Inlärd lycka \ Sociala belöningar

Så här i lågsäsong vad gäller tävlandet har man tid att fundera en hel del kring sin träning. Framför allt funderar jag alltid väldigt mycket på hur jag ska kunna effektivisera min träning att passa min hund på bästa sätt. Är det något jag blivit varse om i min och Silvers träning, så är det vetskapen om att inget sätt fungerar om man inte Silverfierar det litegrann först 😉 Han är en speciell kille, vilken man inte kan applicera generell träningsmetodik på. Så är det givetvis för de flesta hundar. Att man måste anpassa sig efter individen. Dock tycker jag mig nog ha sett att vissa hundar kräver mer list än andra. En del ”går inte på” allt som man presenterar för dom utan visst ifrågasättande. Jag talar här av ytterst egen erfarenhet 😉

20130715-165558.jpg

För att specificera inlägget något och angripa rubriken. Silver är ingen hund som uppskattar sociala belöningar så värst mycket. Något som jag till en början i min karriär, tillsammans med honom, inte riktigt förstod. Novis som man var valde man att titta på hur andra gjorde, vilket i sig absolut inte är fel, felet var väl att man trodde att ALLT skulle gå att applicera på sin egen hund. Man jämförde sig med andra och kunde inte förstå varför ens egen hund inte hoppade jämfota av lycka när man sa ordet ”Bra!”. För så är vissa hundar. Naturligt eller inte? Det har jag varken kunskap eller erfarenhet att göra en generell bedömning av men om man ska få hålla på med en sådan exakt vetenskap som att gissa, så tror jag att en del hundar har lättare att ta in och uppskatta social belöning än andra. Om man börjar detaljstudera ekipage på lydnadsplanen, så går det ganska fort att göra sig en uppfattning om det är en hund som är ”lätt” att belöna socialt eller om det är en hund som inte tar så stor notis om matte/husse blir glad eller inte. Därmed inte sagt att dessa hundar vilket inte är så lätta att krusa, inte visar någon uppskattning alls. Som med mycket annat är gråzonen mellan ytterligheterna alltid stor och komplex.

Jag har funderat mycket kring det här med sociala belöningar. Det är ju faktiskt det enda verktyg du kan ta till inne på tävlingsplanen. Utan att överdriva givetvis. En social belöning kan ju både verka dämpande på en allmänt het hund eller specifikt hos en individ inför ett moment där lugn och koncentration krävs, exempelvis vittringsapportering. Ett exempel är en träningskompis till mig som har en hund som oftast blir väldigt het i fria följet. Ett lugnt ”bra” kan ge en dämpande effekt på den hunden. Tvärtom mot vad man kan tro, så speedar inte den verbala belöningen upp den hunden utan i detta fall verkar ”belöningen” ge motsatt effekt och lugna hen. (Yäy! Bra ord det där ändå!) På samma sätt så kan ju ett mer intensivt ”Bra!” ge ett helt annat resultat. En annan positiv effekt med bra sociala belöningar är ju att man kan använda dem som en slags keep-going-signal. Ett elitlydnadsprogram understiger sällan 15 minuter och det krävs en duktig och uthållig hund för att orka hålla kvalitén i utförandet även under programmet sista minut. Man kommer aldrig ifrån frågan om att inte uthållighetsträna sin hund. Den grunden är elementär. Däremot tror jag att väl använda sociala belöningar kan ge hunden det där extra bränslet som krävs av den i stunder då den känner sig trött. Genom att få pausa lite från tankeverksamheten och få explodera (om än sansat i elitklass 😉 ) i lite ren och skär lycka till följd av matte/husses visade glädje och bekräftelse, då får man nog också lite extra energi att ta med sig in i nästa uppgift. Detta är helt och hållet mina egna filosofiska tankar kring det här. Någon annan uppfattar det säkerligen helt annorlunda.

DSC_0239_ps

Det jag ville komma till är frågeställningen: hur gör man med en hund som inte uppskattar, eller rättare sagt, tar till sig sociala belöningar? Är man helt körd då? Kommer man aldrig få tillgång till de positiva effekter som en social belöning ändå kan ha? Nej, det tror jag verkligen inte men jag tror man måste angripa det på ett helt annat sätt. I Silvers fall har jag helt enkelt lärt in att uppskatta att jag blir glad och berömmer honom. Kanske låter helt idiotiskt för någon som aldrig reflekterat över det här med sociala belöningar, men så har jag fått göra. Jag har fått betinga och skapa värde i mina kroppsrörelser och verbala beröm. För det har helt enkelt inte funnits där ”naturligt” hos honom. Socialt beröm har från början, innan jag började reflektera kring saken, gett mig helt motsatt effekt än vad jag velat. Viktigt har det varit att skapa en tanke om att social belöning alltid betyder ”Nu kör vi på lite till innan the real deal kommer, alltså den riktiga belöningen”, en slags keep-going-signal helt enkelt. Vilket det är för de allra flesta. Men jag har funnit det än mer viktigt att han dessutom verkligen blir ”glad i kroppen”, alltså spritter till lite av den här signalen, för att vi ska ha någon nytta av den som en uthållighetshjälp. Det får alltså inte endast vara en renodlad keep-going utan ska även kunna ha effekten av en mikrobelöning, så hjärnan får vila lite från uppgiften. Silver har alltså ha en betingad signal för att känna lycka. När jag läser meningen här ovan så låter det ganska absurt att behöva lära in sin hund att känna lycka!? 😀 Lyckokänslor som ett rent lydnadsmoment helt enkelt, hur sinnessjukt nu än det kan låta.

När det gäller lycka i största allmänhet så behöver vi givetvis inte lära in det 😉 Så ni inte får detta helt om bakfoten att han skulle vara världens suraste hund – för det är han verkligen inte! Bara inte som alla andra barn 😉

web6

 

Belöna för allt? (bildbomb)

Både i tisdags och igår onsdag har vi tränat lydnad på kvällen. I tisdags var vi ute på klubben och fick träna på kedjor under kommendering av Emma och A-K. Nu har vi kommit till en punkt i träningen igen då vi måste byta spår lite och boosta Silvers självförtroende och positiva förväntan på momenten. Eller på kedjor aka moment efter varandra rättare sagt. Som det ser ut nu ibland ger mina momentrutiner och förberedelser tvärt om verkan på Silver än vad min tanke är. Han blir snarare låg och stänger in sig i den där svårnådda bubbla av allvarsamhet än att han får en positiv och känd förväntan på det vi ska göra. Jag laborerar just nu med lite olika sätt att bryta honom när han blir så. Jag testar mig lite fram med lite olika tekniker men som det verkar nu så är det fler ”överraskningar” överlag i kedjorna som fått störst inverkan. Att BELÖNA ALLT och inte ställa några som helst krav i kedjor verkar också nu på kort sikt och med få sådana pass ge en bättre slutprodukt. Detaljer och tekniskt utförande, ex. galopp på återsträckan vid apportering, är helt enkelt något vi får blunda för när vi kör kedjor och istället inrikta oss på att det genomförs överhuvudtaget. Har fått samma idéer från två oberoende träningskompisar att nu tänka ”belöning för allt i kedjor” och se om stärkt självförtroende även kommer ge bättre intensitet i utförandet. Vi får se hur detta ter sig på lång sikt. Hoppas jag ska få lite mindre av att han låser sig och blir…ja, vad kan jag kalla det, introvert (!), i sin utstrålning, och i stället få lite mer spänst. Shit, det är svårt att beskriva vad man vill ha 😀 Lite mer som på bilden nedan kanske! Knäpphunden vill jag få fram!

web1

En annan sak jag funderar lite kring och som jag testar är att nästan helt utesluta godisbelöningar i kedjor. Åtminstone de som inte går att göra mer aktiva. Sen försöker jag även sno belöningarna ifrån honom istället för att som nu alltid ha så mycket regler och ordentligt uppförande i dom. Han behöver bli mer het på belöningarna och mer FUL i form av att sno åt sig leksaker och dylikt 😉 Alltså, Silver i sig är ju väldigt lågtempererad så risken att han skulle tippa över och bli rabiat i och med att få vara lite oregerlig i belöningen tror jag är ytterst minimal.

Sammanfattningsvis alltså: BELÖNA ALLT, ÖVERRASKA, och TILLÅT FUL HUND! 😀

web2

web3

web9

 

 

Igår var Fredrik med och assisterade och hjälpte oss dessutom med att öva rallylydnadsskyltar. Kontentan av det är att jag måste läsa på vad skyltarna säger. För mig är dom grekiska! Silver tycker det här med rallylydnad är hur kul som helst, så om matte sköter sin del tror jag resten blir jättebra 🙂 Förutom rallylydnad körde vi ett långt pass kryp som inte förde med sig så mycket nytt den här gången heller. Har fått tänka om och ändra belöningsplaceringar m.m för att bryta det dåliga mönstret krypet utvecklats till. Minimalt åt rätt håll gick det nog åt igår ändå men vi har typ två steg på en sträcka som ska vara 4 m. Måste belöna position, position och åter position. Har nog i min iver att få ut längden släppt igenom lite för mycket av krypa-förbi-och-framför-varan och därmed fått exakt vad jag belönat!! Sen att jag haft helt fel godishand när jag belönat, vilket dragit fram honom i position, är ju bara ett BIG MISTAKE från någon som säkerligen skulle påpekat det för någon annan om jag stått vid sidan av. Ett lag är helt enkelt inte bättre än sin svagaste länk och i detta fallet tar jag på mig allt 😉 Gah! Blir lite smått stressad över lägrestarten alltså 😉 Vi pillar även med att få till ett bakåtkryp men har ännu inte lyckats med att få fram något beteende – även här skyller jag på min avsaknad av rena shajpingövningar  i min iver att få till första pris i lk2. Det har således fått honom att bli alldeles för beroende av mig, mina signaler och shejpingklokheten är nog förvarad längst in i hjärnan på honom – men skam den som ger sig! Vi ska f-n bli BÄST på kryp!! (Ellerhur Ann-Kristiina 😉

Sen bör jag uppenbarligen lägga över ansvaret för läggandeträningen på Fredrik eftersom han fått till det snyggaste och snabbaste läggandet EVER! Som jag dessutom förevigat på bild! 😀

web7

web8

web5

web6

 

Hålla kvar känslan

Något av det absolut svåraste inom hundträningen tycker jag är att lyckas behålla känslan i hur ett moment utförs på träning –  ut i tävlingssituationen. Alltså hur man på tävling med enkla medel kan ”väcka” den känslan som vi försöker fånga på träning hos hunden och få den att sedermera utföra ett likvärdigt beteende på tävling. A och O bör vara momentrutiner och att lära in olika förberedelser för att inför respektive moment finna rätt aktivitetsnivå. Men det är ju inte bara att hitta dessa rutiner tycker jag. Det ska ju vara rutiner som ska fungerar och som är glasklara och som ej ska gå att missförstå för hunden. Det som jag kan tycka är extra svårt är att gå från att på träning, enligt vissa träningsfilosofier, vara väldigt yvig och hetsig i sitt kroppspråk där man peppar, uppmanar och hetsar/hejar på sin hund, eller där man använder sig av väldigt mycket retningar i träningen, att gå ifrån dessa väldigt konkreta och tydliga träningsrutiner till att med subtila ord och gester få hunden att väcka samma känsla vid tävling. Speciellt om man har en något mer ”svårväckt” hund med mindre allmän förväntan på träning över huvudtaget.

Jag och en kompis diskuterade detta idag efter träningen. Frågade oss om detta sätt är hållbart i längden? Om metoden endast ger en tillfällig lösning och aktivitetshöjning hos hunden? Om mycket retningar och upptrappning av aktivitet rent utav kan göra hunden ”immun” mot dylikt i framtiden. Att man kanske måste öka på intensiteten i hetsandet och påhejandet för att det ska ge verkan på längre sikt – att det funkar lite som straffbaserad träning gör – där man måste intensifiera styrkan i straffet allt vad träningen lider för att det ska ge samma verkan. Jag har alltid varit lite rädd för att pyssla för mycket med retningar i träningen med Silver. Min tanke kring det har varit att han, som en lågtempererad hund, lätt gör sig bekväm med att få saker och ting serverade innan han visar på arbetslust och vilja i träningen. Jag har på senare tid exprimenterat med att lägga in mer retning i träningen och mer hetsningsövningar inför vissa moment, dels för att jag är öppen för alla (etiskt korrekta) typer av träningssätt inom hundsporten och gärna provar och ser om det fyller ut och utvecklar samt gör min egen träning mer mångfacetterad, men också för att jag varit nyfiken specifikt på hur Silver reagerar på denna typ av träning i jämförelse med den typ av träningssätt vi förhållt oss till innan. Om det är hållbart eller om det bara ger en quick fix?

Fortsättning följer….

DSC_0008_web

DSC_0233_psweb