Premiär i nya Dog-o-rama

20141008-144705-53225302.jpg

Tisdagsträning på Dogorama

I tisdags körde vi dubbla lydnadspass. Ett ute på Karlstad BK i regnväder och blåst. Flinga tog en stund på sig att varva ned och komma i träningsläge. Det kan vara lite svårt, hälsar hon, när alla hennes kompisar, både två- och fyrbenta, finns representerade på samma appellplan 😉 Men när VI väl tränar tillsammans så är hon grymt duktig på att orka motstå livets alla frestelser. Ibland kan hon lite valpigt/unghundigt sådär glömma bort sig och liksom tappa tråden men om man påminner henne om att det är träning som gäller så är hon snabbt tillbaka i rätt mode. Hon är enkel på det viset att man aldrig känner sig ”övergiven” av henne utan hon är väldigt mån om att vara med mig mestadels. En härlig känsla som jag värderar högt. Några timmar senare hängde jag på till Karlstads nya inomhushall för hundsport – Dog-o-rama
.Wow, vad häftigt att äntligen få tillgång till en inomhushall endast tillägnad hundsport här i stan. Nu finns det verkligen bra förutsättningar för hundsporten att utvecklas i den här delen av världen – kul! Fling skötte sin första inomhushallsupplevelse med bravur. Alla ljud och störningar blir ju 10 ggr värre i en hall, så bara att acklimatisera sig tog ju sin lilla stund för aussien. Men när man vant sig så var det träningsläget på igen och hon gjorde några riktigt fina följsamhetspass och vi hann även med att träna lite kryp och uppsitt. Duktig tjej! 😀

Bruks- och skotträning på Hammarö

Igår kväll åkte vi ut till klubben för att vara med på träningstävlingen. Först av allt så skottränade vi. Mallarna låg plats och Fling fick träna på att både vara aktiv och passiv vid skott. Hennes reaktion vid skott (70-100 m avstånd) är obefintlig. Hon vinklar öronen och ”spärrar upp ögonen” pyttelite i typ en halv sekund och sen fortsätter hon med det hon gör. Hon har ingen nyfikenhet eller intresse för skotten utan registrerar bara ljudet, viftar bort det och fortsätter med livet i övrigt. Skönt med en sån cool tjej! Efter skotten var det direkt ner på planen för att ”tävlingsträna” för vår del. Vi blev kommenderade in samtidigt som vi övade följsamhet och sitta still vid sidan när domare och tävlingsledare pratar och rör sig, Fling fick sedan träna tandvisning och hantering och sen lekte vi bara en massa. Nu jäklar börjar fröken tugg och hänga-i-leksaker-med-framtänderna att faktiskt ta i på riktigt 😉 Övning och erfarenhet ger minsann färdighet! Som avslutning fick hon ligga uppbunden vid sidan av planen medan mallebjörnen Kotte körde igenom sitt elitbruksprogram och jag var med och hjälpte till som störning och i gruppen för framåtsändande. Hon var superduktig! Låg stilla och lugnt under nääästan hela programmet – när tidsgränsen för hur länge hon i dagsläget kan vara passiv vid sidan gått så ställde hon sig upp och pep lite när Kotte gjorde inkallningen på framåtsändandet. Inte konstigt dock när man legat stilla och varit snäll och tyst så länge! Så efter det avslutade vi kvällens träningspass och så fick hon ligga i bilen resten av tiden.

Sillen var också med. Han fick ligga i bilen när det var skotträning och vad jag kunde se så var han inget berörd av det. Bra. Han var inte med på träningstävlingen utan fick träna efteråt samt vara med på löpturen tillsammans med Linda och viszlorna som vi avslutade kvällen på klubben med.

Somnade nöjd och belåten efter en riktigt bra träning tillsammans med båda hundarna 🙂

20141009-073622-27382498.jpg

Fokus och följsamhet

I onsdags anordnade vi träningstävling på klubben. Detta gör vi sista onsdagen i varje månad. Även med en liten valp kan man träna på tävlingssituationen genom att lägga på moment (kommendering, ingång-på-plan/byte av plats, folk på planen som domare, TL etc, publik, plastband m.m) som tävlingssituationen innefattar. Sen gör man bara det som hunden kan och det kan ju i stort sett vara noll och ingenting. Jag och Flinga tränade på att leka (värma upp) på en del av planen för att sedan bli sittande med fokus vid sidan till att följa efter mig någon meter. Detta blev en lite minikedja som efterliknar tävlingssituationen. Sen fortsatte vi med att träna fokus och att hon kan koncentrera sig på mig medan TL pratar och ”domaren” filmar. Hon är verkligen jätteduktig! Ibland viftar svansen för att hon har förväntan på vårt samarbete men ibland vet jag också att svansen viftar för att Sara (TL) pratar och att hon bra gärna skulle vilja pussa lite på henne 😉 Duktig liten valp som orkar sitta kvar och vara med sin matte istället. På filmen syns också lite av leken för närvarande. Jag skulle kunna vara något mer planerad vad gäller träningspasset, känner jag när jag ser filmen men men, Rom byggdes ju inte på en dag 😉

Under helgen som gick var det kennelläger för Blue Wingfire’s. Jag drog på mig någon känning av magsjuka (eller så hade jag ätit något dåligt) på fredag eftermiddag/kväll och valde därför att stanna hemma. Jättetrist 🙁 Kände mig bra redan på lördag förmiddag men hade ingen lust att sitta i en bil i 3,5 timme om det skulle vara så att det inte hade gått över. Att smitta hela Blåvingeklanen kändes kanske inte heller så smart. Detta var det första lägret sen 2009 som jag missade – väldigt tråkigt som sagt.

Jag trotsade eventuella baciller och gav mig ut och sprang i rekordfart i eftermiddags. 5:47 min/km! Det blev ingen monsterrunda direkt men det var gött att kunna få upp tempot lite och fortfarande känna sig pigg i benen. Sen att naturen bjuder på en härligt, uppfriskande gröngrå bakgrund gör ju inte upplevelsen sämre. Heja löpning!

20140629-184621-67581037.jpg

Sök och skott

Efter helgens midsommarfiranden var det på söndagsmorgonen dags för lite sökträning. Nu har det gått ett tag sen sist jag och Fling ”tränade” det, så det skulle bli intressant att se vad några veckors mognad gör för en liten valp. Vi var 8 st, så vi delade upp oss på två rutor. I min lilla grupp var det jag och Fling, Daniel med Hejja och Kristina med Kotte. Jag och Fling fick möjligheten att köra två pass som vi delade upp så att det första blev vindövningar och det andra fick bli synlig pop-up. Hejåhå alltså! Liten brun verkar ju tycka det här med sök är helfestligt! 😀 Att träffa på folk i skogen är liksom drömtillvaron för en socialt trygg liten tjej. Jag är SÅ nöjd med att hon verkar behålla sin sociala nyfikenhet och att hon blir så genuint glad av människor. Det är SÅ mycket värt! Att springa ut ensam 25-30 m är heller inte det några som helst problem. Hon verkar ha en lagom dos av självständighet och är inte på några sätt ”beroende” av att ha med mig ut. Slänger knappt några ögonkast åt mitt håll ute hos figge 😉 Vilket känns väldigt bra! Så som saker och ting ser ut nu så har hon alla möjligheter till att bli en PERFEKT brukshund – lyhörd och samarbetsvillig, spårglad, sökglad, social och lagom självständig. Jag har skrytit förr om henne men jag kommer nog få fortsätta 😉 Herregud vad jag är impad över min lilla coola fräkniga Fling!

Igår strålade jag samman med Linda och hundarna för löpträning på Sörmon. Både jag och L har anmält oss till Tjurruset i september så vi ligger i hårdträning 😉 Innan löpningen passade jag på att bränna av lite skott, så Flinga fick skottillvänjningsträningen aka skotträningen gjord. Jag gick ca 200 m från skytten vid första skottet och närmade mig sen 150 m till andra. Inte en susning av att bry sig. Nästa gång kör vi på 150 m vid första och närmar oss ytterligare 50 till andra. I dagsläget kör vi på två skott för att sen öka på med fler. Vi kör enligt habitueringsprincipen och skyndar väldigt, väldigt långsamt. Hellre mängdträning kontinuerligt och ligga väldigt lågt i retning än att träna sällan och ha för stor styrka i retningen är vår devis 🙂 Sen får hon dessutom kontinuerligt lyssna på när polisen skjuter pistol skarpt på sin träningsanläggning i skogen (det är verkligen en ljudbild som är extrem!) där vi bor samt hagelskotten från jaktskyttebanorna som det finns typ i stort sett precis överallt där vi spårar, tränar sök, går promenader m.m.

DSC_0193_BV

Kurser i maj!

Världsbäst helg har förflutit. Nu åter på jobbet. Broar ska ritas, powerpointpresentationsmaterial ska göras, seminarier ska besökas – and so on.

Igår kväll sprang jag milen tillsammans med Linda 🙂 Hej vad det gick! Helt okej tempo och bra känsla i kroppen.

20140505-101528.jpg

Har dessutom glömt berätta att jag och Flinga ska gå helgkurs! 😀 Valpcamp i Game on dog’s regi. En föreläsningskväll + 2 heldagars kursande med en massa kul ämnen relaterade till valp, lekutveckling, inlärningsteori m.m. Ska bli jättekul och jag ser så mycket fram emot det 🙂
Helgen innan det är jag åhörare en hel helg med Siv Svendsen – samma koncept där med föreläsning och 2 hela kursdagar. Helt sjukt bra! 😀

Elljusspårsdöden & vardagsutmaningar

FY %#&%#!!! Ungefär så var min spontana känsla igår kväll under löpträningen i spåret på Tuggelite. 2 varv á 2,5 km, som nästan konstant går uppför och nedför. Det är inte bara EN mördarbacke utan flera stycken – men givetvis EN som står ut lite extra från de övriga. Så är det ju alltid. På ett sätt så förflyttas ju ens referensramar när man tar sig an något som är värre än man någonsin upplevt. Det får ju alla andra mördarbackar och mördarträningspass att helt plötsligt kännas lite mer lama 😉

Lite så är det inom hundträningen också. Har man väl utmanat sig att göra något man aldrig gjort innan, så förflyttas ju även ens referenser över svårighets- respektive nervositetsgrader där också. Jag tror det är nyttigt att utmana sig åtminstone på någorlunda regelbunden basis. För det är ju som med allt annat att man blir bättre om man övar. Det är väl självklart att man upplever svårigheter som obestigbara om man endast får pröva på dom då och då och i extremt viktiga lägen. Bättre då att försöka vardagsutmana sig lite istället, så blir inte hoppet till skarpt läge lika stort. Det får bli lite av ett mål med det här året. Vardagsutmana mig bort från slentrianträningspass inom allt jag gör. Peace out.

Jakten på löpningens själ

..så lyder subtiteln på en bok skriven av Christopher McDougall, som handlar om – just det – LÖPNING. Och det är den själen jag är ute och letar efter för närvarande 😉 Känner mig nöjd över att tagit tag i löpningen ordentligt igen och inte låta den försummas till fördel för gymmet alla gånger. Även om gymmet fortfarande lockar mig mer! 😉 Men – nu är vi igång. Jag har startat en ny träningsplan på Runkeepern. En träningsplan som i slutet av april ska få mig att fixa att springa en halv-mara. Närmare bestämt 2,1 mil. Det längsta jag någonsin sprungit är 1,3 mil, så jag har något att bita i. Härligt! Totalt 64 pass ska klaras av inom loppet av 16 veckor. Det är 4 pass/vecka. Ska inte säga att det kommer bli lätt att få till alla 4 pass varje vecka men jag ska banne mig ligga i. Ska absolut gå ut med inställningen att jag kommer fixa det. Och som grädden på detta mos, så kommer jag ju fortsätta med styrketräningen. Det går inte att släppa den kärleken helt 😉
 

Rekommenderar förövrigt träningsplanerna på Runkeeper till er som vill sätta igång att springa. Det finns allt ifrån något de kallar ”Learn to run” och ”Get fit” till träningsplaner där man ska springa maraton som mål. Jag är inte så mycket för att träna när främsta målet är att ”Get fit”. Träningen blir så mycket mer om man inser vikten av vad den gör för hälsan istället för vad den gör för vågen eller i spegeln. (Även om reducerad vikt givetvis kan ha positiva hälsoeffekter också.) Eller när man får insikten i hur jäkla GÖTT det är att känna sig stark och oövervinnerlig! Endorfiner for the win!
 

Endorfin är ett peptidhormon (opioidpeptid) som kroppen tillverkar själv av proopiomelanokortin, och som lindrar smärta. Hormonet påverkar vår vilja att sova, äta och dricka. Endorfin utsöndras bland annat vid skratt, stress, motion, men även av sex och förälskelse.
 
En studie har visat att effekten av endorfin, mätt i milligram morfin injicerat intravenöst, av 45 minuter högintensiv löpning gav samma effekt mätt i smärthämning vid termisk provokation, som vid injicering av 10 mg morfin.[1]
 
Endorfin anses ofta vara kroppens eget morfin, av den anledningen att ämnena, precis som morfin, heroin och andra opiater, binder till så kallade opioidreceptorer. Kemiskt är dock endorfin och morfin helt obesläktade.
 
Källa: Wikipedia

 

Igår sprang jag, Silver, Fina och Sara 4 km + intervaller i horisontellt regnande och blåst ute på Skutberget. Intervallträning är grymt, grymt jobbigt men fruktansvärt bra för att snabbt bygga upp flåset och trigga pulsen. Vi körde på ett improviserat intervallpass där vi sprang allt vi hade mellan 2 lyktstolpar, sprang normaltempo mellan 2, idiotsprang mellan 2, normalt tempo mellan 2…osv. Ni fattar. Upprepade detta och det gav ca. 10 högintensivintervaller och 10 normaltempo. Svårare än så behöver inte vara att intervallträna 😉

Idag var det dags för pass #1 i ”Halvmaraton-utmaningen”. 4,2 km i långsamt tempo. Fick med mig Fredrik ut och han spurtade på rätt bra, vilket gjorde att jag ökade lite. Tävlingsmänniskan kan ju inte springa långsammare 😉
 
sjunde-januari

Aktiv söndag

IMG_2275 IMG_2273Åh. Helt fantastisk förmiddag i sökskogen idag. Kan inte riktigt sluta förundras över hur jag kan fascineras av naturen så som jag gör. Blir näst intill religiös av att vara figge och ligga ute bland blåbärsriset när den låga novembersolen silas mellan granruskorna 😉 Vädret idag var ju makalöst bra! Sol, klarblå himmel och vindstilla. Kanske inte det ultimata sökvädret, med tanke på avsaknaden av vind,  men i övrigt ska jag inte klaga! Klockan 10 mötte jag upp Linda och Maria för ett effektivt sök för tre. Även om det inte går att köra så mycket systematik utan det mest blir riktningsövningar, så är det ändå rätt gött ibland när träningen går fort. Silver har verkligen ett flow i sökträningen nu. Även idag genomförde han ett superpass! Vi varvade synretning och helt dold figurant och det fanns inga tveksamheter i hans sökarbete idag heller. Han går rakt ut där jag riktar in honom, håller fint tempo hela vägen ut och är jätteduktig ute hos figgarna. Idag hade han riktigt mycket fart under tassarna – så härligt att se! 😀 Några pass i samma stil och vi kommer behöva avancera ordentligt – kul!!

IMG_2253 IMG_2267

Efter sökträningen bytte vi kängorna med löpardojjorna och drog ut på en femma i Tyrskogen med efterföljande squats och utfallsgång.Hundarna fick avstå från de två sistnämnda övningarna 😉 Nu börjar min egen träning (plus gemensamma fys med Sillen) se ut som vanligt igen. Sill och jag har därmed sprungit två löppass tillsammans i veckan och på egen hand har jag hunnit med två rena styrkepass och ett intervallpass på gymmet. Träning är verkligen en drog och jag har saknat den när jag varit sjuk.

Grymt skönt att hunnit med både att träna bruks och hinna med cardio innan klockan är 13 på en söndag! 😀

IMG_2271