Fokus och följsamhet

I onsdags anordnade vi träningstävling på klubben. Detta gör vi sista onsdagen i varje månad. Även med en liten valp kan man träna på tävlingssituationen genom att lägga på moment (kommendering, ingång-på-plan/byte av plats, folk på planen som domare, TL etc, publik, plastband m.m) som tävlingssituationen innefattar. Sen gör man bara det som hunden kan och det kan ju i stort sett vara noll och ingenting. Jag och Flinga tränade på att leka (värma upp) på en del av planen för att sedan bli sittande med fokus vid sidan till att följa efter mig någon meter. Detta blev en lite minikedja som efterliknar tävlingssituationen. Sen fortsatte vi med att träna fokus och att hon kan koncentrera sig på mig medan TL pratar och ”domaren” filmar. Hon är verkligen jätteduktig! Ibland viftar svansen för att hon har förväntan på vårt samarbete men ibland vet jag också att svansen viftar för att Sara (TL) pratar och att hon bra gärna skulle vilja pussa lite på henne ;) Duktig liten valp som orkar sitta kvar och vara med sin matte istället. På filmen syns också lite av leken för närvarande. Jag skulle kunna vara något mer planerad vad gäller träningspasset, känner jag när jag ser filmen men men, Rom byggdes ju inte på en dag ;)

Under helgen som gick var det kennelläger för Blue Wingfire’s. Jag drog på mig någon känning av magsjuka (eller så hade jag ätit något dåligt) på fredag eftermiddag/kväll och valde därför att stanna hemma. Jättetrist :( Kände mig bra redan på lördag förmiddag men hade ingen lust att sitta i en bil i 3,5 timme om det skulle vara så att det inte hade gått över. Att smitta hela Blåvingeklanen kändes kanske inte heller så smart. Detta var det första lägret sen 2009 som jag missade – väldigt tråkigt som sagt.

Jag trotsade eventuella baciller och gav mig ut och sprang i rekordfart i eftermiddags. 5:47 min/km! Det blev ingen monsterrunda direkt men det var gött att kunna få upp tempot lite och fortfarande känna sig pigg i benen. Sen att naturen bjuder på en härligt, uppfriskande gröngrå bakgrund gör ju inte upplevelsen sämre. Heja löpning!

20140629-184621-67581037.jpg

Nojja för plats & träningstävling

Innan SM-inlägget, som uppenbarligen drar ut på tiden (hmm! wonder why? ;) ), så blir det lite uppdateringar från gårdagens träningstävling. En ”tävling” som gav mig lite hopp om livet igen ;) Om jag får lov att låta lite bombastisk.

Regnet öste ner hela dagen och jag fick SMS från Linda som undrade varför vi alltid lyckas tajma in våra träningstävlingar när det är som allra värst väder?! :D Medan andra kanske tänker ”Nej, det här skiter vi i” så måste en annan (läs: jag och S) ut för att möta motgångar. Ty det är så vi jobbar numer – jag och den gråblå. Om det tamejtusan står som spö i backen, så ska min lite småbekväma aussie minsan få träna på! Och det gjorde vi igår. Först fixade han en superfin platsliggning med halvt bekant, halvt ny hund, mig på 23 m (!!) avstånd och lite drygt 2 min liggtid. Heja Sillen! Den här nojjan jag fått över platsliggningen kan mycket väl vara överdriven men det har känts bra att få komma tillbaka till gamla, goa, trygga känslor inför den. Lite nytt som jag blandat in i platsen är bland annat:

  • Externbelöning vid mig
  • ”Keep-going”-signaler 

Externbelöningen har jag haft en tanke med att han ska få lite mer fokus mot min punkt, alltså där jag står. En tanke om att jag kan få lite mer uppgiftstänk hos honom och mer lugnt fokus framåt. Som den något störningskänsliga hund han är blir han lätt ”tittig” och verkar ha behov av att scanna omgivningen omkring sig då och då. Jag har haft blandade tankar och funderingar kring just den delen. Ska jag låta honom få titta runt sig ibland om han fortfarande behåller lugn och ligger bra, eller ska jag på något sätt röstkorrigera han när han tittar bort respektive förstärka när han har fokus? Det är ju bara någon/några tävlingar i 2:an som gäller innan vi ska ge oss på dold förare och frågan är inte då om det löser sig av sig självt med fokuset? Han blir inte alls lika ”bekväm” med att ligga och spana omkring sig då jag är gömd. Å andra sidan ska han ju göra sitt i grupp i lk3…hmm, jag får nog fundera lite till över det här. Jag tycker ändå mig se en viss förbättring i och med införandet av externbelöningen, så helt ovärt har det inte varit.

När det gäller keep-going-signalerna är det mer utav en förstärkning av att han ligger lugnt och fint. När nojjan för platsen uppstod försökte vi resonera kring det en del i träningsgänget. Var han osäker för situationen? Var han osäker på sin uppgift? Jag kan ärligt säga att jag var riktigt ledsen över det just då. Efter lite pepp från kompisarna, så tog jag mig i kragen och analyserade läget. Jag kom fram till att jag trodde att platskrånglet (observera att han rest sig på träning 2 ggr på alla de gånger vi lagt plats. Jag är ganska så snabb med att måla f-n på väggen alltså!) berodde på att han var osäker på sin uppgift. Vad var det egentligen vi höll på med? Om man överhuvudtaget kan göra en analys och dra slutsatser av två separata händelser, så var det i alla fall det jag tror var problemet. Därför har jag lagt in lite signaler som visar på att han gör rätt, att det är lugnt och fint som gäller och att vi inte gör något annat förrän jag är tillbaka bredvid honom. Speciellt om han har tittat bort en sväng så känns det viktigt att förstärka rätt beteende. Om det nu skulle vara så att han ”glömmer bort” vad vi gör när han blir störd i koncentration på mig i något och ”måste” titta bort. Observera måste inom ”…”, egentligen måste han väl inte om vi ska hårddra det men kanske blir han tryggare om han får kika runt sig ibland. Om det inte är merparten av tiden vill säga, samt att det är en viss form av tittande och INTE strutshals-de-luxe! ;) Några begränsningar får vi allt ha :D

Sammanfattningsvis väldigt nöjd med platsen i alla fall!

Resten av programmet var lite si och så. Överlag nöjd med det men det finns saker som vi måste fortsätta jobba med merparten av träningstiden. Detta är transporter mellan moment, attityd mellan moment och attityd vid ingång på plan. Momenten gjorde han jättebra igår!! :D Fick till världens hopp-sitt-hopp och gjorde en bra apportering med fin fart tillbaka, något segt läggande, fusk i rutan då han saktade av själv, bra tryck i fjärren och fin inkallning. Duktig Sill! ♥ Fria följet är ju som det är ibland, trögt i början, ljusglimtar här och där och lite tapp i svängar pga ofokus. Yada-yada. Same old, same old ;)

 

Träningstävling & uppvisning av skills

Igår blev en bra dag till slut :) Vi träningstävlade tillsammans med 12 andra klubbkompisar, både nya och gamla ansikten. Hade jag fått önska (och Silver) så skulle jag vilja utfört dessa typer av träningstävlingar 2 ggr i veckan. Om inte annat skulle Silver behöva det, som behöver mängdtränas något så kopiöst mycket vad gäller störningar och tävlingssituationen. Jag tror vi hade haft ett helt annat utgångsläge då vad gäller våra tävlingsprestationer. Tyvärr är det svårt att få till den uppslutningen av ”publik”, det spektrat av nya och obekanta hundar, varierande TL och den tystnaden som råder på (till och med) en träningstävling, på vanliga reguljära träningar. Jag har märkt att det är just denna onaturliga tystnad som sätter lite käppar i vårt hjul titt som tätt. Hade vi fått välja hade vi gärna tävlat mitt i pågående agility-SM eller på Sergels torg i centrala Sthlm. För Silver the City-dog (nåja, Karlstad har faktiskt +80.000 invånare) är detta ”hemma” ;)  Eller det hade för all del räckt med att det alltid på tävling är flera ringar igång. MEN, som med mycket annat i livet, så kan man inte alltid få det man vill ha! Man får anpassa sig efter situationen och göra det bästa utav det. Och det mina vänner. Det är det vi gör. Vi får efterlikna en tyst och onaturlig lydnadssituation så gott vi kan även på träning. Så från och med nu kära träningskamrater får ni helt enkelt hålla tyst ;) Skämt o sido – mängdträning is the shit för den här hunden och inget kommer gratis.

Hur som helst. Platsliggningen gick toppen. Jag stod väldigt nära (sänkte kriterierna) i och med många nya ansikten men vi körde på 2 min och jag förstärkte med ”bra-stanna” i de lägen jag tyckt mig minnas att han sprättit upp förut. Han var duktig igår min Sill ♥ Efter platsliggningen var vi startande nr 2. Precis innan vi skulle gå in, under uppvärmningen, uppmärksammar Silver något som gör honom lite låg. Jag får kalla fötter på en gång. Tänker att ”Jaha, nu blir det så här igen”. Men gav mig själv en mental spark och försökte inte dras med i hans låga attityd. Han är en känslig kille och det blir verkligen inte bättre av att matte blir tveksam på saker heller. Och faktiskt – det släppte. Han avreagerade och vi gick in och ställde upp för fritt följ. Visserligen något ofokuserad här och där men i det stora hela skötte han sig med den ära! Vi körde halva programmet, alltså ff-läggande-ink-ruta och han gjorde det bra :) Lite tekniska småmissar här och var men överlag jättefint. Fina hund som går in och presterar trots en mindre bra uppvärmning!

Efter tävlingen så skulle vi vara med och visa upp bakdelskontroll och hur man tränar klossträning/plattformsträning för ett gäng nybörjare i rallylydnad. Jag har inte tränat denna typ av övning sen Silver var valp/unghund typ men kunskapen satt inte långt inne :D Shejpingvovven fick bjuda på en massa beteenden och visa på vad man kan göra med en låda. Baserat på denna text och forskningsprojekt. Mia har ett inlägg baserat på denna form av övningar också - utvecklande för hunden och mycket skoj! Jag tror även deltagarna tyckte han var lite lustig när han testade sig fram med sina minst sagt kreativa försök ;)

Efter 3,5 timme på brukshundklubben stupade vi båda i säng när vi kom hem. Tur man har en kille som sköter markservicen med mat, annars hade jag levt på fil och müsli ;)

DSC_0117_web

 

Träningstävling

Igår kväll var det dags för årets första träningstävling som vi på klubben anordnar en gång i månaden. Appellplanerna på ön håller inte riktigt måttet, så vi fick revidera lite och körde ”tävlingen” på IKEA:s parkering. Totalt var vi 7 hundar som körde och det tycker jag är en riktigt bra uppslutning för att vara tidigt på säsongen och kylslaget.

Vi inledde med platsliggning. 5 hundar och S låg i mitten. Jag körde på 2 min-belöning-1 min-uppsitt-belöning. Han sköter sig fint men tyckte han var lite ”tittig” igår. Han ligger lugnt på sin plats men jag får inte riktigt till den där goa känslan som vi kan ha. Upplever honom absolut säker i platsen vad gäller hundar/människor osv. men vet att han har lätt för att bli osäker för vissa ljud och det är väl det som spökar i mitt huvud.

Jag hade valt att köra igenom fria följet, inkallningen, rutan och ett skifte i fjärren för att sedan belöna honom. Köra strikt tävlingslikt och försöka minimera hjälperna. Planen sprack ganska så omgående ;) När vi värmde innan vi skulle gå in och köra vår del, så kändes han jättefin. Han var alert och så koncentrerad han kan bli i det något ovana miljön. Kändes grymt fint. Så kommer vi in och blir anvisade plats och han går direkt in i sitt ”zombie-mode”. Jag kommer från och med nu referera till zombie-mode då jag syftar på följande uttryck hos Silver: seg i både kropp och knopp, avvaktande/osäker, ofokuserad/splittrad men MED (hur konstigt det nu låter), ”tittig”, lättstörd och ingen ögonkontakt. Jag är SÅ svårt för att tackla den här attityden hos honom. Jag har svårt för att veta NÄR den ska dyka upp, VARFÖR den dyker upp och HUR jag ska jobba för att det ska släppa hos honom och han ska bli sitt vanliga spralliga jag – så som jag vill ha honom när vi tränar och tävlar. Det kan mycket väl bero på situationen och säkert mycket på mig. I alla fall på ”riktig” tävling – men igår så var jag så lik mig som möjligt i träningssituation att det omöjligt ENDAST kunde bero på mitt agerande? Eller är det något undermedvetet jag pysslar med? Det här är en förbaskat svår nöt att knäcka! Jag vill hitta nyckeln till hur jag plockar honom UR det här läget och lyckas ta oss vidare i en bättre känsla. Vanligtvis har jag brytit/felat när han kommit i det här läget och försökt starta om. Ibland funkar det, ibland inte. Igår testade jag att bara köra vidare, att fortsätta gå trots släpp, ofokus och allmänt icke-bra utförande, att hjälpa honom vidare med röst och pepp. Egentligen har jag varit hård med att aldrig ”hjälpa” Silver i fotgåendet vad gäller fokus. Vill att han själv ska inse att det är HAN som styr om det ska bli något kul av det här eller inte. Har helt enkelt inte velat gå in med för mycket hjälper på träning då jag har haft en tanke om att han skulle bli än mer ofokuserad och van att bli ”hjälpt” ur lite kluriga situationer. Kanske får vi nu tumma lite på det och testa att pusha honom UR just sådana här lägen. Helt enkelt använda det i lägen när han blir, just så som han var igår.
Hur blev det då? Jo, vi kom vidare i fotgåendet och det släppte något men inte så bra som han faktiskt kan gå när han är som bäst. Får ändå känna mig ganska nöjd med hur vi presterade…

Inkallning var fin. Bra tempo hela vägen. Belönade farten.

Rutan blev lite fel. Han låste sig på något annat bakom rutan och sprang förbi på vänster. Bryt och omskick – som han sedan tog fint, mitt i rutan och med bra tempo.

Första fjärrskiftet – SUPERFINT! :D

Allt som allt en träning som gav mig lite nya tankar kring en del saker och jag hoppas vi under vår och sommar kommer hitta rätt knappar att trycka på för att rädda upp liknande situationer.

Trevlig skärtorsdag!

God träning

Det är så gött när träningen går som man tänkt sig & lite bättre! När man känner att man fått ut maximalt möjliga av tillfället & att det troligtvis etsat sig fast ett & annat i huvudet på Sillen. När träningen inte bara känts som något hämtat ur filmen Groundhog Day. Igår var inte en sådan dag utan en bra dag. Det var träningstävling på klubben & vi var totalt 9 stycken hundar+förare i blandade klasser.

Först ut så var det platsliggning för mig & Silver. Han känns trygg & stabil under själva stadgemomentet vilket jag värdesätter jättemycket. Kan vittra lite i vinden ibland vilket jag inte gillar men har låtit gå igenom. Annars ligger han med bra fokus (enligt mina kriterier för vad bra fokus är..och jag är väldigt petig) kanske 85% av tiden. Det som konkret är mest träningsbart är transporten in till anvisad plats samt uppsittet från liggande vid avslutningen. Där är han lite för mycket ”på semester”. Mer tanke på sin uppgift bör finnas där. Smådetaljer kan tyckas men som vid dåliga dagar kan ge oss sura poängavdrag på en annars bra (10-mässig) platsliggning.

Efter platsen hade vi lite ”dötid” fram till vår tur att gå in individuellt. Precis som på tävling med andra ord. Jag tog tillfället i akt att pröva lite nya sätt att spendera denna väntetid/håltimme/dötid/you-name-it på, samt ladda upp honom för ingång på planen. Och det är här vi kommer till delen som rubriken syftar på. Jag använde kanske max 1-1,5 min på att värma honom totalt. Resten av tiden fick han vara sotis på att jag vandrade runt & kikade på de som var inne & tävlade för tillfället medan S var uppbunden. Varvat med lite mys & avslappning. Det finns fortfarande lite att klura på gällande de där skälvande sekunderna innan man får klartecken att gå in. Hur förvaltar man dem på bästa sätt? Hur får man upp honom i exakt rätt aktivitetsnivå etc. Han har ju förmåga att tappa stinget precis när man tar klivet över bandet & in på planen. Det brukar återkomma efter hand men han är alltid lite bekymrad eller hur jag ska uttrycka det. Utvecklingsbart! För övrigt gjorde han en ok linförighet. Något släpp av olika orsaker men höll ihop under större delar av momentet. Jag tyckte han hade bättre halter & riktningsändringar än vad han haft de senaste träningstillfällena av detta slag. Finns fortfarande mycket att jobba på men vi hade en fin känsla & det var den jag ville han skulle komma ihåg, så jag gjorde bara linf. och sen valde jag att avsluta & belöna massor. Förhoppningsvis fick han en liten minnesbild av gårdagen som vi har med oss till nästa gång.

 

Träningstävling april

Dags för en summering av denna månads träningstävling. Igår var vi lite fler anmälda, närmare bestämt 11 stycken! Allt från Lk1:or till rutinerade högrehundar. Vi delade upp oss på två planer & började med platsliggning. 2 min skarpt läge för S. För hans del en helt okänd hund bredvid. Han låg som en gud! Och den där meningen kan misstolkas men ni fattar ;) 10 poäng om jag skulle dömt, hehe! Utvecklingsbart är som alltid något mer kontakt vid transport samt att mer självständigt söka den. Svarar dock bra på mina ”hjälp-signaler”.

Sen körde vi igenom programmet. Helhetskänslan var sisådär måste jag säga. Även om han utförde momenten helt ok. Inga tekniska missar alls, mer än långsamt läggande & en tass som han flyttade i ställandet. Dock var det lite tjuren Ferdinand-fasoner i bland med att fastna i sin egen värld. Det märkte jag inte av något alls förra ”tävlingen”. Förmodligen berodde det på utökad störning den här gången och det är ju bara bra! Så jag skyller inget på det. Gun var ”domare” & enligt protokollet så var han duktig :D Och det var han ju också! Missförstå mig inte. Bara det att jag inte vill få sådana ”släpp” som jag får ibland med honom. De har ju blivit mycket mer sällsynta men vårt mål är ju 0%!

Här är betygen :) Mest nöjda är vi med apportering & hoppet. Tandvisningen också såklart! Sillen är ju inget stort fan av okända människors handhavanden men tandvisning har han blivit en jävel på ;) (Ser ni ordvitsen..?)

Träningstävling den 7 mars

Jag har ju helt glömt bort att berätta lite om träningstävlingen jag & Silver var med på i onsdags. Vilken gick helt otroligt bra! :D Var så nöjd med honom under hela tävlingen & vi fick till riktigt bra näst intill autentisk tävlingskänsla.

Vi började med att lägga plats. Silver låg näst längst ut med en känd kompis på ena sidan & en mer okänd hanhund på andra. Båda de typerna av störning (vilka är svåra på skilda sätt) gick hur bra som helst. Han låg fint & fokuserade på mig. Jag har ju innan nämnt att jag uppfattar honom som att bli lite loj & att han slappnar av för mycket vid passiva delar i moment. På platsen den här kvällen upplevde jag honom nästan lite för intensiv där han låg. Han såg ut lite som en spänd fiolsträng. Inte pga att han var osäker utan mer på att han var så laddad över vad vi skulle göra. Det blev en kortare plats på någon minut men han skötte sig riktigt bra. Kan önska lite mer samarbete i transporten till angiven plats men där handlar det (förstås) om bristande träning & kedjning av transport + platsliggning.

Efter platsliggningen hade vi startnummer 2. Vilket betydde att vi skulle få med precis den träning jag vill ha. Nämligen uppvärmningen & väntandet på sin tur vid sidan av planen. Det är där vi har vår nöt att knäcka för att lyckas bättre på tävling, tror jag. Hur ska vi göra för att ligga på precis rätt aktivitetsnivå när vi går in på planen? Vilken nivå är rätt nivå? Hur länge ska vi värma upp? Vad fungerar som på-knapp? Ja, det är frågor & funderingar som måste lösas om vi ska komma framåt och enda sättet är såklart att pröva sig fram & att träna. En träning som är ypperlig att utföra vid träningstävlingar. En del kanske nöjer sig med att testa sig fram med detta i skarpa lägen & vid riktiga tävlingssituationer men jag är av min bestämda åsikt att det inte fungerar för oss. Det kommer stjälpa oss mer än vad de kommer hjälpa. Bättre då att få till träningspass att göra det på. Hur som helst, känslan var att vi hade lyckats med att ha en ganska bra aktivitetsnivå när vi gick in på planen. Jag tror nog att vi behöver ligga något snäpp högre nästa gång. Så till själva lydnadsprogrammet:

  • Tandvisning – hälsar på domare när denne går fram mot oss (Positivt). Reser sig inte vid själva tandvisningen.
  • Linförighet – är lite ofokuserad & trög de 15 första sekunderna. Kommer igång mer allt eftersom. Gör några riktigt snygga halter. Luftar lite på någon sträcka & pendlar något i position. Håller ihop bra.
  • Läggandet – lägger sig sakta. Om man ska skylla på något så var det nog dåliga momentrutiner från min sida & att jag var rörig innan. Osäkerhet från S mao. DK på uppsitt.
  • Inkallning – ngt saktfärdig för min smak. Kan bättre.
  • Ställande – woho! En 10poängare :)
  • Apportering – suck! Tar vid första kommandot men det är tusan så sakta.
  • Hopp – avslutet är snett & långsamt.
  • Helhet – hålller ihop bra trots varvandet av leksaksbelöning & endast verbal belöning från mig. Riktigt nöjd med ”tävlingen”.

Här är ”domarens” kommentarer till vårt program :)