Jag tänkte börja med lite temainlägg i bloggen. I och för sig är alla inlägg mer eller mindre ett tema men jag tänkte plocka ut lite mer specifika delar ur exempelvis lydnadsträningen & finurla lite kring det. Ingen speciell metodik i det hela utan mer det jag känner för, för stunden. Så vi kör på stort & börjar med fjärren eller fjärrdirigering som det egentligen heter för er som inte är insnöade hundnördar
Igår var det late night lydnad igen. Vilket innebär att vi är några lydnadsnördar & träningskompisar som träffas vid 21 måndagkvällar vintertid i 4H:s ridhus för att träna tillsammans. Anledningen till den sena timmen är att det är fullbokat med ridlektioner & av privatryttare innan. Jobbar man alla dygnets ljusa timmar är det också en fördel om man ser något
Hur som helst, nu till ämnet! Vi har lagt ganska mycket fokus på fjärren de sista träningspassen & har helt klart lyckats ta oss fram i rätt riktning. Igår filmade Sara Silver i profil, så jag fick se hans rörelsemönster från ”rätt” håll. Det syns helt klart & tydligt när han når sin ”gräns” eller tröskel eller vad man ska säga, där jag oftast har belönat med andra ord. Där börjar han röra sig lite lite lite framåt med bakdelen i både skiftet ligg-sitt & skiftet sitt-ligg. Förväntan på belöning gör att han får dragläge framåt. Att råda bot på följande blir som läxa att utöka antal skiften & utmana honom uthållighetsmässigt. ÖVERTRÄNA! Alltså inte bara träna de antal skiften som momentet/reglerna säger utan att på träning lyckas med minst det dubbla. Att ligga på 110% momentkapacitet på träning eftersom tävling för mig är ”av-dressyr” där prestation sjunker & kapaciteten kanske hamnar på 80-90% i de flesta moment. Så överträning överträning, vårt mantra
Vi diskuterade även igår att fjärren är ju en utmaning i sig i och med dess placering i lydnadsprogrammet. Det är ett moment som krävar toppkoncentrationen av hunden & är ett oerhört precisionskrävande moment där hunden måste ha full fokus på kroppskontrollen. Lägg där till att det är ett moment som ligger sent i programmet (om inte TL ändrar om) då hunden oftast är ganska trött i skallen. Detta gör fjärren till en utmaning! Man kan kanske tycka att det är ett ganska banalt moment om man plockar ur det ur kedjan & bara låter det stå för sig själv. Men om man tänker till & adderar alla aspekter så förstår man kanske hur svårt det faktiskt är.
