En kärleksförklaring till våren

Äntligen. ÄNTLIGEN!

Våren är här. Om än för (kanske) en dag men fasen vad den har varit efterlängtad! Mitt hjärta sprängs av vårkänslor! Hundarnas också. Nu vill jag bara dricka kaffe i lä, lutad mot en solvägg. Lägga spår på nysopad asfalt eller brungråa fält. Sippa på ett glas vin på någons balkong en lördag kl.17 bara för att man kan. Höra fåglarna kvittra i träden när man ligger dold under en gran i sökskogen. Gå längs en glittrande, vårflodig Klarälv i bara stickad tröja. Träna lydnad på snöfria planer & utan förfrysningsskador på fingrarna. Prata strunt, prata viktigheter, prata vardag, prata fest, prata ytlighet, prata filosofi med vårrusiga vänner på en uteservering till långt in på småtimmarna. Åh. Våren. Fan vad vi kommer trivas tillsammans.

Dagen till ära invigde vi appellplanerna på klubben. Jag och Linda, Fling & Tusan, Silver & Thija. Solen sken visserligen med sin frånvaro med vad gjorde det när det gick att träna ute helt smärtfritt!? 😉 Flinga fick först träna lite skoj med apportbocken, hämta leksak & leka samt hoppa lite hinder. Sen kedjade vi en inkallning, läggande under gång och apporteringen i LK1. Som den lilla bruna gjorde med bravur! Tro det eller ej, så fanns det till och med lite koncentration med i kedjan. Belöning i och mellan moment då fokus låg på att kunna växla övningar och lyssna på matte. Jätteduktig Brownie! Efter lydnaden så sköt vi några skott med 9mm. Bekommer inte Fling det minsta. Hon vill helst springa & hångla upp skytten. Och det kan ju vara opassande på exempelvis ett MH 😉 Men ja, skott, det verkar inte vara något att haka upp sig på tycker Fling. Skönt!

IMG_7632.JPG

Mental vila ger avancemang

Det här med lydnad. Jag jämför det ofta med min egen träning.Ja, crossfiten & löpträningen menar jag då. För att utvecklas, se progression & avancera – krävs det att man inom fysisk träning, vilar då och då. Ibland kortare tid, ibland längre. Muskler som aldrig får vila, de blir heller aldrig bättre.

I min djupaste ”ångest” & dåliga samvete över hur LITE jag tränat lydnad med hundarna den här vintern, så är det detta tankefrö som fått slo rot. Kanske har det utvecklas som ett sätt där jag kan skylla ifrån mig för dåligt frekvent tränande men jag tror faktiskt att det på riktigt har stor betydelse för utvecklingen i stort. Ett huvud som aldrig får vila från mental stimulans får heller aldrig chansen att sortera intrycken rätt. Jag tror det är än mer viktigt för vissa typer av hundar (eller människor för all del!).

Det är väldigt givande att ha så två helt olika typer av hundar. Silver som den ”tänkande”, analyserande, självständiga och ifrågasättande typen och Fling som den impulsiva, samarbetsvilliga och reaktiva hunden som säger ”Okej, matte! Nu kör vi!” till allt jag presenterar för henne. Silver kan man ur det här hänseendet träna dygnet runt. Han behöver aldrig landa i det han gör för han tänker så mycket under passets gång. Sen är vila viktigt för honom i och med andra aspekter men hans hjärna går liksom aldrig upp i högvarv och börjar brinna. Han är cool, lugn och stressar inte upp sig för småpotatis. Fling däremot – för henne är detta med att smälta intryck JÄTTEVIKTIGT. Hon behöver landa i sig själv, i träningen och i situationerna på ett helt annat sätt. Hennes hjärna kan lätt börja brinna om jag säger så 😉

Jag har under de senaste lydnadspassen sett en markant skillnad i hur hon bearbetar störningar. Hon är fortfarande extremt impulsiv (kan såklart ha med ålder att göra också) men jag tycker hon analyserar läget lite, lite mer nu än för bara några veckor sedan. Hon börjar bli lite mer cool helt enkelt. Sen är det fortfarande NOLL koncentrationsförmåga ibland & jag tar träningarna så som de kommer. Anpassar mig efter henne.

”Det är vägen som är målet!”

Jag har börjat se vägen till målet som just målet. Självklart har vi mål men jag stressar inte över hur fort vi tar oss dit. Jag njuter av varje pass dit. Så därför får eventuell oförmåga att koncentrera sig ses som en utvecklingspotential som vi konsekvent och med glädje tar oss an 😀 Problem blir till utvecklande utmaningar och varje träningspass är målet. Känns gött, trevligt & precis perfekt för oss 🙂

20141008-144705-53225302.jpg

Premiär i nya Dog-o-rama

20141008-144705-53225302.jpg

Tisdagsträning på Dogorama

I tisdags körde vi dubbla lydnadspass. Ett ute på Karlstad BK i regnväder och blåst. Flinga tog en stund på sig att varva ned och komma i träningsläge. Det kan vara lite svårt, hälsar hon, när alla hennes kompisar, både två- och fyrbenta, finns representerade på samma appellplan 😉 Men när VI väl tränar tillsammans så är hon grymt duktig på att orka motstå livets alla frestelser. Ibland kan hon lite valpigt/unghundigt sådär glömma bort sig och liksom tappa tråden men om man påminner henne om att det är träning som gäller så är hon snabbt tillbaka i rätt mode. Hon är enkel på det viset att man aldrig känner sig ”övergiven” av henne utan hon är väldigt mån om att vara med mig mestadels. En härlig känsla som jag värderar högt. Några timmar senare hängde jag på till Karlstads nya inomhushall för hundsport – Dog-o-rama
.Wow, vad häftigt att äntligen få tillgång till en inomhushall endast tillägnad hundsport här i stan. Nu finns det verkligen bra förutsättningar för hundsporten att utvecklas i den här delen av världen – kul! Fling skötte sin första inomhushallsupplevelse med bravur. Alla ljud och störningar blir ju 10 ggr värre i en hall, så bara att acklimatisera sig tog ju sin lilla stund för aussien. Men när man vant sig så var det träningsläget på igen och hon gjorde några riktigt fina följsamhetspass och vi hann även med att träna lite kryp och uppsitt. Duktig tjej! 😀

Bruks- och skotträning på Hammarö

Igår kväll åkte vi ut till klubben för att vara med på träningstävlingen. Först av allt så skottränade vi. Mallarna låg plats och Fling fick träna på att både vara aktiv och passiv vid skott. Hennes reaktion vid skott (70-100 m avstånd) är obefintlig. Hon vinklar öronen och ”spärrar upp ögonen” pyttelite i typ en halv sekund och sen fortsätter hon med det hon gör. Hon har ingen nyfikenhet eller intresse för skotten utan registrerar bara ljudet, viftar bort det och fortsätter med livet i övrigt. Skönt med en sån cool tjej! Efter skotten var det direkt ner på planen för att ”tävlingsträna” för vår del. Vi blev kommenderade in samtidigt som vi övade följsamhet och sitta still vid sidan när domare och tävlingsledare pratar och rör sig, Fling fick sedan träna tandvisning och hantering och sen lekte vi bara en massa. Nu jäklar börjar fröken tugg och hänga-i-leksaker-med-framtänderna att faktiskt ta i på riktigt 😉 Övning och erfarenhet ger minsann färdighet! Som avslutning fick hon ligga uppbunden vid sidan av planen medan mallebjörnen Kotte körde igenom sitt elitbruksprogram och jag var med och hjälpte till som störning och i gruppen för framåtsändande. Hon var superduktig! Låg stilla och lugnt under nääästan hela programmet – när tidsgränsen för hur länge hon i dagsläget kan vara passiv vid sidan gått så ställde hon sig upp och pep lite när Kotte gjorde inkallningen på framåtsändandet. Inte konstigt dock när man legat stilla och varit snäll och tyst så länge! Så efter det avslutade vi kvällens träningspass och så fick hon ligga i bilen resten av tiden.

Sillen var också med. Han fick ligga i bilen när det var skotträning och vad jag kunde se så var han inget berörd av det. Bra. Han var inte med på träningstävlingen utan fick träna efteråt samt vara med på löpturen tillsammans med Linda och viszlorna som vi avslutade kvällen på klubben med.

Somnade nöjd och belåten efter en riktigt bra träning tillsammans med båda hundarna 🙂

20141009-073622-27382498.jpg

Underbara höst

Idag har vi haft en heldag ute – jag och den blå och den bruna. Först följde vi med Sara och Fina och vallade lite och efter det blev det ett kort lydnadspass.

Fling tränade på att leka 🙂 Vi grundtränar vidare med att bygga upp ett riktigt gott värde i lek och hitta bra belöningssystem. Jag försöker att inte stressa på utan att låta oss mogna långsamt. Grundträningen är så oerhört viktig och jag vill verkligen bygga ett stort självförtroende hos henne. Det är mitt viktigaste mål – att hon ska ha ett gott självförtroende och aldrig tveka eller känna sig osäker. Därför har jag lagt upp hennes grundträning på ett helt annorlunda sätt än hur jag tränade Silver. Honom tränade jag med ganska mycket ”felsignaler” och det har fungerat okej på honom, men efter att ha sett lite mindre bra beteenden på hundar på kurs som kan komma ur ett frekvent användande av felsignaler, så har jag valt att ändra min taktik med Fling. Med henne jobbar jag nu uteslutande med ”errorless learning” i inlärningsskedet – jag talar alltså om vad som är rätt men påpekar aldrig för henne när det är ett felbeteende utan låter bara detta slinka igenom som om inget hade hänt. Speciellt i fria följet vill jag jobba på det här sättet då jag ser fördelar med att hon självmant löser problemet och hittar det rätta beteendet till belöning. Nu pratar jag om inlärningsskedet. I framtida träning och när beteendena blivit mer befästa kommer jag med all sannolikhet lägga in felsignal/korrigering på något sätt där jag finner det användbart.

Efter lydnaden blev det en kort fotosession – vilket ni kan se resultatet av nedan 😉 Där fick jag kvitto på att det här med stadga i olika positioner kan vara av vikt för framtida träning 😉 När vi lyckats bränna av några bilder så åkte jag och hundarna till skogen där båda fick ett varsitt spår och sen en promenad i blåbärsriset. Båda nöjda och glada 🙂 Apropå spår så ska jag och Fling gå kurs till helgen i hårda spår för Tobias på SWDI. YÄY! Ska bli så kul!

DSC_0213

DSC_0224

DSC_0226

DSC_0233

Brukslydnadskurs

Så som jag nämnt tidigare går jag och Fling kurs i brukslydnad hos Annica på Lundagårds hundskola. Vi har nu haft fyra tillfällen och har hunnit att sätta igång med träningen för framåtsändande, kryp, skall, apportering, hopp och stegförflyttningar i ff. För mig och Fling ser det ut enligt följande i respektive moment:

Framåtsändande

Vi har tidigare jobbat med att få henne att hitta riktning mot en riktningspinne. Hon har förstått vitsen med följande men nu börjar små (kanske typiska?) vallhundsproblem att leta sig fram. Problemet vi måste komma runt nu är att jobba bort hur hon ”går på” mina intentionsrörelser. Alltså när jag kastar godis för att belöna att hon har blick framåt och att hon går framåt så fryser hon i position, fortfarande med blick framåt, så fort hon hör att jag rör min arm. Jag vill ju ha ett saktagående i framtiden och vill kunna belöna och fela tempo. Men då måste hon ju först förstå att det är tempo jag är ute efter. Vi har därför fått lite läxa i att lära henne att fortsätta titta framåt oavsett vad hon hör och vad jag gör bakom henne. Allt efter som hoppas jag på att hon dessutom ska kunna fortsätta i rörelse trots mina intentionsrörelser.

Kryp

Här börjar vi få till god teknik. Det är väl först och främst matte som lärt sig tekniken i att ha belöningshanden på rätt ställe så att Fling har möjlighet att utföra beteendet med rätt teknik. Vi ska fortsätta jobba med godishand ett tag till för att få ut avsevärt mycket längre sträcka och fler bra steg innan vi avancerar. Nästa steg är att ta bort godiset i handen, backa lite i progression och sedan försöka locka fram samma beteende.

Skall

Japp. Skall var det ja 😉 Detta kommer definitivt bli en klurighet att få till men skam den som ger sig.

Apportering

Här vill jag fortsätta jobba länge med leksak. Åtminstone i specifik gripande-, hämtande-, lämnandeträning. Sen kommer vi jobba med att plocka olika föremål, apporter – men då separat från denna träning. Det jag vill få till inom den närmsta framtiden är ett bra gripande och ett bättre ”tillkampande”. Det går absolut inte att slarva med den här biten och det blir stor bakläxa om jag fuskar. Ibland har jag lätt att låta fokus hamna så långt fram och inte tänka i basövningar, grunder och fundamentala beteenden.

Hopp

Progression! Det är dags att tänka i större banor i det här momentet. Lägga till targetpunkt för sättandet och fortsätta jobba ingångar separat. Samt jobba med utåtänket och leksaksbelöning.

Stegförflyttningar

Vi startade upp den träningen igår så det finns inte så mycket att nämna om den. Det jag kan säga är att börja lägga in mer svängar och detaljer i fria följet – åtminstone inomhus. Utomhus ska jag fortsätta jobba med fokus och koncentration och dessutom hitta en plan för vissa bitar jag inte vill ha med mig.

Kort och gott är det fortsatt fokus på grundträning för Fling inom lydnaden. I spåret är det markeringsövningar på gång och i övrigt är det mycket miljöträning som vi lägger störst vikt på.

Svenska mästerskapen i lydnad & agility

I morgon smäller det. Svenska mästerskapen i lydnad och agility går av stapeln i Sollefteå. Lite småtrist att man inte kan vara på plats i år men jag hoppas mina hejarramsor hörs hela vägen upp genom Sveriges avlånga land 😀 För OJ vad många vänner och bekanta som ska tävla SM i år! Det bara kokar av dom! Från klubben (Hammarö) hade vi hela 5 (!!) kvalade lydnadsekipage till SM, tre av dessa kommer till start, två har tyvärr fått lämna återbud pga skador/löp etc. Jättetrist för dom – men jag är helt säker på att de kommer igen nästa år 🙂 Vi har dessutom två tjejer som tävlar agility. Både individuellt och i lag. HUR häftigt är inte det då!? Agilityn där det är så SJUKT stor konkurrens. Vilka brudar alltså! Stort lycka till, till er alla 😀 Jag kommer hålla mina tummar stenhårt!

Sen vill jag givetvis skicka massor av lyckönskningar till Mia & Lyxa! Bättre reklam för aussien och hundsporten generellt går inte att få! Så ambitiösa, flitiga, professionella, duktiga och framför allt ödmjuka hundsportsmänniskor (och hundar!) är svåra att hitta. Jag hoppas de går in och rockar RÖVEN av alla andra och att alla andra lydnadsmänniskor får se vilket oerhört häftigt lydnadsekipage de är!! Korka upp champagnen imorgon, Mia, men spara lite till finaldagen för jag tror ni kommer vara med och slåss där 😉 KÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR!

Heldag på klubben (FOTOBOMB)

DSC_0188

Idag har vi haft en heldag på klubben med merparten av våra träningskompisar. 9:30 var vi där imorse. Och strax innan 15 åkte vi hem. Dagen har bestått av träning (lek och passivitetsträning för Flinga), korvgrillning, kaffepimplande och ofrivilligt solande. Fräknarna har anlänt. Välkomna till 2014! Då jag ville ha fullt fokus på henne idag så fick den äldre herren stanna hemma hos Fredrik. Det led dock ingen nöd på Silver, då han och F varit ute och spårat tillsammans. Duktiga killar 😉

Flinga har åter igen överträffat alla mina förväntningar. Hon har varit jätteduktig när hon (vi) suttit vid sidan av planen och bara varit. Käkat lite korv, tränat på att vara i buren, träna på att sitta uppbunden vid sidan av planen och tränat på att jag varit långt borta från henne på träningsplanen för att hjälpa de andra eller fota. Inga konstigheter tyckte Fling. ”Jag sitter väl här då..” verkar vara hennes motto för dagen 🙂 Sen har vi haft 3 lekpass totalt och lite följsamhet/kontaktträning tillsammans. Det märks att en heldag tar på krafterna och på koncentrationströskeln på den lilla. Även om vi haft rikligt med pauser och både haft lunchpaus och kaffepauser då hon fått ligga i bilen. Men överlag har hon som sagt varit en riktig pärla! Älskade lilla Fling – du ÄGER! 😀

DSC_0255

DSC_0256

DSC_0235

DSC_0230

DSC_0226

DSC_0218

DSC_0211

DSC_0202

DSC_0189

DSC_0185

DSC_0181

DSC_0178

DSC_0177

DSC_0170

DSC_0162

DSC_0157

DSC_0152

DSC_0145

DSC_0115

DSC_0111

DSC_0099

DSC_0085

DSC_0084

Mål 2014

web4

Även om målbilder ibland kan skapa onödig stress och press, så tycker jag på något sätt de är viktiga att ha. Utan mål blir det lätt att man slentrianmässigt tränar på utan tanke. Man behöver kunna visualisera sig själv, och i detta fall tävling- och träningstillfällena, i en framtid som kanske ger en fjärilar i magen. Som kanske får en att tappa andan för en stund och som för en liten stund kanske ger en uns av prestationsångest. Ett bra mål tror jag är ett sådant mål som på ingalunda sätt är orealistiska men som ändock kräver lite blodvite, som kräver svett, kanske någon tår och en hellskotta massa slit för att uppnås. Ett bra mål är också ett mål med delmål. Milstolpar som man kan bocka av under resans gång och som konkretiserar slutmålet. Små delar som får en att hålla ångan uppe när slutmålet känns avlägset långt borta och som låter självförtroendet skjuta i höjden när de nås. Ett bra mål är också ett mål som man kan revidera under resans gång. När man märker att man kanske undervärderat sig själv eller när det känns alldeles för kämpigt att kunna nå dit laglig väg 😉 Haha skämt och sido, ett mål SKA kunna omprövas och omstruktureras för livet och dess dagar är inte spikraka. Jag har ett fransk favoritordspråk som låter något i stil med: ”Ödet möter man på den väg man valt för att undgå det.” Ptjaa lite så är det kanske 😉

Och med det sagt; här kommer målen för 2014.

Övergripande mål

  • Vi fortsätter på förra årets bana. Jag måste bli bättre på att planera/strukturera/utvärdera och utifrån detta kontinuerligt FÖRBÄTTRA vår träning. Jag har i dagsläget HUR många träningsdagböcker som helst av varierande karaktär både på datorn och i pappersformat. För att det ska bli något ordentligt och strukturerar gjort så tror jag dock pappersformatet är absolut bäst. Sen ska den kompletteras med blogginlägg gällande träningen samt mer filmdokumentation av träningen.
  • Mer frekvent bloggande. Minst 3 inlägg i veckan där åtminstone ett 1 är något annat än kopplat till ren träning.
  • Mer shejpingövningar för att bli en bättre tränare, få bättre tajming etc. Inte tänka så mycket på att alltid lära in moment inför lydnaden utan att också lära in saker som kan bli ett komplement till det övriga.
  • Förhoppningsvis få möjligheten att förvalta en till liten aussie och ge den världens bästa hem och liv.

Bruks

Delmål bruks

  • Utveckla spårträningen. Spåra oftare och med mer variation.
  • Återuppta inlärning hårda spår
  • Lära in spårupptag
  • Få till ett tävlingsmässigt uppletande inför högre klass
  • En gång för alla bestämma mig för markering i söket.
  • Lära in markering
  • Utveckla sökträningen
  • 10-mässigt framförgående 😉
  • Tävlingsklart kryp lägre/högre
  • Introducera/lära in tungapporten (stegvis)
  • Lära in stegen
  • Fortsätta med skotträningen (skynda långsamt)
  • Framåtsändande – starta upp träningen

Mål bruks

  • Starta lägrespår
  • 50% tävlingsklart lägresök

Vision bruks

  • Uppflyttning till högre spår

DSC01487_ps

Lydnad

Delmål lydnad

  • Utveckla fria följet (något flummigt…)
  • Lära in klass 3-momenten – tävlingsklara separat
  • Lära in elitmoment – ruta, fjärr, hopp-apport, apporteringsdirigering
  • Uthållighetsträning varje pass
  • Olika typer av störningsövningar (gärna kreativa!) varje pass

Mål lydnad

  • Ha roligt och hitta tillbaka till glädjen och lagkänslan! 🙂
  • Starta Lk2 utan press på prestation

Vision lydnad

  • 1:a pris i Lk2

DSC_0233_psweb

Agility

Delmål agility

  • Få till en säker och stabil slalom
  • Träna MER! Ett pass i veckan borde vi få in.
  • Bli en bättre tränare. Utvecklas!
  • Starta hoppklass
  • Starta agilityklass

Mål agility

  • Minst en felfri runda under 2014

Vision agility

  • Flera felfria rundor under 2014

DSC_0108_webSer mycket fram emot att möta 2014 – det kommer bli ett grymt år 😀

 

Sammanfattning mål 2013

Det var väl tusan vad svårt det ska vara att få till lite blogginlägg. Det kan väl inte vara så svårt? Å ena sidan vill jag inte bara skriva för skrivandets skull, utan ha lite mer eftertryck bakom varje inlägg, lite mer tanke. Å andra sidan tycker jag själv om blogginlägg hos folk (hundfolk) som blir lite mer livsstilsbetonade och inte rena träningsdagböcker alla gånger. Hur som helst så är det dags att börja avrunda 2013 och blicka fram mot 2014. Jag har valt att göra så som jag gjort något annat år att försöka sammanfatta det dels i utvärdering av uppsatta mål och lite mer allmänna inlägg där vi bejakar livet i stort och smått 🙂 Håll till godo med det första.

Så här skrev jag i början av 2013. Det var mkt grejer att leva upp till ser jag så här i efterhand men jag är faktiskt ändå lite stolt när jag summerar året. Även om vi inte nått våra mål på flertal ställen så är jag jäkligt nöjd med det Silver presterat.

Övergripande träningsmål:

  •  Bli bättre på att planera, visualisera, dokumentera och utvärdera träningen.
  • Variation förnöjer! Bli bättre på att kontinuerligt variera de grenar vi tränar. Det gör Silver gott tror jag.
  • Bli bättre på att hitta balans mellan momentträning och kedjelik träning. Få in mer konkreta kedjor i träningen som går att utvärdera.
  • Mer fysträning!

När det gäller de övergripande träningsmålen, så har jag en bit kvar att jobba på innan jag är där jag vill vara när det gäller planering/visulisering/dokumentering/utvärdering av träningen. Jag har blivit bättre på att filma våra tävlingar och till viss del träningspassen men här finns det utvecklingspotential. Vi har varit duktiga på att träna alla de grenar som vi tycker om. Även om lydnadsdjävulen aka prestationssatan lätt tagit sitt grepp om oss, vilket gjort att vi ibland skippat det vi tycker om bäst – BRUKS – för den rena lydnadslydnaden. Vi har tränat mycket sök och räddningssök vilket är det Silver älskar allra mest och därav ska 2014 vigas än mer åt detta 🙂 Agilityn har smugit sig in mer och mer i vårt liv och förhoppningsvis kan vi utveckla den biten också. Jag tycker jag fått en ganska fin balans mellan momentträning och kedjeträning, när det kommer till lydnaden, där det stundtals gått över lite för mkt i att enbart tänka kedjor vissa perioder. Här har jag stor chans att bli ÄN bättre under 2014. Fysträningen har verkligen fått sig ett uppsving under 2013. Silver har haft bättre form än någonsin under höst/vinter och där är jag riktigt nöjd med det arbetet vi presterat.

Delmål lydnad:

  • Tävlingsklart moment – ruta Lk2 – CHECK!
  • Tävlingsklart moment – fjärr Lk2 – CHECK!
  • Tävlingsklart program – Lk2- CHECK!
  • 1:a pris i Lk2
  • Tävlingsklart moment – vittring Lk3/Elitklass
  • Tävlingsklart moment – fritt följ Lk3
  • Tävlingsklart moment – metallapport Lk3
  • Tävlingsklart moment – hopp-apport Lk3
  • Tävlingsklart moment – sitt under gång – HALVCHECK!
  • Tävlingsklart moment – sitt i grupp Lk3
  • Tävlingsklart moment – platsliggning Lk3
  • Tävlingsklart moment – fjärr Lk3
  • Tävlingsklart moment – ruta Lk3
  • Tävlingsklart program – Lk3

Mål lydnad

  • 3 x 1:a pris i Lk2 – Lp2
  • Start i Lk3

Vision lydnad

  • 1:a pris i Lk3

Summering lydnad

Här har vi kommit till start på 4 tävlingar i lydnadsklass 2 under året och tagit 2:a pris på alla.

Lydnaden är den gren jag tycker vi underpresterat i. Med tanke på att lydnaden får mest träningsmängd av alla våra grenar, så känns det som vi borde ha så mycket mer att ge. Nu blir det inte alltid som man tänkt sig och lydnaden med alla dess bitar och behov av vissa karaktäristska egenskaper är definitivt vår akillshäl. Vi har under höst/vinter nått någon av en platå som vi inte riktigt tar oss ifrån. Har till viss del känt en uns av ”nu-ger-jag-upp”-känslor och funderat mycket kring just lydnadslydnaden. Det känns som om den träningen tär mer på vår träningsrelation än vad den ger. Ibland faller jag in i någon form av prestigetänkande runt om lydnaden då jag har så många runt omkring mig som är avsevärt mycket högre upp på prestationsstegen än vi och som kommit ikapp och gått om med hästlängder flera gånger om. Och så tränar och tränar och tränar vi lite till och bryter ihop och kommer igen för jag vet inte vilken gång i ordningen… men fortsätter ändå harva omkring på samma fläck. Då tappar man verkligen tron på sig själv som hundtränare kan jag säga er. Jag VET att det inte är någon tävling mot andra utan endast mot sig själv – men se där är lite av mitt problem. Att tävla mot MIG är att tävla mot den värsta av kritiker stundtals – and it sucks 😉  Så därför har jag medvetet eller omedvetet valt att pausa från allt vad lydnadsträning heter. Jag har funderat fram och tillbaka över om jag kanske endast ska satsa på brukset med Silver. Samtidigt älskar jag lydnaden och det gör mig rent ut sagt lite ledsen när jag bara känner ångest inför lydnadsträningen för tillfället. Har nog aldrig haft en sådan här lång svacka med Silver innan. Så därför tror jag inte jag sätter några stora mål för lydnaden nästa år. Utan vi ska helt enkelt jobba på att hitta lite glädje i den träningen igen, så får vi se om vi kanske skapar några mål längs med vägen 🙂  

Delmål bruks (något mer oprecisisa)

  • Ta tag i krypet en gång för alla – CHECK!
  • Tävlingsklart kryp lägre och högre – HALVCHECK!
  • Tävlingsklart skall högre
  • Köpa en sökrulle och börja träna in markering i söket
  • Lägga upp en träningsplan för söket
  • Spåra mer hårda spår. Mer variation överlag
  • Spåra mer överhuvudtaget – CHECK!
  • Träningsplan över uppletandet

Mål bruks

  • Tävlingsklar lägre klass spår (lydnad + special) – CHECK!
  • Tävlingsklart uppletande högre klass

Vision bruks

  • Tävlingsklar sök

När det gäller brukset har ju 2013 varit fantastiskt! 😀 Att gå ifrån att inte planera för någon tävling alls till att anmäla sig till RASMÄSTERSKAP det är banne mig stort i min värld. Att tävla bland så många gelikar och ha så mycket publik och folk man känner till och ser upp till som tittar på en, det gör ju vem som helst nervös! Sen att min fina, lilla hund gick ut och visade upp sitt allra bästa han, värmde mitt hjärta så oerhört mycket! Att han, när det verkligen gällde, stod upp för oss som team och gjorde MER än vad han teoretiskt sett ska kunna, det är så man nästan blir tårögd ♥ Vi var så bra tillsammans den helgen och jag kommer kunna leva på den känslan länge, länge. Den vinner faktiskt stort över min låga känsla i lydnaden! 🙂 Tänk att lilla Silver gick och blev bronsmedaljör i lägrespår på rasmästerskapen – otroligt! Där fick jag också svart på vitt att bruks is DA SHIT! Jag älskar att få kombinera de olika tävlingsmomenten inom brukset och jag ser med tillförsikt och glädje fram emot många, fina år med brukshund och 2014 som kommer betyda mer lägretävlingar och kanske kanske ett uppflytt till högre spår 😉 Vi är långt ifrån tävlingsklara i något sök men efter höstens träningar vore jag dum om jag inte åtminstone försökte mig på att satsa mer på det under 2014.

Delmål agility:

  • Träna agility MER! Minst 2 pass veckan
  • Tävlingsklar slalom – CHECK!
  • ”Tävlingsklara” kontaktfält – CHECK!
  • Tävlingsklar alla hinder helt enkelt (Yikes!)
  • Bli en bättre handler. (Något flummigt/odefinerbart men behövs nämnas.)
  • Tävlingsklar hoppklass – CHECK!

Mål agility

  • Starta hoppklass
  • Tävlingsklar 75% för agilityklass

Vision agility

  • Felfri hoppklass
  • Starta agilityklass
  • Ha jäkla kul!!

Agilityn har ju åsidosatts lite mer än vad jag trodde. Vi gick en tävlingskurs i agility för Anette Daleke på vår klubb med mål om att tävla och det skulle vi gjort förra helgen om det inte vore för att Silver visade på hälta dagen innan tävlingen. Jag tog det säkra före det osäkra och strök mig. Att springa på relativt tungt underlag med en halvbra tass kändes inte helt 100. I övrigt så har vi utvecklats inom agilityn, Silver mer än mig 😉 Jag har ljusår att lära mig innan jag kan kalla mig agilitytränare. Som det är nu så är jag makalöst kass på att träna agility och behöver alltid stöd i att lägga upp träningspass, vad man kan träna på, hur man ska träna osv osv. Borde nog ta några fler kurser 😉 Målet inför 2014 är därmed att bli en bättre tränare inom agility och att utvecklas ännu mer samt att definitivt få till någon/några starter i hoppklass och agilityklass. Vi har en hel del nötande i hinderparken innan vi ”kan” alla hinder bra också, så där har vi ett stort jobb framför oss.

Summa summarum ett lite oväntat år som jag totalt sett är nöjd med! Silver har fått vara frisk och skadefri och det är i slutändan det allra viktigaste ♥

Nästa inlägg blir ett inlägg där vi konkretiserar målen för 2014.

Nära-döden-upplevelse & duktig liten sökaussie

Igår hade vi (S och jag) en så himla bra dag, både träningsmässigt och i allmänhet 😀 Söndagen började med regn och grå himmel, vilket gjorde timmarna inomhus i träningshallen än mer intressanta. Mellan 9 och 11 var det lydnadsträning som gällde och vi tränade påbörjan till teknikövningar i stegförflyttningarna på plankan. ”Gå på plankan” har därmed fått en helt annan betydelse. Silver har börjat fått förståelse för framtassarna på plankan men eftersom han är lite för dåligt shejpingtränad på sistone, och då framför allt vad gäller vetskap-om-baktassar-övningar, så leder det ofta till lite frustrerade snurr på plankan alternativt att han förflyttar sig i sidled men inte med tanke på att man har en bakdel också. De blir lite överslag med andra ord och han rör sig inte parallelt med kroppen, vilket är målbilden med träningen. Nu var det ju vårt 2:a pass totalt med den här övningen, så man ska väl inte ha för mkt förväntningar än så länge 😉

DSC_0233_psweb

Förutom detta så tränade vi lite störningar. Sitta i utg.pos och inte släppa fokus osv. Det här är övningar som är svåra att få fram tänkt resultat i, för Silver är SKITDUKTIG , rent ut sagt, på att just t-r-ä-n-a störning. Det är svårt att få fram beteenden som man kan fela och sedan få honom att välja rätt. Just för att han aldrig plockar fram de där Silver-specifika tävlingsmässiga beteendena, exempelvis låsa sig på omgivning/hamna i en egen bubbla/bli låg/tappa hörseln osv, på träning. Hur tävlingslikt jag än gör det! Mitt största frustrationsmoment! Men det är väl bara att bita i och träna på för lösa sig av sig är något jag med säkerhet vet att det aldrig kommer göra! 😉

Efter lydnaden åkte vi vidare till skogs för att träna sök. Ett sökpass som blev grymt men även av det lite mer spännande slaget! 😉 Jag hade begett mig ut på ena sidan av rutan för att figga för Tusan som skulle vara första hund ut för dagen. Jag hade ställt mig vid första hörnsnitseln och inväntade att de skulle bli klara och komma fram till stigen, så stighållaren kunde se mig och veta vart de skulle skicka. Plötsligt hör jag hundskall lite längre bort i skogen. K berättade att hon tidigare hade sett ett helt gäng med Beardisar som hade någon form av aktiveringspromenad inte långt ifrån vår ruta, så min första tanke var att det kanske var dom som lät. Men när jag stod där så fick jag en känsla av att den där typen av hundskall var liksom inte riktigt av det ”normala” slaget. Och det kändes dessutom inte som om det var en Beardis som gick aktiveringspromenad kan jag meddela er. Så jag vänder mig om och ca.15 m från mig uppenbarar sig ett stort brunt djur! ”Okej”, tänkte jag, det där i alla fall INTE en bearded collie!! Efter någon sekund (som kändes som en evighet) så uppfattar min hjärna att det är en älg som kommer springandes förbi mig, tätt följt av en hetsigt jagande Jämthund. Älgen är tokförbannad och vänder flera gånger upp och går till anfall mot Jämthunden, som inte verkar ett dugg brydd av situationen. Hela jaktsituationen kändes så helfel, den där hunden var lite VÄL het på gröten och hade nog ingen koll alls på vart den var på väg. (Och visste dess förare det?) Jag är inte så värst insatt i jakt men K berättade att en hund av den typen inte ska jaga okontrollerat på det sättet, speciellt inte nästintill hänga i hasorna på älgen, utan ska ställa älgen på ett helt annat sätt. Om inte annat måste det vara vansinnigt svårt att träffa rätt som jägare när älgen löper så fort i skogen. Visst att hunden kan ha drevskall osv och att alla jakthundar inte kan vara perfekta 100% av tiden men är det så där jakt på älg ser ut merparten av tiden, så borde man nog ta sig en funderare kring saker och ting. Jag är ju mer insatt i vallhundsvärlden och jag hoppas man inom jaktvärlden har samma moraliska och etiska tänkande kring de djur man ”utnyttjar” inom respektive gren/område. En vallhund får inte hetsa och gå till anfall på fåren, lika lite tycker jag en jakthund ska få uppföra sig på det sättet mot ett vilt djur. Nu får alla som sysslar med jakt och vet betydligt mer om jakt än mig komma med vilka pekpinnar ni än vill. Detta var bara mina högst personliga tankar kring hur man beter sig mot levande varelser. Inget illa mot jakten som sådan och jag förstår att det finns hur mycket ”bra/vettigt/kunnigt” jaktfolk som helst, DOCK är man aldrig bättre än sin svagaste länk tyvärr :(.. detta gäller inom det mesta.

Nog om detta. Efter att stillat min puls och återhämtat mig från min nära-döden-upplevelse (Lägligt nog hade jag dagarna innan tittat på ett avsnitt av Veckans Brott på SVT där en kvinna blivit dödad av en aggressiv älg.) så gick Sillens sökpass så jäkla BRA!! Alltså känslan av god träning är så sinnessjukt självbelönande att det är otroligt 😀 Eftersom avsaknaden av bra känsla har lyst med sin frånvaro i lydnaden så kom detta sökpass helt rätt i tiden. Sillen var en grym sökhund igår! Jag gjorde 6 skick, 5 synretning/minnesbild + 1 vindövning, och allt gick bara så BRA!! 🙂 Jämn och fin galopp ut på alla skick, rakt ut från stigen med rätt tanke, i vindövningen jobbade han jättefint ut från stigen och plockade upp vittringen och jobbade rätt fram till figgen. Han skötte sig fint ute hos figgarna med bra aktivitetsnivå och inga tendenser till att vara osäker. Extra plus att han skakade av sig ett ljud i skogen som lät som en visslande nyårsraket och galopperade ut med bra självförtroende ändå, trots att skicket där blev avbrutet pga detta och att han till en början tvekade. Min duktiga lilla sökhund! 😀 Det finns inget bättre än att se honom ta sig an världen med självförtroende och utan att vara misstänksam mot omgivningen. Tänk vad mkt framsteg som skett hos honom generellt som hund tack vare sökträningen och mina kompetenta träningskamrater! Sök är definitivt botemedlet!! 😀

DSC_0099_web