Uppdatering i brukslydnaden

I måndags var jag till Annica för att få en liten titt på de moment vi startat upp i brukslydnadskursen. Jag missade tyvärr två tillfällen när jag var i New York så det var bra att vi kunde få till en liten avstämning på hur vi ligger till.

Framförgåendet

Vi började med att titta lite på saktagåendet och hur det utvecklats. Här tyckte Annica att jag skulle börja plocka ner riktningspinnen eftersom Flinga har börjat lägga för mycket värde i den. Hon får lite för högt stresspåslag och det blir lite för mycket ben och för lite hjärna. Så fort vi plockade ner den och riktade upp henne så kände jag att hon fick en annan anspänning i kroppen och blev mer koncentrerad. Vi kom även fram till att hon inte får starta upp den här övningen själv utan att jag ska fortsätta med de signaler jag har (stryker henne lätt över ryggen när jag riktar upp henne) för att hon inte ska få för hög aktivitetsnivå i och med shejpingen. Det gav väldigt bra effekt på en gång. Vi fick till några riktigt bra sekvenser med saktagående. Annica är verkligen SÅ BRA på att hitta lösningar och tänka helhet kring övningen (attityd, känsla, stress, aurosal kopplat till hunden) och inte bara teknik.

Kryp

När det gäller krypet är det fortsatt nötning av teknik och få till rätt rörelse. Så fort matte gör rätt så gör även Fling rätt 😉 Hon kryper bra med små, korta steg under sig när vi får till alla faktorer. Jag tycker dessutom att vi fått till en bra aktivitetsnivå och känsla i det här momentet.

Budföring

Det här momentet har hon massa positiv förväntan kring. Hon är lika glad till mottagaren som till mig 🙂 Underbart med en hund som har så god relation och tillit till människor. Värdesätter det jättemycket ♥ Träningsplan för budföringen är att nu börja varva rena springövningar med att träna på hanteringsbiten, alltså klappandet vid sidan. Hon tycker klappande är totalt onödigt när man är ”i jobb” 😉 Sprätter gärna upp och undrar vad man håller på med, så det gäller bara att få in det i momentet. Här fick vi lite tips på hur vi kan gå vidare.

När det gäller lydnaden i övrigt så jobbar vi vidare med fotgåendet enligt devisen glatt och med självförtroende. Inget krångel med för mycket fokus på teknik utan belöning för följsamhet, attityd och förmåga att stänga ute störning. Extra mycket beröm när man löser uppgiften (vad händer när jag tappar position?) själv och väljer rätt!

Ikväll är planerna att:

  • Skotträna på klubben
  • Uppletandeträning
  • Markeringsövningar
  • Ett hårt spår på gräs
  • Följsamhet/fritt följ
  • Hopp
  • Lekövningar/apporteringsövningar
  • Sen efter det är det medlemsmöte. En helkväll på brukshundklubben med andra ord 😀

Premiär i nya Dog-o-rama

20141008-144705-53225302.jpg

Tisdagsträning på Dogorama

I tisdags körde vi dubbla lydnadspass. Ett ute på Karlstad BK i regnväder och blåst. Flinga tog en stund på sig att varva ned och komma i träningsläge. Det kan vara lite svårt, hälsar hon, när alla hennes kompisar, både två- och fyrbenta, finns representerade på samma appellplan 😉 Men när VI väl tränar tillsammans så är hon grymt duktig på att orka motstå livets alla frestelser. Ibland kan hon lite valpigt/unghundigt sådär glömma bort sig och liksom tappa tråden men om man påminner henne om att det är träning som gäller så är hon snabbt tillbaka i rätt mode. Hon är enkel på det viset att man aldrig känner sig ”övergiven” av henne utan hon är väldigt mån om att vara med mig mestadels. En härlig känsla som jag värderar högt. Några timmar senare hängde jag på till Karlstads nya inomhushall för hundsport – Dog-o-rama
.Wow, vad häftigt att äntligen få tillgång till en inomhushall endast tillägnad hundsport här i stan. Nu finns det verkligen bra förutsättningar för hundsporten att utvecklas i den här delen av världen – kul! Fling skötte sin första inomhushallsupplevelse med bravur. Alla ljud och störningar blir ju 10 ggr värre i en hall, så bara att acklimatisera sig tog ju sin lilla stund för aussien. Men när man vant sig så var det träningsläget på igen och hon gjorde några riktigt fina följsamhetspass och vi hann även med att träna lite kryp och uppsitt. Duktig tjej! 😀

Bruks- och skotträning på Hammarö

Igår kväll åkte vi ut till klubben för att vara med på träningstävlingen. Först av allt så skottränade vi. Mallarna låg plats och Fling fick träna på att både vara aktiv och passiv vid skott. Hennes reaktion vid skott (70-100 m avstånd) är obefintlig. Hon vinklar öronen och ”spärrar upp ögonen” pyttelite i typ en halv sekund och sen fortsätter hon med det hon gör. Hon har ingen nyfikenhet eller intresse för skotten utan registrerar bara ljudet, viftar bort det och fortsätter med livet i övrigt. Skönt med en sån cool tjej! Efter skotten var det direkt ner på planen för att ”tävlingsträna” för vår del. Vi blev kommenderade in samtidigt som vi övade följsamhet och sitta still vid sidan när domare och tävlingsledare pratar och rör sig, Fling fick sedan träna tandvisning och hantering och sen lekte vi bara en massa. Nu jäklar börjar fröken tugg och hänga-i-leksaker-med-framtänderna att faktiskt ta i på riktigt 😉 Övning och erfarenhet ger minsann färdighet! Som avslutning fick hon ligga uppbunden vid sidan av planen medan mallebjörnen Kotte körde igenom sitt elitbruksprogram och jag var med och hjälpte till som störning och i gruppen för framåtsändande. Hon var superduktig! Låg stilla och lugnt under nääästan hela programmet – när tidsgränsen för hur länge hon i dagsläget kan vara passiv vid sidan gått så ställde hon sig upp och pep lite när Kotte gjorde inkallningen på framåtsändandet. Inte konstigt dock när man legat stilla och varit snäll och tyst så länge! Så efter det avslutade vi kvällens träningspass och så fick hon ligga i bilen resten av tiden.

Sillen var också med. Han fick ligga i bilen när det var skotträning och vad jag kunde se så var han inget berörd av det. Bra. Han var inte med på träningstävlingen utan fick träna efteråt samt vara med på löpturen tillsammans med Linda och viszlorna som vi avslutade kvällen på klubben med.

Somnade nöjd och belåten efter en riktigt bra träning tillsammans med båda hundarna 🙂

20141009-073622-27382498.jpg

Tillbaka på jobbet & lydnadsträning två dagar i rad

Så var semestern över för detta år och man är back in business bland brokonstruktioner och kontorsråttor igen. 3 veckors ledighet går vansinnigt fort. En ledighet som mest handlat om hur man på smartast sätt undviker värmen 😉 Att återgå till kontorets nedkylda lokaler är har nästan setts som en hägring för mig! Åter på jobb betyder också återgång till vardagens rutiner. Vilken för min del, förutom jobbandet, består av hundträning och egen träning. Det är ett litet pusslande att få till allt men med karaktär, prioritering och ambitioner löser man det mesta.

Både i måndags och igår kväll mötte vi upp med Sara och Fina för att träna lydnad. Flinga har börjat koppla ihop saker i sin hjärna nu, på både gott och ont ;), och har fått förväntan på träningsväska etc. Just den typen av förväntan är väl i grund och botten god. Då har hon väl kopplat den till skojigheter. Men jag håller uppsikt över överdriven förväntan då det lätt kan leda till frustrationsbeteenden. För att få göra ska man vara lugn är lite av mitt motto för tillfället.

Under måndagens pass tränade vi på att vara passiva vid sidan när det inte erbjuds uppgifter. Hon sköter det till stor del bra men jag ska vara noggrann med att skapa rätt förutsättningar och svårighetsgrad för henne. Att försöka få en sprallig valp att förstå att ”Nä, men du ska ligga still här när alla andra dina roliga kompisar får springa, leka med leksaker, kampa etc.” och det samtidigt tjoas och tjimmas från förare. Det är inte enkelt – och varken rättvist eller rimligt heller. Hon är hur som helst väldigt duktig på att vara passiv vid sidan till nästan 80% av tiden hon får vara där. Det gäller bara inte att gå för fort fram, för tidigt, med henne. Under de aktiva delarna av träningen jobbade vi med följsamhet (påbörjan till FF), ingångar på plan/följsamhet, inkallningar (ej stadga) med fokus på att få till djupet på ingången samt lekte en massa förstås. Mycket övningar som ska bygga engagemang, koncentration, självförtroende och trygghet. NOLL KOLL på detaljer och teknikaliteter i dagsläget utan bara attityd och känsla 🙂

Tisdagspasset såg likadant ut i stort sett med skillnaden att hon inte fick lika mycket passivitetsträning vid sidan. Hon var Speedy Gonzales igår vill jag lova! 😉 MEN hon har fin förståelse på att det där med att söka kontakt hos mig ger utdelning. Förutom en kopia av gårdagens träning så tog jag Sara till min hjälp och körde dessutom några budföringsövningar med henne. Liten liten SÖT hund är vad hon är – söt och SMART såklart 😀

20140730-125152-46312479.jpg

Lydnadskurs för Heidi Billkvam (BILDBOMB!)

Nu har vi gått kurs igen – jag och Flinga. Denna gång för superhärliga Heidi Billkvam! Kursen avslutades redan i torsdags förra veckan men direkt efter avslutningen på eftermiddagen hoppade jag ur hundkläderna och i festivaloutfiten för att lyssna på Weeping Willows och Lasse Winnerbäck här i stan på kvällen. Direkt morgonen efter (fredag) packade jag i stort sett bara om väskorna och drog upp till stugan i Sunne för lite häng på bryggan, grillkvällar, nattfilmer, morgondopp och baden-baden-sittning. NU kan jag däremot fortelle (ja, norskan har satt klorna i mig, igen) er om kursen hos Heidi.

DSC_0014

Sara, som skulle gå med Fina, hämtade upp mig, Fling och alla våra ryggsäckar på måndagseftermiddagen. Kursen inleddes med lite samkväm i Heidis trädgård/uterum kl.19 och innan dess passade Sara och Fin på att valla lite. Fling var med i hagen och fick agera duktig publik. Med på kursen var ytterligare två svenskar med, en tjej med en BC-tik, en kvinna med långhårig Collie samt 6 stycken norrmän med varierande hundraser. Det var en terv, en corgi, en samojed, en schäfer och ytterligare två Border Collies. Och så lilla Fling såklart 🙂 Därmed sträckte sig spannet i från 5 månaders junisar (Flinga) till erfarna 6-åringar i elitklass. Mycket positivt tycker jag – då jag först lite fördomsfullt trodde det endast skulle vara elithundar av svartvit sort med på kursen 😉

DSC_0057

DSC_0012

DSC_0080

DSC_0135

DSC_0133

DSC_0095

DSC_0148

DSC_0171

DSC_0137

DSC_0149

DSC_0154

DSC_0160

DSC_0164

DSC_0151

Heidis tänk när hon tränar hund är väldigt enkelt. Belöna allt! 😉 Haha, nä, kanske är det inte riktigt så enkelt – men inte långt ifrån! Hon nämner då och då lite skämtsamt att hon belönar ”fel” för att få rätt. Hon vill att hennes hundar ska tro att det aldrig går att göra fel. De ska vara frimodiga, påhittiga och aldrig tveksamma i sina uppgifter. Ett konkret exempel kan vara sändande till ruta – där bryter eller felar hon aldrig hundarna utan belönar hunden oavsett var någonstans i närheten av rutan hunden hamnar. Eller apporteringen – oavsett tempo så får hundarna världens kalasbelöning när de kommer in. Detta kan kanske tyckas galet och orimligt. Hur lär sig hunden VAD som är rätt om man belönar även det som är fel? Just detta tänket är kanske allra mest användbart i moment där hunden ska jobba från och emot föraren. Heidi menar på att man aldrig ska korrigera/fela tempo. (Detta fick jag verkligen en tankeställare kring.) Hon tror (vet!) att hundarna genom att alltid få superbelöning hos föraren automatiskt får tempo både ut och in då de vill snabbt till belöningen. Självklart; tänkte jag, självklart måste resultatet bli så. Snacka om ångest jag fick när jag tänkt på hur många gånger jag brutit Silver på inkallning eller vid apportering bara för att jag tyckt tempot var dåligt. Istället för att tänka så som Heidi. Det är klart hundarna blir mindre frimodiga, med sänkt tempo som följd, om de vet att de eventuellt kan göra fel på sträckan. Så glasklart men så svårt att inse själv. Som med alla filosofier, metoder och sätt får man ju anpassa allt efter hunden, vilket Heidi varit väldigt noggrann med att påtala hela kursen, men just denna bit tror jag går att applicera på nästan vilken hund som helst och de kommer svara på rätt sätt.

DSC_0079

DSC_0062

DSC_0019

DSC_0028

DSC_0030

DSC_0188

DSC_0191

DSC_0192

DSC_0196

DSC_0199

DSC_0200

Heidi var också noga med att det var hundens intresse i att starta igång träningen. Detta är jag ju väl bekant med genom hela min träning då Silver inte skulle gå att träna lika bra om han inte fick vara initiativtagaren. Hon tjatar aldrig på sina hundar och hon är noga med att inte hjälpa dom,varken genom lockning eller röstkorrigeringar, då hunden lätt blir beroende av hjälpen. (Även en korrigering kan ju vara en hjälp.) Ett exempel på detta fick vi svart och vitt på då vi fick följa en tjej med BC som hade använt sig av röstkorrigering i fria följet. Hon påtalade innan kursen att hon hade problem med släpp och att hon tappade hunden på tävling. På träning använde hon sig som sagt av röstkorrigeringar så fort hunden tappade. Hon fick gå ett fritt följ helt utan att lägga sig i fria följet, likt en tävling, och då såg man direkt hur beroende hunden var av hennes ”korrigeringar”/hjälper. Så fort hunden tappade blev den osäker och hade ingen aning om hur den skulle lösa problemet när inte matte var med och lade sig i. Det syntes jättetydligt. Heidi menade på att hunden själv måste klura ut hur de löser problemet och hur de ska nå fram till belöningen. Att hela tiden hålla på att påtala fel/brister i ett sådant komplext moment kan snarare skapa oro och osäkerhet även om det är i all välmening från början. Hela hennes tänk grundar sig i att konstant bygga självförtroende hos hundarna och att de ska känna sig säkra på sina uppgifter. Heidi tänker väldigt mycket operant inlärning i många fall. Samma filosofi anammar hon på exempelvis vittringsapportering och även vanlig apportering. Hon belönar/påtalar aldrig att hunden gör rätt i upptaget. Anledning såg vi jättetydligt på fler hundar i speciellt vittringsapportering. Belönar man hunden när den plockar rätt pinne i vittringen så kan de efter hand leda till att hunden blir osäker på om den gjort rätt när matte inte påtalar detta när den plockar pinnen och då byta pinne eller bli stående och vänta. SÅ otroligt intressant att få se detta fenomen svart på vitt. Jag köpte det tänket med hull och hår efter att bevittnat hur fel det kan bli. Nu är det bara för mig att klura ut HUR man tränar snygga upptag utan att få problem på vägen 😉 Men det är väl det som är tjusningen med hundträningen antar jag!

Flinga och jag tränade på följsamhet vid sidan. Hon fick jobba med att själv söka sig in till mig, hålla fokus och gå helt kravlöst vid sidan. Vi tränade också på ingångar både utan och med valpinkallning. Här har jag tagit med mig några delar som vi ska jobba med och det är att skapa mer förväntan rakt bakåt när hon kommer in till mig, istället för som idag då hon redan börjat tänka att hon ska gå i båge. Vi har också tränat på att komma in med leksak, detta har hon svarat jättebra på! Vi har fortsatt öva uppe i sommarstugan och här har det verkligen fallit ned en pollett. Hon springer fort ut, fort in och gör bara någon liten, liten lov runt mig innan hon söker sig in. Vid de fall vi kastat riktigt långt. Sitter vi bara och småleker lite på gräsmattan är hon hyffsat snabb på att söka sig till mig för kamp och lek. Riktigt kul att det börjar lossna! 🙂 Vi testade också att kasta apport och introducera hindret. Vi fick typ till ett klass 1-hopp efter ett träningspass om jag får skryta lite 😉 Kvicktänkt liten brun hund!

DSC_0204

DSC_0207

DSC_0209

DSC_0220

DSC_0225

DSC_0218

DSC_0215

DSC_0226

DSC_0269

DSC_0255

DSC_0247

DSC_0266

DSC_0262

DSC_0261

DSC_0254
I övrigt har hon skött sig exemplariskt på kursen. Hon orkar koncentrera sig, har inga som helst problem med att hundar och människor sitter vid sidan och kollar på. Att sova borta var inga problem. Kursdeltagare och Heidi var alla förtjusta över den lilla och det gjorde ju mitt mattehjärta jättestolt 🙂 Däremot märker jag att hon börjar bli mindre och mindre liten valp och mer unghund. Det börjar visa sig några små tendenser till ”spökålder” ibland och då främst i form av att resa ragg mot konstigheter så som soptunnor, mörka tuvor på marken och annat som är lite ”mystiskt” och som står ut ifrån omgivningen. Dock är hon ju väldigt nyfiken, så sådana konstigheter löser man snabbt genom att undersöka ”farorna”. Detta är en egenskap jag gillar stark hos henne. Hon går verkligen fram till upplevda konstigheter och avdramatiserar det. ”Jahapp, var det inge farligt. Okej, då går vi vidare”. Hon skäller inte ut något och springer i cirklar utan smyger helt enkelt fram till allt och avreagerar om hon nu skulle fått någon reaktion. Nu låter detta som hon ser konstiga saker varje dag och så är ju inte fallet. Hon kanske max rest ragg åt saker 2-3 ggr under sin uppväxt, så det är ju helt naturligt. Dock märker jag lite mer tendenser nu då hon börjar bli äldre, så det kommer på ett balanserat vis ligga än mer fokus på bra miljöträning och positiva upplevelser av alla de slag 🙂

Sist av allt vill jag säga tack Heidi, tack alla trevliga kursare, tack Sara och Fina för eminent sällskap och TACK lilla Fling för att du är en sådan enkel, lättsam och mysig hund!

DSC_0242

DSC_0240

Fokus och följsamhet

I onsdags anordnade vi träningstävling på klubben. Detta gör vi sista onsdagen i varje månad. Även med en liten valp kan man träna på tävlingssituationen genom att lägga på moment (kommendering, ingång-på-plan/byte av plats, folk på planen som domare, TL etc, publik, plastband m.m) som tävlingssituationen innefattar. Sen gör man bara det som hunden kan och det kan ju i stort sett vara noll och ingenting. Jag och Flinga tränade på att leka (värma upp) på en del av planen för att sedan bli sittande med fokus vid sidan till att följa efter mig någon meter. Detta blev en lite minikedja som efterliknar tävlingssituationen. Sen fortsatte vi med att träna fokus och att hon kan koncentrera sig på mig medan TL pratar och ”domaren” filmar. Hon är verkligen jätteduktig! Ibland viftar svansen för att hon har förväntan på vårt samarbete men ibland vet jag också att svansen viftar för att Sara (TL) pratar och att hon bra gärna skulle vilja pussa lite på henne 😉 Duktig liten valp som orkar sitta kvar och vara med sin matte istället. På filmen syns också lite av leken för närvarande. Jag skulle kunna vara något mer planerad vad gäller träningspasset, känner jag när jag ser filmen men men, Rom byggdes ju inte på en dag 😉

Under helgen som gick var det kennelläger för Blue Wingfire’s. Jag drog på mig någon känning av magsjuka (eller så hade jag ätit något dåligt) på fredag eftermiddag/kväll och valde därför att stanna hemma. Jättetrist 🙁 Kände mig bra redan på lördag förmiddag men hade ingen lust att sitta i en bil i 3,5 timme om det skulle vara så att det inte hade gått över. Att smitta hela Blåvingeklanen kändes kanske inte heller så smart. Detta var det första lägret sen 2009 som jag missade – väldigt tråkigt som sagt.

Jag trotsade eventuella baciller och gav mig ut och sprang i rekordfart i eftermiddags. 5:47 min/km! Det blev ingen monsterrunda direkt men det var gött att kunna få upp tempot lite och fortfarande känna sig pigg i benen. Sen att naturen bjuder på en härligt, uppfriskande gröngrå bakgrund gör ju inte upplevelsen sämre. Heja löpning!

20140629-184621-67581037.jpg

Valpcamp – Game on Dog

Nej, jag har inte slutat träna hund. Även om det ibland på den här bloggen infinner sig en viss torka. Egentligen inte på grund av någon nyhetsbrist utan snarare på grund av tidsbrist. Att koppla upp sig hemma på datorn hamnar i bland i skymundan och jag är alldeles för inläggsnitisk och layoutfascistisk för att skriva halvbra inlägg på iPad eller telefon. Hellre få, men snygga och innehållsrika, inlägg får kanske bli min slogan 😉

Det finns en hel del att uppdatera om. Bland annat valplägret jag var på för två helger sedan som Game on dog höll i. Jag är verkligen supernöjd med den kurshelgen! ”Valpcamp” är inte så farligt som det låter – snarare tvärtom! 🙂 Helgen gick i lekens och grundträningens tecken. Lina föreläste och var vår instruktör under lördagen och Jessica tog vid på söndagen. Jag tycker kursens upplägg var väldigt bra. Bra blandning av teoretiska delar, filmvisningar, förevisningsövningar av J&L, gemensamma diskussioner och praktisk träning med egen hund. Det var ett glatt gäng deltagare med blandade erfarenheter och jag tycker stämningen var väldigt lättsam och trevlig – och det tror jag vi alla var överens om. Både Lina och Jessica är oerhört pedagogiska och inlyssnande, duktiga och pålästa vad gäller inlärningsteoretiska delar, snabba och intuitiva på att hitta lösningar eller alternativa lösningar till ”problem”/frågeställningar samt att de har en bra och blandad erfarenhetsbas att stå på då de tränat olika hundtyper men framför allt då de som instruktörer träffat på många olika typer av hundar. Sen är de väldigt ödmjuka och trevliga också 🙂 Jag rekommenderar starkt den som vill gå genomtänkta och innehållsrika kurser att söka sig till Game on dog.

Vad övade vi på då?
Belöningsutveckling & lek

Övergripande under hela kursens gång var att hitta värdefulla belöningar. Med Flinga handlar mycket om att få henne att inse det positiva i att leka med mig, söka sig till mig och erbjuda beteenden hos mig. Helt enkelt att närheten till mig och kontaktsökande beteenden alltid ger utdelning. Jag har fortsatt lekträningen en del hemmavid, inomhus, för att hon inte ska få en sån stor yta att springa iväg och ”vinna” leksaken på 😉 Igår fick jag ett litet genombrott då hon tre gånger på rad sökte sig till mig med leksaken. Jippie! 🙂 Jag försöker också leka en hel del utan accessoarer (leksak, godis osv) men det slutar lätt i att jag antingen blir luggad och halvt skallig då hon verkar ha en förtjusning att kampa i hår eller att mina armar ses som ovadderade skyddsärmar man hänsynslöst kan attackera (!!).. så sociala belöningslekar får jag helt enkelt klura lite mer kring. Hon gillar ju att bli kliad på magen men skulle hon upprepa beteenden för en sådan sak? Tveksamt. Vi visade lite hur långt vi kommit i apporteringsleken (dito bytesleken) och där gjorde hon framsteg på kursen. Vid träningen hemma efter kurshelgen så har vi dansat lite fram och tillbaka i den här övningen. Hon byter enkelt mellan leksakerna men jag ska nog börja bryta ut själva gripandedelen lite mer och lägga extra fokus på den vid sidan av. Trigga henne lite, lite mer på att vara snabb att gripa efter grejerna. Jag har börjat lägga på min signal (JA) när hon släpper för att byta och försökt lägga in den allt tidigare i kedjan för att se om hon förstått signalen för släppandet. Där har vi hamnat lite i stå just nu men vi fortsätter träna vidare på det 🙂

Följsamhet

Vi har överlag tränat mycket kontaktövningar sen kursen. Jag försöker få till mycket sådan träning på promenader och dylikt. Här har jag noterat att jag måste försöka få upp aktivitetsnivån ett snäpp för att få en skarpare inlärningskurva och lite mer energi i övningen. Påminnelser från kursen är att kliva på i stegen i baklängesmarschen och inte vara så långsam – ger ALLTID utdelning då jag påminner mig själv om detta. Följsamhetsövningar överhuvudtaget är viktigt för oss i träningen just nu och jag försöker hitta en bra balans mellan den, att hitta bra belöningstekniker samt lite mer specifik beteendeinlärning.

Klossträning

Vi kikade också på hur man kan använda klossen. Hur man kan träna bakdelskontroll och snygga ingångar med hjälp av denna. Flinga har kommit en bit på väg där och den ger verkligen utdelning när man använder den. Jag försöker blanda ingångsträning av detta slag med ”gammal hederlig” handhjälp/handtarget. Saker som jag noterat och som ligger i bakhuvudet vid träningen är att vara uppmärksam på att hon inte hamnar för långt fram utan att hon får till en känsla för bra djup i ingången.

Slutligen kommer här en drös med bilder på mig och Flinga. (Fler bilder kan ni hitta på Game on dogs Facebooksida.) Flinga hånglar upp instruktören och jag måste fullkomligt bländat fotografen med min vita kropp 😉 Haha!

a1

a2

a3

A4

A5

A6

A7

A8

A9

Heldag på klubben (FOTOBOMB)

DSC_0188

Idag har vi haft en heldag på klubben med merparten av våra träningskompisar. 9:30 var vi där imorse. Och strax innan 15 åkte vi hem. Dagen har bestått av träning (lek och passivitetsträning för Flinga), korvgrillning, kaffepimplande och ofrivilligt solande. Fräknarna har anlänt. Välkomna till 2014! Då jag ville ha fullt fokus på henne idag så fick den äldre herren stanna hemma hos Fredrik. Det led dock ingen nöd på Silver, då han och F varit ute och spårat tillsammans. Duktiga killar 😉

Flinga har åter igen överträffat alla mina förväntningar. Hon har varit jätteduktig när hon (vi) suttit vid sidan av planen och bara varit. Käkat lite korv, tränat på att vara i buren, träna på att sitta uppbunden vid sidan av planen och tränat på att jag varit långt borta från henne på träningsplanen för att hjälpa de andra eller fota. Inga konstigheter tyckte Fling. ”Jag sitter väl här då..” verkar vara hennes motto för dagen 🙂 Sen har vi haft 3 lekpass totalt och lite följsamhet/kontaktträning tillsammans. Det märks att en heldag tar på krafterna och på koncentrationströskeln på den lilla. Även om vi haft rikligt med pauser och både haft lunchpaus och kaffepauser då hon fått ligga i bilen. Men överlag har hon som sagt varit en riktig pärla! Älskade lilla Fling – du ÄGER! 😀

DSC_0255

DSC_0256

DSC_0235

DSC_0230

DSC_0226

DSC_0218

DSC_0211

DSC_0202

DSC_0189

DSC_0185

DSC_0181

DSC_0178

DSC_0177

DSC_0170

DSC_0162

DSC_0157

DSC_0152

DSC_0145

DSC_0115

DSC_0111

DSC_0099

DSC_0085

DSC_0084