Spårinventering

I lördags åkte vi ut i skogen för en check av spårstatusen i den typen av vegetation. Jag lade ett 500 meter långt spår med 6 apporter. Liggtiden var inte mer än 35-40 minuter för vi hade lite bråttom att hinna med ett upplet innan det blev mörkt. Hade egentligen kanske velat kollat av det på lite längre liggtid men det får vi göra framöver istället! Hon spårade jättefint med god intensitet och behöll noggrannheten trots farten. Det enda ”strulet” blev vid ena vägövergången men det berodde på att liten hund var tvungen att bajsa…hon var dock snabbt på det igen 😉 Jag glömde dessutom att stänga av spårappen när vi körde uppletandet så de väldiga krumelurerna ni ser längst ned till vänster är Anna och Fling som tränar uppletande 😉

image

Inventering av galna Gullan

Japp. Exakt så låter ett i mängden av hennes smeknamn. Galna Gullan. Det är lite så hon jobbar. Genom att förklä sig i söthet och charm så lyckas hon komma undan med sina galna infall och tokiga påhitt 😉

Hur som helst. Jag hade lovat en liten inventering av momenten för LK1 och appell. Här kommer dom.

Linförighet

(LK1+appell)
Momentet man kan träna på för alltid. Hon är glad och pepp. Jag tycker attityd och självförtroende går före all teknik i detta moment, så jag har vetskap om teknikaliteter som ska slipas på innan dess vi når någon form av elitklassform. Så länge hon vågar och vill i det här momentet är jag nöjd. Störningsträning krävs. Uthålligheten tål också givetvis att jobbas med.

Läggande under gång

(LK1+appell)
Ordförståelsen bli bättre och bättre. Vi har haft problem med att hon blir ”osäker” eller testar andra saker. Helt enligt inlärningens alla regler. Nu har vi fått bukt på det och jag tycker hon har börjat få lite säkerhet i det här momentet. Bra tryck i läggandet. Note to self: var noga med att fröken Sprätt inte just sprätter upp så fort man ställer sig tillbaka i fotposition.

Framförgående

(appell)
Eeeh. No comments. Aldrig tränat. Silver var asbra på detta så något måste man väl kunna lära ut! 😉

Inkallning

(Lk1+appell)
Inga konstigheter. Nöta ingångar. Som alltid.

Ställande under gång

(Lk1)
Shit vad dåliga vi är här! Men det är bara mitt fel. Jag har tränat det dåligt och enkom fokuserat på läggandet. Skärpning matte!

Apportering

(Lk1+appell)
Både ettans och appellens sitter. Fokusera på hålladetaljer och gripandeträning ska vi göra under kommande träningspass.

Hopp över hinder

Vi har ettans variant med lämnandet. Slipa på ordförståelse, vänta och att inte hoppa tillbaka över hindret för det är så himla kul! 😉 Vi har inget sättande på andra sidan (appell), så det måste vi träna hårt på framöver.

Tandvisning

Få sprättmaja att förstå att man sitter still. Typ

Platsliggning

Många timmars träning kvar innan det här sitter bra med andra hundar men vi är på en god väg nu i alla fall. Och vi tränar längd och förståelse för momentet separat när vi är ensamma.

Jag har inte hunnit med att spåra än i veckan utan ska göra det nu i helgen. Då kommer updates på hur vi ligger till i den träningen.

Trevlig helg!
galnagullan1

galnagullan2

galnagullan3

galnagullan4

Jag & Fling

fling_anna

Här är vi! Fling & jag. Världens bästa lilla knäppa hund ♥

Vi har några månaders intensiv träning på oss nu för att starta både appell och lydnadsetta i vår. Då var det liksom sagt. Det finns på pränt och alla vet om det 😉 Därmed har man skapat sig själv ett mål och det betyder att man måste ha en plan och lite delmål. Vi håller på att spånar på dom nu. Ikväll ska jag träffa några av mina bästa vänner och så ska vi träna lydnad tillsammans. Där och då ska vi inventera och utvärdera våra moment och vår status i övrigt. Sen blir det planering och hur vi ska jobba oss framåt.

Jag vet redan nu med mig vilka delar vi måste lägga störst fokus på:

  • Fokus/störningsträning
  • Gruppmoment
  • Stressnivå
  • Uppvärmning/uppladdning


  • Hon är en uppmärksam liten dam. Har full koll på allt som sker runt omkring henne och reagerar med nyfikenhet och intresse på i stort sett ALLT! 😉 Hon går igång på rörelse och pipiga röster (läs: alla mina träningsvänners röster), så här gäller det bara att skapa vana för situationen. Border Collies och viszlor springer helt enkelt snabbt och mycket, mina träningskompisar har helt enkelt pipiga belöningsröster. Kort och gott, Fling, så är det detta du måste vänja dig vid 😉 Vad gäller gruppmomenten finns det mycket att träna på. Detta är sammankopplat med stressnivån hos henne. Förväntan får absolut inte ligga högt utan det ska vara förväntan på lugn och ro. Här har vi en del att jobba med. Mycket av det vi ska fokusera på hör samman med hur vi ska värma upp inför prestationer liknande tävling. Hur mycket behöver kroppen och knoppen fått jobba innan tävling etc.? Detta är frågor vi måste ta oss igenom. Givetvis inget man löser på några månader utan det kan ju ta många år och tävlingar innan man vet någorlunda hur man ska värma sin hund för att få ut maximal och optimal prestation – men ett hum ska vi väl åtminstone ha innan vi ger oss ut på banorna i vår.

    Det här med att tappa motivationen

    Det är väl ingen överraskning att mitt ”hunderi” fått sig en liten törn vad gäller motivation, glädje och inspiration. Under ca ett års tid har jag mest försökt hålla mig någorlunda över ytan rent jobbmässigt och livsmässigt. Nu låter det värre än vad det varit men det har funnits få tillfällen när jag verkligen känt den där förut förekommande brinnande passionen för hundsporten. Min lilla underbara Fling har jag självklart haft en brinnande passion för under hela tiden men vad gäller träning mot tävling och meriter, så har den lusten varit extremt liten, närmast obefintlig.

    Efter Silvers bortgång tappade jag verkligen sugen helt. Och jag tror jag behövde ha den där pausen ifrån allt för att kunna hitta tillbaka. I början så påminde allt jag gjorde med Fling, om honom. Jag saknade min och Silvers relation. Jag saknade hans egna sätt att vara. Jag saknade att veta exakt hur han skulle reagera i alla situationer. Jag saknade hans intensiva blick och jag saknade hela hans väsen. Jag kunde komma på mig själv att bli småsur på Fling för att hon inte gjorde som Silver brukade göra. Jag jämförde henne med honom hela tiden. Väldigt orättvist då Silver fått 7 års intensiv och omfattande träning och engagemang och hon endast en bråkdel av den tiden och engagemanget. Det är svårt att sätta sig in i hur mycket det kan värka i ett hjärta av saknad. Han var en sådan stor del av mitt liv och har gett mig så många fina stunder, minnen och framför allt vänner jag aldrig skulle haft om han inte brakat in i mitt liv som liten valp. Alla mina allra närmaste vänner idag har jag att tacka Silver för ♥ Med den vetskapen blir jag alldeles varm inombords & det har också fått mig att se lite annorlunda på min och Flings träning och framtida liv tillsammans. Det är dags för oss att skapa nya minnen och upplevelser nu. Så hoppas jag att den där gråblåa idioten till knäpp hund som jag saknar så mycket kan sitta på sitt moln och skälla på min uppmärksamhet när jag och Flinga tränar 😀

    Nu kör vi!

    DSC_0224

    Saknad

    Här har det ekat tomt sedan i april. Mycket har hänt på livsfronten. Flytt till egen lägenhet, sålt lägenhet, köpt bil, sålt möbler, köpt nya möbler, jobbat som en galning på jobbet, träffat nya fina människor i livet, tränat en massa crossfit och så vidare. Flinga röntgades den här veckan med finfina resultat. HD grad A på höfterna och ED 0. Inga anmärkningar och bara att köra på nu.

    Sen till det tråkiga. Mitt allra finaste hjärta, min Silver, har tyvärr på en av sommarens allra finaste dagar fått gå vidare till en annan värld. Den 1 juli i år lämnade han det här livet och vandrade vidare till nästa, efter en traumatisk händelse jag inte orkar beskriva idag. Vi får se när det finns sinnesnärvaro nog att sätta sig ner och minnas tillbaka livet med honom. Han var och är den mest speciella lilla hund som jag någonsin träffat. Så annorlunda och egen i många lägen, omtyckt av så många, saknad och med en alldeles speciell och egen plats i mitt hjärta. Jag saknar dig och du kommer alltid fattas mig ♥

    DSC_0049_web

    Flingas mentalbeskrivning (MH)

    Edit: Jag började skriva på det här inlägget en dag efter MH:t men livet kommer alltid emellan, så därför har det dröjt med att fixa filmer, ladda upp på YouTube osv. Men – nu finns sammanställningen av Flingas MH klart 🙂

    Igår var det dags för Flinga att göra sitt MH. Hela kullen med alla syskon, de två brorsorna och de fem systrarna, möttes upp på Örebro Brukshundklubb för att få träffa spöken, hälsa på roliga testledare och utsättas för olika överraskningar och ljud.

    Flinga gick ut som hund nr.6 av totalt 8 kullsyskon. Här nedan följer nu MH-protokollet i sin helhet, lite kommentarer från mig i kursivt samt film på nästan alla moment.

    1a Kontakt, hälsning, 5
    1b Kontakt, samarbete, 4
    1c Kontakt, hantering, 4

    2a Lek 1, leklust, 5
    2b Lek 1, gripande, 5
    2c Lek 1, gripande och dragkamp, 4

    3a Förföljande, 4
    3b Gripande, 2

    4 Aktivitet, 5

    5a Avståndslek, intresse, 5
    5b Avsåndslek, hot/agg., 1
    5c Avståndslek, nyfikenhet, 5
    5d Avståndslek, leklust, 4
    5e Avståndslek, samarbete, 4

    6a Överraskning, rädsla, 3
    6b Överraskning, hot/agg, 1
    6c Överraskning, nyfikenhet, 4
    6d Överraskning, kvarstående rädsla, 1
    6e Överraskning, kvarstående intresse, 3

    7a Ljud, rädsla, 4
    7b Ljud, Nyfikenhet, 5
    7c Ljud, kvarstående rädsla, 1
    7d Ljud, kvarstående intresse, 3

    8a Spöken, hot/agg, 2
    8b Spöken, kontroll, 5
    8c Spöken, rädsla, 1
    8d Spöken, nyfikenhet, 5
    8e Spöken, kontakt/figurant i spökdräkt, 5

    9a Lek 2, leklust, 4
    9b Lek 2, gripande, 4

    10 Skott, 1

    Flings MH var inga överraskningar från min sida. Hon är stabilt glad och social. Har älskat människor från första stund och har fortsatt leva livet i tron om att människor finns till för henne 😉 Hon är lekfull och lätt att sätta igång i lek. Både kända och okända människor kan leka med henne och hon tycker inte sådant är konstigt alls. Nyfikenheten och jaktintresse i kombination med människointresset visar sig i avståndsleken där hon ivrigt bara vill att jag ska släppa henne så hon kan få sticka iväg till figuranten. Det enda som faktiskt förvånade mig lite var hur oberörd av overallen hon ändå var. Trodde hon skulle bli mer skrämd än vad hon blev. När det gäller spökena är hon jättelustig 😉 Hon bara vindande i luften och uttryckte typ följande ”Alltså matte jag VET att det här är människor och människor är SKOJ. MEN – jag tycker allt att dom ser lite konstiga ut för att vara människor.” 😉 Inga konstigheter med skotten heller. Lystrar snabbt och faller lika snabbt in i leken igen. Hon är reaktiv men inte brydd. Fina lilla Fling gjorde ett toppenMH och jag är jättenöjd med henne!

    Hela hennes kull visade sig vara vänliga, lekfulla, MYCKET aktiva individer med bra avreaktioner. Marre och Joy har gjort ett bra jobb där 😉 De visade inte nämnvärt mycket skärpa under gårdagens MH trots att deras släkt bakåt kan ha en del av den varan. Det blev en riktigt lyckad dag för alla valparna ur kullen och jag tror både hussar, mattar och uppfödare var glada och nöjda med dagen. Nu ska det bli spännande att fortsätta få följa vad det blir av dessa vilda och häftiga aussies!

    Vinterbakslag, kontorsFling & hårda spår

    Hej mars! Hejdå gråa februari!

    Givetvis var gårdagen bara en liten retning från vårens sida. Än har vintern inte släppt sitt grepp riktigt om oss. Idag vräkte snön ned. Som tur är har den inte lagt sig utan smälte bort lika fort som den kom. Nu regnar det. Jippie. En aussieägares bästa väder! Eller inte.

    Vi har haft en någorlunda lugn dag. Igår kväll var jag på middag med crossfitboxen. Sushi Bonanza! Lika gott & kul som det låter 🙂 15 bitar sushi & några IPOR. Finfin lördagkväll. Startade söndagmorgonen med en lugn frukost & lite plugg. (Läser en distanskurs på universitet.) Kaffe, ägg & gröt. Sen iväg på lägenhetsvisning innan jag tog med mig Fling till jobbet för att beta av lite uppgifter jag hade där som jag kände jag var tvungen att göra. Givetvis under sällskap av SvtPlay & herrarnas femmil på ena skärmen. Fling satt mest i fönstret & spanade på trafiken & folk som gick förbi. Tyckte väl det blev lite tråkigt efter 2,5 timme, så då packade vi ihop oss & gick ut & lade ett spår i området kring jobbet. Liten duktig spårhund fixade det fint, trots blåst & störningar av människor. Glada & nöjda åkte vi hem till Silver för att ta med honom på en lång söndagspromenad i blåsten & regnet. Det avslutades sedan med ett bad för herrn, haha, något han inte var lika nöjd med men nu är han fin & fluffig igen 🙂

    En gammal bild på bebis-Fling som spårar i maj förra året!

    DSC_0009

    En kärleksförklaring till våren

    Äntligen. ÄNTLIGEN!

    Våren är här. Om än för (kanske) en dag men fasen vad den har varit efterlängtad! Mitt hjärta sprängs av vårkänslor! Hundarnas också. Nu vill jag bara dricka kaffe i lä, lutad mot en solvägg. Lägga spår på nysopad asfalt eller brungråa fält. Sippa på ett glas vin på någons balkong en lördag kl.17 bara för att man kan. Höra fåglarna kvittra i träden när man ligger dold under en gran i sökskogen. Gå längs en glittrande, vårflodig Klarälv i bara stickad tröja. Träna lydnad på snöfria planer & utan förfrysningsskador på fingrarna. Prata strunt, prata viktigheter, prata vardag, prata fest, prata ytlighet, prata filosofi med vårrusiga vänner på en uteservering till långt in på småtimmarna. Åh. Våren. Fan vad vi kommer trivas tillsammans.

    Dagen till ära invigde vi appellplanerna på klubben. Jag och Linda, Fling & Tusan, Silver & Thija. Solen sken visserligen med sin frånvaro med vad gjorde det när det gick att träna ute helt smärtfritt!? 😉 Flinga fick först träna lite skoj med apportbocken, hämta leksak & leka samt hoppa lite hinder. Sen kedjade vi en inkallning, läggande under gång och apporteringen i LK1. Som den lilla bruna gjorde med bravur! Tro det eller ej, så fanns det till och med lite koncentration med i kedjan. Belöning i och mellan moment då fokus låg på att kunna växla övningar och lyssna på matte. Jätteduktig Brownie! Efter lydnaden så sköt vi några skott med 9mm. Bekommer inte Fling det minsta. Hon vill helst springa & hångla upp skytten. Och det kan ju vara opassande på exempelvis ett MH 😉 Men ja, skott, det verkar inte vara något att haka upp sig på tycker Fling. Skönt!

    IMG_7632.JPG

    Mental vila ger avancemang

    Det här med lydnad. Jag jämför det ofta med min egen träning.Ja, crossfiten & löpträningen menar jag då. För att utvecklas, se progression & avancera – krävs det att man inom fysisk träning, vilar då och då. Ibland kortare tid, ibland längre. Muskler som aldrig får vila, de blir heller aldrig bättre.

    I min djupaste ”ångest” & dåliga samvete över hur LITE jag tränat lydnad med hundarna den här vintern, så är det detta tankefrö som fått slo rot. Kanske har det utvecklas som ett sätt där jag kan skylla ifrån mig för dåligt frekvent tränande men jag tror faktiskt att det på riktigt har stor betydelse för utvecklingen i stort. Ett huvud som aldrig får vila från mental stimulans får heller aldrig chansen att sortera intrycken rätt. Jag tror det är än mer viktigt för vissa typer av hundar (eller människor för all del!).

    Det är väldigt givande att ha så två helt olika typer av hundar. Silver som den ”tänkande”, analyserande, självständiga och ifrågasättande typen och Fling som den impulsiva, samarbetsvilliga och reaktiva hunden som säger ”Okej, matte! Nu kör vi!” till allt jag presenterar för henne. Silver kan man ur det här hänseendet träna dygnet runt. Han behöver aldrig landa i det han gör för han tänker så mycket under passets gång. Sen är vila viktigt för honom i och med andra aspekter men hans hjärna går liksom aldrig upp i högvarv och börjar brinna. Han är cool, lugn och stressar inte upp sig för småpotatis. Fling däremot – för henne är detta med att smälta intryck JÄTTEVIKTIGT. Hon behöver landa i sig själv, i träningen och i situationerna på ett helt annat sätt. Hennes hjärna kan lätt börja brinna om jag säger så 😉

    Jag har under de senaste lydnadspassen sett en markant skillnad i hur hon bearbetar störningar. Hon är fortfarande extremt impulsiv (kan såklart ha med ålder att göra också) men jag tycker hon analyserar läget lite, lite mer nu än för bara några veckor sedan. Hon börjar bli lite mer cool helt enkelt. Sen är det fortfarande NOLL koncentrationsförmåga ibland & jag tar träningarna så som de kommer. Anpassar mig efter henne.

    ”Det är vägen som är målet!”

    Jag har börjat se vägen till målet som just målet. Självklart har vi mål men jag stressar inte över hur fort vi tar oss dit. Jag njuter av varje pass dit. Så därför får eventuell oförmåga att koncentrera sig ses som en utvecklingspotential som vi konsekvent och med glädje tar oss an 😀 Problem blir till utvecklande utmaningar och varje träningspass är målet. Känns gött, trevligt & precis perfekt för oss 🙂

    20141008-144705-53225302.jpg

    Vallning hos Peter Nilsson #3

    Sista helgen i januari var jag och Fling åter igen hos Peter Nilsson i Skinnskatteberg för att valla. Tack Linda för att vi fick sno åt oss en plats i er vallgrupp. Betyder jättemycket att vi får ta del av både Peters och er kunskap 🙂

    ”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt….”

    Första passet fick jag och Flinga köra i lina. Det var djupsnö så fåren rörde sig inte så snabbt. I och med detta ”tappade” Fling lite intresse, eller hur man nu ska uttrycka det. Hon var nöjd och glad med att hålla fåren stilla i hörnet av hagen. Överhuvudtaget är hon väldigt dragig och hetsig i linan. Hetsig låter kanske värre än vad det är dock. Frustrerad kanske är ett bättre ord? Hon går upp lite för mycket i aktivitet när hon känner att hon ”tappar” fåren och sitter fast i linan. Därför bestämde vi oss för att släppa henne lös bland fåren. ”Vi ser vad hon gör.” tyckte Peter. Och beslutet var gott. Visst blev det några rusningar efter fåren men det var absolut ingen hetsig jakt utan hon tryckte upp dom fint mot staketet och där var hon nöjd. Som hon alltid blir när hon fått ställa dem mot staketet 😉 Vid ett tillfälle singlade hon ut ett får och det är ju ajjabajja big time, så då fick vi ha ett litet kvartssamtal tillsammans. Detta tog hon mycket bra. Det räcker med att höja rösten och bli arg, så inser hon allvaret i situationen. Så skönt med en hund som lyssnar och som är såpass mjuk. Hon passar mig extremt bra den här hunden 🙂 Sen efter den korrigeringen så jobbade hon på jättefint. ”Ja, det är ju ingen mördarhund du har direkt…” uttryckte sig Peter och det stämmer. Hon är väldigt snäll mot fåren. Snäll utan att bli feg. Hon är rätt tuff ändå i hagen och har inga bekymmer med att ställa de lite mer vrånga tackorna.

    Alla på kurshelgen var imponerade över lilla Fling och det känns ju såklart jättekul 🙂 Vi fick till och med till några fösningar med god aktivitetsnivå på Fling och till och med matten skötte sig med att jobba på balans och att ligga steget före. Heja oss i vallhagen!

    Nu har det gått några veckor sen dess och vi har inte hunnit valla något mer. Just nu ligger bollen hos mig gällande hur vi ska satsa på vallningen. För mig är det först och främst för att utveckla/utbilda mig själv inom den här delen av hundvärlden och att förstå aussiens ursprung som vallande/arbetande hund ännu mer. Dessutom är det ju oerhört kul både att utföra men också att kunna visa upp rasen jag har – att den är bra och något att räkna med i vallhagen.

    Fortsättning följer med andra ord 🙂