Uppdatering i brukslydnaden

I måndags var jag till Annica för att få en liten titt på de moment vi startat upp i brukslydnadskursen. Jag missade tyvärr två tillfällen när jag var i New York så det var bra att vi kunde få till en liten avstämning på hur vi ligger till.

Framförgåendet

Vi började med att titta lite på saktagåendet och hur det utvecklats. Här tyckte Annica att jag skulle börja plocka ner riktningspinnen eftersom Flinga har börjat lägga för mycket värde i den. Hon får lite för högt stresspåslag och det blir lite för mycket ben och för lite hjärna. Så fort vi plockade ner den och riktade upp henne så kände jag att hon fick en annan anspänning i kroppen och blev mer koncentrerad. Vi kom även fram till att hon inte får starta upp den här övningen själv utan att jag ska fortsätta med de signaler jag har (stryker henne lätt över ryggen när jag riktar upp henne) för att hon inte ska få för hög aktivitetsnivå i och med shejpingen. Det gav väldigt bra effekt på en gång. Vi fick till några riktigt bra sekvenser med saktagående. Annica är verkligen SÅ BRA på att hitta lösningar och tänka helhet kring övningen (attityd, känsla, stress, aurosal kopplat till hunden) och inte bara teknik.

Kryp

När det gäller krypet är det fortsatt nötning av teknik och få till rätt rörelse. Så fort matte gör rätt så gör även Fling rätt 😉 Hon kryper bra med små, korta steg under sig när vi får till alla faktorer. Jag tycker dessutom att vi fått till en bra aktivitetsnivå och känsla i det här momentet.

Budföring

Det här momentet har hon massa positiv förväntan kring. Hon är lika glad till mottagaren som till mig 🙂 Underbart med en hund som har så god relation och tillit till människor. Värdesätter det jättemycket ♥ Träningsplan för budföringen är att nu börja varva rena springövningar med att träna på hanteringsbiten, alltså klappandet vid sidan. Hon tycker klappande är totalt onödigt när man är ”i jobb” 😉 Sprätter gärna upp och undrar vad man håller på med, så det gäller bara att få in det i momentet. Här fick vi lite tips på hur vi kan gå vidare.

När det gäller lydnaden i övrigt så jobbar vi vidare med fotgåendet enligt devisen glatt och med självförtroende. Inget krångel med för mycket fokus på teknik utan belöning för följsamhet, attityd och förmåga att stänga ute störning. Extra mycket beröm när man löser uppgiften (vad händer när jag tappar position?) själv och väljer rätt!

Ikväll är planerna att:

  • Skotträna på klubben
  • Uppletandeträning
  • Markeringsövningar
  • Ett hårt spår på gräs
  • Följsamhet/fritt följ
  • Hopp
  • Lekövningar/apporteringsövningar
  • Sen efter det är det medlemsmöte. En helkväll på brukshundklubben med andra ord 😀

Brukslydnadskurs

Så som jag nämnt tidigare går jag och Fling kurs i brukslydnad hos Annica på Lundagårds hundskola. Vi har nu haft fyra tillfällen och har hunnit att sätta igång med träningen för framåtsändande, kryp, skall, apportering, hopp och stegförflyttningar i ff. För mig och Fling ser det ut enligt följande i respektive moment:

Framåtsändande

Vi har tidigare jobbat med att få henne att hitta riktning mot en riktningspinne. Hon har förstått vitsen med följande men nu börjar små (kanske typiska?) vallhundsproblem att leta sig fram. Problemet vi måste komma runt nu är att jobba bort hur hon ”går på” mina intentionsrörelser. Alltså när jag kastar godis för att belöna att hon har blick framåt och att hon går framåt så fryser hon i position, fortfarande med blick framåt, så fort hon hör att jag rör min arm. Jag vill ju ha ett saktagående i framtiden och vill kunna belöna och fela tempo. Men då måste hon ju först förstå att det är tempo jag är ute efter. Vi har därför fått lite läxa i att lära henne att fortsätta titta framåt oavsett vad hon hör och vad jag gör bakom henne. Allt efter som hoppas jag på att hon dessutom ska kunna fortsätta i rörelse trots mina intentionsrörelser.

Kryp

Här börjar vi få till god teknik. Det är väl först och främst matte som lärt sig tekniken i att ha belöningshanden på rätt ställe så att Fling har möjlighet att utföra beteendet med rätt teknik. Vi ska fortsätta jobba med godishand ett tag till för att få ut avsevärt mycket längre sträcka och fler bra steg innan vi avancerar. Nästa steg är att ta bort godiset i handen, backa lite i progression och sedan försöka locka fram samma beteende.

Skall

Japp. Skall var det ja 😉 Detta kommer definitivt bli en klurighet att få till men skam den som ger sig.

Apportering

Här vill jag fortsätta jobba länge med leksak. Åtminstone i specifik gripande-, hämtande-, lämnandeträning. Sen kommer vi jobba med att plocka olika föremål, apporter – men då separat från denna träning. Det jag vill få till inom den närmsta framtiden är ett bra gripande och ett bättre ”tillkampande”. Det går absolut inte att slarva med den här biten och det blir stor bakläxa om jag fuskar. Ibland har jag lätt att låta fokus hamna så långt fram och inte tänka i basövningar, grunder och fundamentala beteenden.

Hopp

Progression! Det är dags att tänka i större banor i det här momentet. Lägga till targetpunkt för sättandet och fortsätta jobba ingångar separat. Samt jobba med utåtänket och leksaksbelöning.

Stegförflyttningar

Vi startade upp den träningen igår så det finns inte så mycket att nämna om den. Det jag kan säga är att börja lägga in mer svängar och detaljer i fria följet – åtminstone inomhus. Utomhus ska jag fortsätta jobba med fokus och koncentration och dessutom hitta en plan för vissa bitar jag inte vill ha med mig.

Kort och gott är det fortsatt fokus på grundträning för Fling inom lydnaden. I spåret är det markeringsövningar på gång och i övrigt är det mycket miljöträning som vi lägger störst vikt på.

Nöta fjärrskiften

Igår kväll mötte vi upp Linda & Tusan för lite efter-jobbet-lydnad i vår lilla hall 😉 Finfint! Silver drillades i fjärrskiftet stå-sitt. Med hjälp av lite rundstavar och koner byggde vi en egen liten ”fjärrhjälp”. Hjälpmedlet gav utdelning direkt! Fokus ligger just nu på att tänka bakåt i skiftet och att befästa lyft och bakåtkliv med framtassarna. Han har väldigt lätt att förflytta sig framåt, mot belöningshand, i endel fjärrskiften, och specifikt i stå-sitt. Från ligg har det blivit mer naturligt med viktförskjutning bakåt.Säkerligen på grund av rätt och genomtänkt träning från början. Efter hand ska jag exprimentera med belöning bakom honom. Känslan är ändå att vi är på rätt väg 🙂

Sen skulle jag träna lite kryp med honom. Säger en sak – aktivitetsnivå 110%! OM jag bara kunde få det första krypet på film. Det var helt PRICELESS! Tänk er en hund som, tro det eller ej, kryper helt korrekt med armbågarna i marken och låg bakdel – fast snabbare än en eremitkräfta! Alltså Silver – ibland blir jag så full i skratt när vi tränar tillsammans 😀 Noterar dock att det här med att hitta rätt aktivitetsnivå inför krypträningen är av YTTERSTA vikt. Omvänt lockande sänker honom på rätt sätt, så det får vi helt enkelt jobba in. Eller får man sprint-krypa a la Usain Bolt med sin hund på tävling? 😀

Ikväll ska vi ut i snöfallet och träna räddning. Det var några veckor sen sist och både jag och Sill har längtat efter det. Vanliga hittaövningar och markeringsträning står på kvällens schema. Allt i termoväg jag hittar hemma ska jag trycka på mig också 😉

Glad onsdag alla!

SASK Rasmästerskap – dag 1

Helgen som gick befann vi oss nere i de djupa Dalslandsskogarna, närmare bestämt Håverud, för att tävla på Svenska Australian Shepherdklubbens (SASK) rasmästerskap i lydnad och bruks. Vi åkte ner direkt efter jobbet på fredag eftermiddag och som sällskap och supporter hade jag med mig Linda och Tusan. Vi anlände till Håfreströms IP precis i rätt tid för att hinna med att se Silvers mamma Lizzie och Tina göra upp om rasmästerskapens elitlydnad. De gjorde ett toppenprogram för att, som Tina sagt, dammat av en 9 år gammal dam i elitlydnadsmomenten 😉 Så bra så att de kom 2:a totalt! På 3:e plats hade vi dessutom en annan släkting ur blåvingeklanen, nämligen Jonny och Pajas. Hann aldrig se deras prestation men de brukar alltid göra stabila rundor. Vann, med stor marginal, och med SM-kvalpoäng, gjorde Mia och Lyxa! 😀 Vilket program! Man är baske mig SÅ stolt över att vara aussieägare när de för fanan på det sättet och representerar rasen på den nivån som de gör både inom lydnaden och brukset! Grymt imponerad! 🙂 Silver skötte sig jättefint på tävlingsplatsen under kvällen och orkade med lite fritt följ-träning på sidan av planen medan de sista lydnadsekipagen körde utan att tappa allt för mycket fokus. Efter prisutdelningen var det mingel och tacobuffé på the Visitor i Håverud. Både jag och Linda var vid det laget sjukt hungriga så det satt rätt gött innan vi skulle slingra oss över ”fjället” på den kringligaste vägen jag någonsin kört, för att strax innan 23 anlända till Laxsjöns camping som var vårt hem under helgen ! 😀

På lördagen var det samling redan kl.7 och lottning av startnummer för lydnaden. Jag drog nummer 2 till mig och Silver. Efter det blev det några timmars väntan tills att det var våran tur så vi passade på att äta frukost, dricka kaffe, mingla bland vänner och bekanta, titta på några högrehundar i uppletanderutan samt träna litegrann. Runt 11:30 var det vår tur att äntra planen. Det var vid det här laget sjukt varmt! Speciellt för att vara i september! Det blev lite rörigt med starten av vår klass så min uppvärmningsrutin blev lite annorlunda än vad den brukar. Jag fick ladda upp och varva ner två gånger innan det äntligen blev dags för vår tur och i Silvers värld kan sådant spela roll. Honom ska jag egentligen å ena sidan bara hämta ur bilen och gå direkt ut på planen, å andra sidan behöver han hinna scanna in omgivningarna för att inte tappa fokus på planen sedan. Svår nöt att knäcka!  Vet inte om det gjorde någon avsevärd skillnad på vår lydnad denna dag men helt bra uppvärmning var det ändå inte känner jag. Jag är dock hur nöjd som helst med Silver denna vår första lägretävling. Dessutom var det debut i sådana här ”stora” sammanhang med mycket publik, mycket hundar, mycket rörelse samt att det är flera ringar igång samtidigt. Allt detta kunde ha gjort att han blivit helt ofokuserad men han skötte sig verkligen jättefint! En hel del okoncentration i början av linförigheten och i framförgåendet men i det stora hela gör han resten jättefint. Synd på framförgåendet att han inte orkade hålla ihop för att visa på hur GRYMT SNYGGT framförgående han har, detta favvomoment hos min hund 😉 Det blev tyvärr bara 7,5 p här. MEN egentligen..VAD gör det när han går in och kryper som om han aldrig gjort något annat än krypa på tävling. Detta moment som varit vår akilleshäl och som jag varit bombsäker på att vi skulle nolla. Detta moment som vi aldrig satt ihop i kedja, som vi inte lagt något kommandoord på ännu och som vi typ hetstränat in de senaste 1,5 månaderna. Helt otroligt att han går in och levererar ett helt okej kryp – bara sådär! Gah! Jag är SÅ STOLT över honom 🙂 Bästa Sill!! (Betyg hittar ni i filmen)

rm-60

Foto: Agnetha Andersson

Efter denna första dag så låg vi näst sist i resultatlistan i vår klass. Det var dock ganska jämnt i mitten då vi hade 170 p och de två över oss på listan hade 172,5 p. Vi avstår dessutom både platsliggning och budföring. Så hoppen om något avancemang nästa dag hade jag inte. Däremot var jag MER än nöjd med min duktiga kille som har nått denna nivå i sin utveckling. Hemma på campingen tog jag och Linda en promenad med hundarna längs med sjön, ladda om inför morgondagen och njöt av livet på klipporna efter en jätterolig tävlingsdag.

web1

 

web3

 

web4

 

web5

 

web2

Kärlek & vallhundar

20130827-125141.jpg

Ja, man skulle nästan kunna sätta likamedtecken mellan kärlek och vallhund. För det är väl lite så jag känner också. Vallhundar är banne mig KÄRLEK! Rubriken ovan syftar ursprungligen till det bröllop jag var på i helgen, då Fredriks kusin Jonna gifte sig med sin Johannes. Jag tog tillfället i akt och hade för en gångs skull inte kängor och spårlinan i högsta hugg bara för att det var lördag! 😉 Superfint och mycket trevligt bröllop var det hur som helst med liveband, dans, mingel, skumpa (livets dryck!), snittar och andra lustigheter. I beskrivning för varje gäst så stod det att läsa om mig något i stil med: Ingenjör som bygger broar om dagarna, tränar hunden och ser när Manchester United spelar. Och ja. Det är nog i stort sett mitt liv i ett nötskal det! Sillen fick bo tillsammans med Gina the Papillon och min mamma + Bosse i lite drygt 24 timmar och han verkar ha överlevt det också! 😉

20130827-125154.jpg

20130827-125331.jpg

Dagen innan bröllopsfirande hakade jag på Sara & Fina och hängde i fårhagen på fredagkvällen. Finns det något mer rogivande än det? Solsken, sensommarlukt i form av solvarmt torrt gräs, fårlortar och lerpölar. Naturnörden i mig kan inte ha det bättre! Fina jobbade på bra och var duktig vallhund och Sara var duktig fåraherde. Jag var mest i vägen men fick mig några nya ulliga kompisar 😉 Vallhundar är grejjen hela dagen dom!

Vi har också hunnit med två lydnadspass sen sist. Söndag och igår kväll. Tror banne mig att krypet börjar lossna lite nu. Har jobbat mycket mer position och stadga på slutet och det har gett med sig mycket bättre utförande i själva krypdelen också. Vi har fortfarande ingen sträcka att tala om och risken finns nog att han, om jag knallar på, sprätter upp och vi därmed kanske får nolla det momentet. Men jag tycker bara det ska bli jäkla kul att få tävla lite bruks att jag inte riktigt bryr mig 😉 Vi är inte färdiga men jag känner att Silver behöver den här erfarenheten ändå för att utvecklas. Så länge jag inte lägger prestige i det hela och blir sur över utförandet, och håller mig glad och positiv så är resultat lite strunt samma. I alla fall just denna tävling! Ska bli förbaskat kul att träffa alla andra aussisar dock! 😀

20130827-125354.jpg

Belöna för allt? (bildbomb)

Både i tisdags och igår onsdag har vi tränat lydnad på kvällen. I tisdags var vi ute på klubben och fick träna på kedjor under kommendering av Emma och A-K. Nu har vi kommit till en punkt i träningen igen då vi måste byta spår lite och boosta Silvers självförtroende och positiva förväntan på momenten. Eller på kedjor aka moment efter varandra rättare sagt. Som det ser ut nu ibland ger mina momentrutiner och förberedelser tvärt om verkan på Silver än vad min tanke är. Han blir snarare låg och stänger in sig i den där svårnådda bubbla av allvarsamhet än att han får en positiv och känd förväntan på det vi ska göra. Jag laborerar just nu med lite olika sätt att bryta honom när han blir så. Jag testar mig lite fram med lite olika tekniker men som det verkar nu så är det fler ”överraskningar” överlag i kedjorna som fått störst inverkan. Att BELÖNA ALLT och inte ställa några som helst krav i kedjor verkar också nu på kort sikt och med få sådana pass ge en bättre slutprodukt. Detaljer och tekniskt utförande, ex. galopp på återsträckan vid apportering, är helt enkelt något vi får blunda för när vi kör kedjor och istället inrikta oss på att det genomförs överhuvudtaget. Har fått samma idéer från två oberoende träningskompisar att nu tänka ”belöning för allt i kedjor” och se om stärkt självförtroende även kommer ge bättre intensitet i utförandet. Vi får se hur detta ter sig på lång sikt. Hoppas jag ska få lite mindre av att han låser sig och blir…ja, vad kan jag kalla det, introvert (!), i sin utstrålning, och i stället få lite mer spänst. Shit, det är svårt att beskriva vad man vill ha 😀 Lite mer som på bilden nedan kanske! Knäpphunden vill jag få fram!

web1

En annan sak jag funderar lite kring och som jag testar är att nästan helt utesluta godisbelöningar i kedjor. Åtminstone de som inte går att göra mer aktiva. Sen försöker jag även sno belöningarna ifrån honom istället för att som nu alltid ha så mycket regler och ordentligt uppförande i dom. Han behöver bli mer het på belöningarna och mer FUL i form av att sno åt sig leksaker och dylikt 😉 Alltså, Silver i sig är ju väldigt lågtempererad så risken att han skulle tippa över och bli rabiat i och med att få vara lite oregerlig i belöningen tror jag är ytterst minimal.

Sammanfattningsvis alltså: BELÖNA ALLT, ÖVERRASKA, och TILLÅT FUL HUND! 😀

web2

web3

web9

 

 

Igår var Fredrik med och assisterade och hjälpte oss dessutom med att öva rallylydnadsskyltar. Kontentan av det är att jag måste läsa på vad skyltarna säger. För mig är dom grekiska! Silver tycker det här med rallylydnad är hur kul som helst, så om matte sköter sin del tror jag resten blir jättebra 🙂 Förutom rallylydnad körde vi ett långt pass kryp som inte förde med sig så mycket nytt den här gången heller. Har fått tänka om och ändra belöningsplaceringar m.m för att bryta det dåliga mönstret krypet utvecklats till. Minimalt åt rätt håll gick det nog åt igår ändå men vi har typ två steg på en sträcka som ska vara 4 m. Måste belöna position, position och åter position. Har nog i min iver att få ut längden släppt igenom lite för mycket av krypa-förbi-och-framför-varan och därmed fått exakt vad jag belönat!! Sen att jag haft helt fel godishand när jag belönat, vilket dragit fram honom i position, är ju bara ett BIG MISTAKE från någon som säkerligen skulle påpekat det för någon annan om jag stått vid sidan av. Ett lag är helt enkelt inte bättre än sin svagaste länk och i detta fallet tar jag på mig allt 😉 Gah! Blir lite smått stressad över lägrestarten alltså 😉 Vi pillar även med att få till ett bakåtkryp men har ännu inte lyckats med att få fram något beteende – även här skyller jag på min avsaknad av rena shajpingövningar  i min iver att få till första pris i lk2. Det har således fått honom att bli alldeles för beroende av mig, mina signaler och shejpingklokheten är nog förvarad längst in i hjärnan på honom – men skam den som ger sig! Vi ska f-n bli BÄST på kryp!! (Ellerhur Ann-Kristiina 😉

Sen bör jag uppenbarligen lägga över ansvaret för läggandeträningen på Fredrik eftersom han fått till det snyggaste och snabbaste läggandet EVER! Som jag dessutom förevigat på bild! 😀

web7

web8

web5

web6