Lekfarbror Silver

Silver har tagit sig an uppgiften att agera lekfarbror åt diverse valpar här i Karlstadtrakterna. Först ut var lilla labradortjejen Chili som vi träffade igår söndag samtidigt som jag och Silver passade på att spåra ute på Hammarö. Det blev ett lite knivigt spår med flera ”konstigheter” bland annat några spångar över bäckar, klipphällar och sankmark. Det är en djungel där ute på öa 😀 .. Sillen tog sig runt spåret men fick kämpa som tusan för att hitta rätt i vissa lägen. Det var riktigt, riktigt jobbigt för honom trots att själva spåret inte var så långt. Innan han hittade sista pinnen så var jag nära på att bryta men samtidigt så var han mitt uppe i själva arbetet och jobbade som en tok för att hitta spåret så det kändes inte rättvist mot honom. Till slut (puh!) så gick det vägen och pinnen säkrades! Då blev det stort kalas i skogen för S:et.

Chili

Liten goding!

Idag var det Fasas tur att hänga med Sprallbrallan! Det verkade det som om hon tyckte om 😉 Hon har minsann växt den lilla reptilen – jo, för en reptil är hon med kluven tunga och allt! Silver skulle träna lydnad men någon (undrar vem?;D) hade visst glömt koppel, så det var störningsträning på hög nivå när en liten mallevalp kommer i full karriär och ska lägga sig i fria följet. Men hon är söt och än så länge kommer hon undan med det 😉 Sen tycker jag Sillen skötte sig jättebra och ville träna trots rolig valp i närheten – det skulle aldrig skett för några månader sen. Som vanligt saker att ta tag i men också saker som löst sig (peppar,peppar) bland annat inkallningen som numer är en vanlig inkallning och inte inkallning med ställande som Silver fått för sig att det är … eller så är det en viss förare som råkat belöna på samma ställe? Vad vet jag?! 😉

I helgen var vi även ute och åkte lite. Jag, Silver, min mamma och lillebror. Det blev fika i skuggan, skogspromenad och svampplockning.

Jag, Sill och lillebror.

Precis innan han löpte amok i skogen ..

Några små gula ..

Hur ska man någonsin hinna fånga den här herrn på bild? Livsglädje kallas det 🙂

Spårkungen

Jag är så glad, glad, GLAD! Vilken lycka det var att spåra med Sillen idag 🙂 Sanslöst motiverad och löste problemen jättebra när de väl uppstod. Inte några tendenser till att ”ge upp” eller låta alla skogens frestelser (ja, enligt Sillen då) som rådjursbajs, blåbär eller pinnar/kottar ta över när det blev jobbigt. Vilken kille! Under spårets liggtid passade vi på att köra igenom apporteringen på KBK. Det kan nog bli bra till slut. Trodde inte jag hade tugg .. det hade jag tydligen. Inget ska man minsann få gratis!! 😉