Igår blev en bra dag till slut Vi träningstävlade tillsammans med 12 andra klubbkompisar, både nya och gamla ansikten. Hade jag fått önska (och Silver) så skulle jag vilja utfört dessa typer av träningstävlingar 2 ggr i veckan. Om inte annat skulle Silver behöva det, som behöver mängdtränas något så kopiöst mycket vad gäller störningar och tävlingssituationen. Jag tror vi hade haft ett helt annat utgångsläge då vad gäller våra tävlingsprestationer. Tyvärr är det svårt att få till den uppslutningen av ”publik”, det spektrat av nya och obekanta hundar, varierande TL och den tystnaden som råder på (till och med) en träningstävling, på vanliga reguljära träningar. Jag har märkt att det är just denna onaturliga tystnad som sätter lite käppar i vårt hjul titt som tätt. Hade vi fått välja hade vi gärna tävlat mitt i pågående agility-SM eller på Sergels torg i centrala Sthlm. För Silver the City-dog (nåja, Karlstad har faktiskt +80.000 invånare) är detta ”hemma”   Eller det hade för all del räckt med att det alltid på tävling är flera ringar igång. MEN, som med mycket annat i livet, så kan man inte alltid få det man vill ha! Man får anpassa sig efter situationen och göra det bästa utav det. Och det mina vänner. Det är det vi gör. Vi får efterlikna en tyst och onaturlig lydnadssituation så gott vi kan även på träning. Så från och med nu kära träningskamrater får ni helt enkelt hålla tyst Skämt o sido – mängdträning is the shit för den här hunden och inget kommer gratis.

Hur som helst. Platsliggningen gick toppen. Jag stod väldigt nära (sänkte kriterierna) i och med många nya ansikten men vi körde på 2 min och jag förstärkte med ”bra-stanna” i de lägen jag tyckt mig minnas att han sprättit upp förut. Han var duktig igår min Sill ♥ Efter platsliggningen var vi startande nr 2. Precis innan vi skulle gå in, under uppvärmningen, uppmärksammar Silver något som gör honom lite låg. Jag får kalla fötter på en gång. Tänker att ”Jaha, nu blir det så här igen”. Men gav mig själv en mental spark och försökte inte dras med i hans låga attityd. Han är en känslig kille och det blir verkligen inte bättre av att matte blir tveksam på saker heller. Och faktiskt – det släppte. Han avreagerade och vi gick in och ställde upp för fritt följ. Visserligen något ofokuserad här och där men i det stora hela skötte han sig med den ära! Vi körde halva programmet, alltså ff-läggande-ink-ruta och han gjorde det bra Lite tekniska småmissar här och var men överlag jättefint. Fina hund som går in och presterar trots en mindre bra uppvärmning!

Efter tävlingen så skulle vi vara med och visa upp bakdelskontroll och hur man tränar klossträning/plattformsträning för ett gäng nybörjare i rallylydnad. Jag har inte tränat denna typ av övning sen Silver var valp/unghund typ men kunskapen satt inte långt inne Shejpingvovven fick bjuda på en massa beteenden och visa på vad man kan göra med en låda. Baserat på denna text och forskningsprojekt. Mia har ett inlägg baserat på denna form av övningar också - utvecklande för hunden och mycket skoj! Jag tror även deltagarna tyckte han var lite lustig när han testade sig fram med sina minst sagt kreativa försök

Efter 3,5 timme på brukshundklubben stupade vi båda i säng när vi kom hem. Tur man har en kille som sköter markservicen med mat, annars hade jag levt på fil och müsli ;)

Igår kväll var det dags för årets första träningstävling som vi på klubben anordnar en gång i månaden. Appellplanerna på ön håller inte riktigt måttet, så vi fick revidera lite och körde ”tävlingen” på IKEA:s parkering. Totalt var vi 7 hundar som körde och det tycker jag är en riktigt bra uppslutning för att vara tidigt på säsongen och kylslaget.

Vi inledde med platsliggning. 5 hundar och S låg i mitten. Jag körde på 2 min-belöning-1 min-uppsitt-belöning. Han sköter sig fint men tyckte han var lite ”tittig” igår. Han ligger lugnt på sin plats men jag får inte riktigt till den där goa känslan som vi kan ha. Upplever honom absolut säker i platsen vad gäller hundar/människor osv. men vet att han har lätt för att bli osäker för vissa ljud och det är väl det som spökar i mitt huvud.

Jag hade valt att köra igenom fria följet, inkallningen, rutan och ett skifte i fjärren för att sedan belöna honom. Köra strikt tävlingslikt och försöka minimera hjälperna. Planen sprack ganska så omgående När vi värmde innan vi skulle gå in och köra vår del, så kändes han jättefin. Han var alert och så koncentrerad han kan bli i det något ovana miljön. Kändes grymt fint. Så kommer vi in och blir anvisade plats och han går direkt in i sitt ”zombie-mode”. Jag kommer från och med nu referera till zombie-mode då jag syftar på följande uttryck hos Silver: seg i både kropp och knopp, avvaktande/osäker, ofokuserad/splittrad men MED (hur konstigt det nu låter), ”tittig”, lättstörd och ingen ögonkontakt. Jag är SÅ svårt för att tackla den här attityden hos honom. Jag har svårt för att veta NÄR den ska dyka upp, VARFÖR den dyker upp och HUR jag ska jobba för att det ska släppa hos honom och han ska bli sitt vanliga spralliga jag – så som jag vill ha honom när vi tränar och tävlar. Det kan mycket väl bero på situationen och säkert mycket på mig. I alla fall på ”riktig” tävling – men igår så var jag så lik mig som möjligt i träningssituation att det omöjligt ENDAST kunde bero på mitt agerande? Eller är det något undermedvetet jag pysslar med? Det här är en förbaskat svår nöt att knäcka! Jag vill hitta nyckeln till hur jag plockar honom UR det här läget och lyckas ta oss vidare i en bättre känsla. Vanligtvis har jag brytit/felat när han kommit i det här läget och försökt starta om. Ibland funkar det, ibland inte. Igår testade jag att bara köra vidare, att fortsätta gå trots släpp, ofokus och allmänt icke-bra utförande, att hjälpa honom vidare med röst och pepp. Egentligen har jag varit hård med att aldrig ”hjälpa” Silver i fotgåendet vad gäller fokus. Vill att han själv ska inse att det är HAN som styr om det ska bli något kul av det här eller inte. Har helt enkelt inte velat gå in med för mycket hjälper på träning då jag har haft en tanke om att han skulle bli än mer ofokuserad och van att bli ”hjälpt” ur lite kluriga situationer. Kanske får vi nu tumma lite på det och testa att pusha honom UR just sådana här lägen. Helt enkelt använda det i lägen när han blir, just så som han var igår.
Hur blev det då? Jo, vi kom vidare i fotgåendet och det släppte något men inte så bra som han faktiskt kan gå när han är som bäst. Får ändå känna mig ganska nöjd med hur vi presterade…

Inkallning var fin. Bra tempo hela vägen. Belönade farten.

Rutan blev lite fel. Han låste sig på något annat bakom rutan och sprang förbi på vänster. Bryt och omskick – som han sedan tog fint, mitt i rutan och med bra tempo.

Första fjärrskiftet – SUPERFINT!

Allt som allt en träning som gav mig lite nya tankar kring en del saker och jag hoppas vi under vår och sommar kommer hitta rätt knappar att trycka på för att rädda upp liknande situationer.

Trevlig skärtorsdag!

Dags för en summering av denna månads träningstävling. Igår var vi lite fler anmälda, närmare bestämt 11 stycken! Allt från Lk1:or till rutinerade högrehundar. Vi delade upp oss på två planer & började med platsliggning. 2 min skarpt läge för S. För hans del en helt okänd hund bredvid. Han låg som en gud! Och den där meningen kan misstolkas men ni fattar 10 poäng om jag skulle dömt, hehe! Utvecklingsbart är som alltid något mer kontakt vid transport samt att mer självständigt söka den. Svarar dock bra på mina ”hjälp-signaler”.

Sen körde vi igenom programmet. Helhetskänslan var sisådär måste jag säga. Även om han utförde momenten helt ok. Inga tekniska missar alls, mer än långsamt läggande & en tass som han flyttade i ställandet. Dock var det lite tjuren Ferdinand-fasoner i bland med att fastna i sin egen värld. Det märkte jag inte av något alls förra ”tävlingen”. Förmodligen berodde det på utökad störning den här gången och det är ju bara bra! Så jag skyller inget på det. Gun var ”domare” & enligt protokollet så var han duktig Och det var han ju också! Missförstå mig inte. Bara det att jag inte vill få sådana ”släpp” som jag får ibland med honom. De har ju blivit mycket mer sällsynta men vårt mål är ju 0%!

Här är betygen Mest nöjda är vi med apportering & hoppet. Tandvisningen också såklart! Sillen är ju inget stort fan av okända människors handhavanden men tandvisning har han blivit en jävel på (Ser ni ordvitsen..?)

Jag har ju helt glömt bort att berätta lite om träningstävlingen jag & Silver var med på i onsdags. Vilken gick helt otroligt bra! Var så nöjd med honom under hela tävlingen & vi fick till riktigt bra näst intill autentisk tävlingskänsla.

Vi började med att lägga plats. Silver låg näst längst ut med en känd kompis på ena sidan & en mer okänd hanhund på andra. Båda de typerna av störning (vilka är svåra på skilda sätt) gick hur bra som helst. Han låg fint & fokuserade på mig. Jag har ju innan nämnt att jag uppfattar honom som att bli lite loj & att han slappnar av för mycket vid passiva delar i moment. På platsen den här kvällen upplevde jag honom nästan lite för intensiv där han låg. Han såg ut lite som en spänd fiolsträng. Inte pga att han var osäker utan mer på att han var så laddad över vad vi skulle göra. Det blev en kortare plats på någon minut men han skötte sig riktigt bra. Kan önska lite mer samarbete i transporten till angiven plats men där handlar det (förstås) om bristande träning & kedjning av transport + platsliggning.

Efter platsliggningen hade vi startnummer 2. Vilket betydde att vi skulle få med precis den träning jag vill ha. Nämligen uppvärmningen & väntandet på sin tur vid sidan av planen. Det är där vi har vår nöt att knäcka för att lyckas bättre på tävling, tror jag. Hur ska vi göra för att ligga på precis rätt aktivitetsnivå när vi går in på planen? Vilken nivå är rätt nivå? Hur länge ska vi värma upp? Vad fungerar som på-knapp? Ja, det är frågor & funderingar som måste lösas om vi ska komma framåt och enda sättet är såklart att pröva sig fram & att träna. En träning som är ypperlig att utföra vid träningstävlingar. En del kanske nöjer sig med att testa sig fram med detta i skarpa lägen & vid riktiga tävlingssituationer men jag är av min bestämda åsikt att det inte fungerar för oss. Det kommer stjälpa oss mer än vad de kommer hjälpa. Bättre då att få till träningspass att göra det på. Hur som helst, känslan var att vi hade lyckats med att ha en ganska bra aktivitetsnivå när vi gick in på planen. Jag tror nog att vi behöver ligga något snäpp högre nästa gång. Så till själva lydnadsprogrammet:

• Tandvisning – hälsar på domare när denne går fram mot oss (Positivt). Reser sig inte vid själva tandvisningen.
• Linförighet – är lite ofokuserad & trög de 15 första sekunderna. Kommer igång mer allt eftersom. Gör några riktigt snygga halter. Luftar lite på någon sträcka & pendlar något i position. Håller ihop bra.
• Läggandet – lägger sig sakta. Om man ska skylla på något så var det nog dåliga momentrutiner från min sida & att jag var rörig innan. Osäkerhet från S mao. DK på uppsitt.
• Inkallning – ngt saktfärdig för min smak. Kan bättre.
• Ställande – woho! En 10poängare
• Apportering – suck! Tar vid första kommandot men det är tusan så sakta.
• Hopp – avslutet är snett & långsamt.
• Helhet – hålller ihop bra trots varvandet av leksaksbelöning & endast verbal belöning från mig. Riktigt nöjd med ”tävlingen”.

Här är ”domarens” kommentarer till vårt program