Blue Wingfire’s Silver Bullet
”Silver”
Född:2008-08-10
HD: A/A AD: UA
E: KORAD TJH (RÄ) Windedos Night Flight
U: KORAD SE BCH Blue Wingfire’s Queen of Lizards
MH: Genomfört, skott 1:a.
Uppflyttad lägre klass spår
2:a pris lydnadsklass 1
Silver, Silverkulan, Sillen är en pajas även känd som ”sprallbrallan”. Han gör själ för alla sina namn. Det man inte har i huvudet det får man ha i benen. Fort ska det gå, helst bör man vara överallt på samma gång. Man får ju inte missa något av vad livet kan erbjuda.Självbevarelsedrift vad är det? Att kasta sig ut med en fallhöjd på 3 meter är en baggis vid 8 månaders ålder. Tjata hål i huvudet på diverse lekkamrater efter lek, bus och galna upptåg hör till vardagen. Den som inte säger ifrån riskerar att få Sillen på halsen på livstid 
Mognad kommer med åren har jag märkt, Silver är inte riktigt det där duracellbatteriet utan stopp längre. Ett märkbart lugn har spritt sig i lägenheten här hemma. En pajas däremot kommer han alltid att vara. Han har en sån skön inställning till livet och är alltid sprallig och glad.
Silver är, om jag får säga det själv, ”väldigt mycket Aussie”. Med det menar jag att han har mycket av det vilket ses som rastypiska egenskaper. Sen kan man kanske önska mer av en del saker och mindre av annat men så är det ju om man frågar nästan vilken hundägare som helst. Han har en starkt utpräglad vaktinstinkt vad gäller sina ägor/sitt hem och han visar tydligt detta. Han hörs med andra ord! Jag upplever honom inte som reserverad men skulle heller inte säga att han har något intresse av att socialisera med personer han inte känner. Däremot är han överdrivet social med dem han känner, vilket vänner och familj kan intyga 
När det kommer till resursförsvar är det näst intill obefintligt. Han vaktar inte sina leksaker, inte sin matskål, inte sin ryggsäck på träning osv. Han har överhuvudtaget aldrig visat några sådana tendenser. I vissa situationer som hund är han relativt hård. Saker och ting rinner av honom innan de ens har hänt. Han går inte ner sig och blir ”låg” i träning om något blir fel. Däremot har han då lite svårt för att försöka hårdare och bättre i samma i situation. En attityd vi tränar på att få till. Med att han inte blir låg menar jag att om man t.ex råkar trampa honom på tassen under fria följet så blir han inte till en blöt fläck som går 2 meter längre från sidan. Han har en fruktansvärt stark egen vilja som man lärt sig fånga upp innan den får fäste.
Silver är min första Aussie och min första tränings-/tävlingshund. Under de snart tre år jag haft honom har jag lärt mig otroligt mycket. Han har verkligen varit och är en läromästare. En oslipad diamant skulle jag fortfarande vilja beskriva honom som. Målet har hela tiden varit att tävla bruks först och främst. Vi har testat på alla grenar inom brukset förutom skyddet, det vill säga både sök,spår och rapporten. Spår är det som ligger närmast i tiden när det gäller tävling medan söket är något vi efter hand får se vart vi utvecklas. Rapport är något som jag tror skulle passa Silver som hand i handske. Springa fort, långt och mycket! Att varva fartmoment med det fokus som krävs i spårdelen verkar svårt men roligt – absolut något för framtiden.
Tävlingsplaner
Under 2011 är det en start i spårappellen som står som prio ett på vår lista. Att lyckas med 1:a-priset i LKI är min förhoppning också! Jag har lite, än så länge, hemliga planer också på att gå ut och testa en annan tävlingsform men det är som sagt än så länge bara i idéstadiet och vi har mycket träning kvar innan det kommer ske men min förhoppning är att vi kommer ut i år Annars vill jag förvalta all den erfarenhet vi lyckats skrapa ihop under 2010 och att vi ska ännu roligare tillsammans under det här året!
Uppdatering 27/6: Appellen lyckades vi med nöd och näppe ta oss ur i slutet av april i år. Vilket känns helt fantastiskt! Nu skyndar vi långsamt med brukset då jag känner att han behöver få mer rutin men framförallt säkerhet/trygghet i sin uppgift. Det är ett stort steg från appell till lägre klass och jag vill inte att vi kastar oss in i saker vi inte har någon chans i utan då är det bättre vi väntar ut rätt tillfälle istället. Alltså inga uttalade planer på start i lägre. Det får bli när det blir . Däremot hoppas vi på att ligga på ”rätt sida strecket” nästa gång det är dags för lydnadstävling igen. Att missa med 3,5 poäng i senaste tävlingen var snopet men det skulle kännas roligare om vi kunde ta oss ur 1:an med en BRA poäng och inte ligga på marginalen och svajja hela tiden. Så målet för nästa tävlingsstart är sammanfattningsvis att ha en mycket bättre helhet och attityd. Det hoppas vi på
” Do you have what it takes to own an Aussie?”
Ett citat som talar för sig själv. Livet med en Australian Shepherd är inte en dans på rosor. Det kräver engagemang, påhittighet, kreativitet, list och tålamod. Nu har jag inte åratal av erfarenhet av denna ras så det jag säger är inte någon lag och erkänd fakta, utan enbart sett ur min synvinkel med min Aussie som underlag. Vad jag också kan säga mig veta är att man får en unik kamrat på alla sätt i gengäld tillbaka.