Att vara trapphusets drottning

Ja, det duggar inte tätt med inlägg på den här bloggyn längre. Något trist då jag är en person som gillar att skriva av mig ibland. Jag tror det är när man ska försöka LEVERERA något sådär fruktansvärt mycket hundträning i den här bloggen, som den blir lidande. Åtminstone nu när det inte blir så mycket träning med halvsjuk liten aussie. (Så vi kanske ska återgå till den där mer filosoferande bloggen den en gång var.)

Apropå den där aussien. Idag ska vi till veterinären för återbesök. För den som inte vet så har den lilla aussien varit sjuk i sina bakben. Bakhasor för att vara exakt. Autoimmun reumatoid sjukdom? Kanske? Kanske inte? Därom tvistas det fortfarande. Och därav återbesök idag. Drama Queen aka Fling gillar inte när farbröder klämmer på henne och drar i henne. Who am I to blame? Vem gillar? Men det är mest hjärtskärande skrik som kommer fram. Det tuggas inte på någon än. Tack för det! Jag har haft en hund för mycket som velat tugga på veterinärer.

I övrigt är hon som vanligt. Jag vet dock inte om hon genomlider någon form av 2års-kris för tillfället för det har plötsligt börjat gapas på hundar kors och tvärs! Och till hennes stora förtret så passar mina grannar i dörrn bredvid en hund för tillfället och stackars Fling har full sjå att slåss för sin plats som trapphusets enda och vackraste hund! Jo,jo så är det. Vi har haft en del diskussioner om att det VISST får gå andra hundar i trapphuset. Storhetsvansinnet är djupt rotat dock 😉

Det får vara allt för denna gång. Hej!

DSC_0226

Kommentera