Flingas mentalbeskrivning (MH)

Edit: Jag började skriva på det här inlägget en dag efter MH:t men livet kommer alltid emellan, så därför har det dröjt med att fixa filmer, ladda upp på YouTube osv. Men – nu finns sammanställningen av Flingas MH klart 🙂

Igår var det dags för Flinga att göra sitt MH. Hela kullen med alla syskon, de två brorsorna och de fem systrarna, möttes upp på Örebro Brukshundklubb för att få träffa spöken, hälsa på roliga testledare och utsättas för olika överraskningar och ljud.

Flinga gick ut som hund nr.6 av totalt 8 kullsyskon. Här nedan följer nu MH-protokollet i sin helhet, lite kommentarer från mig i kursivt samt film på nästan alla moment.

1a Kontakt, hälsning, 5
1b Kontakt, samarbete, 4
1c Kontakt, hantering, 4

2a Lek 1, leklust, 5
2b Lek 1, gripande, 5
2c Lek 1, gripande och dragkamp, 4

3a Förföljande, 4
3b Gripande, 2

4 Aktivitet, 5

5a Avståndslek, intresse, 5
5b Avsåndslek, hot/agg., 1
5c Avståndslek, nyfikenhet, 5
5d Avståndslek, leklust, 4
5e Avståndslek, samarbete, 4

6a Överraskning, rädsla, 3
6b Överraskning, hot/agg, 1
6c Överraskning, nyfikenhet, 4
6d Överraskning, kvarstående rädsla, 1
6e Överraskning, kvarstående intresse, 3

7a Ljud, rädsla, 4
7b Ljud, Nyfikenhet, 5
7c Ljud, kvarstående rädsla, 1
7d Ljud, kvarstående intresse, 3

8a Spöken, hot/agg, 2
8b Spöken, kontroll, 5
8c Spöken, rädsla, 1
8d Spöken, nyfikenhet, 5
8e Spöken, kontakt/figurant i spökdräkt, 5

9a Lek 2, leklust, 4
9b Lek 2, gripande, 4

10 Skott, 1

Flings MH var inga överraskningar från min sida. Hon är stabilt glad och social. Har älskat människor från första stund och har fortsatt leva livet i tron om att människor finns till för henne 😉 Hon är lekfull och lätt att sätta igång i lek. Både kända och okända människor kan leka med henne och hon tycker inte sådant är konstigt alls. Nyfikenheten och jaktintresse i kombination med människointresset visar sig i avståndsleken där hon ivrigt bara vill att jag ska släppa henne så hon kan få sticka iväg till figuranten. Det enda som faktiskt förvånade mig lite var hur oberörd av overallen hon ändå var. Trodde hon skulle bli mer skrämd än vad hon blev. När det gäller spökena är hon jättelustig 😉 Hon bara vindande i luften och uttryckte typ följande ”Alltså matte jag VET att det här är människor och människor är SKOJ. MEN – jag tycker allt att dom ser lite konstiga ut för att vara människor.” 😉 Inga konstigheter med skotten heller. Lystrar snabbt och faller lika snabbt in i leken igen. Hon är reaktiv men inte brydd. Fina lilla Fling gjorde ett toppenMH och jag är jättenöjd med henne!

Hela hennes kull visade sig vara vänliga, lekfulla, MYCKET aktiva individer med bra avreaktioner. Marre och Joy har gjort ett bra jobb där 😉 De visade inte nämnvärt mycket skärpa under gårdagens MH trots att deras släkt bakåt kan ha en del av den varan. Det blev en riktigt lyckad dag för alla valparna ur kullen och jag tror både hussar, mattar och uppfödare var glada och nöjda med dagen. Nu ska det bli spännande att fortsätta få följa vad det blir av dessa vilda och häftiga aussies!

Vallning hos Peter Nilsson #3

Sista helgen i januari var jag och Fling åter igen hos Peter Nilsson i Skinnskatteberg för att valla. Tack Linda för att vi fick sno åt oss en plats i er vallgrupp. Betyder jättemycket att vi får ta del av både Peters och er kunskap 🙂

”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt….”

Första passet fick jag och Flinga köra i lina. Det var djupsnö så fåren rörde sig inte så snabbt. I och med detta ”tappade” Fling lite intresse, eller hur man nu ska uttrycka det. Hon var nöjd och glad med att hålla fåren stilla i hörnet av hagen. Överhuvudtaget är hon väldigt dragig och hetsig i linan. Hetsig låter kanske värre än vad det är dock. Frustrerad kanske är ett bättre ord? Hon går upp lite för mycket i aktivitet när hon känner att hon ”tappar” fåren och sitter fast i linan. Därför bestämde vi oss för att släppa henne lös bland fåren. ”Vi ser vad hon gör.” tyckte Peter. Och beslutet var gott. Visst blev det några rusningar efter fåren men det var absolut ingen hetsig jakt utan hon tryckte upp dom fint mot staketet och där var hon nöjd. Som hon alltid blir när hon fått ställa dem mot staketet 😉 Vid ett tillfälle singlade hon ut ett får och det är ju ajjabajja big time, så då fick vi ha ett litet kvartssamtal tillsammans. Detta tog hon mycket bra. Det räcker med att höja rösten och bli arg, så inser hon allvaret i situationen. Så skönt med en hund som lyssnar och som är såpass mjuk. Hon passar mig extremt bra den här hunden 🙂 Sen efter den korrigeringen så jobbade hon på jättefint. ”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt…” uttryckte sig Peter och det stämmer. Hon är väldigt snäll mot fåren. Snäll utan att bli feg. Hon är rätt tuff ändå i hagen och har inga bekymmer med att ställa de lite mer vrånga tackorna.

Alla på kurshelgen var imponerade över lilla Fling och det känns ju såklart jättekul 🙂 Vi fick till och med till några fösningar med god aktivitetsnivå på Fling och till och med matten skötte sig med att jobba på balans och att ligga steget före. Heja oss i vallhagen!

Nu har det gått några veckor sen dess och vi har inte hunnit valla något mer. Just nu ligger bollen hos mig gällande hur vi ska satsa på vallningen. För mig är det först och främst för att utveckla/utbilda mig själv inom den här delen av hundvärlden och att förstå aussiens ursprung som vallande/arbetande hund ännu mer. Dessutom är det ju oerhört kul både att utföra men också att kunna visa upp rasen jag har – att den är bra och något att räkna med i vallhagen.

Fortsättning följer med andra ord 🙂

Vallkurs & Guldtackan 2014

Nu har vi landat hemma igen efter två fullspäckade dagar på vallkurs och valltävling i vackra Klämmestorp. Det är SASK (Sv. Australian Shepherdklubben) som anordnat aktiviteter i dagarna tre under ledning/instruktion av kunniga och erfarna Ann & Isi Awes. Under fredagen hölls nybörjarhundskurs, idag lördag genomfördes årets upplaga av Guldtackan och imorgon är det kurs igen för mer erfarna vallhundar. Fling och jag åkte ned igår morse (05:45!!) för att i Mariestad möta upp Sanna och Linda för kolonnkörning ner till Klämmestorp.

Gårdagen inleddes med presentation av hundarna. Det var ett brett spektrum av aussiesar – allt ifrån nästan helt gröna individer till dem som hade vallat en hel del innan. Bredden på hundar berikade kursen tycker jag, då man får ett hum om utseende, problematik och utvecklingspotential i hundarnas olika stadier i vallningen. Extra nyttigt för en annan som är precis i början med att starta upp en hund i vallningen. Det var inte bara utbildningsnivån som var olika på de olika hundarna utan givetvis också hur de påverkade fåren. (Detta syntes än mer på dagens tävling!). Det var väldigt intressant och lärorikt att få se många aussies valla den här helgen. Jag har definitivt fått med mig en massa tankar. Jag är ju mest van att se BC:s valla och det är ju inte jämförbart med aussien överhuvudtaget. Ska man valla med aussie är det rimligt att ha en viss aussietyp som målbild och inte en BC. Det vore orättvist och okunnigt. Sedan kan man givetvis sträva efter att någorlunda få till delar i vallningen som kanske mer faller sig naturligt hos en BC. Några exempel på detta som kom upp på kursen var, bland annat, att sträva efter längre avstånd till djuren samt att lära hunden att hålla fåren och inte konstant vilja ha dem i rörelse. Något som många av de som gick kursen och som tävlade (och även instruktörerna) såg som ett typiskt karaktärsdrag hos aussien. Sen får man ju inte glömma att aussien arbetar mycket närmre flocken än vad BC:n gör – det finns ju en historia och ett syfte hos de som utvecklade aussien, att de ville ha hundar som arbetade på det här sättet. Ett historiskt anlag som på något vis måste få tillåtas finnas. Isi nämnde också att aussien också har en något sämre känsla för när de självmant ska slå av på tempo (vid ex. drivning/fösning) för att inte lägga för mycket tryck på fåren. Märker man tendenser till detta får man helt enkelt vara en jävel på att läsa fåren, förmedla detta till sin hund, och på så vis lösa uppgiften.

DSC_0009

DSC_0016

DSC_0021

DSC_0034

Lördagen (idag) ägnades åt att vara publik på Guldtackan. En valltävling för aussies i SASK regi. Har varit sugen på att åka och titta under alla de år som den anordnats innan men det har inte blivit av. Kul att äntligen ha möjlighet att titta! 🙂 Vi fick se spridda skurar av rundor under förmiddagen. Det var lite allt eller inget som Sanna klokt sammanfattade det. Banan var uppbyggd på så vis att hundarna först skulle ut på ett ca 100 m långt hämt, sedan skulle man fösa fåren till ett grindpar, övergå i drivning till ett annat grindpar, in i en fålla, ut ur fållan, vidare till en transport och få in flocken där, öppna en dörr i transporten och skicka in hunden där för att sedan slutligen få kontroll på fåren innan banan var slut. Dömde gjorde Isi Awes.

DSC_0041

DSC_0064

DSC_0067

DSC_0079

Efter att alla hade kört sina rundor så såg prispallen ut enligt följande:

1. Linda Jonsson och Black Zone’s Hiawatha of Iroquois
2. Susanna Skoglund och Sugarwind’s Yedida
3. Maja Fredriksson och Sugarwind’s A Great Warrior

DSC_0097

Jag har i alla fall fått mig en klar målbild över hur JAG vill att det ska se ut. Trots liten erfarenhet så har man ju ändå en vissa magkänsla för hur man vill att saker och ting ska upplevas utåt. Det ska bli väldigt spännande att se hur Fling är och vad hon kan tänkas utvecklas till. Vem vet, kanske är vi med på Guldtackan om något år? 😉

Och Fling då? Ja, hon har minglat runt som en riktig primadonna. Pussat och gosat med diverse olika människor. Lekt med valpar, unghundar och äldre snälla hundar. Varit så duktig, snäll, uppmärksam på mig trots allsköns trevliga störningar och enkel att ha med överhuvudtaget. Gör inte en fluga förnär – gud vad jag älskar den här hundens sätt! Kunde inte fått en bättre kompis! Avslutar med ett foto på en av Lindas gulliga och coola valpar ur senaste kullen – valpmania kan nog sammanfatta den här kursen! 😉

DSC_0103

Tillskott i familjen

I och med torsdagens veterinärbesiktning blev det 100% klart att jag kommer få åka och hämta en liten röd-vit aussievalp imorgon. En social, lekfull, glad, busig och nyfiken liten tjej med fräknar på näsan. Pippi Långstrump? Nä, så blir inte namnet, även om tankarna lätt vandrar dit när man hör orden rödhårig, busig och fräknar i samma mening. Det kommer att bli en Flinga. Vilket säkerligen kommer utvecklas till Fling här och där om jag känner mig själv rätt i mina namnkonventioner. Silver är ju allt som oftast Sill som ni kanske vet 😉

Flinga eller ”Cajiro’s Ooh Lala” som är hennes namn i stamtavlan kommer från Carina Wallins kennel Cajiros, strax utanför Örebro. Hon är född i en kull av totalt 8 valpar och har alltså 7 syskon, två brorsor och fem systrar. Hennes mamma är KORAD Cajiro’s Black Joy ”Joy” och hennes pappa är KORAD Blue Wingfire’s Marble Cake ”Marre”.

joy

Mamma Joy (Cajiro’s Black Joy)

marre

Pappa Marre (Blue Wingfire’s Marble Cake)

Hennes farfar (Silvers morbror) är KORAD Blue Wingfire’s A Touch of Hous ”Ozzy”, som lämnat många fina avkommor efter sig. Bland dem kan vi bland annat hitta Sugarwind’s-gänget med många fina bruks-, lydnads- och vallhundar samt bruksiga Blue Wingfire-hundar inom både elitspår, elitsök och elitlydnad. På farfars sida hittar vi amerikanska Mistretta-aussies och på farmors (Crofter Holding’s Nina Roja ”Tosca”) finns Las Rocosa. Las Rocosa-hundarna finns också bak i Silvers stamtavla och för de som är välbevandrad inom aussien, så vet man att Las Rocosa är lite av aussiens ursprung. Familjen Heartnagle i amerikanska Rocky Mountains har fött upp aussies och i första och absolut främsta hand använt dem som vallande boskapshundar sedan början av 50-talet och de föder fortfarande upp aussies med denna prägel, så här en 60 år senare. Via den här länken kan ni hitta allt ni behöver veta om aussiens ursprung

ozzyhuvudred

Farfar ”Ozzy” (Blue Wingfire’s A Touch of Hous)

tosca_dragkamp_web

Farmor ”Tosca” (Crofter Holding’s Nina Roja)

Även på morfars (Diamond Bluff Mickey Blue Eyes) sida kan vi hitta Las Rocosa-aussies några generationer tillbaka men framför allt mycket amerikanska Diamond Aire-hundar. Bakom morfar hittar vi bland annat Las Rocosa Bonny Kyle (som även finns bakom farmor Tosca) och Las Rocosa Lester. Även på mormors (Cajiro’s Red Cloud ”Yoggi”) sida finner vi Diamond Aire och Las Rocosa. Mormor ”Yoggi” är elitsökhund, mamma Joy är också en duktig sökhund. Pappa Marre är elitspårshund och tävlas dessutom i lydnad.

Morfar "Indy" (Diamond Bluff Mickey Blue Eyes)

Morfar ”Indy” (Diamond Bluff Mickey Blue Eyes)

Mormor "Yoggi" (Cajiro's Red Cloud)

Mormor ”Yoggi” (Cajiro’s Red Cloud)

Här nedan följer lite bilder på hundar ur stamtavlan.

Las Rocosa Bonnie Kyle

Las Rocosa Bonnie Kyle

Las Rocosa Leslie

Las Rocosa Leslie

ASCA Ch Judd's Chickasaw Dan

ASCA Ch Judd’s Chickasaw Dan

WTCH ASCA Ch Diamond Aire Fast Track

WTCH ASCA Ch Diamond Aire Fast Track

Flinga kommer ägas av mig och Tina Thrysén på kennel Blue Wingfires kommer ha bibehållen avelsrätt. Om allt faller väl ut och hon visar sig bli en fin representant för aussien, så kommer hon användas vidare i Tinas avel. Det känns som ett hedervärt uppdrag att få äga, tävla och träna henne och jag kommer givetvis göra mitt allra bästa för att visa upp aussien som den vall- och brukshund den är. Och jag ser fram emot att få leva tillsammans med ytterligare en aussie ♥ Spännande tider är på gång med andra ord! 😀

 

 

Att leta valp – del 1

gullis

Eftersom jag är i valpletartagen sedan en lång, lång tid tillbaka, så tänkte jag att det kanske inte vore mer än nyttigt att sätta tankar, funderingar och värderingar på pränt. Om inte för min egen skull i framtiden, så för någon annan intresserad själ. Tanken är att detta ska bli en liten inläggsserie, där jag kommer försöka dela upp inläggen i olika aspekter kring valpsökandet. Inläggen är skrivna helt ifrån min egen syn på vad jag tycker är viktigt, vilket gör att de inte ska tolkas som generell vetenskap utan endast som inspiration. Sen kommer det nog finnas lite favoriseringstendenser knutet till min kärlek till aussie. Så för er som inte är av samma åsikt ber jag er vänligen blunda när min jävighet blir för uppenbar 😉

Del 1 – Vad vill jag göra med min framtida hund?
Del 2 – Vilka egenskaper är viktiga för mig och för det jag vill göra?
Del 3 – Hur hittar jag rätt föräldrar & vad spelar uppfödaren för roll?
Del 4 – När man hittat rätt & den långa väntan.

liten-sill-2008

Vad vill jag göra med min framtida hund?

Den viktigaste frågan man ska ställa sig är ”Vad vill jag göra med min hund?”. Vad kommer vara vår huvudsyssla tillsammans? För den utanför denna nördvärld, som kallas för hundvärlden alternativt hundsportsvärlden, så blir denna fråga faktiskt ännu viktigare än för oss invigda. Vi VET oftast vad vi vill göra och har redan en bestämd åsikt om vilken typ av hund som passar oss. Detta nischar oss dessutom till en liten andel raser som överhuvudtaget kan vara aktuella. Detta kanske är ett krasst sätt att se på det hela men i ärlighetens namn så är det så det ser ut. Vill du köra skydd – ja, då väljer du troligtvis någon av Belgarna, alternativt Schäfer, Riesen eller Holländare. Även om det vore sanslöst tufft och jäkligt häftigt att köra upp en Pekinese i elitskyddet, så är det nästintill en orimlighet. Jag är en person som alltid vill se det möjliga i det omöjliga och på så vis inte begränsa mig i livet, men i vissa fall får man helt enkelt inse att allt inte går 😉 OM det nu finns någon där ute med en elitskyddspekinese – var så god att med nöje slå mig på fingrarna, så tar jag tillbaka allt jag sagt! Är ditt huvudmål däremot att lägga ner en stor del av din tid till att träna och tävla agility – då kan Pekinesen kanske vara absolut rätt? Agility får man ändå erkänna är en sport för alla och där mångfald regerar, även om largeklasserna oftast domineras av de snabbaste vallhundsraserna. Sen kan man givetvis göra vad tusan man vill med vilken typ av hund man vill. Men man ska ha i åtanke att vissa rastypiska egenskaper och vissa individiuella egenskaper passar sig bättre i en del sammanhang än i andra.

081014-silver-anna

Vad vill då jag göra? Jag är ju lite fast i min aussievärld kan man säga. 😉 Det är något med den rasen som jag inte kan sätta fingret på och som håller mig i ett benhårt grepp! Men EN viktig egenskap hos aussien som ras, och som är direkt kopplat till mina målsättningar – det är dess mångsidighet. Som jag nämnde ovan så är jag en person som inte vill begränsa mig i livet – jag vill ha möjlighet att göra precis det som faller mig på läppen. Så även inom hundvärlden. Med en mångsidig hund har jag de möjligheterna. När det gäller hundsporten så är det först och främst brukset som är högst upp på min prioriteringslista, då i form av sök och spår, tätt följt av lydnad och tjänstehundsverksamhet (räddning). Vallning och agility är två andra ”grenar” som kommer vara en del av livet men som kanske inte kommer ha störst fokus. Åtminstone inte så som mitt liv ser ut för närvarande. Förutom sporten och tränings-/tävlingshunden så är ju hunden till största delen en medlem i familjen i det vardagliga livet. Det är ju där den spenderar mest tid egentligen. Vilket sätter tankar och funderingar kring egenskaper för ett gott vardagsliv i rullning. Hur vill jag att min hund ska agera i vardagen? Kan jag tycka det är okej med en viss mängd vaktbeteenden? Är jag medveten om jaktinstinkten som tillkommer hos en del raser – både specifika jaktraser men också hos många andra? Är jag på det klara med mängden tid och engagemang man kanske måste lägga ner för att få en hund med hög aktivitetsnivå att lära sig koppla av? Listan över vardagens alla situationer kan göras lång. Väl värt att tänka igenom både en och två gånger.

Det gäller helt enkelt att rannsaka sig själv, sitt engagemang, sina målbilder och sin livsstil innan man kan börja ge sig ut och hitta föräldradjuren med de egenskaper som man tror kan matcha ens framtidsplaner och ambitionsnivå.

silvermatskål