Tillbaka på jobbet & lydnadsträning två dagar i rad

Så var semestern över för detta år och man är back in business bland brokonstruktioner och kontorsråttor igen. 3 veckors ledighet går vansinnigt fort. En ledighet som mest handlat om hur man på smartast sätt undviker värmen 😉 Att återgå till kontorets nedkylda lokaler är har nästan setts som en hägring för mig! Åter på jobb betyder också återgång till vardagens rutiner. Vilken för min del, förutom jobbandet, består av hundträning och egen träning. Det är ett litet pusslande att få till allt men med karaktär, prioritering och ambitioner löser man det mesta.

Både i måndags och igår kväll mötte vi upp med Sara och Fina för att träna lydnad. Flinga har börjat koppla ihop saker i sin hjärna nu, på både gott och ont ;), och har fått förväntan på träningsväska etc. Just den typen av förväntan är väl i grund och botten god. Då har hon väl kopplat den till skojigheter. Men jag håller uppsikt över överdriven förväntan då det lätt kan leda till frustrationsbeteenden. För att få göra ska man vara lugn är lite av mitt motto för tillfället.

Under måndagens pass tränade vi på att vara passiva vid sidan när det inte erbjuds uppgifter. Hon sköter det till stor del bra men jag ska vara noggrann med att skapa rätt förutsättningar och svårighetsgrad för henne. Att försöka få en sprallig valp att förstå att ”Nä, men du ska ligga still här när alla andra dina roliga kompisar får springa, leka med leksaker, kampa etc.” och det samtidigt tjoas och tjimmas från förare. Det är inte enkelt – och varken rättvist eller rimligt heller. Hon är hur som helst väldigt duktig på att vara passiv vid sidan till nästan 80% av tiden hon får vara där. Det gäller bara inte att gå för fort fram, för tidigt, med henne. Under de aktiva delarna av träningen jobbade vi med följsamhet (påbörjan till FF), ingångar på plan/följsamhet, inkallningar (ej stadga) med fokus på att få till djupet på ingången samt lekte en massa förstås. Mycket övningar som ska bygga engagemang, koncentration, självförtroende och trygghet. NOLL KOLL på detaljer och teknikaliteter i dagsläget utan bara attityd och känsla 🙂

Tisdagspasset såg likadant ut i stort sett med skillnaden att hon inte fick lika mycket passivitetsträning vid sidan. Hon var Speedy Gonzales igår vill jag lova! 😉 MEN hon har fin förståelse på att det där med att söka kontakt hos mig ger utdelning. Förutom en kopia av gårdagens träning så tog jag Sara till min hjälp och körde dessutom några budföringsövningar med henne. Liten liten SÖT hund är vad hon är – söt och SMART såklart 😀

20140730-125152-46312479.jpg

Fokus och följsamhet

I onsdags anordnade vi träningstävling på klubben. Detta gör vi sista onsdagen i varje månad. Även med en liten valp kan man träna på tävlingssituationen genom att lägga på moment (kommendering, ingång-på-plan/byte av plats, folk på planen som domare, TL etc, publik, plastband m.m) som tävlingssituationen innefattar. Sen gör man bara det som hunden kan och det kan ju i stort sett vara noll och ingenting. Jag och Flinga tränade på att leka (värma upp) på en del av planen för att sedan bli sittande med fokus vid sidan till att följa efter mig någon meter. Detta blev en lite minikedja som efterliknar tävlingssituationen. Sen fortsatte vi med att träna fokus och att hon kan koncentrera sig på mig medan TL pratar och ”domaren” filmar. Hon är verkligen jätteduktig! Ibland viftar svansen för att hon har förväntan på vårt samarbete men ibland vet jag också att svansen viftar för att Sara (TL) pratar och att hon bra gärna skulle vilja pussa lite på henne 😉 Duktig liten valp som orkar sitta kvar och vara med sin matte istället. På filmen syns också lite av leken för närvarande. Jag skulle kunna vara något mer planerad vad gäller träningspasset, känner jag när jag ser filmen men men, Rom byggdes ju inte på en dag 😉

Under helgen som gick var det kennelläger för Blue Wingfire’s. Jag drog på mig någon känning av magsjuka (eller så hade jag ätit något dåligt) på fredag eftermiddag/kväll och valde därför att stanna hemma. Jättetrist 🙁 Kände mig bra redan på lördag förmiddag men hade ingen lust att sitta i en bil i 3,5 timme om det skulle vara så att det inte hade gått över. Att smitta hela Blåvingeklanen kändes kanske inte heller så smart. Detta var det första lägret sen 2009 som jag missade – väldigt tråkigt som sagt.

Jag trotsade eventuella baciller och gav mig ut och sprang i rekordfart i eftermiddags. 5:47 min/km! Det blev ingen monsterrunda direkt men det var gött att kunna få upp tempot lite och fortfarande känna sig pigg i benen. Sen att naturen bjuder på en härligt, uppfriskande gröngrå bakgrund gör ju inte upplevelsen sämre. Heja löpning!

20140629-184621-67581037.jpg

Nära-döden-upplevelse & duktig liten sökaussie

Igår hade vi (S och jag) en så himla bra dag, både träningsmässigt och i allmänhet 😀 Söndagen började med regn och grå himmel, vilket gjorde timmarna inomhus i träningshallen än mer intressanta. Mellan 9 och 11 var det lydnadsträning som gällde och vi tränade påbörjan till teknikövningar i stegförflyttningarna på plankan. ”Gå på plankan” har därmed fått en helt annan betydelse. Silver har börjat fått förståelse för framtassarna på plankan men eftersom han är lite för dåligt shejpingtränad på sistone, och då framför allt vad gäller vetskap-om-baktassar-övningar, så leder det ofta till lite frustrerade snurr på plankan alternativt att han förflyttar sig i sidled men inte med tanke på att man har en bakdel också. De blir lite överslag med andra ord och han rör sig inte parallelt med kroppen, vilket är målbilden med träningen. Nu var det ju vårt 2:a pass totalt med den här övningen, så man ska väl inte ha för mkt förväntningar än så länge 😉

DSC_0233_psweb

Förutom detta så tränade vi lite störningar. Sitta i utg.pos och inte släppa fokus osv. Det här är övningar som är svåra att få fram tänkt resultat i, för Silver är SKITDUKTIG , rent ut sagt, på att just t-r-ä-n-a störning. Det är svårt att få fram beteenden som man kan fela och sedan få honom att välja rätt. Just för att han aldrig plockar fram de där Silver-specifika tävlingsmässiga beteendena, exempelvis låsa sig på omgivning/hamna i en egen bubbla/bli låg/tappa hörseln osv, på träning. Hur tävlingslikt jag än gör det! Mitt största frustrationsmoment! Men det är väl bara att bita i och träna på för lösa sig av sig är något jag med säkerhet vet att det aldrig kommer göra! 😉

Efter lydnaden åkte vi vidare till skogs för att träna sök. Ett sökpass som blev grymt men även av det lite mer spännande slaget! 😉 Jag hade begett mig ut på ena sidan av rutan för att figga för Tusan som skulle vara första hund ut för dagen. Jag hade ställt mig vid första hörnsnitseln och inväntade att de skulle bli klara och komma fram till stigen, så stighållaren kunde se mig och veta vart de skulle skicka. Plötsligt hör jag hundskall lite längre bort i skogen. K berättade att hon tidigare hade sett ett helt gäng med Beardisar som hade någon form av aktiveringspromenad inte långt ifrån vår ruta, så min första tanke var att det kanske var dom som lät. Men när jag stod där så fick jag en känsla av att den där typen av hundskall var liksom inte riktigt av det ”normala” slaget. Och det kändes dessutom inte som om det var en Beardis som gick aktiveringspromenad kan jag meddela er. Så jag vänder mig om och ca.15 m från mig uppenbarar sig ett stort brunt djur! ”Okej”, tänkte jag, det där i alla fall INTE en bearded collie!! Efter någon sekund (som kändes som en evighet) så uppfattar min hjärna att det är en älg som kommer springandes förbi mig, tätt följt av en hetsigt jagande Jämthund. Älgen är tokförbannad och vänder flera gånger upp och går till anfall mot Jämthunden, som inte verkar ett dugg brydd av situationen. Hela jaktsituationen kändes så helfel, den där hunden var lite VÄL het på gröten och hade nog ingen koll alls på vart den var på väg. (Och visste dess förare det?) Jag är inte så värst insatt i jakt men K berättade att en hund av den typen inte ska jaga okontrollerat på det sättet, speciellt inte nästintill hänga i hasorna på älgen, utan ska ställa älgen på ett helt annat sätt. Om inte annat måste det vara vansinnigt svårt att träffa rätt som jägare när älgen löper så fort i skogen. Visst att hunden kan ha drevskall osv och att alla jakthundar inte kan vara perfekta 100% av tiden men är det så där jakt på älg ser ut merparten av tiden, så borde man nog ta sig en funderare kring saker och ting. Jag är ju mer insatt i vallhundsvärlden och jag hoppas man inom jaktvärlden har samma moraliska och etiska tänkande kring de djur man ”utnyttjar” inom respektive gren/område. En vallhund får inte hetsa och gå till anfall på fåren, lika lite tycker jag en jakthund ska få uppföra sig på det sättet mot ett vilt djur. Nu får alla som sysslar med jakt och vet betydligt mer om jakt än mig komma med vilka pekpinnar ni än vill. Detta var bara mina högst personliga tankar kring hur man beter sig mot levande varelser. Inget illa mot jakten som sådan och jag förstår att det finns hur mycket ”bra/vettigt/kunnigt” jaktfolk som helst, DOCK är man aldrig bättre än sin svagaste länk tyvärr :(.. detta gäller inom det mesta.

Nog om detta. Efter att stillat min puls och återhämtat mig från min nära-döden-upplevelse (Lägligt nog hade jag dagarna innan tittat på ett avsnitt av Veckans Brott på SVT där en kvinna blivit dödad av en aggressiv älg.) så gick Sillens sökpass så jäkla BRA!! Alltså känslan av god träning är så sinnessjukt självbelönande att det är otroligt 😀 Eftersom avsaknaden av bra känsla har lyst med sin frånvaro i lydnaden så kom detta sökpass helt rätt i tiden. Sillen var en grym sökhund igår! Jag gjorde 6 skick, 5 synretning/minnesbild + 1 vindövning, och allt gick bara så BRA!! 🙂 Jämn och fin galopp ut på alla skick, rakt ut från stigen med rätt tanke, i vindövningen jobbade han jättefint ut från stigen och plockade upp vittringen och jobbade rätt fram till figgen. Han skötte sig fint ute hos figgarna med bra aktivitetsnivå och inga tendenser till att vara osäker. Extra plus att han skakade av sig ett ljud i skogen som lät som en visslande nyårsraket och galopperade ut med bra självförtroende ändå, trots att skicket där blev avbrutet pga detta och att han till en början tvekade. Min duktiga lilla sökhund! 😀 Det finns inget bättre än att se honom ta sig an världen med självförtroende och utan att vara misstänksam mot omgivningen. Tänk vad mkt framsteg som skett hos honom generellt som hund tack vare sökträningen och mina kompetenta träningskamrater! Sök är definitivt botemedlet!! 😀

DSC_0099_web