Uppdateringar på ledinflammationen

Så har det gått några veckor igen. Hon har varit kry länge men nu i veckan har jag sett små tendenser till att vara stel igen, och hon var dessutom halt på vänster bak igår på dagen. På kvällen visade hon ingen hälta, inte heller nu imorse på morgonpromenaden. Såhär började ju symptomen förra gången också. Hälta som kom och gick, stelhet i bakpartiet.. Vi ska till veterinären nu på onsdag för ett återbesök och gång nummer två av ANA-testerna, måhända får vi köra ytterligare en kortisonkur till? Är så ledsamt att hon ska behöva få ont 🙁 Och så tråkigt i en aktiv hunds liv att inte kunna få köra på. Vi vill ju springa, hoppa och studsa 🙂 Nu gör hon det ändå, men jag blir ju som matte lite mer restriktiv när jag ser hur hon blir efteråt. Men men, jag ska inte måla något på väggen än. Vi avvaktar och ser.

galnagullan4

Ska försöka fokusera på lite lugna och kluriga ”jobb” åt henne under någon vecka nu. Vi ska bygga upp en god grund i vittringsapporteringen har jag tänkt, köra inomhussök och sen kanske spåra lite. Just nu fick jag ett litet motivationstapp igen, efter hon fått tillbaka lite symptom, men jag ska försöka repa mig snabbt 🙂

Trevlig fredag de få som orkar läsa denna sporadiska blogg!

En kärleksförklaring till våren

Äntligen. ÄNTLIGEN!

Våren är här. Om än för (kanske) en dag men fasen vad den har varit efterlängtad! Mitt hjärta sprängs av vårkänslor! Hundarnas också. Nu vill jag bara dricka kaffe i lä, lutad mot en solvägg. Lägga spår på nysopad asfalt eller brungråa fält. Sippa på ett glas vin på någons balkong en lördag kl.17 bara för att man kan. Höra fåglarna kvittra i träden när man ligger dold under en gran i sökskogen. Gå längs en glittrande, vårflodig Klarälv i bara stickad tröja. Träna lydnad på snöfria planer & utan förfrysningsskador på fingrarna. Prata strunt, prata viktigheter, prata vardag, prata fest, prata ytlighet, prata filosofi med vårrusiga vänner på en uteservering till långt in på småtimmarna. Åh. Våren. Fan vad vi kommer trivas tillsammans.

Dagen till ära invigde vi appellplanerna på klubben. Jag och Linda, Fling & Tusan, Silver & Thija. Solen sken visserligen med sin frånvaro med vad gjorde det när det gick att träna ute helt smärtfritt!? 😉 Flinga fick först träna lite skoj med apportbocken, hämta leksak & leka samt hoppa lite hinder. Sen kedjade vi en inkallning, läggande under gång och apporteringen i LK1. Som den lilla bruna gjorde med bravur! Tro det eller ej, så fanns det till och med lite koncentration med i kedjan. Belöning i och mellan moment då fokus låg på att kunna växla övningar och lyssna på matte. Jätteduktig Brownie! Efter lydnaden så sköt vi några skott med 9mm. Bekommer inte Fling det minsta. Hon vill helst springa & hångla upp skytten. Och det kan ju vara opassande på exempelvis ett MH 😉 Men ja, skott, det verkar inte vara något att haka upp sig på tycker Fling. Skönt!

IMG_7632.JPG

Mental vila ger avancemang

Det här med lydnad. Jag jämför det ofta med min egen träning.Ja, crossfiten & löpträningen menar jag då. För att utvecklas, se progression & avancera – krävs det att man inom fysisk träning, vilar då och då. Ibland kortare tid, ibland längre. Muskler som aldrig får vila, de blir heller aldrig bättre.

I min djupaste ”ångest” & dåliga samvete över hur LITE jag tränat lydnad med hundarna den här vintern, så är det detta tankefrö som fått slo rot. Kanske har det utvecklas som ett sätt där jag kan skylla ifrån mig för dåligt frekvent tränande men jag tror faktiskt att det på riktigt har stor betydelse för utvecklingen i stort. Ett huvud som aldrig får vila från mental stimulans får heller aldrig chansen att sortera intrycken rätt. Jag tror det är än mer viktigt för vissa typer av hundar (eller människor för all del!).

Det är väldigt givande att ha så två helt olika typer av hundar. Silver som den ”tänkande”, analyserande, självständiga och ifrågasättande typen och Fling som den impulsiva, samarbetsvilliga och reaktiva hunden som säger ”Okej, matte! Nu kör vi!” till allt jag presenterar för henne. Silver kan man ur det här hänseendet träna dygnet runt. Han behöver aldrig landa i det han gör för han tänker så mycket under passets gång. Sen är vila viktigt för honom i och med andra aspekter men hans hjärna går liksom aldrig upp i högvarv och börjar brinna. Han är cool, lugn och stressar inte upp sig för småpotatis. Fling däremot – för henne är detta med att smälta intryck JÄTTEVIKTIGT. Hon behöver landa i sig själv, i träningen och i situationerna på ett helt annat sätt. Hennes hjärna kan lätt börja brinna om jag säger så 😉

Jag har under de senaste lydnadspassen sett en markant skillnad i hur hon bearbetar störningar. Hon är fortfarande extremt impulsiv (kan såklart ha med ålder att göra också) men jag tycker hon analyserar läget lite, lite mer nu än för bara några veckor sedan. Hon börjar bli lite mer cool helt enkelt. Sen är det fortfarande NOLL koncentrationsförmåga ibland & jag tar träningarna så som de kommer. Anpassar mig efter henne.

”Det är vägen som är målet!”

Jag har börjat se vägen till målet som just målet. Självklart har vi mål men jag stressar inte över hur fort vi tar oss dit. Jag njuter av varje pass dit. Så därför får eventuell oförmåga att koncentrera sig ses som en utvecklingspotential som vi konsekvent och med glädje tar oss an 😀 Problem blir till utvecklande utmaningar och varje träningspass är målet. Känns gött, trevligt & precis perfekt för oss 🙂

20141008-144705-53225302.jpg

Vallning hos Peter Nilsson #3

Sista helgen i januari var jag och Fling åter igen hos Peter Nilsson i Skinnskatteberg för att valla. Tack Linda för att vi fick sno åt oss en plats i er vallgrupp. Betyder jättemycket att vi får ta del av både Peters och er kunskap 🙂

”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt….”

Första passet fick jag och Flinga köra i lina. Det var djupsnö så fåren rörde sig inte så snabbt. I och med detta ”tappade” Fling lite intresse, eller hur man nu ska uttrycka det. Hon var nöjd och glad med att hålla fåren stilla i hörnet av hagen. Överhuvudtaget är hon väldigt dragig och hetsig i linan. Hetsig låter kanske värre än vad det är dock. Frustrerad kanske är ett bättre ord? Hon går upp lite för mycket i aktivitet när hon känner att hon ”tappar” fåren och sitter fast i linan. Därför bestämde vi oss för att släppa henne lös bland fåren. ”Vi ser vad hon gör.” tyckte Peter. Och beslutet var gott. Visst blev det några rusningar efter fåren men det var absolut ingen hetsig jakt utan hon tryckte upp dom fint mot staketet och där var hon nöjd. Som hon alltid blir när hon fått ställa dem mot staketet 😉 Vid ett tillfälle singlade hon ut ett får och det är ju ajjabajja big time, så då fick vi ha ett litet kvartssamtal tillsammans. Detta tog hon mycket bra. Det räcker med att höja rösten och bli arg, så inser hon allvaret i situationen. Så skönt med en hund som lyssnar och som är såpass mjuk. Hon passar mig extremt bra den här hunden 🙂 Sen efter den korrigeringen så jobbade hon på jättefint. ”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt…” uttryckte sig Peter och det stämmer. Hon är väldigt snäll mot fåren. Snäll utan att bli feg. Hon är rätt tuff ändå i hagen och har inga bekymmer med att ställa de lite mer vrånga tackorna.

Alla på kurshelgen var imponerade över lilla Fling och det känns ju såklart jättekul 🙂 Vi fick till och med till några fösningar med god aktivitetsnivå på Fling och till och med matten skötte sig med att jobba på balans och att ligga steget före. Heja oss i vallhagen!

Nu har det gått några veckor sen dess och vi har inte hunnit valla något mer. Just nu ligger bollen hos mig gällande hur vi ska satsa på vallningen. För mig är det först och främst för att utveckla/utbilda mig själv inom den här delen av hundvärlden och att förstå aussiens ursprung som vallande/arbetande hund ännu mer. Dessutom är det ju oerhört kul både att utföra men också att kunna visa upp rasen jag har – att den är bra och något att räkna med i vallhagen.

Fortsättning följer med andra ord 🙂

Vallning #2 i Skinnskatteberg

Förra helgen fick vi hänga med Sanna och Linda och valla igen! Så glad för det! 🙂 Även denna gång hos Peter Nilsson, som jag gillar supermycket. Förra gången vi var där (vilket ni kan läsa om här) så var det ju Flings första gång med får. Detta var hennes andra. Även denna gång gav alla mina tekniska mojänger upp! Min telefon klarar inte kylan och dör. Och kameran som jag skulle filma med denna gång hade jag glömt ladda batterierna på. Goddag yxskaft! :p Som tur är så har jag Sanna som kan bistå som filmare! De filmerna finns däremot endast på Facebook, så det är där ni får vända er ifall ni vill se något av våra pass 😉

Fling var i alla fall mer aktiv den här gången och hamnade i ”vallhundsläge” några fler sekunder än förra gången. Än så länge är hon långt ifrån tänd på fåren men det kommer små ljusglimtar då och då, då man kan ana vad som komma skall. Vi fick många bra planer på hur vi ska gå vidare med henne och vad jag ska tänka på när vi tränar. En av de viktigaste tipsen kom Sanna med och det var nog att inte fösa mot draget här i början. Hon får lätt lite ”panik” över att fåren springer ifrån henne (att hon tappar kontrollen helt enkelt) och det är då hon går upp lite i aktivitetsnivå. Här gäller det att vi dels då inte föser mot draget men att jag också jobbar mycket med linan och får henne lugn vid sådana tillfällen. Backar lite och går tillbaka till att låta henne känna kontrollen och att vi håller fåren mellan fållans staket och henne. Ska bli spännande att se en utveckling på detta! Ska bli minst lika spännande att se ifall matte kan utvecklas något också 😉 Just nu känner jag mig lite som en elefant i en porslinsaffär typ. Eller ja. Kanske dålig liknelse. Sjukt okunnig i alla fall 😉

Här är en bild på ett ekipage som inte är okunniga i alla fall! Duktiga Dyll/Dylan (Chappleline’s Seek & Destroy) och Sanna. Mina idoler ♥

DSC01624_web

Balans

Let´s get this thing started!

Idag har jag och little miss Brownie varit i Munkfors. Där fanns en tjej som driver www.dog-works.se på plats för att berätta om förebyggande friskvård (samt viss rehabilitering) av hund. Vi fick testa att träna hundarna på olika balansbollar under eftermiddagen och Fling och Fina var duktiga! Väldigt jobbigt för hundarna dock att stå, sitta, ligga på bollarna så det blev korta pass såklart. Hela miljön var lite intensiv för Flinga till en början men hon landade till slut hon också 😉 Det är mycket på gång i den lilla tonårshjärnan för tillfället!

DSC01626

DSC01633

DSC01636

DSC01639

DSC01644

DSC01647

Skallmarkering eller rullhund?

Såhär i början av en karriär som sökhund så måste man ju ställa sig frågor så som; vilken typ av markering ska jag ha på min hund? Blir det att träna in rulle eller blir det skall? Adekvata frågor så här i bruksträsket 😉

Jag har funderat lite fram och tillbaka på vad som är till de respektive markeringarnas för- och nackdelar. För så är det ju med allt – att det finns saker som talar för och emot. Dessutom så kan ju något som är en övervägande nackdel för en hund vara obetydligt liten i sammanhanget för en annan. Åter igen – hundarna är individer och alla val och beslut bör tas efter deras fallenhet inom området.

För någon månad sen lutade det åt att Flinga skulle bli rullhund. Jag fick typ inte fram ett ljud hos henne. Nu har dock pendeln svängt och i och med lite kampanjande av skallet i brukslydnaden så har jag hittat knappen för skall. Hon kan nu med hjälp och lite hetsande från min sida få fram kanske 1-2 skall i följd. En bra början! Nu blir det enkelt att applicera detta i rena markeringsövningar. För det är väl också lite där vi står i söket – att börja träna in markeringar separat. En annan anledning till att det blir skall är för att jag tycker det verkar enklare att ha i exempelvis räddningssöket. Det kan vara min högst personliga smak men jag har fått känslan av att jag tror det kommer passa oss och vår träning bäst.

I söndags tränade vi med sökgänget. Det blev Flingas första pass på ganska så länge. Vi har inte haft tid eller möjlighet att vara med de senaste träningarna, så det här blev väl ett litet uppdateringspass för oss. Men visst har det hänt grejer 😀 Leken har blivit avsevärt bättre ute hos figgarna. Hon har ju aldrig varit svårlekt men har tidigare hellre valt godis framför lek och jag har en önskan om att vi ska kunna använda oss av båda belöningsvarianterna ute hos figgarna. Det har passet lekte hon bara ute hos figgarna och de tyckte hon gjort framsteg där. Sen har vi lite jobb kvar att bygga upp värdet i att komma in för kamp/lek hos figgen och inte lägga/ställa sig och tugga en meter bort 😉 Detta gör hon när vi leker också men även här utvecklas hon åt rätt håll vecka för vecka. Hon biter dessutom tag bättre i leksakerna allt eftersom vi jobbar med det. Jag vet att man inte ska nojja sig för HUR hon biter i grejerna osv, allt sånt där brukar komma med tiden, men det skadar ju inte att genom med kravlös (viktigt!!) lek försöka få till bättre gripande och fasthållanden. Kanske borde göra ett studiebesök hos skyddsgruppen på klubben 😉 Söket i övrigt sköter hon jättebra. Jag lade upp passet som så att hon först fick en minnesbild på ena sidan och efter det fick hon gå ut. Klippte den figgen som ett smäck! Resterande skick (7) fick hon synretning för alla skick men fick ändå jobba och använda nosen när hon kom ut på djupet. Hon är duktig och fortsätter jobba där ute och söker vittringslöpa. Stolt matte kan stå på stigen och se på 🙂 Har inte några som helst tankar på att bry sig om var jag är heller utan är trygg ute hos figgarna. Skönt!

Här är ett litet klipp på en början på skallmarkeringarna som vi övade på medan vi väntade på vår tur i söndags.

Helgkurs i spår – SWDI

I helgen har jag och Fling vidgat våra vyer och är numer bekanta med Torsby. Denna värmländska pärla. Man kan ha många fördomar om Torsby innan man kommer dit. Många av dom kan besannas. T.ex får man se epa-traktorer mitt på blanka dan och har man tur så skymtar man eller två i orangea Helly Hansen. Det finns fler pizzerior än vad det finns mataffärer (typ) och alltid träffar Torsbyingera nån de känner på macken. Men man kan också bli glatt överraskad. T.ex kan man bli väldigt glad över att det finns så fina vandrarhem/hotell (Valbergsängens Sporthotell) ute i värmlandsskogarna. Man kan inspireras av hur företagssamma de är i Torsby. Hallå skidtunneln! Man kan också bli helt lyrisk över standarden på bensinstationerna 😉 Man kan dessutom, som löpfantast, bli avundsjuk på att de har så mycket elljusspår i Torsby. Kort och gott – jag tvekar inte en sekund på att åka dit igen om tillfälle ges.

20141012-204503-74703365.jpg

Denna gången var anledningen spårkurs. Lina på GameOnDog hade bjudit in Tobias på SWDI för en helgkurs i hårda spår. Äntligen! Jag har velat gå kurs för dom ända sedan jag lyssnade på en föreläsning med Jens och Tobias för typ 3 år sedan. Och nu fick vi alltså chansen, jag och Fling.. Helgen inleddes på lördag morgon med presentation och lite introduktion inomhus. Grunderna är jag någorlunda bekant med sen innan och jag har ju dessutom börjat Flingas spårutbildning enligt deras teorier. Första passet skulle vara en koll på var vi stod i träningen och givetvis så blev Fling totalt utstörd av miljön runt omkring då och spårade inget alls 😉 ”Toppen”, tänkte jag först, äntligen en spårkurs för SWDI och hunden kommer inte vilja spåra. Men Fling acklimatiserade sig sedan bland längdskidåkarna och spårade resten av helgen precis på den nivån som hon är -så jag hade ju SÅKLART inte behövt oroa mig där i början.

20141012-204401-74641289.jpg

Vi har testat allt ifrån grusspår till grässpår, från skogsspår till asfaltsspår i stadsbebyggelse. Hon har dessutom gått sina första spår av helt okänd person. Vilket hon inte verkade speciellt brydd av. Vi har också börjat med markeringsövningarna. Detta har jag varit så feg med att börja träna. Vet egentligen inte varför? Men skit samma – nu har vi inlett träningen där i alla fall. Det kommer bli liggmarkering/påvismarkering i spåret har jag bestämt mig för. Efter helgens övningar är vi nu på den nivån att hon kan peka/frysa med nosen på objektet i en till max 3 sek. Hon lägger sig slumpmässigt men det är inte inlärt utan bara hennes defaultbeteende. Vi ska öva flitigt framöver med att markera längre tid men framför allt ska jag vara noggrann med att komma ihåg att variera typ av föremål hon ska markera. Både i material och i storlek. Andra viktiga punkter att jobba med är att ha större variation på underlaget. Kanske inte att börja träna så mycket underlagsskiften i samma pass men att ha kontinuerliga spår med varierande underlag som grus, gräs, asfalt, betong, berg, jord, sand, mossa osv osv. För att sedan allt eftersom börja lägga in skiften. Och även där inte glömma att variera skiftesföljden – alltså att inte glömma att träna att gå från t.ex gräs till asfalt respektive asfalt till gräs.

SWDI_fling

Konkreta tips till mig och Fling var att släppa ut henne i linan. Jag har fastnat alltför länge med att ha henne nära för att hålla på tekniken. Detta har lett till att hon visar på felbeteenden till följd av frustration vilka försvann när hon fick komma iväg längre. Ett annat tips var att tänka på hur jag ska jobba med henne när hon tappar spåret och börjar irra. Där ska jag tänka på att backa tillbaka i spåret, korta linan och invänta att hon fäster på spåret igen.

Det har varit väldigt kul och inspirerande och som grädde på moset så verkar det som om det redan nu planeras för en återträff i vår för oss som var med. Hur bra är inte det!? 😀 Då finns det all anledning i världen att träna målinriktat här framöver. Känns som spåret kommer hamna överst på min prioritetslista 😉

Brukslydnadskurs

Så som jag nämnt tidigare går jag och Fling kurs i brukslydnad hos Annica på Lundagårds hundskola. Vi har nu haft fyra tillfällen och har hunnit att sätta igång med träningen för framåtsändande, kryp, skall, apportering, hopp och stegförflyttningar i ff. För mig och Fling ser det ut enligt följande i respektive moment:

Framåtsändande

Vi har tidigare jobbat med att få henne att hitta riktning mot en riktningspinne. Hon har förstått vitsen med följande men nu börjar små (kanske typiska?) vallhundsproblem att leta sig fram. Problemet vi måste komma runt nu är att jobba bort hur hon ”går på” mina intentionsrörelser. Alltså när jag kastar godis för att belöna att hon har blick framåt och att hon går framåt så fryser hon i position, fortfarande med blick framåt, så fort hon hör att jag rör min arm. Jag vill ju ha ett saktagående i framtiden och vill kunna belöna och fela tempo. Men då måste hon ju först förstå att det är tempo jag är ute efter. Vi har därför fått lite läxa i att lära henne att fortsätta titta framåt oavsett vad hon hör och vad jag gör bakom henne. Allt efter som hoppas jag på att hon dessutom ska kunna fortsätta i rörelse trots mina intentionsrörelser.

Kryp

Här börjar vi få till god teknik. Det är väl först och främst matte som lärt sig tekniken i att ha belöningshanden på rätt ställe så att Fling har möjlighet att utföra beteendet med rätt teknik. Vi ska fortsätta jobba med godishand ett tag till för att få ut avsevärt mycket längre sträcka och fler bra steg innan vi avancerar. Nästa steg är att ta bort godiset i handen, backa lite i progression och sedan försöka locka fram samma beteende.

Skall

Japp. Skall var det ja 😉 Detta kommer definitivt bli en klurighet att få till men skam den som ger sig.

Apportering

Här vill jag fortsätta jobba länge med leksak. Åtminstone i specifik gripande-, hämtande-, lämnandeträning. Sen kommer vi jobba med att plocka olika föremål, apporter – men då separat från denna träning. Det jag vill få till inom den närmsta framtiden är ett bra gripande och ett bättre ”tillkampande”. Det går absolut inte att slarva med den här biten och det blir stor bakläxa om jag fuskar. Ibland har jag lätt att låta fokus hamna så långt fram och inte tänka i basövningar, grunder och fundamentala beteenden.

Hopp

Progression! Det är dags att tänka i större banor i det här momentet. Lägga till targetpunkt för sättandet och fortsätta jobba ingångar separat. Samt jobba med utåtänket och leksaksbelöning.

Stegförflyttningar

Vi startade upp den träningen igår så det finns inte så mycket att nämna om den. Det jag kan säga är att börja lägga in mer svängar och detaljer i fria följet – åtminstone inomhus. Utomhus ska jag fortsätta jobba med fokus och koncentration och dessutom hitta en plan för vissa bitar jag inte vill ha med mig.

Kort och gott är det fortsatt fokus på grundträning för Fling inom lydnaden. I spåret är det markeringsövningar på gång och i övrigt är det mycket miljöträning som vi lägger störst vikt på.

Räddningssök i åska & tävlingsplaner för Silver

Igår trotsade vi vädrets makter och begav oss iväg på räddningssök tillsammans med Kristina, Daniel och Maria samt trevliga, för helgen ditresta, Elin och Mattias. Alla mallar och en liten aussiebrud 😉

Det blev en kamp att hinna med att köra hundarna mellan åskovädren som drog in över Karlstad. När första hunden skulle ut så fick vi bryta helt och hållet för det blixtrade och hällregnade utav bara tusan. Jag låg på rygg uppe på en grävmaskin och höll på att drunkna i skaljackan innan vi bröt.

20 minuter senare, efter paus i bilarna under värsta skuren, så fortsatte vi träningen. Flinga gick ut som tredje hund. Detta var hennes första sökträning av räddningstyp. Innan har vi bara tränat skogssök. Men oj vilken liten pärla hon är! Först gjorde vi några övningar där hon fick se var figgarna tog vägen och där hon sedan fick leka tillsammans med dem. Efter detta så körde vi bara vind och det var så himla roligt och se hur hon fick vittring och liksom fick raketfart mot figgarna då. Alltså, att arbeta med nosarbete med hundarna är det häftigaste som finns i hundsportväg tycker jag! Finns inget som slår det.. Innan själva sökpasset fick hon följa med och springa runt i miljön när vi rekade legor. Det var väl kanske inte världens mest svåra miljö men ändå annorlunda än vad hon är van vid till vardags. Inga konstigheter tyckte Fling och sprang glatt omkring mellan mig och alla andra i gruppen. Även fast hon har ett stort intresse i att följa mig och är lyhörd så finns inga tveksamheter till att ”vara själv ute i världen” och hänga med andra. Hon MÅSTE liksom inte vara med mig hela tiden utan tycker att andra människor kan vara precis lika värdefulla. Jag tycker detta visar på goda egenskaper och en god balans mellan förighet och självständighet. Figurantintresset är i alla fall inget problem hos henne och detta bådar ju gott inför kommande sökkarriär. Hon tycker det är superhäftigt att hitta folk, få leka lite och få en massa godis. Att pussas är riktigt trevligt också 😉 Åh, man blir så lycklig av att träna med henne. Allt känns så enkelt och naturligt.
Nedan syns en bild på det ”översvämningsdrabbade” sökområdet.

20140804-174510-63910545.jpg

Och hur är det med Silver då. Silver har inte haft världens bästa veckor nu på sistone då det både varit hett som i öknen samt en hel del åskoväder i krokarna. Han gillar inte värme och luftfuktighet och han avskyr åska. Det går bra om det mullrar på behörigt avstånd men när det är precis över så är han väldigt orolig. Fling har inte visat på någonting men å andra sidan är hon liten och fattar ju inte riktigt lika mycket. Jag håller henne sysselsatt med ben och träning då Silver tycker det är som värst för att inte hon ska fundera över vad det är som oroar honom. Jag har också beslutat mig för att inte tävla honom något i år utan ha ett litet uppehåll med det under 2014. Han är inte den typen av hund man bara kan ”tävla för skojs skull”. Hade han varit det så hade jag säkert testat någon lydnadstvåa med honom eller ett lägrespår men det känns inte rättvist mot honom. Han är väldigt speciell min lilla grå kille och behöver vara väldigt systematiskt genomtränad för att det överhuvudtaget ska gå att tävla honom. Och då handlar det inte om momentträning och att han skulle vara ringrostig där utan att behöver väldigt mycket självförtroendestärkande övningar, miljöträning, störningsträning, tävlingsträning och positiv känsla under väldigt lång tid. Man kan inte bara anmäla sig, träna intensivt två veckor och sen tävla. Han funkar inte på det sättet och det måste man acceptera. Därför ska vi ta hösten och vintern till att grundträna och bara fokusera på att bygga trygghet och självförtroende hos honom. Sen ska jag inte anmäla mig förrän det känns helt rätt med honom, jag ska inte låta mig övertalas att köra på om det inte känns rätt i hjärtat. Han är värd det allra bästa förutsättningar mitt fina hjärta ♥

DSC_0028