången vi startade men det är svårt ibland…. Han tappar helt och hållet fokus vid slalomen t.ex och även i helt om halten så tappar han positionen men annars gör han det okej. Vi lyckades ju ändå fixa kvalificerande 90 poäng och slutade på en 18e plats av 60 startande, så jag är ändå nöjd med honom med tanke på den minimala träningsdosen.

Efter tävlingen öppnade sig himlen och det var riktigt mysigt att få slappa bort kvällen i tv-soffan tillsammans med pappa, brorsan, Fredrik och Silver med en homemade Mojito a la Fred! Så jäkla gött! Den taggningen verkade göra susen för Silver för han var riktigt harmoniskt och pepp när vi anlände till Karlstad Brukshundklubb imorse för vår andra start i lydnadsklass 2. Nästan alla mina goa träningskompisar hade slutit upp och jag och Sill hade värsta fan cluben! Dom är grymma på att peppa i både med- och motgång 😀 Jag drog startnummer 4 av 5 och låg därmed näst längst ut på platsliggningen. Silver var jättefin på uppvärmningen och fokuserad på vad vi skulle göra. Sedan har vi fortfarande mycket att jobba på när det gäller marschen in till platsliggningen. Han blir lite för brydd om ”bytet” av omgivning från uppvärmningsområde till tävlingsplanen och blir därför utåtvänd och släpper kontakten och fokus på mig/oss. Här ligger träning, träning, träning på att nå min målbild som är att han orkar lita på mig och släppa det nya som finns omkring honom. Väl på plats pratade TL lite för länge för att Silver skulle orka hålla fokus på mig, så han släppte mig med blicken för att kolla på publiken och DK:et var ett faktum. När jag kommer ut på avståndet och vänder upp så ser jag hur hunden till vänster om honom rullar sig och därefter reser sig och ställer sig vänd mot Silver. Mitt hjärta flög nog upp till himlen där ett tag. Jag kände på mig att det var en snäll hund men anledningen till min skenande puls var nog mer att han skulle börja tvivla på situationen och bli osäker. Att hunden skulle vilja leka med honom och att han inte skulle orka ligga kvar. Minuterna gick, matten till den andra hunden fick gå fram och hålla i halsbandet, en annan hund som rest sig på andra sidan om honom stod också still med sin matte, och till slut säger TL orden från ovan: Gå tillbaka till hundarna. Jag var sedan typ 5 m före alla andra tillbaka till Silver 😉 Och han låg där som ett ljus tills jag satte upp honom. Underbara och duktiga hund! Blir så fantastiskt stolt över honom när han gör så bra ifrån sig och ligger lugnt och tryggt. Jag var så lättad och nöjd efter det här att jag nog kunde åkt hem efteråt 😉

Men det var bara att ladda om inför individuella programmet. När vi går in har jag inte alls så bra känsla. Jag får tjata på honom ganska mycket och det brukar inte funka så bra. Oftast är det då han går ner sig och blir sådär konstigt disträ, som ni som följer den här bloggen vet vad jag pratar om. Men sen måste något hänt för han gör tydligen sitt bästa fria följ någonsin!! 😀 Fick till och med beröm ifrån domaren att han hade jättefin position och att det såg riktigt bra ut! Sen fortsätter det med jättebra känsla i både läggande och inkallningen. Vi sätter alltså läggandet på tävling! 😀 Detta skitmoment som aldrig funkat i skarpt läge men som han alltid haft på träning. Äntligen sätter vi det! Sen kommer vi då till momenten som blir avgörande för den här tävlingen – rutan. Först och främst får jag ropa in honom ordentligt för han är på väg av planen (!!). Troligen har han husse i huvudet och externbelöning, så han tror ju efter inkallningen att nu är vi klara och kan springa av 😉 Har aldrig upplevt Silver så het på tävling förut och det var ju en skräckblandad förtjusning kan jag meddela. Jag gillar det men måste nog vänja mig lite 😉 Så ställer jag då upp inför rutan med en lite mer taggad hund än vanligt, han lyssnar direkt på mitt kommando och galopperar ut till rutan rakt och fint och ställer sig jättebra. Så kommer du analysen i mitt huvud som avgör allt. Jag tror hans baktassar är utanför rutan, så jag börjar dirigera honom och det slutar med att vi får en 5 i betyg. Domaren kommer fram till mig och frågar vad jag håller på med då han stod jättefint i rutan innanför med alla tassarna och att jag hade fått en 10:a i betyg...ÄR DET SANT!? Det var det jag fick ur mig. Hade jag haft lite bättre syn så hade vi suttit här ikväll och firat förstapris. Men som samme kloka domare sa: ”Om inte om fanns skulle vi alla här varit världsmästare.” Och så är det ju. Så jäkla surt bara att en så i övrigt fin tävling ska svärtas av en klantig förare! Men vi bibehöll ändå modet uppe och klämde till med en 9,5 på hoppet, vilket också varit ett aber för oss innan. Det har ju varit vårt stora DK-moment som aldrig funkat och som alltid gett oss 7,5 i betyg. Nu satte vi det 🙂 Sen tappade Silver helt och hållet koncentrationen på fjärren och jag fick upprepa hans namn typ 4 ggr innan han tittade på mig, därmed hann jag bara utföra 2 skiften och nollan var ett faktum 🙁 Där hade han bara span på publiken och vindade efter något. Hjärncellerna hade nog blivit helt överhettade efter den massiva omdirigeringen i rutan 😀 Haha! Hur som helst så här såg bedömningen ut.

Platsliggande 9 dk ligg
Fritt följ 9sitter snett, fin position
Läggande 9,5sakta läggande
Inkallande 8,5mkt snett avslut, slår i förare
Sändande med ställande 5många kommandon
Apportering 7tuggar
Hopp 9.5slår i förare vid avslut
Fjärrdirigering 0utför inte alla skiften
Helhet 9mkt trevligt ekipage =)

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med hur Silver jobbade den här dagen. Jag är nöjd med hur han skötte en orolig plats, jag är nöjd med våra oerhört fina poäng i fria följet (bästa någonsin!), jag är nöjd med att både hopp och läggande funkar på tävling när vi väl får till det och jag är SÅ nöjd med känslan i övrigt. Jag har dessutom fått bra kvitton på vad vi ska träna ännu mer på och bitar vi måste fräscha upp. Och jag ska imorgon uppsöka närmaste optiker så vi slipper ytterligare fadäser i rutan 😉

Belöna för allt? (bildbomb)

Både i tisdags och igår onsdag har vi tränat lydnad på kvällen. I tisdags var vi ute på klubben och fick träna på kedjor under kommendering av Emma och A-K. Nu har vi kommit till en punkt i träningen igen då vi måste byta spår lite och boosta Silvers självförtroende och positiva förväntan på momenten. Eller på kedjor aka moment efter varandra rättare sagt. Som det ser ut nu ibland ger mina momentrutiner och förberedelser tvärt om verkan på Silver än vad min tanke är. Han blir snarare låg och stänger in sig i den där svårnådda bubbla av allvarsamhet än att han får en positiv och känd förväntan på det vi ska göra. Jag laborerar just nu med lite olika sätt att bryta honom när han blir så. Jag testar mig lite fram med lite olika tekniker men som det verkar nu så är det fler ”överraskningar” överlag i kedjorna som fått störst inverkan. Att BELÖNA ALLT och inte ställa några som helst krav i kedjor verkar också nu på kort sikt och med få sådana pass ge en bättre slutprodukt. Detaljer och tekniskt utförande, ex. galopp på återsträckan vid apportering, är helt enkelt något vi får blunda för när vi kör kedjor och istället inrikta oss på att det genomförs överhuvudtaget. Har fått samma idéer från två oberoende träningskompisar att nu tänka ”belöning för allt i kedjor” och se om stärkt självförtroende även kommer ge bättre intensitet i utförandet. Vi får se hur detta ter sig på lång sikt. Hoppas jag ska få lite mindre av att han låser sig och blir…ja, vad kan jag kalla det, introvert (!), i sin utstrålning, och i stället få lite mer spänst. Shit, det är svårt att beskriva vad man vill ha 😀 Lite mer som på bilden nedan kanske! Knäpphunden vill jag få fram!

web1

En annan sak jag funderar lite kring och som jag testar är att nästan helt utesluta godisbelöningar i kedjor. Åtminstone de som inte går att göra mer aktiva. Sen försöker jag även sno belöningarna ifrån honom istället för att som nu alltid ha så mycket regler och ordentligt uppförande i dom. Han behöver bli mer het på belöningarna och mer FUL i form av att sno åt sig leksaker och dylikt 😉 Alltså, Silver i sig är ju väldigt lågtempererad så risken att han skulle tippa över och bli rabiat i och med att få vara lite oregerlig i belöningen tror jag är ytterst minimal.

Sammanfattningsvis alltså: BELÖNA ALLT, ÖVERRASKA, och TILLÅT FUL HUND! 😀

web2

web3

web9

 

 

Igår var Fredrik med och assisterade och hjälpte oss dessutom med att öva rallylydnadsskyltar. Kontentan av det är att jag måste läsa på vad skyltarna säger. För mig är dom grekiska! Silver tycker det här med rallylydnad är hur kul som helst, så om matte sköter sin del tror jag resten blir jättebra 🙂 Förutom rallylydnad körde vi ett långt pass kryp som inte förde med sig så mycket nytt den här gången heller. Har fått tänka om och ändra belöningsplaceringar m.m för att bryta det dåliga mönstret krypet utvecklats till. Minimalt åt rätt håll gick det nog åt igår ändå men vi har typ två steg på en sträcka som ska vara 4 m. Måste belöna position, position och åter position. Har nog i min iver att få ut längden släppt igenom lite för mycket av krypa-förbi-och-framför-varan och därmed fått exakt vad jag belönat!! Sen att jag haft helt fel godishand när jag belönat, vilket dragit fram honom i position, är ju bara ett BIG MISTAKE från någon som säkerligen skulle påpekat det för någon annan om jag stått vid sidan av. Ett lag är helt enkelt inte bättre än sin svagaste länk och i detta fallet tar jag på mig allt 😉 Gah! Blir lite smått stressad över lägrestarten alltså 😉 Vi pillar även med att få till ett bakåtkryp men har ännu inte lyckats med att få fram något beteende – även här skyller jag på min avsaknad av rena shajpingövningar  i min iver att få till första pris i lk2. Det har således fått honom att bli alldeles för beroende av mig, mina signaler och shejpingklokheten är nog förvarad längst in i hjärnan på honom – men skam den som ger sig! Vi ska f-n bli BÄST på kryp!! (Ellerhur Ann-Kristiina 😉

Sen bör jag uppenbarligen lägga över ansvaret för läggandeträningen på Fredrik eftersom han fått till det snyggaste och snabbaste läggandet EVER! Som jag dessutom förevigat på bild! 😀

web7

web8

web5

web6