Helgkurs i spår – SWDI

I helgen har jag och Fling vidgat våra vyer och är numer bekanta med Torsby. Denna värmländska pärla. Man kan ha många fördomar om Torsby innan man kommer dit. Många av dom kan besannas. T.ex får man se epa-traktorer mitt på blanka dan och har man tur så skymtar man eller två i orangea Helly Hansen. Det finns fler pizzerior än vad det finns mataffärer (typ) och alltid träffar Torsbyingera nån de känner på macken. Men man kan också bli glatt överraskad. T.ex kan man bli väldigt glad över att det finns så fina vandrarhem/hotell (Valbergsängens Sporthotell) ute i värmlandsskogarna. Man kan inspireras av hur företagssamma de är i Torsby. Hallå skidtunneln! Man kan också bli helt lyrisk över standarden på bensinstationerna 😉 Man kan dessutom, som löpfantast, bli avundsjuk på att de har så mycket elljusspår i Torsby. Kort och gott – jag tvekar inte en sekund på att åka dit igen om tillfälle ges.

20141012-204503-74703365.jpg

Denna gången var anledningen spårkurs. Lina på GameOnDog hade bjudit in Tobias på SWDI för en helgkurs i hårda spår. Äntligen! Jag har velat gå kurs för dom ända sedan jag lyssnade på en föreläsning med Jens och Tobias för typ 3 år sedan. Och nu fick vi alltså chansen, jag och Fling.. Helgen inleddes på lördag morgon med presentation och lite introduktion inomhus. Grunderna är jag någorlunda bekant med sen innan och jag har ju dessutom börjat Flingas spårutbildning enligt deras teorier. Första passet skulle vara en koll på var vi stod i träningen och givetvis så blev Fling totalt utstörd av miljön runt omkring då och spårade inget alls 😉 ”Toppen”, tänkte jag först, äntligen en spårkurs för SWDI och hunden kommer inte vilja spåra. Men Fling acklimatiserade sig sedan bland längdskidåkarna och spårade resten av helgen precis på den nivån som hon är -så jag hade ju SÅKLART inte behövt oroa mig där i början.

20141012-204401-74641289.jpg

Vi har testat allt ifrån grusspår till grässpår, från skogsspår till asfaltsspår i stadsbebyggelse. Hon har dessutom gått sina första spår av helt okänd person. Vilket hon inte verkade speciellt brydd av. Vi har också börjat med markeringsövningarna. Detta har jag varit så feg med att börja träna. Vet egentligen inte varför? Men skit samma – nu har vi inlett träningen där i alla fall. Det kommer bli liggmarkering/påvismarkering i spåret har jag bestämt mig för. Efter helgens övningar är vi nu på den nivån att hon kan peka/frysa med nosen på objektet i en till max 3 sek. Hon lägger sig slumpmässigt men det är inte inlärt utan bara hennes defaultbeteende. Vi ska öva flitigt framöver med att markera längre tid men framför allt ska jag vara noggrann med att komma ihåg att variera typ av föremål hon ska markera. Både i material och i storlek. Andra viktiga punkter att jobba med är att ha större variation på underlaget. Kanske inte att börja träna så mycket underlagsskiften i samma pass men att ha kontinuerliga spår med varierande underlag som grus, gräs, asfalt, betong, berg, jord, sand, mossa osv osv. För att sedan allt eftersom börja lägga in skiften. Och även där inte glömma att variera skiftesföljden – alltså att inte glömma att träna att gå från t.ex gräs till asfalt respektive asfalt till gräs.

SWDI_fling

Konkreta tips till mig och Fling var att släppa ut henne i linan. Jag har fastnat alltför länge med att ha henne nära för att hålla på tekniken. Detta har lett till att hon visar på felbeteenden till följd av frustration vilka försvann när hon fick komma iväg längre. Ett annat tips var att tänka på hur jag ska jobba med henne när hon tappar spåret och börjar irra. Där ska jag tänka på att backa tillbaka i spåret, korta linan och invänta att hon fäster på spåret igen.

Det har varit väldigt kul och inspirerande och som grädde på moset så verkar det som om det redan nu planeras för en återträff i vår för oss som var med. Hur bra är inte det!? 😀 Då finns det all anledning i världen att träna målinriktat här framöver. Känns som spåret kommer hamna överst på min prioritetslista 😉

Kommentera