Entering Narnia

Har så mycket kul grejer att skriva om. Vi har bland annat varit och vallat igen hos Peter Nilsson, vilket gick strålande bra 🙂 Sen har det skett framsteg i lydnaden som jag måste dokumentera, Fling har fyllt ett år och jag har skrivit ett bloggutkast som beskriver henne samt att hon har vaccinerats och varit charmig hos veterinären. Ja, det händer ju massor av saker som jag är dålig att förmedla.. Ni får nöja er med en bild som beskriver världen för tillfället. Kallt, vitt, melankoliskt och ”Narniskt”.

(null)

Lydnad i hallen

Igår kväll var det lydnad i hallen igen.
Flinga fick träna på att vara stilla (hihi),runda föremål, att hålla apport, snabba lägganden under rörelse (långt kvar till målbild), ”platsliggning” med hakan i backen mellan Tease och Fina samt lite fritt följ. Allt som allt var hon väldigt duktig i hallen idag 🙂 Sen fick vi även tränat lite do’s and dont’s 😉 Det här med plötsliga språng och utflykter till BC-kompisar som springer fort – njae, kanske inte riktigt vad jag tänkt mig Flingson men värt försöket ändå!

Kom ihåg; är att fortsätta att lägga på de här typerna av störning i platsliggningsträningen, trots att vi inte är långt i träningen än. Just det! Kom ju på att vi tränade på själva inmarschen på plan också. Hallå! Gå i koppel liksom. Och dessutom MELLAN två roliga vänner! Värsta häftiga leken! 😉 Hm. Träning var det ja. Fortsätta jobba på leken. Och lägga krut på läggande och ställande under gång. Samt börja kedja mer det hon faktiskt ”kan”. Ååh, så himla härligt när träningen går fint 🙂

DSC01654_web2

Vallning #2 i Skinnskatteberg

Förra helgen fick vi hänga med Sanna och Linda och valla igen! Så glad för det! 🙂 Även denna gång hos Peter Nilsson, som jag gillar supermycket. Förra gången vi var där (vilket ni kan läsa om här) så var det ju Flings första gång med får. Detta var hennes andra. Även denna gång gav alla mina tekniska mojänger upp! Min telefon klarar inte kylan och dör. Och kameran som jag skulle filma med denna gång hade jag glömt ladda batterierna på. Goddag yxskaft! :p Som tur är så har jag Sanna som kan bistå som filmare! De filmerna finns däremot endast på Facebook, så det är där ni får vända er ifall ni vill se något av våra pass 😉

Fling var i alla fall mer aktiv den här gången och hamnade i ”vallhundsläge” några fler sekunder än förra gången. Än så länge är hon långt ifrån tänd på fåren men det kommer små ljusglimtar då och då, då man kan ana vad som komma skall. Vi fick många bra planer på hur vi ska gå vidare med henne och vad jag ska tänka på när vi tränar. En av de viktigaste tipsen kom Sanna med och det var nog att inte fösa mot draget här i början. Hon får lätt lite ”panik” över att fåren springer ifrån henne (att hon tappar kontrollen helt enkelt) och det är då hon går upp lite i aktivitetsnivå. Här gäller det att vi dels då inte föser mot draget men att jag också jobbar mycket med linan och får henne lugn vid sådana tillfällen. Backar lite och går tillbaka till att låta henne känna kontrollen och att vi håller fåren mellan fållans staket och henne. Ska bli spännande att se en utveckling på detta! Ska bli minst lika spännande att se ifall matte kan utvecklas något också 😉 Just nu känner jag mig lite som en elefant i en porslinsaffär typ. Eller ja. Kanske dålig liknelse. Sjukt okunnig i alla fall 😉

Här är en bild på ett ekipage som inte är okunniga i alla fall! Duktiga Dyll/Dylan (Chappleline’s Seek & Destroy) och Sanna. Mina idoler ♥

DSC01624_web

Balans

Let´s get this thing started!

Idag har jag och little miss Brownie varit i Munkfors. Där fanns en tjej som driver www.dog-works.se på plats för att berätta om förebyggande friskvård (samt viss rehabilitering) av hund. Vi fick testa att träna hundarna på olika balansbollar under eftermiddagen och Fling och Fina var duktiga! Väldigt jobbigt för hundarna dock att stå, sitta, ligga på bollarna så det blev korta pass såklart. Hela miljön var lite intensiv för Flinga till en början men hon landade till slut hon också 😉 Det är mycket på gång i den lilla tonårshjärnan för tillfället!

DSC01626

DSC01633

DSC01636

DSC01639

DSC01644

DSC01647

Ut med det gamla, in med det nya

Ett nytt år har hunnit infinna sig. Mitt blogguppehåll har varat i nästan två månader. Jag skyller på en värdelöst negativ höst på det privata planet. Mycket kul saker har jag gjort men till största del har hösten och den tidiga vintern endast känts som en lång transportsträcka att klara sig igenom. Jag ser med tillförsikt fram emot en senvinter och vår med hopp om nya möjligheter. Vi sätter därmed punkt för 2014 och jag struntar i både årsresuméer och sammanfattningar. Nu ska vi bara blicka framåt.

Hundarna mår bra. Lill-hunden har varit och vallat hos Peter Nilsson igår igen. Jag ska skriva något om det här tänkte jag. I övrigt tränar vi på med sök, spår och lydnaden. Uppdateringar om respektive gren kommer det med. Storhunden lever just nu ett litet halvt om halvt pensionärsliv. Han trivs väldigt bra med att bara få träna utan att ha så höga förväntningar och förhoppningar på sig. Inga mål gällande tävling med honom utan vi tar dagarna som de kommer.

Peace out!

Apporteringstankar

Något som upptagit min tankeverksamhet då och då de senaste dagarna är apporteringen. Flinga har ingen apportering överhuvudtaget än. Vi har ju precis börjat fått till det här med att det kan vara trivsamt och trevligt att komma in med leksaker till morsan efter det att man fått dem kastade till sig. Vi ”jobbar” också kring det här med att försöka hålla fast i leksakerna utan att tugga så frenetiskt på dom. Men se där går jag bet! Det är svårt. Jag tycker överhuvudtaget det här med att bygga rätt värde i apportering är svårt. Det har det varit med Silver också men av helt andra anledningar. Han tuggar ingenting på leksaker när man leker med honom. Han biter sig fast som om det gällde livet. Visst kan han också göra omtag, jag är ju inte någon hålla-fast-gestapo, men det är inte alls lika frekvent som Flingsons s.k ”kampande” 😉 Jag tror ju inte att det behöver betyda, att bara för att hon tuggar på leksaker, att hon kommer springa omkring och tugga som en galning på apporterna, men det skulle kännas bra om vi fått till lite bättre strategier och utförande kring leksakshanteringen innan vi applicerar samma sak på apporterna. Kanske tänker jag bakvänt eller fel, men det är min magkänsla i nuläget i alla fall.

Jag har tänkt ut några punkter som vi ska jobba extra kring under kvällens inomhuspass i hallen och under kommande träningar och de är följande:

➳ Börja jobba med omvänt lockande i leken med två leksaker.
➳ Presentera den andra leksaken när hon har som bäst grepp och bakåtvikt i leken.
➳ Försök hålla en god nivå på aktivitet och stressnivå. (Hon har lätt att börja skälla här.)
➳ Hålla-övningar. Både plocka upp själv och bli serverad.

DSC_0220

Min egen träning

Mitt bland all hundträning, allt brobyggande och någorlunda försök till att hålla kaoset hemma på anständig nivå, så lägger jag ganska så mycket tid på min egen träning. Jag försöker åtminstone träna minst 4 ggr i veckan men har en önskan och en målbild om att snitta högintensiva träningspass i alla fall 5 ggr i veckan. Med det menar jag inte promenader eller annan vardagsmotion, även om man inte ska förringa den, utan träning som tränar hjärtats kapacitet och syreupptagningsförmågan ordentligt. Träning har alltid varit en stor och viktig del av mitt liv. Jag blir sjuk av att inte träna. Det är nästan som om jag kan känna hur kroppen liksom förfaller under de perioder i livet träningen har blivit lidande eller nedprioriterad. Jag blir trött, sur, hängig och allmänt deppig när jag inte kan röra på mig. Sen brukar olika krämpor (och speciellt med ökande ålder) komma som ett brev på posten när kroppen inte får jobba fysiskt. Ni vet väl t.ex att människokroppen är gjord för att springa långt? Många både yttre och inre faktorer i våra kroppar är ett resultat av evolutionen och hur den utvecklade vår art till att vara världsbäst på att springa långdistans. Det handlade om artens överlevnad. Det finns ingen art på den här planeten som är lika uthålliga som människan när det gäller att springa. Coolt va? Det är nästan ett hån mot 100.000-tals år av mänsklig utveckling när vi numer är en stillasittande, McDonaldsätande, sockerberoende och rent utav lat art där fysisk ansträngning och investering i kroppens välmående och funktion är så långt ner på prioriteringslistan och för många ett nödvändigt ont. Nej fy, skärpning artfränder! Vi kan bättre än så här 😀

Och lika fascinerad av löpning och hur löpning kan fungera som en antidepressiv, avstressande och meditativ aktivitet – lika fascinerad är jag över hur fullständigt såld jag blivit på CrossFit. Det är banne mig sjukt. Utomstående kan gärna kalla det för en sekt för min del – I don’t care 😉 Det är så fruktansvärt kul att träna CF med andra crossfitters så jag liksom längtar som ett barn inför julafton till varje träningspass. Ja, jag hinner knappt återfå normal puls innan jag hunnit boka in mig på nästa pass. Att lyfta tunga grejer, dra sin egen kroppsvikt uppåt (nix inte där än), slänga upp 18 kg ovanför huvudet i ett enda ryck med en arm osv. osv. det är så vansinnigt beroendeframkallande att jag inte trodde på det själv när jag började. Glöm konventionell ”styrketräning” – det här blir aldrig tråkigt! 😀 Det bara spritter i kroppen över att få förmånen att få pyssla med den här sporten och jag känner mig bara så lycklig varje gång jag får göra det 🙂

Sådärja. Då har jag fått lovorda träning i allmänhet och CrossFit i synnerhet. Gå nu ut och spring ett varv runt huset/kvarteret/tomten alla! High five!

Vallhunden vs skallhunden

Förra helgen vallning. Denna helgen sök. Livet med aussie är banne mig härligt varierande! Nu fattas bara att vi börjar med lite svenskskydd också så är spektrumet av hundsporter fullbordat 😉 Tror Flingson skulle gilla att få bita lite ärm! Då kanske det skulle bli slut med detta bitandet med framtänderna 😀

Igår tränade vi alla fall sök tillsammans med Linda och Kristina. Precis lagom många och lagom länge – i alla fall för mig som har varit sjuk de senaste dagarna i någon konstig influensaliknande sjukdom som varade typ 1½ dag. Märkligt. Men hur som helst – nu är jag frisk! 😀 Wohoo! Och då fick jag äntligen bege mig ut i min älskade skog. Världens bästa ställe! Fling var också glad över att konvalescensen (stavning?) hemma var över och att vi äntligen skulle ut och göra något. Det blev två skick med minnesbild och resten med synretning. Total avsaknad av vind så vi körde på säkra kort. Hon är en pärla i sökträningen faktiskt. Jobbar fint på trots att hon ibland inte hittar vid första försöket utan får bli omskickad, utan extraretning. Idag blev det allt som allt 8 skicka i ganska kuperad terräng och efter det så tränade vi lite separata skallmarkeringar. Hon är ju för söt den där hunden 😉 Världsrekord i ticks!

Vallkurs för Peter Nilsson

Förra helgen var jag och Flinga på vallkurs för Peter Nilsson. Det är Linda (Folsberga Australian Shepherds) som kontinuerligt anordnar helger med vallning för sina valpköpare och vi hade tur att det fanns en plats ledig vi kunde få ta. Och vilken tur sen! Det blev en jättebra helg för både mig, Fling och för resten av hundarna som var med.

Fling har träffat lite får innan. Eller ja, hon har fått titta på när Fina vallat och sedan fått titta på dom utanför en fålla. I helgen fick hon dock komma in i hagen och ha ”närkontakt” med tackorna för första gången. Till en början något ointresserad men allt eftersom passen gick så kunde man märka av att en gnista tändes där djupt inne i den lilla vallhundskroppen. Vi jobbade med henne i lina och allting kändes lugnt, harmoniskt och trevligt hela tiden. Precis så som jag har som målbild att vallning ska vara. Inget skrikande och ingen ”kamp” om fåren. Sen var Peter så himla duktig och pedagogisk på att förklara allting och hur han såg på vallning. Han var en sån öppen, ödmjuk och fördomsfri person, som såg till individen och inte lade en massa värderingar kring annat. Skulle nog kunna fylla många inlägg kring det motstånd och okunskap som finns i en del kretsar kring Aussien som vallhund men det fyller inget syfte att hålla på att diskutera kring sådant. Så länge resultatet av vallningen (ta djuren från punkt A till punkt B) blir detsamma och så länge djurhållningen är god och har första prioritet, så är väl allt bra, eller hur? 🙂 Hur som helst så är jag jättenöjd med helgen, med upplägget, med återkopplingen från instruktören, med mitt sällskap (Sanna, Linda och Matilda) och med min fina Fling som bara är så underbar att ha att göra med ♥

Det blev några få filmer på det hela men eftersom min mobil är den sämsta någonsin med sitt batteri så dog den självdöden titt som tätt. Sanna filmade en del så där finns det lite att se, dock inget som jag kan lägga upp här tyvärr :/

Blev lite kort på alla fina aussiesar som var med i alla fall!

IMG_6647.JPG

IMG_6648.JPG

IMG_6649.JPG

IMG_6650.JPG

Skallmarkering eller rullhund?

Såhär i början av en karriär som sökhund så måste man ju ställa sig frågor så som; vilken typ av markering ska jag ha på min hund? Blir det att träna in rulle eller blir det skall? Adekvata frågor så här i bruksträsket 😉

Jag har funderat lite fram och tillbaka på vad som är till de respektive markeringarnas för- och nackdelar. För så är det ju med allt – att det finns saker som talar för och emot. Dessutom så kan ju något som är en övervägande nackdel för en hund vara obetydligt liten i sammanhanget för en annan. Åter igen – hundarna är individer och alla val och beslut bör tas efter deras fallenhet inom området.

För någon månad sen lutade det åt att Flinga skulle bli rullhund. Jag fick typ inte fram ett ljud hos henne. Nu har dock pendeln svängt och i och med lite kampanjande av skallet i brukslydnaden så har jag hittat knappen för skall. Hon kan nu med hjälp och lite hetsande från min sida få fram kanske 1-2 skall i följd. En bra början! Nu blir det enkelt att applicera detta i rena markeringsövningar. För det är väl också lite där vi står i söket – att börja träna in markeringar separat. En annan anledning till att det blir skall är för att jag tycker det verkar enklare att ha i exempelvis räddningssöket. Det kan vara min högst personliga smak men jag har fått känslan av att jag tror det kommer passa oss och vår träning bäst.

I söndags tränade vi med sökgänget. Det blev Flingas första pass på ganska så länge. Vi har inte haft tid eller möjlighet att vara med de senaste träningarna, så det här blev väl ett litet uppdateringspass för oss. Men visst har det hänt grejer 😀 Leken har blivit avsevärt bättre ute hos figgarna. Hon har ju aldrig varit svårlekt men har tidigare hellre valt godis framför lek och jag har en önskan om att vi ska kunna använda oss av båda belöningsvarianterna ute hos figgarna. Det har passet lekte hon bara ute hos figgarna och de tyckte hon gjort framsteg där. Sen har vi lite jobb kvar att bygga upp värdet i att komma in för kamp/lek hos figgen och inte lägga/ställa sig och tugga en meter bort 😉 Detta gör hon när vi leker också men även här utvecklas hon åt rätt håll vecka för vecka. Hon biter dessutom tag bättre i leksakerna allt eftersom vi jobbar med det. Jag vet att man inte ska nojja sig för HUR hon biter i grejerna osv, allt sånt där brukar komma med tiden, men det skadar ju inte att genom med kravlös (viktigt!!) lek försöka få till bättre gripande och fasthållanden. Kanske borde göra ett studiebesök hos skyddsgruppen på klubben 😉 Söket i övrigt sköter hon jättebra. Jag lade upp passet som så att hon först fick en minnesbild på ena sidan och efter det fick hon gå ut. Klippte den figgen som ett smäck! Resterande skick (7) fick hon synretning för alla skick men fick ändå jobba och använda nosen när hon kom ut på djupet. Hon är duktig och fortsätter jobba där ute och söker vittringslöpa. Stolt matte kan stå på stigen och se på 🙂 Har inte några som helst tankar på att bry sig om var jag är heller utan är trygg ute hos figgarna. Skönt!

Här är ett litet klipp på en början på skallmarkeringarna som vi övade på medan vi väntade på vår tur i söndags.