En kärleksförklaring till våren

Äntligen. ÄNTLIGEN!

Våren är här. Om än för (kanske) en dag men fasen vad den har varit efterlängtad! Mitt hjärta sprängs av vårkänslor! Hundarnas också. Nu vill jag bara dricka kaffe i lä, lutad mot en solvägg. Lägga spår på nysopad asfalt eller brungråa fält. Sippa på ett glas vin på någons balkong en lördag kl.17 bara för att man kan. Höra fåglarna kvittra i träden när man ligger dold under en gran i sökskogen. Gå längs en glittrande, vårflodig Klarälv i bara stickad tröja. Träna lydnad på snöfria planer & utan förfrysningsskador på fingrarna. Prata strunt, prata viktigheter, prata vardag, prata fest, prata ytlighet, prata filosofi med vårrusiga vänner på en uteservering till långt in på småtimmarna. Åh. Våren. Fan vad vi kommer trivas tillsammans.

Dagen till ära invigde vi appellplanerna på klubben. Jag och Linda, Fling & Tusan, Silver & Thija. Solen sken visserligen med sin frånvaro med vad gjorde det när det gick att träna ute helt smärtfritt!? 😉 Flinga fick först träna lite skoj med apportbocken, hämta leksak & leka samt hoppa lite hinder. Sen kedjade vi en inkallning, läggande under gång och apporteringen i LK1. Som den lilla bruna gjorde med bravur! Tro det eller ej, så fanns det till och med lite koncentration med i kedjan. Belöning i och mellan moment då fokus låg på att kunna växla övningar och lyssna på matte. Jätteduktig Brownie! Efter lydnaden så sköt vi några skott med 9mm. Bekommer inte Fling det minsta. Hon vill helst springa & hångla upp skytten. Och det kan ju vara opassande på exempelvis ett MH 😉 Men ja, skott, det verkar inte vara något att haka upp sig på tycker Fling. Skönt!

IMG_7632.JPG

Lydnad i hallen

Igår kväll var det lydnad i hallen igen.
Flinga fick träna på att vara stilla (hihi),runda föremål, att hålla apport, snabba lägganden under rörelse (långt kvar till målbild), ”platsliggning” med hakan i backen mellan Tease och Fina samt lite fritt följ. Allt som allt var hon väldigt duktig i hallen idag 🙂 Sen fick vi även tränat lite do’s and dont’s 😉 Det här med plötsliga språng och utflykter till BC-kompisar som springer fort – njae, kanske inte riktigt vad jag tänkt mig Flingson men värt försöket ändå!

Kom ihåg; är att fortsätta att lägga på de här typerna av störning i platsliggningsträningen, trots att vi inte är långt i träningen än. Just det! Kom ju på att vi tränade på själva inmarschen på plan också. Hallå! Gå i koppel liksom. Och dessutom MELLAN två roliga vänner! Värsta häftiga leken! 😉 Hm. Träning var det ja. Fortsätta jobba på leken. Och lägga krut på läggande och ställande under gång. Samt börja kedja mer det hon faktiskt ”kan”. Ååh, så himla härligt när träningen går fint 🙂

DSC01654_web2

Apporteringstankar

Något som upptagit min tankeverksamhet då och då de senaste dagarna är apporteringen. Flinga har ingen apportering överhuvudtaget än. Vi har ju precis börjat fått till det här med att det kan vara trivsamt och trevligt att komma in med leksaker till morsan efter det att man fått dem kastade till sig. Vi ”jobbar” också kring det här med att försöka hålla fast i leksakerna utan att tugga så frenetiskt på dom. Men se där går jag bet! Det är svårt. Jag tycker överhuvudtaget det här med att bygga rätt värde i apportering är svårt. Det har det varit med Silver också men av helt andra anledningar. Han tuggar ingenting på leksaker när man leker med honom. Han biter sig fast som om det gällde livet. Visst kan han också göra omtag, jag är ju inte någon hålla-fast-gestapo, men det är inte alls lika frekvent som Flingsons s.k ”kampande” 😉 Jag tror ju inte att det behöver betyda, att bara för att hon tuggar på leksaker, att hon kommer springa omkring och tugga som en galning på apporterna, men det skulle kännas bra om vi fått till lite bättre strategier och utförande kring leksakshanteringen innan vi applicerar samma sak på apporterna. Kanske tänker jag bakvänt eller fel, men det är min magkänsla i nuläget i alla fall.

Jag har tänkt ut några punkter som vi ska jobba extra kring under kvällens inomhuspass i hallen och under kommande träningar och de är följande:

➳ Börja jobba med omvänt lockande i leken med två leksaker.
➳ Presentera den andra leksaken när hon har som bäst grepp och bakåtvikt i leken.
➳ Försök hålla en god nivå på aktivitet och stressnivå. (Hon har lätt att börja skälla här.)
➳ Hålla-övningar. Både plocka upp själv och bli serverad.

DSC_0220

Brukslydnadskurs

Så som jag nämnt tidigare går jag och Fling kurs i brukslydnad hos Annica på Lundagårds hundskola. Vi har nu haft fyra tillfällen och har hunnit att sätta igång med träningen för framåtsändande, kryp, skall, apportering, hopp och stegförflyttningar i ff. För mig och Fling ser det ut enligt följande i respektive moment:

Framåtsändande

Vi har tidigare jobbat med att få henne att hitta riktning mot en riktningspinne. Hon har förstått vitsen med följande men nu börjar små (kanske typiska?) vallhundsproblem att leta sig fram. Problemet vi måste komma runt nu är att jobba bort hur hon ”går på” mina intentionsrörelser. Alltså när jag kastar godis för att belöna att hon har blick framåt och att hon går framåt så fryser hon i position, fortfarande med blick framåt, så fort hon hör att jag rör min arm. Jag vill ju ha ett saktagående i framtiden och vill kunna belöna och fela tempo. Men då måste hon ju först förstå att det är tempo jag är ute efter. Vi har därför fått lite läxa i att lära henne att fortsätta titta framåt oavsett vad hon hör och vad jag gör bakom henne. Allt efter som hoppas jag på att hon dessutom ska kunna fortsätta i rörelse trots mina intentionsrörelser.

Kryp

Här börjar vi få till god teknik. Det är väl först och främst matte som lärt sig tekniken i att ha belöningshanden på rätt ställe så att Fling har möjlighet att utföra beteendet med rätt teknik. Vi ska fortsätta jobba med godishand ett tag till för att få ut avsevärt mycket längre sträcka och fler bra steg innan vi avancerar. Nästa steg är att ta bort godiset i handen, backa lite i progression och sedan försöka locka fram samma beteende.

Skall

Japp. Skall var det ja 😉 Detta kommer definitivt bli en klurighet att få till men skam den som ger sig.

Apportering

Här vill jag fortsätta jobba länge med leksak. Åtminstone i specifik gripande-, hämtande-, lämnandeträning. Sen kommer vi jobba med att plocka olika föremål, apporter – men då separat från denna träning. Det jag vill få till inom den närmsta framtiden är ett bra gripande och ett bättre ”tillkampande”. Det går absolut inte att slarva med den här biten och det blir stor bakläxa om jag fuskar. Ibland har jag lätt att låta fokus hamna så långt fram och inte tänka i basövningar, grunder och fundamentala beteenden.

Hopp

Progression! Det är dags att tänka i större banor i det här momentet. Lägga till targetpunkt för sättandet och fortsätta jobba ingångar separat. Samt jobba med utåtänket och leksaksbelöning.

Stegförflyttningar

Vi startade upp den träningen igår så det finns inte så mycket att nämna om den. Det jag kan säga är att börja lägga in mer svängar och detaljer i fria följet – åtminstone inomhus. Utomhus ska jag fortsätta jobba med fokus och koncentration och dessutom hitta en plan för vissa bitar jag inte vill ha med mig.

Kort och gott är det fortsatt fokus på grundträning för Fling inom lydnaden. I spåret är det markeringsövningar på gång och i övrigt är det mycket miljöträning som vi lägger störst vikt på.

Lydnadsklass 2 – tävling

Söndagen för 2 veckor sedan tävlade Silver och jag lydnadsklass 2 igen. Denna gång på hemmaplan. Detta blev vår tredje start i den här klassen och vi verkar vilja lära oss även denna klass ordentligt ser det ut som 😉 Det betyder med andra ord att vi inte lyckades hela vägen fram denna tävling heller. Som jag skrev i mitt förra inlägg så landade vår totalpoäng (145p) i krokarna runt det vi fått tävlingarna innan – med den stora skillnaden att denna tävling, känslomässigt, kändes helkass. Det började redan på platsliggningen där jag fick ge 3 extra kommandon innan han ens hörde mig. Blev oerhört stressad inombords och de 3 minuterna kände jag mig väldigt uppgiven 🙁 8 i betyg, det är 8 sura poäng som ryker, men också helt rättvist bedömning då man har en hund som har bomull i öronen. Väl på plats på linjen gick de där tre minuterna jättesnabbt. Mest för att jag var så sur över hela grejen. Jag stod bara där och tänkte på hur SUR jag var (mogen matte ;)), så nervositeten över platsliggningen var liksom som bortblåst! När han väl intagit platsposition så låg han lugnt och fint hela tiden och brydde sig inte nämnvärt om störningarna runt omkring som var rätt så stora med intensiv och lite ”läskig” lek av en tävlande i annan klass på planen bredvid samt agilityträning för fulla muggar på agilityplanen. Vid uppsittet hade herr Silver tydligen plockat ur bomullen för då var han minsann med på noterna…

Jag kände mig lite urladdad efter det här momentet. Uppgiven som jag skrev innan. Men valde att fokusera om och försöka gå in och rädda upp lite poäng genom att tagga om för att genomföra ett snyggt program. Vilket faktiskt började jättebra! Vi fick 9fria följet (YÄY! :D) och där kändes han verkligen jättefin. Han hade fint fokus med sig in från första början, alltså redan vid ingången på planen kändes han med och peppig. (Vilket jag glömt men som filmen påminner mig om. Vilken tur att man filmar! Annars skulle allt bara kännas kasst ;)) Han tappar lite i någon sväng, nyser i helt om och glor lite på publiken i någon halt men räddar upp det hela med att behålla fin attityd hela momentet igenom. Läggandet utför han också bra så det fick vi också 9 på 🙂 I och med tidigare Lk1-tävlingar där vi alltid nollat läggandet, typ, så blir jag alltid extra nöjd över de gånger vi sätter det! Och det gjorde vi nu. På tillbakasträckan efter läggandet kände jag mig jätteglad och hade verkligen en go känsla att ”Jo, men kanske kan vi sätta detta idag?”. Sen kommer inkallningen och här händer något. Jag vet inte vad som snurrar i min hunds huvud på sträckan för inkallningen men cirka 7-8 m från mig så saktar han in och stannar. Det kan inte bero på någon osäkerhet för momentets utförande, alltså ifall han blandar ihop det med ställandet i inkallningen i lk3, för det har vi inte tränat på sen i vintras. Vi har enkom kört släta inkallningar hela våren och sommaren. Jag ser att han sneglar på tävlingsledaren (Patrik), jag ger honom ett extra hit-kommando och han gör sedan någon konstig lov (vilket inte syns på filmen) in till min sida. Som om han inte vill gå nära TL? Vi får (snällt nog) en 7:a. Okej, att det här var konstigt, men jag kände aldrig att just DET momentet fick mig att tappa fokus utan jag skojjade med både S och TL om att ”höhöhö, är du rädd för tävlingsledaren du…” och fortsatte sen med att förbereda honom för rutan. Men något hände i huvudet på Silver efter den inkallningen för sen följer en riktig röra av massa dubbelkommandon och konstiga idéer från Sillens sida. På rutan så viker han av och börjar nosa på marken, say what!? Aldrig hänt förut. Överslagshandling? Nosandet tänker jag på då. Eller bara ”olydnad” från hans sida? Hur som helst så tappar jag lite gnistan i och med de typ 3-4 extrakommandot till rutan. Till slut hittar han rätt och v får med oss en 6:a. Jag märkte efter detta att något inte riktigt stämde. Han var riktigt låg i transporterna mellan moment och lyssnade inte alls på mina kommenderingar. Känslan var urkass och jag har aldrig varit så nära att kasta in handduken. Men vi körde vidare. På apporteringen, som ger oss en 7:a , galopperar han inte ens ut till apporten, nog att han tappar tempot in emellanåt men aldrig att han ser så oengagerad ut vid apporteringen annars.  Hopp-sitt utför han efter 2 extrakommando på uthoppet. Jag vet inte vad han tänker här 😉 Vi fick en 5:a i betyg. Fjärren går i jmf med resten bra, dk på sitt från ligg båda gångerna men jag får ändå vara nöjd med att han utför det här momentet såpass bra som han gjorde med tanke på hur det sett ut innan. Dubbelkommandona snuvar oss på 3 betygspinnar och vi får en 7:a. Helhetsintrycket blir också en 7:a. Så totalt 145 p och ett 2:a pris lyckades vi skrapa ihop.

Nu efter att ha granskat filmen, så ser det ju inte så förbaskat farligt ut, som jag i 2 veckor har gått och trott. (Nä, jag har inte orkat titta på filmen förrän idag ;)). Så jag kan definitivt ta med mig en del guldkorn även från denna tävling. Och det får bli fria följet, transporten in på planen och läggandet. Plus att jag inte kände mig ett dugg nervös innan! Resten glömmer vi. Hoppas så att S och jag på nästa tävling kan vara lite mer synkade formtoppsmässigt! Med andra ord att matte inte är blind eller att hunden inte är döv 😉

 

P.S Nu hoppas jag på mer bloggande framöver! Här ska peppas med nya planer och mycket foton på blågrå hundar! Min valpsjuka är enorm dessutom – bara så ni vet 😉

 

 

Tävlingshelg

Landat i söndagssoffan efter en riktigt kul helg! 😀 Jag och Silver har tävlat både lördag och söndag och jag är oerhört stolt och nöjd över honom. Vilka framsteg han gör för varje tävlingsdag nu! Känns så jäkla gött och KUL men framför allt börjar det kännas tryggt att tävla med honom. Han presterar efter sina förutsättningar och börjar kunna hålla ihop och gör det faktiskt väldigt, väldigt bra mer ofta än sällan nu för tiden. Lägstanivån börjar långsamt krypa uppåt med andra ord 😉

Igår var det debut i rallylydnad. Jag har tränat väldigt, väldigt lite inför denna start och får nästan lite dåligt samvete över hur dåligt förberedda både jag och Silver var inför det här. Vi har gått några banor under vår tid som projektekipage för Maud och Cissi i januari i år men mer än så har vi egentligen inte gjort. Speedtränade skyltar under veckan och snabbtränade lite under kvällarna. Den träningen blev, som så många gånger förr, nedprioriterad till förmån för brukset och lydnaden. Men mycket av det som finns i nybörjarklass i rallylydnaden bör ju en lydnadstränad hund kunna. Kan man i alla fall tycka! Jag hade startnummer 30 av 60 starter och även fast vi hade tre startgrupper och därmed olika tider för banvandring så blev det mycket väntan. Jag var på tävlingsplatsen 10:45 och åkte inte hem förrän klockan var 16. Nästan i klass med en brukstävling 😉 Jag hade lite svårt med uppvärmningen då det var väldigt varierande tid som ekipagen tog sig runt banan. Hur som helst så kändes han jättefin när vi gick in för att ställa upp. Sen märkte jag vid första skylten, som var en 360 grader vänster, att han blev lite konfunderad. Som sagt vi tränar ju aldrig på skyltar i bana utan har bara tränat moment för sig. Märker också hur han tycker det är oerhört skumt när matte pratar med honom i en tävlingssituation och att jag lockar på honom såpass mycket som jag gör. Jag ser ju ut som jag lider av något ticks med min vänsterhand som frenetiskt klappar på låret 😉 Tror inte det hjälper nämnvärt heller!? Tror Sillen uppfattar det som en slags korrigering eftersom det är lätt hänt att jag rättar in honom i utgångsställning ibland om han är snedpå det viset. I övrigt så är han genomgående ofokuserad och splittrad. I mina (ibland orättvist kritiska) ögon så är detta stundtals riktigt uselt. Och jag VET att jag måste se mer nyanserat på detta då det ändå var första gången vi startade men det är svårt ibland…. Han tappar helt och hållet fokus vid slalomen t.ex och även i helt om halten så tappar han positionen men annars gör han det okej. Vi lyckades ju ändå fixa kvalificerande 90 poäng och slutade på en 18e plats av 60 startande, så jag är ändå nöjd med honom med tanke på den minimala träningsdosen.

Efter tävlingen öppnade sig himlen och det var riktigt mysigt att få slappa bort kvällen i tv-soffan tillsammans med pappa, brorsan, Fredrik och Silver med en homemade Mojito a la Fred! Så jäkla gött! Den taggningen verkade göra susen för Silver för han var riktigt harmoniskt och pepp när vi anlände till Karlstad Brukshundklubb imorse för vår andra start i lydnadsklass 2. Nästan alla mina goa träningskompisar hade slutit upp och jag och Sill hade värsta fan cluben! Dom är grymma på att peppa i både med- och motgång 😀 Jag drog startnummer 4 av 5 och låg därmed näst längst ut på platsliggningen. Silver var jättefin på uppvärmningen och fokuserad på vad vi skulle göra. Sedan har vi fortfarande mycket att jobba på när det gäller marschen in till platsliggningen. Han blir lite för brydd om ”bytet” av omgivning från uppvärmningsområde till tävlingsplanen och blir därför utåtvänd och släpper kontakten och fokus på mig/oss. Här ligger träning, träning, träning på att nå min målbild som är att han orkar lita på mig och släppa det nya som finns omkring honom. Väl på plats pratade TL lite för länge för att Silver skulle orka hålla fokus på mig, så han släppte mig med blicken för att kolla på publiken och DK:et var ett faktum. När jag kommer ut på avståndet och vänder upp så ser jag hur hunden till vänster om honom rullar sig och därefter reser sig och ställer sig vänd mot Silver. Mitt hjärta flög nog upp till himlen där ett tag. Jag kände på mig att det var en snäll hund men anledningen till min skenande puls var nog mer att han skulle börja tvivla på situationen och bli osäker. Att hunden skulle vilja leka med honom och att han inte skulle orka ligga kvar. Minuterna gick, matten till den andra hunden fick gå fram och hålla i halsbandet, en annan hund som rest sig på andra sidan om honom stod också still med sin matte, och till slut säger TL orden från ovan: Gå tillbaka till hundarna. Jag var sedan typ 5 m före alla andra tillbaka till Silver 😉 Och han låg där som ett ljus tills jag satte upp honom. Underbara och duktiga hund! Blir så fantastiskt stolt över honom när han gör så bra ifrån sig och ligger lugnt och tryggt. Jag var så lättad och nöjd efter det här att jag nog kunde åkt hem efteråt 😉

Men det var bara att ladda om inför individuella programmet. När vi går in har jag inte alls så bra känsla. Jag får tjata på honom ganska mycket och det brukar inte funka så bra. Oftast är det då han går ner sig och blir sådär konstigt disträ, som ni som följer den här bloggen vet vad jag pratar om. Men sen måste något hänt för han gör tydligen sitt bästa fria följ någonsin!! 😀 Fick till och med beröm ifrån domaren att han hade jättefin position och att det såg riktigt bra ut! Sen fortsätter det med jättebra känsla i både läggande och inkallningen. Vi sätter alltså läggandet på tävling! 😀 Detta skitmoment som aldrig funkat i skarpt läge men som han alltid haft på träning. Äntligen sätter vi det! Sen kommer vi då till momenten som blir avgörande för den här tävlingen – rutan. Först och främst får jag ropa in honom ordentligt för han är på väg av planen (!!). Troligen har han husse i huvudet och externbelöning, så han tror ju efter inkallningen att nu är vi klara och kan springa av 😉 Har aldrig upplevt Silver så het på tävling förut och det var ju en skräckblandad förtjusning kan jag meddela. Jag gillar det men måste nog vänja mig lite 😉 Så ställer jag då upp inför rutan med en lite mer taggad hund än vanligt, han lyssnar direkt på mitt kommando och galopperar ut till rutan rakt och fint och ställer sig jättebra. Så kommer du analysen i mitt huvud som avgör allt. Jag tror hans baktassar är utanför rutan, så jag börjar dirigera honom och det slutar med att vi får en 5 i betyg. Domaren kommer fram till mig och frågar vad jag håller på med då han stod jättefint i rutan innanför med alla tassarna och att jag hade fått en 10:a i betyg...ÄR DET SANT!? Det var det jag fick ur mig. Hade jag haft lite bättre syn så hade vi suttit här ikväll och firat förstapris. Men som samme kloka domare sa: ”Om inte om fanns skulle vi alla här varit världsmästare.” Och så är det ju. Så jäkla surt bara att en så i övrigt fin tävling ska svärtas av en klantig förare! Men vi bibehöll ändå modet uppe och klämde till med en 9,5 på hoppet, vilket också varit ett aber för oss innan. Det har ju varit vårt stora DK-moment som aldrig funkat och som alltid gett oss 7,5 i betyg. Nu satte vi det 🙂 Sen tappade Silver helt och hållet koncentrationen på fjärren och jag fick upprepa hans namn typ 4 ggr innan han tittade på mig, därmed hann jag bara utföra 2 skiften och nollan var ett faktum 🙁 Där hade han bara span på publiken och vindade efter något. Hjärncellerna hade nog blivit helt överhettade efter den massiva omdirigeringen i rutan 😀 Haha! Hur som helst så här såg bedömningen ut.

Platsliggande 9 dk ligg
Fritt följ 9sitter snett, fin position
Läggande 9,5sakta läggande
Inkallande 8,5mkt snett avslut, slår i förare
Sändande med ställande 5många kommandon
Apportering 7tuggar
Hopp 9.5slår i förare vid avslut
Fjärrdirigering 0utför inte alla skiften
Helhet 9mkt trevligt ekipage =)

Sammanfattningsvis är jag jättenöjd med hur Silver jobbade den här dagen. Jag är nöjd med hur han skötte en orolig plats, jag är nöjd med våra oerhört fina poäng i fria följet (bästa någonsin!), jag är nöjd med att både hopp och läggande funkar på tävling när vi väl får till det och jag är SÅ nöjd med känslan i övrigt. Jag har dessutom fått bra kvitton på vad vi ska träna ännu mer på och bitar vi måste fräscha upp. Och jag ska imorgon uppsöka närmaste optiker så vi slipper ytterligare fadäser i rutan 😉

Snurrigt och vackert om vartannat

Kvällen igår bjöd på riktigt härligt augustiväder, så det fick bli träning ute hela kvällen lång. Kommer sakna dessa ljusa kvällar som ”ger” en så mycket tid till att träna..

Först mötte jag upp med Kristina för att lägga spår åt våra respektive hundar innan det var dags för lydnad tillsammans med resten av gänget. Vi började med gruppmomenten och dagens träning för Silver var att gå inmarschen utan överdrivet vindande i luften. Vilket han gärna pysslar med. Givetvis knappt märkbart när det är kända hundar men kanske kan träning på just marschen in till platsliggningen även spilla över på skarpt läge. Vi körde full tid men jag fick inte ut längden så som jag hade tänkt. Nästa pass ska vi fokusera på stadgaövningar och kanske inte tänka så mycket full tid.

Efter gruppmomenten hjälpte vi varandra där det behövdes, varvat med träning på egen hand. Jag och Silver fick hjälp med läggandet och lite kommendering i fotgåendet. Gällande läggandet måste vi klura och testa av lite mer för att se om det sker några förändringar i utförandet. Igår så missade han åter igen första repetitionen.Tror han befäst sin kunskap i att kunna se mitt ansikte tydligt, vilket gör att det är ordförståelse och signalkontroll som ska prioriteras i träningen framöver. Vi laborerade också med lite nya, eller rättare sagt utvecklade, former av belöningar i apporteringen. Det är främst tillbakasträckan efter gripandet som måste förstärkas upp och göras mer motiverande att springa. Konstant underhållsträning av detta är det som behövs. Slutligen avslutade vi med en liten fjärr på kort avstånd, en inkallning samt lite fritt följ. Han hade fin känsla i ff och jobbade på bra trots att det var i slutet av träningen och att vi hade jobbat mycket fart och explosivitet innan. Sen kan man ju inte låta bli att le lite inombords när världen ser ut som bilden nedan – fantastiskt underbara årstid!

20130806-115928.jpg

Efter lydnaden åkte jag och Kristina för att gå våra spår. För mig och Silvers del så blev det ett ganska så struligt spår, där vi tappade 1 av totalt tre pinnar och hade flertalet problem med tapp och annat utmed spåret. Kristina hade lagt ett trappspår till mig med flertalet 90-gradersvinklar på cirka 350-400 m och S fick kämpa hårt för att ta sig runt. Ingen bra känsla i spårarbetet igår alltså.. MEN han gav aldrig upp och det får bli det positiva vi tar med oss. Han jobbar beslutsamt mot att vi ska få upp rätt spår när vi är av det. Dock kan jag fortfarande känna en viss frustration när hans sätt att ”leta spår” är väldigt likt hans normala spårande. Detta gör att jag har jättesvårt att läsa av honom i vissa situationer. Men! Vi får väl träna vidare som med allt annat 😉

20130806-115940.jpg