Söndagsvallning

Igår var det riktigt mycket vår i luften. Kanske inte så varmt men solen lyste och markerna har börjat torka upp. Fredrik och jag började morgonen med att skaffa vuxenpoäng. I detta fall betydde det att titta på tomter. Efter det åkte jag, Fredrik och svärmor Birgitta ännu längre ut på Hammarö för att lägga spår till Silver. Ett ganska kort spår med 4 apporter. Silver var överlycklig att spårandet äntligen är satt på front row igen i träningen och susade fram genom skogen som en annan formel 1-bil 🙂

Efter det var det snabbt hem och ha pappa på fika och planlösningstittande innan jag blev hämtad av Sara för att åka till Kil och valla tillsammans med henne, Lena och Hanne. Om det är någon som har en fåraherdetjänst till övers så hojta till! Kan lätt ägna merparten av min vakna tid utomhus i en fårhage med milsvid utsikt. Livet!

DSC_0164 DSC_0176DSC_0188_crop DSC_0196 DSC_0212_crop DSC_0221 DSC_0256 DSC_0262 DSC_0266 DSC_0274_crop DSC_0276

Spår & sök

Vi har inlett julledigheten på allra bästa vis – med spår- och sökträningar.

DSC01480_ps

Igår, i hällregnet och blåsten, var det spår på schemat. Med mina nya fantastisk bra och fantastiskt dyra (!!) regnbyxor, så fanns det inget som kunde stoppa oss. Kom igen du regnväder – vi är numer fullt kittade för dig! Eller ja, åtminstone jag, Silver är väl lite småsur över att behöva uppehålla sig mer än nödvändigt i ovädret 😉 Promenader är väldigt onödiga i hans värld. Okej, om man ska träna men att bara ”torrgå” utan mål – det kan bra gärna kvitta! Hur som, spåret gick totalfel till en början. Efter förra gångens miss, då Silver helt strulade till det och fick oss att gå vilse, så var jag lite mer på min vakt. Så mycket på min vakt att jag ansåg mig själv besitta spårhundsegenskaper.

”Häråt ska vi” – sa Silver.

”Näädu, den gubben går jag inte på. Hitåt är det!” – sa jag.

Varav Sill tittar på mig som om jag vore puckad. (Vilket jag också var!)

”Nä, men alltså ärligt matte, spåret går hitåt..”
”Kom igen nu Sillen. Lyssna! Nu får du faktiskt spåra ordentligt!”
”Eeeh, okej kärring. Fine. Vi går väl åt ditt håll då….”

Någon minut senare..

”Leta spår!”
”Ööh? Alltså det finns inget spår här..?”
”Sillen, leta spår”
”Nä, nu får du väl ändå GE DIG! Det finns inget spår här? Inte det spåret du menar. Men eftersom du är så totalt blåst så tar vi väl det här spåret då…hmm låt mig se, älgspår..okej vi kör på det här spåret. Älgspår. N-Ö-J-D!!??”

Och sen gick det som det gick. Jag selade av och gick ut till stigen. Lite småsur över att vi åter igen tappat spåret och direkt analyserandes över varför han tappar och hur vi ska lösa det. Möter Linda lite senare som tydligen står i närheten av vårt spårslut.(!?) Silver har alltså varit på rätt spår och skulle inte jag min nöt varit där och lagt mig i, så hade vi nog fixat det. Tänk vad mycket ett litet spårtapp kan göra för förtroendet till honom. Direkt så skulle jag lägga mig i och ha förutfattade meningar om saker och ting. Suck. Nåväl, ingen större skada skedd 🙂 Lärdomen efter detta blev att från och med nu ska jag fortsätta gå osnitslade spår men alltid ha spårläggaren med mig bakom för att få lite feedback. Några sådana träningar och vi är nog på banan igen! Jag selade på honom igen och så följde Linda med ut, så vi kunde gå på spåret ungefär där vi tappade det och på så vis fick han en positiv minnesbild av gårdagen ändå 😉

På eftermiddagen åkte vi dessutom ut och fystränade. Det blev 5km löpning med Sara och Fina med efterföljande ben- och explosivitetsövningar för de tvåbenta.

DSC_0096_web

I förmiddags var det dags att åka ut i skogen igen för sökträning. Nästan alla ur sökgänget hade letat sig hemifrån och ut i skogen. Från att ha varit regnigt, blåsigt och mulet, så sprack det upp och blev sol i sökrutorna. Underbart! Vi delade upp oss på två rutor och jag valde den som var något mer kuperad. Silver fick två synretningar de första två skicken och resten körde vi dolda figgar. Han jobbade på bra på båda sidorna av rutan med småtendenser till att vara mer försiktig på den kuperade sidan där han dessutom försvann bortom en ås stundtals. Han har fortfarande lite, lite svårt att tappa mig med synen när han är ute i rutan och söker. Vill gärna kunna söka stöd när det blir svårt. Men idag fixade han det ändå riktigt fint och behövde bara en liten påminnelse om vad han ska göra 🙂 Detta var dessutom på sista skicket så jag antar han var lite trött i kroppen. Det var en tung ruta med blöt och tjock mossa på den okuperade sidan och berghällar och backigt på den kuperade sidan. Ett riktigt fyspass! Sill fick idag dessutom lovord från en figge som inte sett honom köra på ett tag. Att han utvecklats och att det hänt mycket med honom och hans självförtroende. Yäy! 😀 Ytterligare ett kvitto på att en envis matte, som inte ger upp trots oddsen mot oss, och som fortsätter träna och nöta sök, till slut lyckas bygga självförtroende och positiv förväntan hos liten Sill. Mitt mattehjärta är så stolt, så stolt när han verkligen gör sitt allra bästa i söket! ♥ Och jag har mina snälla, tålmodiga och duktiga kompisar i sökgänget att tacka för mycket såklart! Utan er peppiga och positiva inställning samt samlade erfarenhet och kunskap hade vi verkligen inte kommit lika långt. Vilket fantastiskt sökgäng man haft turen att hitta! Ni är bäst!

DSC_0045_web

 

Mål 2014

web4

Även om målbilder ibland kan skapa onödig stress och press, så tycker jag på något sätt de är viktiga att ha. Utan mål blir det lätt att man slentrianmässigt tränar på utan tanke. Man behöver kunna visualisera sig själv, och i detta fall tävling- och träningstillfällena, i en framtid som kanske ger en fjärilar i magen. Som kanske får en att tappa andan för en stund och som för en liten stund kanske ger en uns av prestationsångest. Ett bra mål tror jag är ett sådant mål som på ingalunda sätt är orealistiska men som ändock kräver lite blodvite, som kräver svett, kanske någon tår och en hellskotta massa slit för att uppnås. Ett bra mål är också ett mål med delmål. Milstolpar som man kan bocka av under resans gång och som konkretiserar slutmålet. Små delar som får en att hålla ångan uppe när slutmålet känns avlägset långt borta och som låter självförtroendet skjuta i höjden när de nås. Ett bra mål är också ett mål som man kan revidera under resans gång. När man märker att man kanske undervärderat sig själv eller när det känns alldeles för kämpigt att kunna nå dit laglig väg 😉 Haha skämt och sido, ett mål SKA kunna omprövas och omstruktureras för livet och dess dagar är inte spikraka. Jag har ett fransk favoritordspråk som låter något i stil med: ”Ödet möter man på den väg man valt för att undgå det.” Ptjaa lite så är det kanske 😉

Och med det sagt; här kommer målen för 2014.

Övergripande mål

  • Vi fortsätter på förra årets bana. Jag måste bli bättre på att planera/strukturera/utvärdera och utifrån detta kontinuerligt FÖRBÄTTRA vår träning. Jag har i dagsläget HUR många träningsdagböcker som helst av varierande karaktär både på datorn och i pappersformat. För att det ska bli något ordentligt och strukturerar gjort så tror jag dock pappersformatet är absolut bäst. Sen ska den kompletteras med blogginlägg gällande träningen samt mer filmdokumentation av träningen.
  • Mer frekvent bloggande. Minst 3 inlägg i veckan där åtminstone ett 1 är något annat än kopplat till ren träning.
  • Mer shejpingövningar för att bli en bättre tränare, få bättre tajming etc. Inte tänka så mycket på att alltid lära in moment inför lydnaden utan att också lära in saker som kan bli ett komplement till det övriga.
  • Förhoppningsvis få möjligheten att förvalta en till liten aussie och ge den världens bästa hem och liv.

Bruks

Delmål bruks

  • Utveckla spårträningen. Spåra oftare och med mer variation.
  • Återuppta inlärning hårda spår
  • Lära in spårupptag
  • Få till ett tävlingsmässigt uppletande inför högre klass
  • En gång för alla bestämma mig för markering i söket.
  • Lära in markering
  • Utveckla sökträningen
  • 10-mässigt framförgående 😉
  • Tävlingsklart kryp lägre/högre
  • Introducera/lära in tungapporten (stegvis)
  • Lära in stegen
  • Fortsätta med skotträningen (skynda långsamt)
  • Framåtsändande – starta upp träningen

Mål bruks

  • Starta lägrespår
  • 50% tävlingsklart lägresök

Vision bruks

  • Uppflyttning till högre spår

DSC01487_ps

Lydnad

Delmål lydnad

  • Utveckla fria följet (något flummigt…)
  • Lära in klass 3-momenten – tävlingsklara separat
  • Lära in elitmoment – ruta, fjärr, hopp-apport, apporteringsdirigering
  • Uthållighetsträning varje pass
  • Olika typer av störningsövningar (gärna kreativa!) varje pass

Mål lydnad

  • Ha roligt och hitta tillbaka till glädjen och lagkänslan! 🙂
  • Starta Lk2 utan press på prestation

Vision lydnad

  • 1:a pris i Lk2

DSC_0233_psweb

Agility

Delmål agility

  • Få till en säker och stabil slalom
  • Träna MER! Ett pass i veckan borde vi få in.
  • Bli en bättre tränare. Utvecklas!
  • Starta hoppklass
  • Starta agilityklass

Mål agility

  • Minst en felfri runda under 2014

Vision agility

  • Flera felfria rundor under 2014

DSC_0108_webSer mycket fram emot att möta 2014 – det kommer bli ett grymt år 😀

 

Varför välja när man kan göra allt!?

Att pyssla med vitt skilda hundsporter gör ju allt! 😀 Jag kommer få ett jäkla sjå att hinna med alla! För jag vill egentligen inte behöva bortprioritera någon. Det är så utvecklande att ena dagen klura på hur vi ska få till en regelrätt slalom och andra dagen vara lyrisk över sin hund som utför lyckad problemlösning i räddningssöket. Jag vill verkligen inte tappa den biten med det generella träningstänket och det positiva som respektive hundsport skänker varandra. Nu är det ingen som sagt det åt mig heller men av tidsmässiga skäl (dumma dygn som bara ska ha 24 timmar…:p) så måste man säkerligen göra vissa prioriteringar ibland. Om inte för all framtid så åtminstone årstidsbaserat. Ni som tränar och tävlar flera olika grenar; hur lägger ni upp er träning? Blandar ni allt i en salig röra eller försöker ni hitta någon form av struktur? Exempelvis, tränar mest bruks på hösten, lägger lydnadsfokus på vår/sommar, kör agility på vintern..etc. etc. Tell me! 😀 (Känner jag mig själv rätt är jag nog ett s.k organiserat kaos 😉 )

Apropå ovanstående stycke så har vi i veckan hunnit med precis alla grenar jag tränar/tävlar. I tisdags blev det lite lydnadsträning. Mest konskick och springa-fort-som-attan-träning. Och herregud säger jag bara. Vad har hänt med min hund!? Det är som om han käkat kryptonit eller går på amfetamin! Han är helt sjukt taggad och tar i i tempoövningar som om det inte fanns en morgondag 😀 Klipper leksaker som den värsta skyddsmalle, ja jag tillåter mig att raljera lite över hundraser ibland ;), och han verkar ha en intet sinande energi. I vilket fall som helst så gillar jag det jag ser och vi är på gott humör tillsammans när vi tränar. Precis vad vi behöver inom lydnaden efter vår lilla ”dipp”.

I onsdags kväll drog vi ut till asfaltverket igen för att köra ett räddningspass. Det kommer genomföras en grundutbildning i Skövde/Mariestad under våren/sommaren 2014 som Linda ska gå med sin viszla. Hade varit riktigt kul att gå den! Men det kommer väl fler tåg här framöver hoppas jag 😀 Träningspasset gick väldigt fint – IGEN! Börjar bli bortskämd med lyckade sökträningar nu känner jag 😉 Vi fick köra koppelsök då det var lite för mkt aktivitet i området för att vi skulle våga köra med lösa hundar. Vi hittade dock några riktigt roliga legor, de flesta högt upp, vilket gjorde att han fick jobba hårt för att lokalisera. Det är väl vår främsta utvecklingspotential inom räddningen – att Silver ska skaffa sig såpass mycket erfarenhet så han börjar känna sig säker på var figgarna ligger. Även om man inte kan lokalisera dem med synen eller komma såpass nära att man får kontakt med dom. Vi är inne i ett riktigt spännande skede i sökträningen nu. Mycket framsteg! 😀

Igår var det dags att nöta lite slalom igen. Testade lite på vinst och förlust att bara skippa bågarna. Resultatet blev slumpmässigt. Han tog 2-3 ggr hela slalomen utan problem men kunde lika gärna vid nästa repetition missa vissa portar, alternativt gå förbi hela 😉 Hm. Jaja, what ever. Det är i alla fall bättre än vad det någonsin varit! Satte på bågarna igen och övade lite mer. Vi tränade också lite hoppteknik innan vi åkte hem och myste ner oss i soffan. Vi kör tydligen på vila oss i agilityform 😉 För det var visst en matte som anmälde Sill till hans första agilitytävling nästa helg. Och vi gör det helt utan prestige eller tankar på några felfria lopp. Vi ska bara gå ut och KÖRA och ha kuuuuul! 😀 Det är även nödvändigt att stilla tävlingsdjävulens aptit på nerver och hjärtklappning 😉

För att täcka in hela reportoaren ska vi spåra imorgon och ev. köra skogssök på söndag. Men innan dess ska det firas lite med tävlingssektorn på klubben. Ha en grym helg alla!

Duktig spårhund

Wiie! Världens bästa spårhund bor hos mig. Typ 😉

Tidigt imorse packade vi bruksryggan och drog ut till skogs för att  spåra. Vi har mest slaskspårat sen lägretävlingen på rasmästerskapen. Vilket betyder att jag utan någon närmre eftertanke lagt spår lite när andan fallit på och mest för aktivering och skoj för S och avkoppling för mig själv. Idag lade jag däremot ett spår med lite mer tanke bakom. Gick in för att göra det så klurigt/roligt som möjligt och det blev ÄN mer spännande än vad jag kunnat ana 😉 Både när jag gick ut spåret och när vi sedan spårade.

IMG_1862

 

IMG_1863

Spåret gick över relativt lågväxt vegetation så som vitmossa, ljung och kalhyggen och flertalet stigövergångar. Apporterna var en blandning av naturpinnar och icke-naturella (hur definerar man dem?) och leksaksgrodor. Hallå liksom, mjukisgrodor is da shit! 😉 Jag lade ett flertal 90gradersvinklar varav en vinkel blev supersvår då den vinklade precis när jag kom in på en välanvänd skogsväg och följde denna en bit innan jag åter igen vinklade av in i terrängen. Det lustiga var dock att helt plötsligt kommer det en kompis och undrar vad tusan jag håller på med? 😉

IMG_1860 IMG_1861

Brukar vanligtvis bli lite irriterad och småsur över lösspringande hundar med mattar/hussar som obekymrat går och drar benen efter sig 300 m längre bort, utan en tanke på vad sin hund gör, men den här lilla sötnosen var ju så gullig så jag till och med var tvungen att ta en bild. Observera att jag varit av helt annan åsikt om Sillen varit med på något hörn 😉 Tyckte dessutom det skulle bli oliiiiidligt spännande att se hur Silver skulle bete sig på spåret precis här där jag stiftat denna bekantskap.

När vi sedan kom ut på spåret så spårade Sillen som han aldrig gjort något annat än varit spårchampion 😉 Så fruktansvärt låg och fin näsa, analyserande utan att för den sakens skull bli långsam, plockade alla pinnar utom en, som jag tror han missade pga att ovan nämnd hunds matte+husse+hundkompis hade stått precis här och kallat in sin bortsprungna vän, han tog vinklarna jättebra och brydde sig inte nämnvärt om platsen där jag fått påhälsning. Klurigheterna som var lite för svåra men där han ändå jobbade på riktigt bra och till slut löste var vinkeln vid skogsvägen, där jag fortsatt 90 grader åt höger längs med stigen. Här tog hans förutfattade meningar om att skogsvägar alltid betyder att man går tvärs över dom överhanden och han kunde inte i sin vildaste fantasi förstå att jag faktiskt inte gått över utan längs med PÅ stigen 😉 Hallå, man spårar ju i terräng matte!? När vi väl löst den svårigheten så tuffade han på som ett ånglok. Jag har i ärlighetens namn sällan sett honom så beslutsam och motiverad i sitt spårarbete! DEN känslan alltså 😀 Och inte nog med detta. Innan slutpinnen så får vi både mänsklig och fyrbent publik ca. 5 m ifrån vårt spår då en spårgrupp från en privat hundskola som hade sin första spårträff precis där vi var. De hade dessutom lyckats lagt några av sina rakspår precis där mitt och Silvers spår var och jag trodde, när jag märkte vad som skett, att detta skulle bli för svårt för honom. Massa spår i närheten av vårt spår och främmande hundar och människor som tittade på honom när han spårade. Han får ju lite lätt prestationsångest när folk tittar ni vet 😉 Haha,skämt o sido. Han brydde sig inte ett JÄKLA DUGG om detta utan slängde bara ett ögonkast och tuffade sedan på i sitt spår utan en tanke på att lägga av eller bli störd av omgivningen. GULDHUND! (Även om han heter Silver..torrt skämt jag veeet! 😉 ) Det var så fantastiskt kul att följa bakom honom i spåret idag, shit vad brukset är min favvosport alltså!

Aussies for the win

Gaah!
Jag har en otrolig tidsnöd i dagsläget. Finner verkligen INGEN lugn sekund att blogga. Har ju en massa skoj att berätta om! 😀

Förra helgen var vi ju bland annat i Örebro och hälsade på Sanna med Misty & Dylan (Kreivi’s och Chapplelines). Där träffade vi också på Line med Mivinna’s Avila som också bodde hemma hos Sanna – SÅ himla trevlig hund och matte! 🙂 Har ju träffat dem flyktigt innan förra året, så det var väldigt kul att lära känna dom mera 🙂 På fredagen blev det pizza och vin hemma hos Friberg och en tidig kväll, då alla var ganska så trötta efter jobbet. Lördagen började med spår på morgonen och sen lydnad hela eftermiddagen. Line lade spår till Silver som han löste bra, trots att han fick kämpa lite på ett ställe, då han snurrade till det en hel del. Nyttigt för hans självförtroende däremot att få jobba och sedan lösa problemen han stöter på! Sen gav det lyckad utdelning att ha Dylan hängandes i nacken i spåret också. Silver fick med andra ord öka på sitt tempo lite 😉 Vilket vi behöver speeda upp lite, lite.
Lydnadspasset på eftermiddagen jobbade jag med ingångar på plan (värdefullt att passa på när man är på nya klubbar), språngmarsch i ff och rutan. Line och jag diskuterade en massa kring olika bitar i min och Silvers träning och jag fick hur mkt bra tankar som helst med mig hem! Det är så oerhört nyttigt att träna med sådana som inte ser Silver varje träning, när man får möjligheten att träna med dom, får de ser alltid saker som man själv antingen inte ser, eller som i mitt fall, jag har valt att blunda för i x antal månader 😉 Språngmarschen har blivit SÅ mkt bättre, bara på några träningspass, TACK Line för sparken!

På kvällen körde vi knyt-tacomiddag hemma hos Linda med aussisarna Modja & Edith (Diamond Bluff & Folsberga). På plats fanns också jämthunden Ruth, wachteln Fuska, aussien Chrome (Crofter Holdings), working kelpien Kaj och matte Matilda samt tyska jaktterriern Vera. Sen tog ju vi med oss våra fyrbenta också – Dylan, Misty, Silver och Ila. På plats i lilla köket hos Linda fanns alltså 6 människor och 11 hundar varav 7 aussies en enda härlig röra! 😀 Trevligaste lördagsmiddagen jag haft på väldigt länge!

Söndag förmiddag åkte vi tillbaka till Linda igen för lite vallning. Dylan, Kaj, Edith och Ila körde. Jag tittade på och Silver vilade 😉 Nästa aussie ska jag minsann se till att valla ordentligt med. Åtminstone är målet att försöka och se vad det kan bli av det. Det verkar ju så himla kul och spännande (men svårt!!) att hålla på med!

Aussies for the win säger jag! 😀

(Dålig, dålig Anna som inte fotade mer denna helg…)

SASK rasmästerskap dag 2

Äntligen en stund över för del 2 av rasmästerskapen

Söndagen innebar lika tidig uppstigning som på lördagen. 5:00 stod väckarklockan på och det var bara att hoppa upp för att infinna sig på samlingen kl.7. Lägrehundarna skulle ut i skogen först, så direkt efter samlingen så for vi till skogs. Det blev ganska så lång väntan, typ 1,5 h, innan vi fick gå spåren men Silver var pigg och glad. Överlag hade jag en så jäkla go känsla kring honom i helgen. Han kändes samlad och lugn men ändå med driv och energi. Riktigt härligt!

Spårupptaget kändes bra. Han tuffade på rakt ut utan bekymmer och detta gav oss 10-10 i betyg från domarna 😀 Sen bara njöt jag resten av spåret. Pinne efter pinne ramlade in och det var egentligen bara på två ställen som jag upplevde att han snurrade lite. Det kan mycket väl varit på något av dessa ställen som han missade en pinne men det är ju svårt att göra någon analys över något man inte har någon aning om. Han tog vinklarna JÄTTEFINT och det var en sån grym känsla att jag faktiskt kunde läsa honom så bra i vinklarna, när han hade spåret och när han inte hade det. Jag var ju lite rädd för att han skulle börja skenspåra, vilket han kan göra i vinklar ibland, som gör att jag inte kan läsa honom överhuvudtaget. Men under söndagens lägrespår kändes det verkligen som jag hade stenkoll på vad han pysslade med 😀 Grymt härlig känsla! Vi fick till slut ihop 6+slut, på tiden 22 min. 3min tillgodo alltså och betyg 9-9 på spåret. Hade innan varit lite orolig att vi inte skulle hinna inom tidsramen men det lyckades vi ju bra med. Åh jäklar vilken blodad tand jag har inför spårandet nu!! Jag har ju alltid gillat spår men nu har jag fasen tagit det till ännu en högre nivå 🙂 Så motiverad som jag känner mig nu har jag inte upplevt på jättelänge! Bruks ftw säger jag bara 😉

Efter skogsarbetet begav vi oss en sväng till Melleruds Bhk för att Linda och Tusan skulle få träna lite, innan vi åter igen åkte till Håverud. Det blev en lång väntan till prisutdelningen strax efter kl.15. Jag hade inga förhoppningar om någonting och när de började läsa upp vem som kommit 5:a och 4:a tänkte jag typ, jaha nu har de väl missat oss..men så visar det sig att vi kniper en 3:e plats och hamnar alltså på pallen! Men hallå!? Sillen som 3:a på ett svenskt rasmästerskap! Hur kul är inte det!? 😀 Vi lyckades inte ända vägen fram för att nå uppflyttningspoäng och var snöpliga 11p därifrån (409p). Jag fick hejda mig för att inte bli besviken över att vara så nära, då jag gått in i tävlingen med inställningen att endast ha kul och ha som mål att vi skulle få ett godkänt resultat. Och det målet uppfyllde vi ju med råge! 😀 Så efter att surat i typ 5 sek över att det endast hade räckt med att vi hittat den där sista pinnen i spåret eller att vi satt lite högre poäng i lydnaden, så kände jag mig bara SÅ stolt över Sill! Trodde aldrig han skulle lyckas prestera så bra som han gjorde. Och jag vet att det finns än mer att plocka ur honom nu. Det lossnar mer och mer för varje dag, och hans ”problem” och ”svårigheter” börjar vi lyckas övervinna titt som tätt. Wohoo! Helt fantastiskt, jag är så nöjd över den här helgen så ni anar inte ♥

Är redan laddad inför nästa år! 🙂

web6

SASK Rasmästerskap – dag 1

Helgen som gick befann vi oss nere i de djupa Dalslandsskogarna, närmare bestämt Håverud, för att tävla på Svenska Australian Shepherdklubbens (SASK) rasmästerskap i lydnad och bruks. Vi åkte ner direkt efter jobbet på fredag eftermiddag och som sällskap och supporter hade jag med mig Linda och Tusan. Vi anlände till Håfreströms IP precis i rätt tid för att hinna med att se Silvers mamma Lizzie och Tina göra upp om rasmästerskapens elitlydnad. De gjorde ett toppenprogram för att, som Tina sagt, dammat av en 9 år gammal dam i elitlydnadsmomenten 😉 Så bra så att de kom 2:a totalt! På 3:e plats hade vi dessutom en annan släkting ur blåvingeklanen, nämligen Jonny och Pajas. Hann aldrig se deras prestation men de brukar alltid göra stabila rundor. Vann, med stor marginal, och med SM-kvalpoäng, gjorde Mia och Lyxa! 😀 Vilket program! Man är baske mig SÅ stolt över att vara aussieägare när de för fanan på det sättet och representerar rasen på den nivån som de gör både inom lydnaden och brukset! Grymt imponerad! 🙂 Silver skötte sig jättefint på tävlingsplatsen under kvällen och orkade med lite fritt följ-träning på sidan av planen medan de sista lydnadsekipagen körde utan att tappa allt för mycket fokus. Efter prisutdelningen var det mingel och tacobuffé på the Visitor i Håverud. Både jag och Linda var vid det laget sjukt hungriga så det satt rätt gött innan vi skulle slingra oss över ”fjället” på den kringligaste vägen jag någonsin kört, för att strax innan 23 anlända till Laxsjöns camping som var vårt hem under helgen ! 😀

På lördagen var det samling redan kl.7 och lottning av startnummer för lydnaden. Jag drog nummer 2 till mig och Silver. Efter det blev det några timmars väntan tills att det var våran tur så vi passade på att äta frukost, dricka kaffe, mingla bland vänner och bekanta, titta på några högrehundar i uppletanderutan samt träna litegrann. Runt 11:30 var det vår tur att äntra planen. Det var vid det här laget sjukt varmt! Speciellt för att vara i september! Det blev lite rörigt med starten av vår klass så min uppvärmningsrutin blev lite annorlunda än vad den brukar. Jag fick ladda upp och varva ner två gånger innan det äntligen blev dags för vår tur och i Silvers värld kan sådant spela roll. Honom ska jag egentligen å ena sidan bara hämta ur bilen och gå direkt ut på planen, å andra sidan behöver han hinna scanna in omgivningarna för att inte tappa fokus på planen sedan. Svår nöt att knäcka!  Vet inte om det gjorde någon avsevärd skillnad på vår lydnad denna dag men helt bra uppvärmning var det ändå inte känner jag. Jag är dock hur nöjd som helst med Silver denna vår första lägretävling. Dessutom var det debut i sådana här ”stora” sammanhang med mycket publik, mycket hundar, mycket rörelse samt att det är flera ringar igång samtidigt. Allt detta kunde ha gjort att han blivit helt ofokuserad men han skötte sig verkligen jättefint! En hel del okoncentration i början av linförigheten och i framförgåendet men i det stora hela gör han resten jättefint. Synd på framförgåendet att han inte orkade hålla ihop för att visa på hur GRYMT SNYGGT framförgående han har, detta favvomoment hos min hund 😉 Det blev tyvärr bara 7,5 p här. MEN egentligen..VAD gör det när han går in och kryper som om han aldrig gjort något annat än krypa på tävling. Detta moment som varit vår akilleshäl och som jag varit bombsäker på att vi skulle nolla. Detta moment som vi aldrig satt ihop i kedja, som vi inte lagt något kommandoord på ännu och som vi typ hetstränat in de senaste 1,5 månaderna. Helt otroligt att han går in och levererar ett helt okej kryp – bara sådär! Gah! Jag är SÅ STOLT över honom 🙂 Bästa Sill!! (Betyg hittar ni i filmen)

rm-60

Foto: Agnetha Andersson

Efter denna första dag så låg vi näst sist i resultatlistan i vår klass. Det var dock ganska jämnt i mitten då vi hade 170 p och de två över oss på listan hade 172,5 p. Vi avstår dessutom både platsliggning och budföring. Så hoppen om något avancemang nästa dag hade jag inte. Däremot var jag MER än nöjd med min duktiga kille som har nått denna nivå i sin utveckling. Hemma på campingen tog jag och Linda en promenad med hundarna längs med sjön, ladda om inför morgondagen och njöt av livet på klipporna efter en jätterolig tävlingsdag.

web1

 

web3

 

web4

 

web5

 

web2

Spår & uppletande

I tisdags kväll tränade vi några timmar i skogen tillsammans med Linda & Tx2. Vi började med att Linda la ett cirka 600 m långt spår åt mig med 5+1. SUPERkuperat blev det med ett spår som gick upp och ner över en väldigt brant rullstensås/grop, för att sedan gå längs åsen och ner igen, innan vi kom ner på mer jämn mark igen. Ett riktigt roligt spår blev det! 😀 Silver jobbar mycket intensivare när det tar emot och är lite mer fysiskt ansträngande för honom och blir faktiskt aningen snabbare (utan att tappa noggrannhet) i spåret än annars. Konstigt, med tanke på att det borde vara jobbigare? Han jobbade riktigt fint i vinklarna och analyserade dom på ett bra sätt. Inget slarvande eller ”skenspårande” i vinkel, utan rätt teknik för att hitta spåret igen. Han var verkligen duktig i tisdags och jag kände mig trygg med att gå bakom honom! 🙂 Tummen upp Sill! Vi fick med oss alla pinnar in och tiden blev på 18,5 min ca. Jag har en aning om att det är tiden som kommer vara det som avgör om vi får godkänt eller inte på spåret nästa helg. Om vi nu inte skulle irra bort oss totalt men det ser jag inte som ett alternativ 😉 Han orkar definitvt jobba på och är spårnoggrann men det går lite för långsamt ibland. Jag funderar på att lägga in lite fler jaktliknande spår för att trimma upp farten på honom. Det hinner troligtvis inte ge resultat i spåret på en vecka men inför framtiden skadar det nog inte!

Liten film från en del av spåret, han är lite fladdrig min hund 😉


 

Medan spåren låg till sig tog vi en skogspromenad off-stig med alla tre hundarna och efter den gjorde vi ett uppletande. Måste fundera ut en bättre träningsplan när det gäller uppletandet. För tillfället tränar vi liksom i blindo, utan mål. Vi går bara ut och tränar liksom. Utan att riktigt tänka. Så skärpning! Vi vallade en korridor på 20×50 och jag lade ut tre föremål. Silver söker noggrant och är tydlig i sitt arbete men det finns mycket mer att hämta här. Vi behöver framför allt träna att springa rakt ut från stigen, raka skicka alltså, att bibehålla någorlunda tempo i arbetet och att få till rätt systematik. Kul att han håller ihop så bra ändå med tanke på vilket nedprioriterat moment detta är i vår träningsvardag!

Igår kväll var det genomkörare av lägrelydnaden (minus krypet) och lydnadstvåan. Ikväll blev det en kortis igen som gick HUR bra som helst! Silver har varit jättepigg och glad på sistone, så jag hoppas det håller i sig under den här helgen, som faktiskt kommer vara en hel tävlingshelg! Imorgon väntar start i nybörjarklass, rallylydnad och på söndag ska vi testa lk2 igen och se om vi kan ha någon framgång där 🙂 Uppdatering här sker nog inte förrän söndag kväll men på FB uppdaterar jag nog flitigare! Lycka till alla som ska tävla i helgen!

Bruksbeställning

Igår fick jag hem det som jag beställt ifrån Transferprint – bara 2 dagar efter att jag beställt och betalat kom det hemskickat – väldigt bra service! Företaget är bruksinriktat och jag köpte på mig en drös med nya spårpinnar, både normal storlek och miniapporter samt ett gäng vittringspinnar till lydnaden. Det blev också ett gäng nya lösrullar till söket! Brukssäsongen kan nu officiellt få ta sin början 😉 Vi startar med ett sökpass i skogen idag! Ha en toppenlördag!

DSC_0094web3

DSC_0095web3