Lydnad i hallen

Igår kväll var det lydnad i hallen igen.
Flinga fick träna på att vara stilla (hihi),runda föremål, att hålla apport, snabba lägganden under rörelse (långt kvar till målbild), ”platsliggning” med hakan i backen mellan Tease och Fina samt lite fritt följ. Allt som allt var hon väldigt duktig i hallen idag 🙂 Sen fick vi även tränat lite do’s and dont’s 😉 Det här med plötsliga språng och utflykter till BC-kompisar som springer fort – njae, kanske inte riktigt vad jag tänkt mig Flingson men värt försöket ändå!

Kom ihåg; är att fortsätta att lägga på de här typerna av störning i platsliggningsträningen, trots att vi inte är långt i träningen än. Just det! Kom ju på att vi tränade på själva inmarschen på plan också. Hallå! Gå i koppel liksom. Och dessutom MELLAN två roliga vänner! Värsta häftiga leken! 😉 Hm. Träning var det ja. Fortsätta jobba på leken. Och lägga krut på läggande och ställande under gång. Samt börja kedja mer det hon faktiskt ”kan”. Ååh, så himla härligt när träningen går fint 🙂

DSC01654_web2

Tävlingshelg

Landat i söndagssoffan efter en riktigt kul helg! 😀 Jag och Silver har tävlat både lördag och söndag och jag är oerhört stolt och nöjd över honom. Vilka framsteg han gör för varje tävlingsdag nu! Känns så jäkla gött och KUL men framför allt börjar det kännas tryggt att tävla med honom. Han presterar efter sina förutsättningar och börjar kunna hålla ihop och gör det faktiskt väldigt, väldigt bra mer ofta än sällan nu för tiden. Lägstanivån börjar långsamt krypa uppåt med andra ord 😉

Igår var det debut i rallylydnad. Jag har tränat väldigt, väldigt lite inför denna start och får nästan lite dåligt samvete över hur dåligt förberedda både jag och Silver var inför det här. Vi har gått några banor under vår tid som projektekipage för Maud och Cissi i januari i år men mer än så har vi egentligen inte gjort. Speedtränade skyltar under veckan och snabbtränade lite under kvällarna. Den träningen blev, som så många gånger förr, nedprioriterad till förmån för brukset och lydnaden. Men mycket av det som finns i nybörjarklass i rallylydnaden bör ju en lydnadstränad hund kunna. Kan man i alla fall tycka! Jag hade startnummer 30 av 60 starter och även fast vi hade tre startgrupper och därmed olika tider för banvandring så blev det mycket väntan. Jag var på tävlingsplatsen 10:45 och åkte inte hem förrän klockan var 16. Nästan i klass med en brukstävling 😉 Jag hade lite svårt med uppvärmningen då det var väldigt varierande tid som ekipagen tog sig runt banan. Hur som helst så kändes han jättefin när vi gick in för att ställa upp. Sen märkte jag vid första skylten, som var en 360 grader vänster, att han blev lite konfunderad. Som sagt vi tränar ju aldrig på skyltar i bana utan har bara tränat moment för sig. Märker också hur han tycker det är oerhört skumt när matte pratar med honom i en tävlingssituation och att jag lockar på honom såpass mycket som jag gör. Jag ser ju ut som jag lider av något ticks med min vänsterhand som frenetiskt klappar på låret 😉 Tror inte det hjälper nämnvärt heller!? Tror Sillen uppfattar det som en slags korrigering eftersom det är lätt hänt att jag rättar in honom i utgångsställning ibland om han är snedpå det viset. I övrigt så är han genomgående ofokuserad och splittrad. I mina (ibland orättvist kritiska) ögon så är detta stundtals riktigt uselt. Och jag VET att jag måste se mer nyanserat på detta då det ändå var första gången vi startade men det är svårt ibland…. Han tappar helt och hållet fokus vid slalomen t.ex och även i helt om halten så tappar han positionen men annars gör han det okej. Vi lyckades ju ändå fixa kvalificerande 90 poäng och slutade på en 18e plats av 60 startande, så jag är ändå nöjd med honom med tanke på den minimala träningsdosen.

Efter tävlingen öppnade sig himlen och det var riktigt mysigt att få slappa bort kvällen i tv-soffan tillsammans med pappa, brorsan, Fredrik och Silver med en homemade Mojito a la Fred! Så jäkla gött! Den taggningen verkade göra susen för Silver för han var riktigt harmoniskt och pepp när vi anlände till Karlstad Brukshundklubb imorse för vår andra start i lydnadsklass 2. Nästan alla mina goa träningskompisar hade slutit upp och jag och Sill hade värsta fan cluben! Dom är grymma på att peppa i både med- och motgång 😀 Jag drog startnummer 4 av 5 och låg därmed näst längst ut på platsliggningen. Silver var jättefin på uppvärmningen och fokuserad på vad vi skulle göra. Sedan har vi fortfarande mycket att jobba på när det gäller marschen in till platsliggningen. Han blir lite för brydd om ”bytet” av omgivning från uppvärmningsområde till tävlingsplanen och blir därför utåtvänd och släpper kontakten och fokus på mig/oss. Här ligger träning, träning, träning på att nå min målbild som är att han orkar lita på mig och släppa det nya som finns omkring honom. Väl på plats pratade TL lite för länge för att Silver skulle orka hålla fokus på mig, så han släppte mig med blicken för att kolla på publiken och DK:et var ett faktum. När jag kommer ut på avståndet och vänder upp så ser jag hur hunden till vänster om honom rullar sig och därefter reser sig och ställer sig vänd mot Silver. Mitt hjärta flög nog upp till himlen där ett tag. Jag kände på mig att det var en snäll hund men anledningen till min skenande puls var nog mer att han skulle börja tvivla på situationen och bli osäker. Att hunden skulle vilja leka med honom och att han inte skulle orka ligga kvar. Minuterna gick, matten till den andra hunden fick gå fram och hålla i halsbandet, en annan hund som rest sig på andra sidan om honom stod också still med sin matte, och till slut säger TL orden från ovan: Gå tillbaka till hundarna. Jag var sedan typ 5 m före alla andra tillbaka till Silver 😉 Och han låg där som ett ljus tills jag satte upp honom. Underbara och duktiga hund! Blir så fantastiskt stolt över honom när han gör så bra ifrån sig och ligger lugnt och tryggt. Jag var så lättad och nöjd efter det här att jag nog kunde åkt hem efteråt 😉

Men det var bara att ladda om inför individuella programmet. När vi går in har jag inte alls så bra känsla. Jag får tjata på honom ganska mycket och det brukar inte funka så bra. Oftast är det då han går ner sig och blir sådär konstigt disträ, som ni som följer den här bloggen vet vad jag pratar om. Men sen måste något hänt för han gör tydligen sitt bästa fria följ någonsin!! 😀 Fick till och med beröm ifrån domaren att han hade jättefin position och att det såg riktigt bra ut! Sen fortsätter det med jättebra känsla i både läggande och inkallningen. Vi sätter alltså läggandet på tävling! 😀 Detta skitmoment som aldrig funkat i skarpt läge men som han alltid haft på träning. Äntligen sätter vi det! Sen kommer vi då till momenten som blir avgörande för den här tävlingen – rutan. Först och främst får jag ropa in honom ordentligt för han är på väg av planen (!!). Troligen har han husse i huvudet och externbelöning, så han tror ju efter inkallningen att nu är vi klara och kan springa av 😉 Har aldrig upplevt Silver så het på tävling förut och det var ju en skräckblandad förtjusning kan jag meddela. Jag gillar det men måste nog vänja mig lite 😉 Så ställer jag då upp inför rutan med en lite mer taggad hund än vanligt, han lyssnar direkt på mitt kommando och galopperar ut till rutan rakt och fint och ställer sig jättebra. Så kommer du analysen i mitt huvud som avgör allt. Jag tror hans baktassar är utanför rutan, så jag börjar dirigera honom och det slutar med att vi får en 5 i betyg. Domaren kommer fram till mig och frågar vad jag håller på med då han stod jättefint i rutan innanför med alla tassarna och att jag hade fått en 10:a i betyg...ÄR DET SANT!? Det var det jag fick ur mig. Hade jag haft lite bättre syn så hade vi suttit här ikväll och firat förstapris. Men som samme kloka domare sa: ”Om inte om fanns skulle vi alla här varit världsmästare.” Och så är det ju. Så jäkla surt bara att en så i övrigt fin tävling ska svärtas av en klantig förare! Men vi bibehöll ändå modet uppe och klämde till med en 9,5 på hoppet, vilket också varit ett aber för oss innan. Det har ju varit vårt stora DK-moment som aldrig funkat och som alltid gett oss 7,5 i betyg. Nu satte vi det 🙂 Sen tappade Silver helt och hållet koncentrationen på fjärren och jag fick upprepa hans namn typ 4 ggr innan han tittade på mig, därmed hann jag bara utföra 2 skiften och nollan var ett faktum 🙁 Där hade han bara span på publiken och vindade efter något. Hjärncellerna hade nog blivit helt överhettade efter den massiva omdirigeringen i rutan 😀 Haha! Hur som helst så här såg bedömningen ut.

Platsliggande 9 dk ligg
Fritt följ 9sitter snett, fin position
Läggande 9,5sakta läggande
Inkallande 8,5mkt snett avslut, slår i förare
Sändande med ställande 5många kommandon
Apportering 7tuggar
Hopp 9.5slår i förare vid avslut
Fjärrdirigering 0utför inte alla skiften
Helhet 9mkt trevligt ekipage =)

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med hur Silver jobbade den här dagen. Jag är nöjd med hur han skötte en orolig plats, jag är nöjd med våra oerhört fina poäng i fria följet (bästa någonsin!), jag är nöjd med att både hopp och läggande funkar på tävling när vi väl får till det och jag är SÅ nöjd med känslan i övrigt. Jag har dessutom fått bra kvitton på vad vi ska träna ännu mer på och bitar vi måste fräscha upp. Och jag ska imorgon uppsöka närmaste optiker så vi slipper ytterligare fadäser i rutan 😉

Snurrigt och vackert om vartannat

Kvällen igår bjöd på riktigt härligt augustiväder, så det fick bli träning ute hela kvällen lång. Kommer sakna dessa ljusa kvällar som ”ger” en så mycket tid till att träna..

Först mötte jag upp med Kristina för att lägga spår åt våra respektive hundar innan det var dags för lydnad tillsammans med resten av gänget. Vi började med gruppmomenten och dagens träning för Silver var att gå inmarschen utan överdrivet vindande i luften. Vilket han gärna pysslar med. Givetvis knappt märkbart när det är kända hundar men kanske kan träning på just marschen in till platsliggningen även spilla över på skarpt läge. Vi körde full tid men jag fick inte ut längden så som jag hade tänkt. Nästa pass ska vi fokusera på stadgaövningar och kanske inte tänka så mycket full tid.

Efter gruppmomenten hjälpte vi varandra där det behövdes, varvat med träning på egen hand. Jag och Silver fick hjälp med läggandet och lite kommendering i fotgåendet. Gällande läggandet måste vi klura och testa av lite mer för att se om det sker några förändringar i utförandet. Igår så missade han åter igen första repetitionen.Tror han befäst sin kunskap i att kunna se mitt ansikte tydligt, vilket gör att det är ordförståelse och signalkontroll som ska prioriteras i träningen framöver. Vi laborerade också med lite nya, eller rättare sagt utvecklade, former av belöningar i apporteringen. Det är främst tillbakasträckan efter gripandet som måste förstärkas upp och göras mer motiverande att springa. Konstant underhållsträning av detta är det som behövs. Slutligen avslutade vi med en liten fjärr på kort avstånd, en inkallning samt lite fritt följ. Han hade fin känsla i ff och jobbade på bra trots att det var i slutet av träningen och att vi hade jobbat mycket fart och explosivitet innan. Sen kan man ju inte låta bli att le lite inombords när världen ser ut som bilden nedan – fantastiskt underbara årstid!

20130806-115928.jpg

Efter lydnaden åkte jag och Kristina för att gå våra spår. För mig och Silvers del så blev det ett ganska så struligt spår, där vi tappade 1 av totalt tre pinnar och hade flertalet problem med tapp och annat utmed spåret. Kristina hade lagt ett trappspår till mig med flertalet 90-gradersvinklar på cirka 350-400 m och S fick kämpa hårt för att ta sig runt. Ingen bra känsla i spårarbetet igår alltså.. MEN han gav aldrig upp och det får bli det positiva vi tar med oss. Han jobbar beslutsamt mot att vi ska få upp rätt spår när vi är av det. Dock kan jag fortfarande känna en viss frustration när hans sätt att ”leta spår” är väldigt likt hans normala spårande. Detta gör att jag har jättesvårt att läsa av honom i vissa situationer. Men! Vi får väl träna vidare som med allt annat 😉

20130806-115940.jpg