Räddningssök i åska & tävlingsplaner för Silver

Igår trotsade vi vädrets makter och begav oss iväg på räddningssök tillsammans med Kristina, Daniel och Maria samt trevliga, för helgen ditresta, Elin och Mattias. Alla mallar och en liten aussiebrud 😉

Det blev en kamp att hinna med att köra hundarna mellan åskovädren som drog in över Karlstad. När första hunden skulle ut så fick vi bryta helt och hållet för det blixtrade och hällregnade utav bara tusan. Jag låg på rygg uppe på en grävmaskin och höll på att drunkna i skaljackan innan vi bröt.

20 minuter senare, efter paus i bilarna under värsta skuren, så fortsatte vi träningen. Flinga gick ut som tredje hund. Detta var hennes första sökträning av räddningstyp. Innan har vi bara tränat skogssök. Men oj vilken liten pärla hon är! Först gjorde vi några övningar där hon fick se var figgarna tog vägen och där hon sedan fick leka tillsammans med dem. Efter detta så körde vi bara vind och det var så himla roligt och se hur hon fick vittring och liksom fick raketfart mot figgarna då. Alltså, att arbeta med nosarbete med hundarna är det häftigaste som finns i hundsportväg tycker jag! Finns inget som slår det.. Innan själva sökpasset fick hon följa med och springa runt i miljön när vi rekade legor. Det var väl kanske inte världens mest svåra miljö men ändå annorlunda än vad hon är van vid till vardags. Inga konstigheter tyckte Fling och sprang glatt omkring mellan mig och alla andra i gruppen. Även fast hon har ett stort intresse i att följa mig och är lyhörd så finns inga tveksamheter till att ”vara själv ute i världen” och hänga med andra. Hon MÅSTE liksom inte vara med mig hela tiden utan tycker att andra människor kan vara precis lika värdefulla. Jag tycker detta visar på goda egenskaper och en god balans mellan förighet och självständighet. Figurantintresset är i alla fall inget problem hos henne och detta bådar ju gott inför kommande sökkarriär. Hon tycker det är superhäftigt att hitta folk, få leka lite och få en massa godis. Att pussas är riktigt trevligt också 😉 Åh, man blir så lycklig av att träna med henne. Allt känns så enkelt och naturligt.
Nedan syns en bild på det ”översvämningsdrabbade” sökområdet.

20140804-174510-63910545.jpg

Och hur är det med Silver då. Silver har inte haft världens bästa veckor nu på sistone då det både varit hett som i öknen samt en hel del åskoväder i krokarna. Han gillar inte värme och luftfuktighet och han avskyr åska. Det går bra om det mullrar på behörigt avstånd men när det är precis över så är han väldigt orolig. Fling har inte visat på någonting men å andra sidan är hon liten och fattar ju inte riktigt lika mycket. Jag håller henne sysselsatt med ben och träning då Silver tycker det är som värst för att inte hon ska fundera över vad det är som oroar honom. Jag har också beslutat mig för att inte tävla honom något i år utan ha ett litet uppehåll med det under 2014. Han är inte den typen av hund man bara kan ”tävla för skojs skull”. Hade han varit det så hade jag säkert testat någon lydnadstvåa med honom eller ett lägrespår men det känns inte rättvist mot honom. Han är väldigt speciell min lilla grå kille och behöver vara väldigt systematiskt genomtränad för att det överhuvudtaget ska gå att tävla honom. Och då handlar det inte om momentträning och att han skulle vara ringrostig där utan att behöver väldigt mycket självförtroendestärkande övningar, miljöträning, störningsträning, tävlingsträning och positiv känsla under väldigt lång tid. Man kan inte bara anmäla sig, träna intensivt två veckor och sen tävla. Han funkar inte på det sättet och det måste man acceptera. Därför ska vi ta hösten och vintern till att grundträna och bara fokusera på att bygga trygghet och självförtroende hos honom. Sen ska jag inte anmäla mig förrän det känns helt rätt med honom, jag ska inte låta mig övertalas att köra på om det inte känns rätt i hjärtat. Han är värd det allra bästa förutsättningar mitt fina hjärta ♥

DSC_0028

Briljant räddningsträning

En av de största fördelarna med att pyssla med ett brett spektrum av hundsporter är att man inte blir så beroende av årstider och det alltid lika aktivitetsbegränsande – mörkret! När skogssöket inte går att genomföra på kvällarna efter jobbet pga det jag just nämnde så får man vara lite smart och hitta någorlunda belysta platser att köra räddningssök istället 😀 Visst GÅR det att köra skogssök också, hundarna ska ju gå på luktsinne och inte synen. Frågan är bara hur duktiga människorna är på att ta sig fram med vårt icke allt för väl utvecklade mörkerseende 😉

Igår efter jobbet åkte jag och den fläckiga upp till flygplatsen och asfaltverket för att träna sök tillsammans med räddningsgänget. Det är Skanska som har sin ballasttillverkning (grus-/bergkross) på området och det är fullt av silos, hjullastare, containrar, grushögar modell mega, transportband, gallertrappor och gångbryggor både högt och lågt, underjordiska tunnlar, skyliftar, dieseltankar, tält..ja, helt enkelt en hel massa kul ställen att placera ut figgarna på och stora områden som hundarna kan söka av.

IMG_2221

Detta är verkligen himmelriket för Sillen. Det finns INGEN aktivitet i livet han älskar mer än att träna räddning. Det fullkomligt LYSER om honom och han tar sig an uppgiften med sådan iver och sådant engagemang att man blir tårögd. Han tycker helt enkelt det här med att hoppa mellan avsatser och springa bland pysande rör och konstiga lukter är sjukt festligt! 😀 Igår körde jag ett pass med 6 figgar till honom. Den första valde jag att placera relativt enkelt innanför en betongmur, så han kan sätta upp tassarna där och direkt hitta figgen innanför muren. Sen fortsatte vi vidare genom ett ganska stort område utan figge där jag dirigerade honom ut på olika sidor för att söka av. Han är verkligen jätteduktig och väldigt uthållig. Just uthålligheten diskuterade jag lite igår med mina träningskompisar och när uthålligheten i många andra grenar vi tränar lätt tryter, så orkar han hålla ångan uppe bra mycket längre i räddningen. Troligtvis en produkt av en hög motivation och glädje inför uppgiften. Andra figgen låg högt uppe på en maskin med brant gallertrappa upp och gallerdurk runt maskinen, där figgen satt längst ut. Denna var lite klurigare då hundarna måste fundera ut HUR de ska nå vittringen när de väl fått den i nosen. Igår låg vinden dessutom på från ”fel” håll, vilket medförde att det inte var lika naturligt för hundarna att hitta gallertrappan själv utan de försökte med en massa andra mindre framgångsrika metoder för att ta sig upp på maskinen 😉 Med lite guidning så plockade vi andra figgen också.IMG_2224

På väg ner 😉

Den tredje låg ganska lätt inne i ett stort tält, inga konstigheter. Fjärde figgen hittade vi uppe i en grushög bakom en stödmur och den var också lite klurig innan han lokaliserade var vittringen kom ifrån. Figge nummer fem var absolut svårast på hela sökpasset och den han fick kämpa ordentligt med innan han fann den. Legan var två våningar upp bland de stora silosarna och trappor och gångbryggor måste forceras innan man når dit. Det är så kul att se honom ta sig an de här miljöerna helt bekymmersfritt och utan någon som helst tanke på att vara osäker. Han är riktigt, riktigt duktig! 😀 Den sjätte och sista figgen låg också högt, i en sandlåda och den ni kan se på filmen här nedan. Åh vad jag älskar räddningen! Silvers glädje smittar verkligen av sig 😀

Idag har jag varit sjukt effektiv på jobbet. Så effektiv att jag kunde sluta i tid för en gångs skull 😉 Nu sitter vi här hela gänget. Jag, Fredrik och Sillen. Vissa är tröttare än andra 😉 Lite rödvin, thaimat, lussekatter och sen VM-kval i fotboll. Livet på en pinne! Trevlig helg alla!

IMG_2233